Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
242. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1648 Mai 8/18
Osnabrück 1648 Mai 8/18
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I.
Dank für den Brief vom 22. April. Warten auf Rückkehr Biörenklous. Schwere Erkrankung
Salvius’. Einverständnis mit der Herreise Margaretha Brahes über Wismar im Gefolge Pfalzgraf
Carl Gustavs oder anders. Sorgen um seine, Johan Oxenstiernas, Beschäftigung nach dem Frie-
densschluß . Grüße an seine Mutter.
Rätt nu på stunden bekom min högtährade käre her faders skrijffvelse jagh
aff den 22. Aprilis uthur Stockholm, däraff jagh förnumit medh stoor hugnat
min käre her faders helsosamme tillståndh och eljest, hvadh min käre her
fader behagar ganska gunst- och faderligen migh svara upå mitt athgågne
breff aff den 3. Aprilis eller annan daghe förledne påska. Jagh ähr, quantum
ad publica, vidh mycken längten nu förventandes Berenklou, på thet att jagh
sedan nu kunna een resolution fatta, som det sigh bör, uthi så svåre saker,
som desse ähre, man haffver att näppas medh. Min collega ligger nu uthan
skrijmt rätt illa därneder, och jagh ståår effter medicorum och prestens (som
honom idagh haffver sacramenta altaris, det han inthet i nijo månader bruket
haffver, gijffvit) berättelse rätt in ambiguo, huru medh honom må afflöpa.
Dee gode Gudh göre, som best kan tjena och vara.
Mine privata belangande, haffver jagh inthet mehra denne gångh att röra om,
uthan låter nu simpliciter och för min person därvidh beroo, att min käre her
fader ville sigh behaga låtha, alle saker därhän disponera, att fru Margareta
Brahe till Wismar komma måtte, det vore sigh medh och i följe aff hertigh
Carl eller eljest föruth eller hurusom det best skee kan. Jagh haffver allaredo
gjordt den anstalt eller förordningh, att alt till heder, reputation och begges,
som jagh förmodar, contentement skall måå. Caetera Deo sint commissa.
Om min condition effter sluten fredh haffver jagh och min käre her faders
meningh väl förståt och dee difficulteter, som sigh finna, förmerkt, jämväl
och hvadh för en fårsichtigheet man nu bruka måste uthi en och annan saak.
Jagh må inthet mycket säija, sed ignosce pater filio dicenti sat sapienti. Jagh
märker och som väl, huru det ihoop hänger och låter sigh inthet alt så
skrijffva, som man täncker eller fantasierne ähre. Jagh venter ähnu i affton
och på stunden Berenklow och måste därhän låtha breffvet oslutit.
[PS]: Min käre her fader ville sigh behaga låthe, att helsa på mina vägnar min
högtährade käre fru moder och henne min sonlige hoorsamheet tillbjuda.
Medh nesta post skrijffver jagh effter min skyldigheet sjelff henne till. Vale.