Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
Sedan vij förmedelss vårt breef af den 25 passato [ 25. November/5. Dezember]
optäckte them Frantzöske, och desse dem keijsl:e, Eders Kongl:e Maij:tts
yterste förklaringh angående Pommeren in puncto satisfactionis, sändandes
hvarthera legationen therpå till churfursten at förnimma hans resolution,
hafva vij imedlertijdh här föga kunnat göra. Hvadh som bägge deputati
skole hafva proponerat finnes härhoos, Plettenbergz under lit. A och S:t
Romains under B.
[ 1] När vij i nästförledne onssdagz, var den 23 huius [ 23. Dezember 1646/
2. Januar 1647], förnumme aff residentens Rosenhanens breef, som lägges
copialiter under lit. C, att S:t Romain hade svarat det churfursten, ehvadh
conditioner honom och bödes, inthet ville cedera Stettin, sände vij den
24 huius [ 24. Dezember 1646/3. Januar 1647] Biörneklou till grefven af
Lamberg och Crane och gofve Rossenhanen commission at i lijka måtto
och på samma slaget tala medh grefven af Trautmanssdorf och dem Frant-
zöske, nembl:en dät vij, ifall churfurstens resolution, den vij ändå inthet
fulkomligen viste, ginge därhän som S:t Romains rapport lyder, att han
inthet ville emottaga then förra deelen af thet förestälte vahlet, så att Eder
Kongl:e Maij:tt finge Förpommeren och thertill begärte stycken af Hinder-
pommeren medh Hans Churfurstl:e Durchl:tts consens, ville vij inthet
längre hålla oss obligerat till samma offerte, uthan vore tillfridz at acceptera
heela Pommeren under Keijssarens och Röm. rikssens manutention, som
bijlagon under lit. D thenne vår förklaringh medh mehra omständer uth-
vijsar. Grefven af Lamberg och Crane togo thet op ad communicandum
medh grefven af Trautmanssdorf. Huru duc de Longueville och Traut-
manssdorff efter een slijk ouverture sigh hafva låtit förmärkia, täckes Eder
Kongl:e Maij:tt allernådigst förnimma af residentens Rosenhanens tvenne
skrifvelsser till oss, här bredevidh lagde under lit. E, F. Rosenhanen sände
och oss medh thetsamma een copia af thet svar och resolutionen som
Plettenberg hade bracht med sigh, hvilken är under lit. G.
I går om morgon läthe grefven af Lamberg och Crane säija oss dät deras
collega i Munster, her Wollmar, var nästförgångne aften hijt kommen och
hade medh them commission at tractera medh oss i then bevusste saken .
[ 2] Lijtet therefter sände Löben secreteraren Chemnitium till oss med then
fiäle fullmachten, sådan som hon här finnes copialiter under lit. H, för-
frågandes om vij hade på the Pommerskes förslagh in puncto satisfactionis
än fåt någon resolution ifrå Eder Kongl:e Maij:tt. Och ther then inthet
vore kommin, vij lickväll inthet ville hasta och öfverijla churfursten nu
medh Wollmar, efter han vore ankommin och efter all apparence hade
commission i then saken, vij svarade oss vella läsa fullmachten igenom och
her von Löben sedan henne sända igen, hvilket och är skedt; hvadh Woll-
mars commission vore och om han hade något at göra i den Pommerske
saken, thet viste vij inthet; vij ämnade besökia the keijsl:e och finge då
uthan tvifvel höra och förnimma therom.
[ 3] Effter nu the keijsl:e här vistandes hade två gånger hvar på annan besökt
oss och vij ämnat göra them revisiten igen och i thetsamma önska them itt
gott nytt åhr, thet och elljest är brukeligit emellan legater af crönte hufvuder
at the in loco stadde efter unfångne notification hälssa och visitera först
them som nyss äre ankomne, så läte vij strax complimentera Wollmar och
begära af them alle tree een stundh at komma till them, hvilket och skedde
i går klockan 3 eftermiddagen . Sedan complimenterne vore förbij, begynte
Wollmar at säija dät vij uthan all tvifvell viste oss påminna hvadh förslag
hade varit på vägen i Munster af Contarini i the Frantzöskes närvaru hoos
residenten Rosenhanen proponerat och framstält åth migh, Salvium, at
jämka och förlijka Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten af Brandenburgh,
nembl:en at then som cederade Stettin skulle få een summa penningar.
Sedan nu jag, Salvius, monde thet taga ad communicandum och vij bägge
hädan ifrå strax therefter af den 25 passato [ 25. November/5. Dezember]
oss förklara emot then Frantzöske ambassaden, föreslåendes churfursten
een option at vällja itt af tvenne gjorde förslagh i then Pommerske saken,
hade the keijsl:e tillijka medh collegio electorali sändt Plettenberg och the
Frantzöske plenipotentiarii residenten S:t Romain till churfursten af Bran-
denburg och honom samma vår förklaring och tillståndet aff tractaten så
medh skrifvelsse som mundtlige remonstrationer låtit föreställa och reprae-
sentera. Nu hade the fuller förmodat at Hans Churfl:e Durchl:tt så theraf,
som egen betrachtelsse af närvarande beskaffenheet, skulle hafva sigh cathe-
gorice förklarat, men emot theras, the keijsl:es, förhopningh hade the fåt it
dilatoriskt svar, nembl:en at Hans Churfl:e Durchl:tt ville saken sjelf öfver-
läggia och hämpta sine fränders, marggrefvernes af Brandenburg, och Pom-
merske landtständernes sentiment häröfver och innan kort låtha vetta sin
meeningh genom sine gessandter, begärandes at the inthet ville öfverijla
Hans Churfl:e Durchl:tt. Uthaf churfurstens skriftelige svar och resolu-
tionen, theraf the oss communicerade itt extract, här hoosfogat under lit. J,
vore lickväll så mycket at förstå dät Hans Churfl:e Durchl:tt inthet vill
gifva sin consens till Förpommeren medh the begärte stycker af Hinder-
pommeren. Dee keijsl:e, sedan the hade efter Plettenbergz ankompst hållet
i någre dagar stilla och väntat then churfl:e resolutionen skulle komma och
tyckte at thet drögdes för länge, hafva örkt på svar hoos the Churbranden-
burgiske som äre i Munster och näst för Wollmars afreesa hijt öfver låtit
expresse fråga om then äntå vore ankommen, men fåt till svar at then inthet
än var för handen och at the i Munster och Löben här något förän vij komo
hade begärat af them keijsl:e at the inthet ville i något slutt öfverijla churfur-
sten. Hvarföre och emedan the keijsl:e förmeena sjelfve, och hoppas at alle
opassionerade skole iudicera, dät dce icke allenast medh thenne, uthan ofta
förr gjorde varningar och påminnelsser hoos churfursten hafva gjordt sitt
till saken hoos honom, och Tysklandz sampt heela christenheetenes när-
varande oväsende och tempestet inthet lijder stoort opskoff och bör för
churfurstens opiniastritet förökas och thenne tractaten, som thessföruthan
står nu på itt gott uthslagh, oppehållas, dy hafva dee keijsl:e sinemellan
funnit för gott att Wollmar måtte reesa hijt öfver och med them här ståendes
keijsl:e fullmächtige gifva oss part om förloppet af thenne saken och therpå
förhöra om vij vidh een sådan beskaffenheet, ther man seer at churfursten
söker medh all flijt opskof och uthflychter, äre resolverade at acceptera heela
Pommeren på Keijssarens och Röm. rikssens guaranda och manutention;
ther så vore och vij oss förklarade thertill, så ville grefven af Trautmanssdorf,
ehuruväll han är ännu opassligh, lickväll i thetta ovädret strax ryckia hijt
öfver och här tillijka medh oss föreena sigh öfver conditionerne af samma
guaranda.
Vij svarade thertill att såssom vij icke allenast spörja af dät at han, Wollmar,
hafver vellat komma hijt öfver, uthan och här gifva oss uthförligh part och
efterrättelsse om thet som nu ungefär i een månadt är föreluppit, the keijsl:es,
och eenkannerlig grefvens aff Trautmanssdorfs omsorg och flijt at bringa
Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction till richtigheet, altså tackade vij them
behörligen therföre medh anhängd contestation at å Eders Kongl:e Maij:tts
vägnar vij them med lijka villfarigheet ville mööta. Hvadh anlangade chur-
furstens svar och resolution, komo thet oss främmande före at Hans Churfl:e
Durchl:tt nu ville begära betänckietijdh, emedan thet är nu snart 16 åhr,
sedan Eders Kongl:e Maij:tts herr fader, glorvyrdigst i åminnelsse, kom
hijt på Tyska bothn och förmedelss sine vapn och stifftat alliance medh
hertigen af Pommeren och landständerne thersammestädes
Vgl. [Anm. 2 S. 58] .
Eder Kongl:e Maij:tt än besitter och maintenerar samma hertigdöme, haf-
vandes såväll allerhögstbem:e Eders Kongl:e Maij:tts herr fader som Eder
Kongl:e Maij:tt sjelf som oftast plägat communication medh thenne chur-
furstens herr fader
Georg Wilhelm, Kf. von Brandenburg: * 3./13. 11. 1595, † 1. 12. 1640. Vgl. ADB VIII
S. 619–629 ; Isenburg I T. 62; auch Höjer.
ner; och ther the churfl:e theremot skulle något invända, så vore notorium
at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij nu just för itt åhr sedan månde
begära och något therefter få Hans Keijsl:e Maij:tts consens på heela
Pommeren; thet vore och nu snart två månader förlupne sedan Eder
Kongl:e Maij:tt, till at thermed bevijsa deels sin affection emot chur-
fursten, deels och sin begärelsse till at stiffta een högstnödig fridh i christen-
heeten, hafver låtit falla nästan heela Hinderpommeren och så märkelige
stycke landh att thet väll kunne lijknas emot thet som Eder Kongl:e Maij:tt
hafven behållit för sigh, slåendes tå före at antingen få thet medh consens
eller och, i dess utheblifvande, behålla heela Pommeren under Keijssarens
och Röm. rikssens garanda, så at churfursten för ingen deel kan säija och
beklaga thet han är öfverijlat, icke troendes at churfursten skulle i itt så
billigt förslag taga stoort betänckiande. Nu hörde och såge vij uthaf thet
communicerade extract at churfursten nogsampt hafver sagt sin meeningh
och then förre deelen af optionen förkastat, i dät Hans Churfl:e Durchl:tt
i evigheet inthet ville lembna Oderen pro termino; thet Eder Kongl:e
Maij:tt lickväll icke hafven på sin sijda tillåthet, uthan såframpt thet för-
slaget skulle gå, achtade och än achtar behålla först heela Förpommeren,
som hafver och någre stycker på andre sijdan Oderen, och sedan visse
platzar i Hinderpommeren, som alle liggia bort öfver Oderen. Vidh så
fatte saker, ther vij på alla sijdor hafva gjordt vårt till och nu bekommit
een sådan resolution, kunne vij inthet längre hålla oss till then offerten, som
var skeedh till churfursten, uthan (fölljandes theri Eders Kongl:e Maij:tts
tvenne nysskomne och den 25 passato [ 25. November/5. Dezember] och
5 huius [ 5./15. Dezember] daterade nådigste breeff) resolverade och för-
klarade oss emot them, the keijsl:e, at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar
acceptera heela Pommeren etiam invito et contradicente electore under
Keijssarens och Röm. rikssens garanda och manutention, eftersom vij och
då frågade om den saken var communicerat och debatterat af ständerne
och the skulle thertill vella första?
Wollmar svarade at thet fuller inthet än vore in pleno och ordinarie skeedt;
the hade först veelat förnimma om Eder Kongl:e Maij:tt skulle villja taga
vidh och lijta på henne; när the nu thet vetta, ville the sådant proponera
och förmodeligh bringa saken till richtigheet, begärandes än vij ville sättia
op våre tankor och huru vij manutentionen ville hafva; effter saken vore i
thet ståndh meente Wollmar och ville förvissa oss at grefven aff Trautmanss-
dorff skulle reesa ifrå Munster om öfvermorgon och medh thet första
vara här.
Vij stälte therhän och till grefvens af Trautmanssdorf behagh och lägenheet
at komma eller blifva ther; förmådde han reesa, så skulle han såssom een
keijsl:e principalgessandt förmodelig mycket gott kunna här uthrätta; vore
thet ock icke hans lägenheet, så tviflade vij inthet på theras, som här äre,
ijfver och dexteritet i saken; sade oss förhindras nästkommande dagen af
then posten som i dag afgår åth Sverige, villjandes strax therefter träda ihoop
med them och vijdare öfverläggia saken.
Vij befunne at the medh vår förklaringh at taga emot heela Pommeren på
ofvanbem:e sätt vore mächtog väll tillfridz och gjorde godh mine och
mångehanda vänlige contestastioner, men om churfursten talte the föga
gott! Hvadh nu härunder är och huru alt vijdare af löper, thet lärer tijden.
[ 4] Ständernes tractat är än inthet begynt, eij heller catholici ifrå Munster
hijt komne. Innelagde copia under lit. K är een collation af theras differen-
tier och vijsa evangelicorum conclusa på mäst alle punchter, hvaraf är at
taga thet the inthet skole thermedh länge oppehålla värket.
[ 5] Hvadh the Strålssundiske hafva hoos oss ingifvit och lijkasom the
Pommerske deputerade påmint hoos vår gjorde proposition, thet finnes
under lit. L. Vij bedje underdånigst at Eder Kongl:e Maij:tt ville öfver
bägge, såväll the Pommerske landständernes deputatorum som thesse, the
Strålsundiskes postulatis, meddela oss sin nådigste declaration.