Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
Uthur Din schrijffvelse aff den 23 passato [ 23. November/3. Dezember] sijr
jag att Salvius ähr på sijdlychtone kommen ifrån Munster till Osnabrygge,
sedhan han där om Stetin hadhe svatzatt uthur skolan. Hvadh skall jag
svara Dig? Jag sijr och veet ingeniummet intet kone bothes eller till andre
och bettre consilia länckias, kanskee haf:r någott att stödja sig vedh, som
mig ähr obekendt. Inted behagar ded Hennes K. M:tt eller någon annan,
så mykedt jag däraff kan förnimma, at han så länge ähr bleffven och haf:r
huffvudsaken nego〈t〉ierat i Munster, mindre att han haf:r så vijdha forlupet
sig och uptecht androm at Stetin vore löst, hvilkedt och löper tvertemot
Hen[ne]s K. M:tz resolution och ordre. Om han fåår tiltaal därföre eller
eij kan jag intet döma, men så ähre lijkväl schrijffvelser och ny ordre till
Eder gongne nu tvenne gonger, den 7 novemb. [ 17. November] och för
otte dagar sedhan, och nu med denne post tridje resan upreppat, at I vedh
chronans satisfactionshandel skole simpelt holla Eder vedh Förpomern in
loco medh alle sine pertinentier sampt medh Stetin, Dam, Golno, Wollin
och Camin sampt deres un〈d〉erliggende gebieten cum consensu electoris
Brandenburgici, men där han, churfursten, icke ville altt dette förstå, uthan
disputera Stetin medh ded andhre altt eller och någott aff 〈för:te〉 gebieter,
undantagandes hvadh Camin vedkommer, såvijdt ded efter K. M:tz ex-
presse ordre må limiteras, att I då acceptera utramque Pomeraniam medh
alt ded där under och till sorterar på Keijsarens sampt rijksens och stendernes
cession, samptycke och bevilling så och deres och Frankrijks guarantie,
fastähn churfursten intet goff:e sit samtycke därtill. Jag hoppas desse ordres
vara Eder langesedhan tilkompne, serdeles den aff den 7 novemb. [ 17. No-
vember ]. Och ähr ded så vijdha aff Hen[ne]s K. M:t resolverat att Hen[ne]s
M:t holler Förpomern uthan Stetin och föresagdhe ämpter för intet, efter-
som ded i sanning till att seija för intet ähr att aestimera respectu coronae.
Och där så vore att någott funnes häruthij förlupet aff en eller annan, då
moste ded excuseras aff hvarjehandha orsak eller där alt anned felar aff ny
undfongen expresse ordre. Eljest bekenner jag att jag heller råder till att
taga hela Pomeren uthan churfurstens consens eller halff parten medh hans
bevilling, hvarföre Du och mehra må haffva öga på hela Pomern sine
consensu ähn ded förriga cum consensu. De incommoda och nova emer-
gentia som Du befahrer Dig före (som jag sijr aff någre Dine breff till
Salvium) ähre intet så högt at aestimera som de commoda man aff hela
Pomern kan förmodha
Zur Problematik des pommerschen Vorschlags und der Haltung Johan Oxenstiernas vgl.
Breucker S. 73–75; UuA IV S. 474f. – Relation der brandenburgischen Gesandten. Osnabrück
1646 Dezember 6/16: hiernach äußerte sich Johan Oxenstierna gegenüber Wittgenstein am
5./15. Dezember positiv zum pommerschen Projekt; vgl. auch UuA IV S. 479f., 480f.
(Relation der brandenburgischen Gesandten), 481 (Resolution des Kf. von Brandenburg vom
31. Dezember 1646/10. Januar 1647); vgl. überdies UuA S. 473f., Baltische Studien VI 2
S. 99ff.
churfursten så betenkeligt som för Hen[ne]s K. M:t, och moste I eo casu
tilsij att alt bliif:r oaftaalt emell〈an〉 oss och churfursten och honom intet
aff ded chronan i hans landh innehaf:r affträdht förähn man à part sig medh
honom haf:r fördraget, så att dette particularfördraget inted praejudiceras
aff ded universali.
Käre son, jag sijr fuller i hvadh difficulteter Du sticker, som medh ingen
förtrogenheet kantt eller måå med D. s. communicera. Men jag önsker
Dig aff Gudh all godh rådh så och moodh och hjärta sampt lykligh uthgang
och vill hoppas at haffva gåt dette svara verkedh väl igenom, skall framb-
deles giffva Dig så mykedt mehra beröm och hugned att ihugkomma Dine
store besvär. Du 〈äst〉 däruthij och moste medh Gudh, gott samveet och
ähran sökia at uthredat och komma därmedh foort.