Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
Hinweise auf Nr. 396 u. Beilage G dazu sowie auf Beilagen A, B u. C dieses Be-
richts . Nu emedan begynnelssen på thenne disputen om ständernes olimi-
terade admission till consultationen på thenne extraordinarie convent, som
syntes så högt afficera the keijss:e, tycktes villia blifva långh och theruthur
opväxa hinder och difficulteter, jämväll at andre vanlige oreeder skulle in-
thet feelas, uthan the keijss:e läggia här och thär något i vägen för tractaten
till at vinna tijdh, så hafver jagh, Johan Oxenstierna, talt med S:t Romain,
om thet vore rådeligit at byggia under hoos ständerne, at vij måtte få thet
keijss:e svaret, allegerandes pro och contra the rationes, som till Eder
Kongl:e Maij:tt i mitt sidste breef äre anförde, hvilka han hafver funnit så
vichtige, at han therföre är reest öfver till Munster. Om thetsamme skreefs
och öfver till residenten Rosenhanen, som copian under lit. D thet inne-
håller.
Ständerne, som här äre, så snart the hade fåt svaret och thet öfverlagt, hafva
varit illa therom och tvijkachtige, hvadh them stodh at göra. Om the skulle
taga Keijssarens svar före, thet examinera och inlåta sigh i dispute theröfver,
skulle the under sigh lijthet uthrätta, men förspilla tijden och äntå, om något
skulle in effectu och till theras nöije föllia, lijta till cronorne eller och kunde
hända råka strax i begynnelssen i håret med Keijssaren. Så nyfickne, som
the vore at taga emotet, så gärna ville the åter vara thet qvitte; hafva talt
och gåt till rådz med then Hessiske, om vij icke skulle kunna disponeras till
at taga emotet. När thet vore skedt, ville ständerne comportera ihoop
sampt- och synnerligen sine påminnelsser och them med oss communicera,
så at cronornes legationer måtte them införa i sine svar och altså ständerne
och theras interesse stå under cronornes protection och drifvande.
Grefven af Witgenstein och then Hessen-Casselske talte med migh, Johan
Oxenstierna, therom den 20./30. Septemb. uth på fäldtet och vore mäst be-
kymbrade, huru ständerne skulle föredraga them keijss:e thetta? Den 26.
eiusdem/ 6. Oktober lät then Hessiske säija, at ständerne inthet hade någon
sky at inkomma hoos the keijss:e med sådane remonstrationer, som till
thenne saken kunne tiena, vore sinnade at talas vidh therom i nästa con-
sultationen, som the andra dagen ville hålla.
Samme, den 27. September/7. Oktober hafva the furstl:e och städtiske sigh
emellan sluttit efterfölliande saker: 1. att deputera någre af sine meddell,
som skulle gå till the keijss:e (hvilket och skedde then 29. Septemb./ 9. Ok-
tober ) och them säija, at ständerne, sedan the hafva fåt theras svar händer
emellan, hafva eftertänkt saken och eenkannerligen, at cronornes proposi-
tioner vore stälte in generalibus terminis, så at the inthet väll kunde säija
sin meening theröfver, förän the få någon mehr special apertur af cronorne;
höllo therföre vara rådeligit, at thet keijss:e svaret måtte ju förr ju bättre
inhändigas åt legationibus coronarum, på thet man desto förr måtte komma
till värket. Om the keijss:e befinnandes thetta inrådet vara gott ville sielfva
tillställa oss svaret eller och låta ständerne thet öfverlefverera, thet heem-
gåfve the them keijss:e at betänkia. The keijss:e toge thenne saken op ad
deliberandum.
Thet 2., som var i furst- och städerådet sluthet den 27. passato/ 7. Oktober
var at deputera tvenne till Munster, eftersom the och strax hafva thertill
väldt the Weymarske och syndicum i Lübeck, och thesse afreeste then 29.
dito/ 9. Oktober med thetta värffvet: 1. at referera hvadh här vore på een tijdh
passerat; 2. at disponera them i Munster till at råda the keijss:e at uthlef-
verera sitt svar åt the Frantzöske (thetta är uthförligare at see af een copia
under lit. L); 3. at mundteligen refutera och förläggia the Munsterskes breef,
som the Ossnabruggiske näst tillförende hade fåt och är här ofvantill litererat
under C, på thet at the således kunde undvijka alt onyttigt breefväxlande,
som theraf syntes vella växa.
Till thet 3. hafva the och på mehrbem:e dagh här valdt the två Altenburgis-
ke, then Lunenburgiske, Mecklenburgiske, Nurnbergiske syndicum på the
Schwabiske grefvernes vägnar och then Straßburgiske, som skola sättia op
på paperet the saker, som nomine ordinum kunne tagas i acht och införas,
när vår replicque skall ställas och uthlefvereras. Thesamma äre nu i fult
arbete.
Den 29. Septemb./ 9. Oktober kom duc de Longueville hijt medh heela sin
hoffstat och hade här solenniter och med temmeligh pracht sitt intog. Vij
besökte honom efter vahnan först och han oss igen. Hans anbringan bestodh
förnämligen i 6 saker: 1. refererade han, huru thet var i Munster afluppit
med uthlefvererandet af thet keijss:e svaret och the Hessiskes exclusion,
villiandes höra, hvadh vij tychte vara tienligit i thenne saken, om man skulle
än yterligare stå på exclusorum admission eller altså smånigom gifva efter i
thenne saken. Therpå är honom svarat, hvadh som här var passerat i samma
saak. Sedan blefve the skääl, som härtill äre komne hoos oss på bägge sijdor
i consideration at understödia them uthstötte, ventilerade, hvilka tillförende
äre anförde och therföre nu uthlåtes. Enteligen och efter hållen debatt öfver
thenne saken bleef gott funnit, at, altenstund ständerne hafva gifvit sin
parole ifrå sigh och på nytt sinemellan förbundit sigh, ja förthenskuldh
sändt sine deputerade till Munster at mundteligen repraesentera them andre,
som ther äre, thet foog, som the här hafva at stå på sine medständers tillåtels-
se, så måtte och legationes coronarum blifva vidh förre resolution, för-
nämligast therföre, efter thenne conventus inthet kan eller rätta bör mätas
eller rättas efter ordinarie rikzconventer, uthan är it heelt extraordinarie
samqväm, ther een och annan kan komma och öfver sine sampt allmänne
rikssens tarfver med andra rikssens ständer communicera.
2. Sade duc de Longueville, at han och hans colleger hade väll infattat thet
som jagh, Johan Oxenstierna, them genom residenten Rosenhanen och
S:t Romain hade låtit föredraga, befinnandes, at the rationes, som ginge
uth på at man skulle sökia efter och underbyggia, hvar man kunde, at thet
keijss:e svaret måtte komma i våre händer, vore af mehra vicht, och ther-
före ville han gärna vetta, huru man skulle komma thertill och få thet keijss:e
svaret? Vij refererade honom theremot, at ständerne betrachtandes sielfva
the difficulteter, som skulle falla them i händerne, om the skulle inlåta sigh
i dispute med them keijss:e häröfver, hafva reeda låtit höra till hoos oss och
märkiandes oss inthet vara onödige at taga emotet hafva dagen tillförende,
var den 29. September/9. Oktober, beskickat the keijss:e och, om ofvantill är
mält, rådt them at låta oss få svaret, jämväll sändt tvenne till Munster at
förmå them thertill at göra thetsamma, therföre vore bäst, man i then saken
väntade och afsågo, hvadh the keijss:e, som hade tagit saken ad delibe-
randum, ville göra.
3. Ville duc de Longueville vetta, hvadh vij meente om satisfactionspunch-
ten, och 1. om vij, när repliquerne skulle skee, skulle mundteligen eller och
in scriptis förklara och uthlåta oss öfver satisfactionen? 2. Om vij icke skulle
emot the keijss:e ställa satisfactionen thet högsta man kunde och högre, än
man tänkte kunna nå then, men under handen gifva ständerne part, hvar vij
ungefär ville stanna, på thet at ständerne icke måtte förföras, men heller
hållas och blifva såssom underhandlare i thenne saken? 3. Om man skulle
tillijka och på een gångh uthryckia satisfactions- och assecurationspunch-
terne? Öffver thesse 3 frågor bleef något discurrerat pro och contra, men
inthet änteligen resolverat, uthan opskuttit till nästa conference, at man
dessförinnan finge see, hvadh the keijss:e ville taga sigh före med svaret.
4. Berättade duc de Longueville oss, at then Venetianiske ambassadeuren i
Munster, Contarini, hade honom sagt, det dee keijss:e sigh hafva förklarat
och tesmoignerat vella acceptera Venetam mediationem på thenne ohrten.
Och efter Eder Kongl:e Maij:tt hade tillförende tagit emot thensamma och
nu ingen legatus var för handen, så hade Contarini begärat at vetta, om vij
skulle vella vara tillfridz, at een Venetianisk resident vore här på thenne
ohrten?
Vij förandes oss till minnes Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre
in Nr. 160 äfven i thenne saak och casu svarade, att Eder Kongl:e Maij:tt
hafver fuller accepterat then Venetianiske mediationen och kunde väll lijda,
at then vore här för handen, men at then skulle förrättas af een resident eller
någon annan, som inthet vore legat och icke hade lijka fullmacht at agera
mediationen, som then ther är i Munster, kunde inthet väll lämpa sigh;
hvilket duc de Longueville och gillade och meente nu omröras af Contareni
till at vinna Eders Kongl:e Maij:tts affection och, om så behöfdes, någon
hielp emot Turken. Hvadh han, Contarini, på thet slaget talte med migh,
Johan Oxenstierna, när jag sidst var i Munster, thet förmältes i Nr. 389.
Sidermehra fick jagh af honom itt breef, theruthi han notificerar migh, at
respubliquen hade förlorat Canea, rådandes af thet tillfället, at man måtte
här jämka sigh närmare till tractats och förlijkning, på thet alle Cristelige
potentater kunde sinemellan föreente desto bätre motståndh göra Turken,
eftersom hans breef och mit svar thet med meera förklarar och härhoos
lägges under lit. E, F, hvilket nu så obiter här bredevidh införes.
5. Opreepade han, duc de Longueville, Beyerfurstens ombudh om neutrali-
teten, at cronan Frankrijke hafver gärna sedt och therhän altidh gåt med sine
consilier, huru Keijssarens adhaerenter kunde minskas; thetsamma vara
skedt på Eders Kongl:e Maij:tts sijda medh Brandenburg och Sachssen;
hvilke tractater, ehuruväll the efter alliancen hade bort communiceras
föruth med Frankrijke, så besvära the sigh lickväll inthet så högt theröfver,
efter alt är väll afluppit; beklagade, at the på sin sijda inthet hafva tagit
rätta tempo med Beyern i acht, hälst i sommars, när duc d’Anguien kom
uth, armeen var stark och tijden beqväm at tryckia något gott uthaf honom.
Nu befarade han, att Rakoczys fridh, the keijss:es secours, duc de Anguiens
frånvahru, generalfeldttygmästarens Wrangels påstående hinder vidh
siökanten, Königzmarks aflägenheet och närvarande åhrstijdens olägen-
heet för then Frantzöske nationen både at stå i fält och skicka secours skulle
göra Beyerfursten modigh, eftersom thet vore tijender, att ertzhertigh
Leopoldus vore i person reester till München at divertera Beyerfursten ifrå
thesse tractater och Gallas skickat med ungefär 6000 man them Beyerske
till secours; thermed the hoppaddes antingen slå the foedererade eller och
incommodera them medh een eelak retraict och slemme vinterqvarteer på
andra sijdan Rhenströmen. När thet vore skedt, skole the hafva före at med
samfäldt macht gå på feldtmarskalken, h:r Torstensson, och jagan uhr
erffländerne. Vidh så fatta saker och ther the Beyerske, som nu på een tijdh
inthet hafva låtit sigh höra, skulle röra om samma tractat, så frågade han,
duc de Longueville, hvadh vij meente therom?
Vij svarade, at Eder Kongl:e Maij:tt och å dess vägnar Eders Kongl:e
Maij:tts ministri hafva haft och än hafva sigh före samma måhl som
Frankrijke till at skillia, thet mästa man kan, Keijssarens anhang åt och
göra thet partiet ringare och mindre, på thet man med principalen desto
bättre kan komma till rätta och obligeran till billige fridzconditioner.
Vij viste inthet annars, än at ministri Gallici hade fåt part om thet som var
föreluppit emellan Eder Kongl:e Maij:tt och churfursterne Brandenburg
och Sachsen. Generalmajoren Axel Lillie hade nyligen berättat, at baron
d’Avangour hade icke allenast vettat theraf, uthan rådt och instigerat honom,
Lillien, till att sökia med all flijt, sätt och lägenheet at bringa Chursachssen
härtill, förmeenandes sådant vara till Munster skrifvit. Men om, när och på
hvadh conditioner thet skulle kunna skee, hafva the som tractaten hafva
fördt, eij kunnat vetta, fast mindre therom skrifva, efter Chursachssen
hafver efter sin vahna varit geenbändig, så länge han fick see alfvare och
generalleutenantn Königzmark inför Dressden. Då hafva the och inthet
giordt långe ceremonier med honom, uthan, som sakerne fordrade, i hast
sluttet, således at man förmodar, publico skall thermed vara tient. Hade
vij haft någon egenteligh efterrättelsse therom, hade vij then meddelt medh
legatione Gallica. Hvadh Beyerfursten vidhkommer, vore thet een annan
consideration och han, Beyern, i annor stat än Sachssen; ville therföre
vetta, hvadh conditionerne han slår före? Duc de Longueville låtz inthet
vetta någon, uthan stodh therpå at the inthet annat sökia, uthan allena at
skillian ifrå huus Österrijke, och om vij icke skulle vara thermedh tillfridz?
Hvarpå svarades, at thet tychtes inthet kunna skada, såframpt thet blefve
med honom tracterat på sådane contitioner, 1. at alliancen och interesse
publicum imperii, som cronorne nu företräda, inthet lijder therigenom
något praejudicium och meen, 2. at händerne blifva så bundne på Bavarum,
at han inthet får göra oss skada och läggia sigh i vägen och till hinder för
oss, 3. at han framdeles till taksamheet inthet lägger sigh emot, uthan
hällre obligeras till at befordra cronornes satisfactioner; hvilka conditioner
han, duc de Longueville, inthet ogillade.
6. Sade han, at Frankrijke och äfven på lijka sätt går om medh och skulle
gärna see, att thet kunde få Maintz, Cöln och Trier ifrå Keijssaren, allena
till at förringa Keijssarens partij och betaga honom kraffterne at opiniastrera
i kriget. Thetta till at effectuera hade the sändt een expresse till Churtrier at
biuda honom neutraliteten förmodandes, at, efter han vore een brouillon
och lätter at sadla om, thet han vidh så fatta saker, ther han nappast hafver
maten i munnen och ingen hopp at få pension af Keijssaren och Spanien,
skall hända bodet. Churmaintz vore något svårare och addictior Caesari.
Men the hade skrifvit till commendanten i Maintz, comte Cornevale, och
förmant honom till att tryckia them på then ohrten, at the må lära känna,
thet the stå och äre i the vilkor, at Frankrijke kan göra them ondt och gott,
begärandes i lijka måtto häröfver vårt sentiment. Therpå är ungefär så
svarat som till then Beyerske saken, eftersom vij hölle förre, ju fleere divi-
siones man kunde göra, ju bättre vore thet, allenast at thet inthet skedde
hufvudhintentionen till meen, uthan fast meera till befordringh. Thesse
saker föreföllo i fyra våre conferencer. Therefter var han hoos migh, Johan
Oxenstierna, till gäst, giorde sigh lustigh och reeste then 2./12. huius här-
ifrå. Hinweis auf Beilage G.
I aftonsse seent kom the Brandenburgiskes secretarius och på sine princi-
palers vägnar berättade, att the keijss:e plenipotentiarii hade them Branden-
burgiske sagt, at thet keijss:e svaret på then Frantzöske propositionen skulle
dagen therefter, nembl:n i dagh, per mediatores blifva tillstält legationi
Gallicae; them keijss:e, som här äre, vara sinnade at och här göra thet-
samma och till then ända hade begärat, at the Brandenburgiske gessandterne
ville taga på sigh thet omaket at bära svaret till oss, eftersom the Branden-
burgici till then ända läto anhålla, 1. at thet måtte skee thenne dagen, klockan
8 för middagen, 2. at vij och ville oss förklara, at, när repliquen skall åter
igen inhändigas them keijss:e, Brandenburgici tå måtte få och Hans Chur-
furstl:e Durchl:t inthet gås förbij, uthan i lijka måtto af oss som them
keijss:e vederfaras ähra och respect.
Vij betrachtandes på then eene sijdan och lijkasom motiver till at simpliciter
taga emot thetta tilbodet, 1. at vij hade sielfva under handen drifvit och
urgerat på at få svaret, 2. at een part af ständerne, när the skulle taga emot
samma svar, hafva tycht vara gott at unfå thet quovis modo, 3. att thet
syntes vara them keijss:e fritt sända thet med hvem the ville, 4. at thet
tycktes vara honorablare, at Brandenburgici brachte thet än decanus Hey-
sterman. På then andre sijdan och theremot komo i consideration, 1. at the
keijssrl:es knappe tijdh syntes hafva något med sigh, 2. at Brandenburgici
ville betinga föruth, at the skulle få bära vår replique tilbakars, hade thet
anseende, at the sökte smöija sigh in i mediationen eller och, som the then
tillförende hade kallat, mellanbringandet, hvilket för allehanda orsaker är
fallit betänkeligit, 3. at the furstl:e och städtiske hade offererat sigh till att
vara medh, när svaret skulle uthgifvas till oss, thet the keijss:e hafva tagit
ad deliberandum och, så mycket vij viste, inthet än förklarat sigh; hafva till
at undvijka the churfurstl:es emellangång, som syntes vara praejudicerligh
såväll ständerne som Eder Kongl:e Maij:tt, i thenne saken resolverat och
svarat, nembl:en at vij gärna hörde, at the keijss:e så vijda vore komne,
berömbde Brandenburgicorum flijt, som förmodeligh hafva contribuerat sine
rådh thertill. Hvadh sielfva saken anlangande, så påminte vij oss, hvad som
var förefallit, när vår proposition skulle uthlefvereras, nembl:en at ibland
andra modis var och på talet, at någre deputati af toto imperii corpore hade
måt taga propositionen och then bära till the keijss:e; oss hafva hördt, att
principum et civitatum deputati, som här äre, skole nyligen hafva offererat
sigh thertill hoos the keijss:e; oss inthet hafva förstådt, om thet må vara
afslagit; tijden falla knapp, at man nu inthet kan fråga therefter, uthan efter
Brandenburgici väll viste, huru högt hvart och itt collegio vore angelägit,
at thesse saker blifva rätt fattade, then lägenheeten gifven at communicera
sine angelägenheeter och å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij gärna skulle
befrämia alle ständernes desiderier, så skulle vij gärna see, at itt uth-
skott af alle ständerne hade blifvit härtill brukat, deribland då på Hans
Churfurstlige Durchl:s af Brandenburg vägnar hans plenipotentiarii, såssom
reeda budne till thetta värket, hafva förträdet och största ähran, then vij
them altidh och gärna unna.
Strax som secretarius var borta med thetta svaret, sändes till Schäffer,
Lampadium och Keysser at höra theras sentiment häröfver. The berömbde
uno omnium ore vårt svar och remonstrerade therhoos, at the churfurstl:e
sökia thermedh 1. at komma i mediationen, hvilken är både cronorne och
ständerne skadeligh, aldenstundh Churbeyern, som är fuller härifrå, men
förer directoriumet, för thermed gouverno öfver alt och skulle läggia sigh
både här och ther i vägen, 2. at the churfurstlige må få een högheet för the
andre ständerne, then the fuller i någre och visse stycker bestå them, men
inthet i alt, uthan hoppas at komma något så när i lagh med them förmedelss
thenne tractaten.
Lijtet therefter komo bägge churfurstl:es, Brandenburgicorum och Mo-
guntinorum, secretarii till oss förmälandes, at, efter them keijss:e stodo fritt
in hoc actu pure imperatorio at bruka hvem the ville, hade Eder Kongl:e
Maij:tt till mehra ähra anpraesenterat them churfurstl:e, efter inga media-
tores vore för handen och the churfurstl:e inthet kunne vara i een commis-
sion med the andra furstl:e för titulo excellentiae skuldh, så begärtes, at vij
ville inthet vara emot, uthan till värkets befordring låta så skee, som the
keijss:e hafva begärat.
Efter the furstl:e anhöllo, man måtte inthet förhasta sigh theruthi, och jagh,
Johan Oxenstierna, befan migh lijtet opasslig, så excuserades drögzmålet
inpå andre dagen thermedh, at vij inthet kunde säija någon viss tijdh, förän
man märkte, huru thet ville sigh med min indisposition anlåta; vidh then
occasionen ville man och låta them vetta vårt sentiment öfver exhibitionen.
I dagh besökte grefven af Wittgenstein migh, Johan Oxenstierna, in parti-
culari och urgerade thet som secretarius hade förebracht med nästan lijka
argument, men eenkannerligh at the churfurstl:e hade reeda tagit till sigh
thet keijss:e svaret och skulle them vara spottligit, om thet skulle på nytt
sändas them keijss:e igen. Effter vij både inthet vore tillstädes, så togs saken
ad deliberandum med lofvan, at grefven skulle få vårt svar in moot af-
tonen.
I medier tijdh var Lampadius hoos oss och lijkasom förr rådde, at vij på
alla görlige sätt ville undanböija the churfurstl:e tilbodh, aldenstundh the in
effectu sökia thermed mediationen; hölt vara bättre och tryggiare, at vij
unfinge svaret som the vår proposition, nembl:en genom the keijss:es
secretarium; hvarföre och 1. till att contentera the Brandenburgiske efter
theras första begäran och therhoos 2. at förnöija them furstl:e, jämväll och
till thet 3 die at ressentera moot them Maintziske, at theras principal, greeff
Kurtz, som efter praeliminarconventionen, sidste collegial- och rikzsluth
är deputerat at vara här, men hafver moot vår åtvarning flytt härifrå till
Munster och här lembnat een secundarium, så sände vij Mylonium till the
Brandenburgiske at säija, thet vij inthet annars kunna än berömma theras
ijfver att befordra thenne tractaten; sådant skijna theraf at the thenne acten
gärna ville hafva accelererat; såssom vij och gärna see thetsamma, altså
velle vij och lämpa oss efter tijden och them thet bästa vij kunna och efter
thenne dagen är vår hufvudpostedagh och mycket arbete under händerne,
som näpligen skulle kunna lyftas för än i mörkret och seent på aftonen;
thertill vore then eene af oss sängelägrig och altså inthet i then lägenheet,
at een så anseenlig gesandtskap kunde i dag, som the begära, komma;
therföre och ther the ändteligen ville, at svaret måtte i dagh uthhändigas,
så ville vij tillstädia, at the keijss:es secretarius giorde thetsamma. Men om
the ville töfva till i morgon klockan otta för middagen, skulle thet vara oss
een stoor ähra, om the Brandenburgiske allena ville komma och bringa
svaret medh sigh. Med Churmaintz viste grefven af förre giorde påminnels-
ser, hvadh å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij på hans principal gessandte
desidererade och kunde thet inthet låta blifva oandat. Thenne resolutionen
låtz Wittgenstein inthet gärna märkia erkännandes fuller, at them skedde
thermedh een ähra, men at then heeder skulle förorsaka elaka ögon hoos the
keijss:e och Maintziske och in effectu resolutionen gå theruth på at the
churfurstl:e per obliquum måste hålla sigh therifrå och låta kommat ther-
på at caesareanorum secretarius praesterar thetta officium. Hvadh the nu
göra, thet lärer tijden. Hinweis auf Beilagen H, u. J. Aviser och andre breef
äre alle ihoop under lit. K….