Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
Hinweis auf Beilage 1. Den 12./22, huius besckikade the keijss:e oss genom
syndicum här i staden, Dr. Boyer, och låte säija, 1. det dee vore tillfridz med
then form af fullmachterne, som i Hamburg var af greef Curtz och mig,
Salvio, framted och sedan af then keijss:e secreteraren, Dr. Söldner, re-
cognoscerat, därhoos och 2. begärte the, at, emedan fullmachterne vore
här uthväxlade och legati Gallici ville inthet fort i Munster, vij då måtte
poussera them Gallicos at acceptera then formen af fullmachten, som här
är genäm hållin.
Vij begärte fuller af syndico någon vijdare declaration öfver thet förre, efter
thet syntes vara intricat och mörkt, villiandes vetta, hvadh the keijss:e
meente om vår fullmacht, som the hafva haft händer emellan. Men han ex-
cuserade sigh förbärandes, det han inge flere ord eller vijdare information
hade fåt af them, meente lickväll, at vår fullmacht var thermed implicite
förstånden och goodh kändh. Vij svarade therföre, at vij inthet vist kunde
fatta af thet som så var förebracht, alldenstundh dett eene syntes löpa emot
thet andre, i thet at säijes i thet förre, at the keijserlige nu först gilla Ham-
burger formularet och i thet eftere taga the positum, som vore heela acten
med fullmachterne förbij och commutationen skedder. The viste sig väll
påminna hvadh som vore passerat, nembl:en inthet annat än inspectionen
af vår plenipotencer; så snart then vore föregången, hafva the keijss:e
vägrat sig att gå vijdare och begärat dilation på 3 veekur at communicera
copian, först till Munster och sedan till Wien. Nu efter 4 veekurs förlopp och
i staden vij väntade theras tillförende tillsagde sentiment, finge vij thetta här
invecklade svaret. Meente the värket med alfvar och vore huxne thertill,
måtte the catheorice förklara sigh theröfver, vij velle efter sakens art och
natur lämpa och beqväma oss theri.
Syndicus kom samma dag igen och brachte oss tå omsijder theras meening,
nembl:en att the inthet hade emot vår fullmacht, ville henne acceptera och,
om oss så behagade, låtha commutationen skee per secretarios samma dagen
klockan 3 efter middagen uthi syndici huus. Efter nu bägge fullmachterne
äre af itt formular in substantialibus lijka lydande och tillförende gode kän-
de, stodo vij något an, om vij icke skulle hända bodet och låtha uthväxlin-
gen skee på föreslagne vijs, tijdh och rum eller och om vij skulle vänta någre da-
gar, så länge vij hade communicerat öfver till Munster, huru när vij vore här.
På then eene sijdan hade vij at vänta, det vederparten måtte taga itt sådant op-
skof till tacka och bruka thet till een calumnie emot oss; på then andre sijdan
måtte legati Gallici adprehendera thenne hasten och få tillfälle at kasta oss före,
som hade vij avancerat och inthet gåt effter alliancen lijka steeg med them,
ehuruväll the inthet vore så observat theri, när the gåfvo uth sin fullmacht, då
the först efteråt gåfvo oss part therom. Thetta oachtandes och på thet at Gallici
legati måtte see, at vij velle gå med them d’un commun concert och Caesa-
reanis lickväll med thetsamma måtte betagas ansa calumniandi, hafve vij
med visse reservatis och förbehåld känt then keijss:e fullmachten vara
godh tagandes henne an pro commutata, men lickväll opskuttit communi-
cationem realem på någre dagar och så länge vij efter theras första begäran
hade skrifvit till Munster, eftersom Beilage 2 uthvijsar.
The keijss:e efter unfången vår resolution sände syndicum tilbakar och
och läte säija, at the vore thermed tillfridz önskandes till vijdare negotiation
all lycka och prosperitet. Hinweis auf Beilagen 3–8.
Vårt breef till ständerne i Frankfurt är recommenderat åt ambassadeuren
Wolff, eftersom thet är at see af hans svar, huru han hafver bestält och skrif-
vit till postmästaren Birchten under num. 6. I morgon vänta vij efterrättelsse,
om thet är framkommit och rätt insinuerat? Vij höra inthet af ständernes
deputerade, at någon ärnar sig hijt. Lampadius, som skulle vara här innan
3 veekur, blifver och uthe. Feldtmarskalken hafver inthet skrifvit hijt,
sedan han lägrade sig vidh Sahlen. Jag, Johan Oxenstierna, fick it breef ifrå
Königzmark, som innelagde copia num. 7 af brefvet och een therhoos fo-
gad relation öfver hans lycklige rencontre betyga. Hinweis auf Beilage 8.