Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
60. Salvius an Andreas Gyldenklou Minden 1643 November 7/17 Pr.: Stockholm 1643 November 24/Dezember 4
60
Eigh. Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 1 ], 116–117
Mündlicher Bericht Griesheims über Haltung Polens zur pommerschen Frage, zu
Dänemark u. zum Kaiser.
Privata. Den Griessheimb, som jagh i sommars gaf 200 Rd., är nu tilbakes
kommen uhr Polen. Hans hustru boor i Cassel. Hvadh han hafver berättat
ambassadeur Wolff, thet går härhoos. Han hafver här i dagh alt muntligen
moot migh sagt thetsamma. Han, sub titulo eines polnischen cammerhern,
skal blifva i Munster, icke ännu medh fullmacht at nogot tractera, uthan at
afsee consilia. I synnerheet skal han holla stricte correspondens medh the
Danske commissarier, doch icke vistas i Ossnabrugge. Denhoff blifver re-
sident hoos kungen i Danm[arck]. Danmarck och Polen äre eense at icke
tillåta, thet Sveriges chrona nogot må beholla af Pommern. Een satisfaction
i Peningar holla the icke obilligh, men land ingalunda. Danmarck är theri
träffligen hitzig, afråder Keijsaren och Churbrandenburg häftigt ting medh
försäkring, at han vill förr taga dett Svenska krijget öfver sigh allena. Griess-
heimb svor migh till, at, om Sveriges chrona vil maintinera Pommern, så
moste hon totaliter resolvera till ett nytt krijgh medh Danmarck. Polen
varder fuller inthet offentligen, uthan under handen medh folck och penin-
gar thertill hielpande. Graff Woldemars heirath är till ingen annan ting i
verlden ahnsedd än moot Sverige, at Muschovitern må på andra sidan
ahnfalla Sverige i Liffland och Ingermanland. Men detta, at Muschovitern
skal intaga Lifland, skal Polen icke aldeles vara medh. Fundamentum pri-
mum sättes på Frankrijkes separation från Sverige. Theropå arbetar Polen
flijtigt hoos cardinaln Mazarini och skal hafva hopp. Kunne the den erholla,
så råder Danmarck, at Keijsaren skal inthet vyrda Sveriges chrona medh
nogon tractat, uthan vijsa henne slätt uhr Tysklandh. När Kaijsaren för
nogra vekur sedan var i Niclasburg, kom ett skrij till thet Polniska hofvet,
at han ville à part tractera medh feltmarschalken, her Torstensson; deröfver
vart kungen i Polen rätt perplex fruchtandes, at Kaijsaren skulle cedera
Pommern eller nogot theraf, skreef strachs till graf Schlick at afstyrat.
Trautmansdorf och Curts äre i Polen illa ahnsedde. Medh graf Schlick corre-
spondera the, men holla honom icke capabel i statsaker.
Landgrefvinnan i Cassel hafver sielf sagt denne Griessheimb, at Chur-
brandenburg hafver sigh förtroligen moot henne låtet förnimma sigh vele
våga extrema, förän han nogot cederar af Pommern. Doch hafver kungen i
Polen sagt honom, thet han fruchtar, at det Brandenburgiske giftermålet i
Sverige går för sigh. Churfursten hade nyligen haft tvenne theologos, Ber-
gium och Agricolam, till consultation frågandes, 1. om man kunde i den
Luttherska religionen blifva saligh? Thertill hafve the både svarat, ja; 2. om
han kunde medh gott samvett bruka en Luttherisch hoffpredikant? Thet
skall Agricola heelt hafva bejakat ob bonum publicum, men Bergius satt
nogra conditioner therhoos. Theröfver hafver Churfursten varit mächtog
gladh, lupat til sijn fru moder och sagt, han hade nu vota theologorum!
All denne och ofvan nämbde discurs hade denne Griessheimb hört uhr
kungen i Polens egen mun.
Denne Griessheimb reeser nu i morgon till Münster, hafver creditiff till
Churcöln. Polen råder the catholiske mycket sanft tractera Frankrijke och
alt cooperera till separationen frå Sverige. Griessheimb lofvar sigh vele
penetrera intima consilia Dani och Caesaris och them uppenbara oss, allen-
ast thet blifver hollat secretissime och at Kon.M:t ville nogot spendera på
honom, 100 gulden etwan om monan, och hielpan nogot mott thet som
Königsmarck hafver vidh hans captivitet taget honom ifrån. Jagh hafver
hört hans uthsago och inthet sagt honom igen annat än thet honom böör
veta; i det öfrige stärkt honom till correspondencen medh förtröstning, at
hans labor kan väl erkännas, om han nogot realt gör. Om kongens i Polens
person säger han, at han blifver heelt orörigh, är ventricosus och siukligh,
kan ingen trappa stiga op eller nidh, uthan låter alt draga sigh af tolff Italia-
ner , bäär tree fontaneller på kroppen, är och mächtog voluptuarius, serdeles
medh fremmande qvinfolck, thet drottningen moste see och tiga. Doch ät
han ofta i jacht, sitter på hästen heela dagen, men kan af sigh sielf hvarken
sittia op eller af, är heelt obeqvämb för sin person till krigs, och ständerne ve-
le ingalunda hafva krigh medh nogon, om the kunne. Kungen hafver illa taalt
om Spagniens desseiner och om Churmaintz såsom om en förräder af den
Tyska frijheeten. Kaijsarens ven är han fuller, men skäller på rådet, som
vele göran absolut i Tysklandh. Haec refero, ut cepi …