41

På Eders Kgl. Maj. allernådigste befalning af den 18. [ 28.] Julii

43

[Nr. 153 (S. 383f.)] .

hafver

42

jagh skaffat rådh at feltmarskalken her Wrangel får 100 000 rd. entsatt på

[p. 426] [scan. 466]

1

peningar. Huru lyckeligen Gudh hafver välsignat hans conduite til dato,

2

thet vijsa bijlagorne i thet större pacquettet. Gudh hielpe them vijdare öffver

3

Danubium, så hoppas man, at the ther förvärfva sigh sielfve vinterkosten

4

och thermedh befordra tractaten å denne orten.

5

Churbrandenburg och hertigen af Mechelburg hafve varit vidh den Halber-

6

stadische heilbrunnen

31

Vgl. [S. 417 Anm. 3] .

. I förgår kom freihern von Löben tädhan

32

Inhalt des Folgenden in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 92; vgl. ebd. IV S. 454f.; C. Th.

33

Odhner S. 152ff.; G. Breucker S. 56f. Löben traf am 14./24. August wieder in Osnabrück

34

ein: Baltische Studien VI 1 S. 52. Von der kurfürstlichen Resolution wegen Pommern

35

setzte er die pommerschen Delegierten am 16./26. d. M. in Kenntnis: ebd. S. 52–57.

. I går

7

förnam jagh, om han hade nu fullmacht at cedera Eder Kgl. Maj. heela

8

Pommeren. Han svarade sigh hafva macht at consentera til en deel af

9

Pommern, men at churfursten aldrig i evigheet gifver nogon consens till

10

heela cessionen. Til vedergälning för den deelen (alle man meena halfparten)

11

pekade han på Glogaw, Sagan, Magdeburg och Halberstadt. Men ville Eder

12

Kgl. Maj. de facto beholla heela Pommern, så moste han fuller pro tempore

13

lijdat. Men aldenstund Polen, Danmarck, Hänsestäderne och Holländerne

14

vore mächtog jaloux theröffver, kunde Eder Kgl. Maj. icke maintinerat

15

uthan monga och starcka guarnisoner. Thet kunde Pommern icke uthstå,

16

uthan undersåterne vorde under thet ooket försmachtande och sökia uth-

17

ländes hielp til revolter. Eder Kgl. Maj. skulle ock nödvendigt uhr Sverige

18

moste underholla guarnisonerne, hvilket under 3 eller 4 tunnor guld icke

19

afgänge åhrligen. Men ther Eder Kgl. Maj. vore content medh en deel och

20

churfurstens goda consens, så ville churfursten alliera sigh medh Eder Kgl.

21

Maj. Hinderpommeren betäckto Eders Kgl. Maj. stat moot Polen, jalousien

22

af the öfrige cesserade, ständerne gofve sigh villigt therunder, Römiske

23

rijket protegerade resten, och Eder Kgl. Maj. behöfde således ringa guarni-

24

soner eller inga.

25

Hertigen af Mechelburg hade högt contesterat, at eij heller han nogon sinn

26

gifver sin consens till Wissmars allienation.

27

Här är en Polnisk ahnkommen, öffversten Krakows

36

Joachim Ernst von Krockow, kaiserlicher Generalwachtmeister. Ein kurzer Lebensabriß in

37

Urk. u. Aktenst. I S. 98 Anm. 2. Eine von „ Prof. Dr. Schultz“ verfaßte Geschichte

38

der Gräflich Krockowschen Familie (1911) war mir nicht zugänglich. J. E. von Krockow war

39

besonders durch seinen Einfall in Pommern von 1643 berühmt geworden. Vgl. Hermann Klaje:

40

Der Einfall des Kaiserlichen Generalwachtmeisters Joachim Ernst von Krockow in Hinter-

41

pommern vom Jahre 1643. Greifswald 1901 ( Pommersche Jahrbücher Erg.-Bd. 1).

brodher

42

Matthias von Krockow, früher herzoglich pommerscher Rat und Präsident des Geistlichen

43

Konsistoriums, jetzt zum polnischen residierenden Secretarius bei den Friedenstraktaten ernannt.

44

Ein kurzgefaßter Lebenslauf in Urk. u. Aktenst. I S. 513 Anm. 7. Vgl. auch die vorher-

45

gehende Anmerkung.

, som för en

28

tidh sedan var ahnhollen i Stettin. Den kallar kungen i Polen secretarium

29

suae legationis, som föllia skall. Denne legitimerar sigh här hoos conventen,

30

skal gifva före, at hans herre förer äfven samma argument moot Eders Kgl.

[p. 427] [scan. 467]

1

Maj. naborskap vidh sina Tyska gräntzer, som Eders Kgl. Maj. herfader

2

förde moot Wallensteins naborskap i Mechelburg

28

Vgl. das Postskript Wesenbecks vom 3./13. August 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 453.

29

Salvius machte sich dagegen weniger Sorgen um Krockows Bemühungen: ebd. S. 455.

.

3

Hänsestäderne sökia ock af den jalousien förbund medh Holländerne under

4

nampn aff commerciernes frijheet. Fransoserne råda oss, the evangeliske

5

ständerne samptlig och synnerligen bedia oss, at Eder Kgl. Maj. ville vara

6

tilfridz medh Förpommeren och Rugen, Wissmars condominio och både

7

stiffterne Bremen och Verden. Meena thet vara ett hederligit, serdeles ther

8

ock soldatescen af Römerske rijket contenteras. Och hvadh ändå i samma

9

satisfaction kan fehlas (the bekänna sielfve Eders Kgl. Maj. meriter vara

10

inaestimables), thet bedia the at Eder Kgl. Maj. ville i dess ställe räkna den

11

stora ähran, den välsignelsen och den assistents och villigheet, som Eder

12

Kgl. Maj. kan en annan gång och moot andra des fiender at förvänta.

13

Oss fehla nu inga argument theremot och blifva vij beständigt vidh Eders

14

Kgl. Maj. ordre. Men här stana vij nu å begge sidhor, och ingen medlar

15

hafve vij, som skillier oss åt. Om nu Gudh täckes genom armeens progress

16

gifva them bättre resolutioner eller Eder Kgl. Maj. täckes uthan interessen-

17

ternes consens maintenera bemälte örter, thet moste vij nu afvänta.

18

Den Beierische gesandten var ock i vekan hoos migh, ahnstiftadh af the

19

Altenburgische, Weimarische, Magdeburgische och Brunsvichsche gesand-

20

terne, lofvade sin herres mächtige cooperation til fridh (etiam excluso

21

Hispano), til chronornes satisfaction, till amnestian, gravamina, omnia, om

22

han få beholla churdigniteten och mästedelen af Öffverpfaltz. Jagh hörden

23

och discurrerade medh honom och släpten medh dilation til communication

24

medh Gallis och andre.

25

Thet hafve fuller en deel andra gesandter ock i förledne veka besökt migh,

26

men inthet nytt förebracht, pousserat uthlefferingen af instrumento pacis,

27

thet nu allenast består på communicationen medh Fransoserne.