16

Vår sidste allernådigste relation sändas härifrå den 25. passato [ 25. Mai/

17

4. Juni 1646]

32

[Nr. 121 (S. 295ff.)] .

. Dagen thereffter hade the Chursachssiske

33

Johann Ernst Pistoris und Dr. Johann Leuber: APW, [III D 1 S. 348] . – Johann Leuber,

34

* 17. Januar 1588 Gorsleben, † 30. Juli 1652 Dresden. F. Roth, Auswertungen R 1450;

35

Bildnisse II S. 2; APK 15051–15054. – J. E. Pistoris auf Seuslitz, kursächsischer Appella-

36

tionsgerichtsrat , wird erwähnt in ADB XXVI S. 193 . APK 19749–19751. – Vgl. Des Kur-

37

fürsten Johann Georg I. Rescripte an seine bey den Westphälischen Friedenstractaten

38

befindlichen Gesandten … Hanns Ernst Pistoris … und Johann Leuber. Nebst einigen

39

anderen durch gedachte Unterhandlungen veranlaßte Aufsätze des kursächsischen

40

Hofes und Anderer: Arndts Archiv II (1785) S. 147–231 und III (1786) S. 42–180;

41

H. J. Schreckenbach: Kursachsen auf dem Westfälischen Friedenskongreß. Diss. Leipzig

42

1952 (Maschinenschr.).

audience hoos

18

migh, Johan Oxenstierna, förebringandes att the gärna förr hade oss besökt,

19

men äre af then bekände saken vordne förhindrade; emedan the lickväll

20

achta och skatta vara till befordringh af thenne tractaten, at the kunna pläga

21

någon communication medh oss. Dy hafva the alt annat förthenskuldh satt

22

tilbakar och begärat een stundh, betackandes at then vore satt, och the nu

23

hafva fåt thenne lägenheeten at fullföllia theras herres nådigste ordre och

24

sin ägen begärelsse at komma medh Eders Kgl. Maj. plenipotentierade till-

25

sammans. The contesterade therhoos, at churfursten inthet hällre skulle

26

höra och förnimma än at Eder Kgl. Maj. vore vidh godh hälssa; berömde

27

Eders Kgl. Maj. consilia och actioner vidh thenne tractaten medh önskan

28

at the måtte vinna sin fortgångh; kunde på theras herres vägnar the något

29

cooperera medh oss och the andra evangeliske till thet väsendets bästa och

30

interesse, sampt erhållande af een universal, säker och godh fridh, hade the

31

icke allenast therom befallningh, uthan sielfve huugh och villia thertill.

[p. 314] [scan. 354]

1

Jagh svarade them till thet första och theras excuse om visiten, at å Eders

2

Kgl. Maj. sijda hade man inthet annars kunnat göra, än möta them som the

3

keijsserlige them hafva tracterat; effter the, the Chursachssiske, sielfve hafva

4

gifvit them keijsserlige then första visiten, hafver oss, såssom ministrer,

5

inthet annars anstådt än at vänta thet samma. Och såssom the nu thet hafva

6

giordt, altså tackade jagh them för samma ähra och courtoisie; i thet öfrige

7

mötte jagh them medh behörligit svar och lijkmätige contestationer af thet

8

som Eders Kgl. Maj. intention, consilier och actioner här på tractaten till

9

een godh fridh angår, lofvandes theras herres, churfurstens, fattade resolu-

10

tion medh förmodan at the evangeliskes saak skulle therigenom vinna een

11

godh stöödh.

12

Thet fölle icke allenast då, uthan och den 28. passato [ 28. Mai/7. Juni 1646]

13

vidh revisiten, som jagh giorde till them, discourser oss emellan om sielfva

14

negotiis, therüthur jag märkte:

15

I. at the Chursachssiske höllo förre, man skulle kunna taga terminum

16

amnestiae ifrå anno 1624 för thesse effterfölliande orsaker: 1. att thermed

17

betaga them keijsserlige then invändningen, at Ferdinandi secundi regeringh

18

blefve kastat öfverända och på thet högsta blasmerat för världen, om man

19

sätter anno 1618 till terminum amnestiae; 2. kunne mästeparten af ständerne,

20

såväll i the öffver- som nedercreitzerne, medh termino ifrå anno 1624

21

blifva restituerade; 3. ähre äntå någre, såssom Donawerd, Dunckellspiell

22

och erffländerne, som inthet äre hulpne medh anno 1618. Hvarföre tyckte

23

them (samma meeningh och discurser hafva een stoor deel af the andra

24

ständerne nu på een tijdh fördt), att man togo een meddell termin emellan

25

1618 och 1627, såssom 1624, och att man, till at salvera them som förr och

26

effter anno 1618 och intill 1624 vore graverade, måtte them alla specialiter

27

excipera och införa.

28

II. In caussa Palatina syntes the heelt improbera the keijsserlige förslaget om

29

then ottonde churfursten och mehr inclinera till een alternation.

30

III. Gravaminum afhielpande recommenderade the högt och eenkannerligh

31

att man måtte sträfva effter perpetuitatem af the andelige godssen eller och

32

sådane conditioner, som i thet närmaste skulle kunna liknas thervidh.

33

IV. Eders Kgl. Maj. satisfaction höllo the vara billigh och önskade, att thet

34

kunde på alla sijdor therom så blifva aftalt och förlijkt, att icke rijket måtte

35

therigenom sättias i någon ny fahra och buller; hvilket the lickväll inthet

36

ville förmoda, uthan försågo sigh såväll till Eders Kgl. Maj. som inter-

37

essenterne, att man thet nu förekomme; kunde the någre officia göra

38

Eders Kgl. Maj. till nådigst behag och contentement, skulle the thet inthet

39

försumma och uthi alt sökia at förökia thet förstånd som nu begynner, på

40

nytt at sättia sigh emellan Eder Kgl. Maj. och theras herre churfursten.

41

Yterst och vidh thet the skulle skillias ifrå migh i mitt hüus, berättade the,

42

att thet vore tijender i staden uthspridde af the keijsserlige, att Frankrijke

43

söker till att inveckla thet Tyska kriget medh thet Spagniske, villiandes

44

inthet förr göra fridh medh Keijssaren, förän the blifva richtige medh

[p. 315] [scan. 355]

1

Spagnien; recommenderandes oss then saken, att disponera legationem

2

Gallicam till at låtha fahra sådane förslagh.

3

Hvarpå svarades, att vij fuller hafva af een och annan förnummit, thet the

4

keijsserlige så låta löpa talet och uthsprijda sådant om them Frantzöska;

5

men vij, vettandes tillförende att legatio Gallica hafver fördt andre consilia

6

och discurser, trodde fast mehra, att thet vore itt Austriacum et Hispanicum

7

inventum och förslagh; ville lickväll höra thereffter och theri göra, hvadh

8

som kan finnas practicerligit.

9

Nu var jagh fuller, som i nästförgångne breeff är mält, resolverat at reesa

10

öfver till Munster, såväll för thenne som andre tå anförde saker. Men effter

11

här kom den 27. passato [ 27. Mai/6. Juni 1646] visse tijender, att grefven

12

af Trautmanssdorff var sinnat at reesa från Munster then nästfölliande dagen,

13

att vara här then 29. [ 29. Mai/8. Juni 1646], så opskötz reesan till bättre

14

fram, åt minstone på någre dagar, så länge man hade fått tala medh Traut-

15

manssdorff, sedan han vore hijt öfverkommen.

16

I medler tijdh och förän han anlände, communicerade residenten Rosen-

17

hanen och La Barde oss the keijsserliges nyligen i Munster gifne declaration

18

öfver then Frantzöske satisfactionen och the Frantzöskes therpå, hvilke

19

bägge, jämpte tu Rosenhanens breef, finnes copialiter under lit. A, B, C, D.

20

Vårt svar till Rosenhanen är under lit. E. Theruthur man iblandh annat då

21

förnam, at the keijsserlige och inthet the Frantzöska hafva föreslagit, att

22

bägge krigen, thet Tyske och Spagniske, måtte tillijka bijläggias och förr

23

ingen fridh ingås, som theras declaration thet medh mehra uthvijsar. Hvilke

24

tijender, jämväll the andre conditioner som theri äre, hafva temmeligen

25

förbittrat the evangeliske ständerne emot the keijsserlige och här förorsakat

26

blandh them åtskillige discourser.

27

Den 29. [ 29. Mai/8. Juni 1646], som sagt är, kom Trautmanssdorf hijt om

28

middagz tijdh och lät strax notificera sin närvarelse. Hvarpå jagh, Johan

29

Oxenstierne, i min colleges opassligheet, honom lät beneventera och begära

30

een stundh till att visiteran, hvilket skedde den 30. passato [ 30. Mai/9. Juni

31

1646] mellan 9 och 10 för middagen. Då jagh 1. condolerade honom öfver

32

Keijsserinnans dödh; 2. tesmoignerade vara väll, att han, Trautmanssdorff,

33

vidh så fatte saker, hinte komma hijt öfver och hielpa sakerne tillgångs;

34

innuerandes therhoos, at jag gärna skulle vara informeradt hüruvijda sakerne

35

vore komne i Munster; skulle thet inthet falla honom för svårt och mödo-

36

sampt, så vore jagh redebogen at discurrera medh honom öfver theras, the

37

keijsserliges, then 28. Aprilis [ 28. April/8. Mai 1646] oss inhändigade

38

project.

39

Han svarade till condolentzen med våta ögon och een sörgste mine, berö-

40

mandes Keijssarinans rare qvaliteter och dygder, sampt huru såte Keijssaren

41

och han hafva lefvat tillsamman, och han, Keijssaren, förthenskuldh, jämväll

42

alle hans tienare tillijka medh honom, fattat een stoor sorgh; hvilken Keijs-

43

saren lickväll, såssom een christenherre, tolemodeligen drager och önskar

44

inthet mehra än kunna bringa thetta oväsendet till roo. Han, Trautmanss-

[p. 316] [scan. 356]

1

dorf, hafver fuller medh sine colleger i Munster arbetat therpå, men med

2

lijten värkan hoos the Frantzöska, som ställa sigh så, som hade the lyckan

3

händer emellan och kunde henne allrigh mista; sade sigh vella vänta bätre

4

intention här hoos oss, varandes han altidh färdigh at conferera medh oss

5

om samma project och villigh at effter möijeligheeten contentera Eder Kgl.

6

Maj. och ständerne.

7

Ego: Contestationen vore godh och förthenskuldh förhopningh förhanden,

8

at han inthet mindre skulle villia afhielpa och slätta the öfrige punchterne.

9

Hvadh theras oss gifne project anlangade, vore först och främpst i amnestie-

10

punchten terminus a quo inthet richtigh och fåå hulpne medh then Regenss-

11

burgiske amnestien; och therofvanpå conditionerne för them som i then

12

samma skulle begripas och blifva restituerade, så limiterade och fatte att

13

the in effectu inthet niutha, efftersom alle graverade theröfver klaga, och

14

then Pfaltziske saken, för the andre, bär therom itt klaart exempell. Hvar-

15

före, om the på Keijssarens sijdo ville hafva fridh, så måtte the fatta termi-

16

num a quo ifrå begynnelssen af kriget och conditionerne således at restitutio

17

blifver universalis, olimiteradt och fulkommeligh.

18

Grefven aff Trautmanssdorf svarade, at om å Eders Kgl. Maj. vägnar vij

19

så ville tala och therpå stå, vore ingen fridh at förvänta. Keijssaren ville

20

häller låta alt gå öfverända och till grundh, än han skulle på thet sättet

21

låtha mönstra och kasta omkull sin herrfaders Ferdinandi secundi regeringh,

22

som förmedelss termino amnestiae ifrå anno 1618 lijder een stoor blasme.

23

Palatina caussa kunde inthet hällre plenarie restitueras, uthan ther man skulle

24

på thenne sijdan vella bestå på henne, kunde inthet annat föllia än continua-

25

tionen af kriget och Tysklandz fulkomlige undergångh.

26

Jagh replicerade, om the ville hålla sigh vidh then Regenssburgiske amne-

27

stien och the sidsta förslagen in caussa Palatina, skulle the alt framgijnt

28

finna contradiction hoos ständerne och consequenter på Eders Kgl. Maj.

29

sijda, ja alla interessenterne häller resolverade at lijda kriget än the condi-

30

tioner, som äntå inthet annat bära medh sigh än oroo här i Tysklandh och

31

osäkerheet i naborskapet rundt omkringh. Vore något meddell at finna

32

1. att Keijssarens Ferdinandi secundi regeringh kunde salveras, såssom medh

33

een termino emellan anno 1618 och 1627, doch lickväll så att the som förr

34

och effter anno 1618 befinna sigh vara graverade, kunne fulkomligen resti-

35

tueras, stodo thet at efftertänckia och höra; 2. att man funne itt uthslagh

36

för churdigniteten i then Pfaltziske saken medh een tilldrägeligh alternation

37

och at länderne blefve fulkomligen igen lefvererade, måtte man och ther-

38

öfver gå till rådz, men om alle billige förslagh ville förskiutas och Keijssaren

39

fatta een sådan resolution som Trautmanssdorff lät höra, måste man tå

40

befalla Gudh saken och förhoppas, at han fuller finner rådh och meddell at

41

styra them som inthet villia taga vidh raisonable och funderade fridz-

42

meddell.

43

Therpå sade han sigh vella tala medh sine colleger om the sakerne.

44

Thet andra som vij taltes vidh om uhr theras project, vore gravamina

[p. 317] [scan. 357]

1

evangelicorum, hvilka jag förmodade han nu skulle vara instruerat at af-

2

hielpa och för alt kunna rätta possessionem bonorum ecclesiasticorum på

3

een perpetuitet, lembnandes status eiusdem Imperii in aequalitate iurium,

4

som the böra hafva.

5

Trautmanssdorf sade, at perpetuiteten vore omöijelig och inpracticerlig.

6

Han hade genom sin flijt och amore pacis förmåt the catholiske at gifva

7

effter etthundrade åhr a dato huius tractatus, så at man under the samma

8

hundrade åhren inthet skall kunna tentera emot them som besittia the ande-

9

lige godssen, hvarken via iuris eller facti, och sade, när the 100 de åhren äre

10

förbij, skall via facti in aeternum cessera, men via iuris vara öppen och frij,

11

efftersom the catholiske till then ända hafva sändt några hijt öfver medh

12

honom, Trautmanssdorff, at föredraga them evangeliske thetta och hvadh

13

mehra härtill hörer innan några dagar.

14

Thet tridia, som oss emellan föreföll, var om Eders Kgl. Maj., Frankrijkes,

15

landtgrefvinnans och soldatescans förnöijelsse. Jagh stoodh (som vij alt

16

härtill hafva giordt och än, effter Eders Kgl. Maj. af den 9. passato [ 9./19.

17

Mai 1646]

42

RR, 788–788’: Die Königin wies darin die Gesandten an, bei der durch Reskript vom 21./31.

43

März 1646 festgelegten Satisfaktionsforderung zu bleiben.

uhr Stockholm och med sidste posten hijt komne allernådigste

18

ordre oss håller till, ämna göra) på heela Pommeren, Wissmar medh Pöell,

19

Walfisken och någre theromkringh lägne ämpter, sampt stiffterne Bremen

20

och Verden, 1. att alle ofvanbemälte stycker medh alle thess tilbehör måtte

21

gifvas och cederas Eders Kgl. Maj., dess successorer till rijket och Sveriges

22

chrono everldeligen at recognosceras af Imperio iure feudi, 2. att stiffterne

23

Bremen och Verden måtte förvandlas i världzlige furstendömer och således

24

på sätt och vijs, som förr är mält, everdeligen blifva vidh chronan Sverige.

25

Trautmanssdorf gaf till svar, att Keijssaren gärna skulle vara Eder Kgl. Maj.

26

till villies, efftersom han och allaredo hafver offererat så mycket som i hans

27

macht och våldh ståår, at förgifva sådane rijkzstycken; men hvadh Pom-

28

meren anlangade, rådde han som een vän, man ville på Eders Kgl. Maj.

29

sijda betrachta the difficulteter som häruthinnan mötas åth: 1. att chur-

30

fursten inthet lärer gifva sitt jakordh och consens thertill, 2. att angräntzande

31

printzer och republicer affvundas thervidh och skole sökia alla meddell att

32

contrecarrera Eder Kgl. Maj. och conseqventer sättia thet landet och heela

33

Tysklandh therföre i oroo. Bättre vore taga vidh the andre anseenlige

34

styckerne med mästepartens villia, än sträfva effter itt additamentum, som

35

skadar och inficerar diuturniteten af thet öfrige, som nu medh churfurstens

36

samtyckie måtte kunna erhållas.

37

Ego: Thet kunde förmodeligh finnas uthvägar at contentera churfursten

38

medh itt gott viderlagh, så at thet inthet på hans sijda hade stoort at betänckia.

39

Hvadh andre anginge, såsom man viste att Eders Kgl. Maj. illvilliande skulle

40

afvundas vidh then ringeste lyckan som Eder Kgl. Maj. hade, och häller see,

41

at thet ginge emot än medh, altså och efter thet är lijkt the skola villia

[p. 318] [scan. 358]

1

byggia emot och hindra thetta, så hafver Eder Kgl. Maj. så mycket mehr

2

orsak at see på sin säkerheet och sättia sigh i thet lagh och postur, at the

3

må fatta andra vänligare tanckar. Med Eders Kgl. Maj. vållan skulle inthet

4

buller och oroo växa op i rijket, uthan fast mehra tiena till Romerske

5

rikssens stadga och redressement, om Eders Kgl. Maj. blefve på sätt och

6

vijss, som är begärat, theruthi inbegripen såssom een ledemoth.

7

Stiffternes förvandling i arffurstendömen hölt han vara een svår och im-

8

practicabell saak. Frankrijkes och landtgrefvinnans satisfaction recommen-

9

derade jagh och ex occasione. Om soldatescans contentement discurrerades

10

länge. Han meente at hvart partij måtte förnöija sin milice. Till tractatens

11

assecuration hölt han vara orimeligit, at ständerne skulle obligeras till een

12

ligue effter chronornes förslagh i propositionerne och replicqverne; i lijka

13

måtto att ständerne skulle underskrifva thenne tractaten, sade thet kunna

14

skee på een ordentelig rikzdagh och icke här; skulle chronorne stå therpå,

15

så ville the hafva reciprocum aff ständerne i Sverige och Frankrijke.

16

Ego: Keijssaren vore såväll som chronorne betient medh thet aequilibrio

17

som ständerne skulle hålla till assecurationem tractatus. Thertill hafva stän-

18

derne sielfve, och Keijssaren består them i sitt svar och thetta projectet,

19

ius faciendi foedera. Hvadh ständerne i bägge rijkerne Sverige och Tysk-

20

landh anginge, vore theri een disparitet: Thenne conventen heeter fuller

21

inthet een rikzdagh, men lickväll är then een rikzconvent, desslijke man i

22

någre hundrade åhr inthet hafver hafft och nepligen så snart fåår; hafver

23

man inthet förr exempell, så kan thenne acten lembna itt sådant effter sigh

24

och vijsa att ständerne, som theri både i genere och specie interessera, hafva

25

underskrifvit och bekräfftat tractaten.

26

I går vore Altenburgici, Winariensis, Lunenburgicus och Wetterawii hoos

27

migh, Johan Oxenstierna, då jagh gaf them part om thet som them tiente

28

vetta af thenne conferencen medh Trautmanssdorff. The berömbde Eders

29

Kgl. Maj. consilia och beständigheet at tala för ständernes interesse; hade

30

nu så mycket mehra sin lijt och tillförsicht thertill, som the see at the keijsser-

31

lige gå medh allehanda hinderlist om, och kanskee Franckrike måtte, när

32

thet finge sitt particular nöije, skiuta them från sigh; och såssom vij härtill

33

i rikzsakerne väll och till theras bästa hafva negotierat, altså begärte the at

34

man ville taga i acht punctos assecurationis et ratificationis. Om man thesse

35

punchter låter fara, så vore ständerne hvarken active eller passive obligerade

36

chronan Sverige. The keijsserlige må fuller invända the Danske och Man-

37

tuaniske

43

Vgl. APW, [II C 1 S. 437] .

fridernes exempell, men the tractaterne vore och thereffter, thet

38

var ingen rikzståndh thertill fordrat eller tillstädes; churfursterne hade anno

39

1630 protesterat emot then Mantuaniske, och then Danska friden räckna

40

ständerne nu under sine gravamina, efftersom heela Tysklandh är thermedh

41

prostituerat och kriget då först fåt sin rätta begynnelsse.

42

Effter thesse discourser berättades mig igen, att the, deputati, den 29. pas-

[p. 319] [scan. 359]

1

sato [ 29. Mai/8. Juni 1646] effter middagen, hafva i alle evangeliskes nampn

2

varit hoos Trautmanssdorf och condolerate öfver Keijssarinnans dödh. Och

3

effter the i sitt taal hade rördt om tvenne Keijssarens gemåhler, then eena

4

Keijssarinnan som nu vore aflijdin, och then andra, nembligen Römerske

5

rijket som nu ligger i ytersta andedrächten och behöfver tijdigh boot, hafver

6

grefven af Trautmanssdorff contesterat emot them, hvadh Römerske rikssens

7

lägenheet vidkommer, att Keijssaren ville använda alla möijelige consilia

8

till att errätta then samma; hade föreslagit itt armistitium, at therunder

9

desto beqvämare kunna nå sitt måhl, men chronorne, hälst Sverige, hafver

10

inthet vellat förstå thertill, uthan fast mehra gått ini Westphalen medh sine

11

armee och här pro lubito grasserat, ther then Svänska armeen väll hade

12

kunnat blifva på andre sijdan Wäsern; för hvilken skuldh the keijsserlige

13

hafva måst bryta op och vända sigh emot then Svänska, så at thet var fara

14

friden måtte af någon rencontre lijda bräck.

15

Deputati: Ehuruväll inthet armistitium hafver varit giordt, så hafva

16

armeerne ipso facto så stält sigh nu een långh tijdh, som hade thet varit

17

een vapnehvijlo sluttin. Hade man imedlertijdh här i Ossnabruge arbetat

18

på rikzsakernes och chronans Sveriges förlijkningh och i Munster låtit fara

19

thet Spagniske interesset, hade man förmodeligh inthet behöft annat armi-

20

stitium; effter nu så är och hostiliteten inthet ännu kan cessera, så är icke

21

heller thet Svänska generalitetet at förtänckia, at thet söker hvar thet bäst

22

finner sin fördeel. Altenburg och Weijmaren hade fått sin räst och fleere på

23

andre sijdan Wäsern. Den Brunssvijk-Lunenburgiske sade emot migh, dät

24

hans herre seer heller, at Eders Kgl. Maj. armée är här i Westphalen på

25

prästegodssen, ther något gott finnes, än på andre sijdan Wäsern i sine

26

landh.

27

Idagh för middagen klockan 9 var grefven af Trautmanssdorf hoos oss

28

både ihoop och förde nästan samma discurser som förr öfver rikzsakerne.

29

Hvadh Eders Kgl. Maj. satisfaction vidhkommer, hade han opsatt een skrifft

30

som går härhoos under lit. F, then the ville communicera ständerne, frå-

31

gandes om then vore rätt. Therifrå han begynte åter råda, man måtte afstå

32

från heela Pommeren, icke at Eder Kgl. Maj. skulle thermed göra någon

33

sin illvilliande uthom Romerske rijket till vänn, såssom tilläfventyrs Pålen,

34

Dannemark och Muskou, uthan allena i consideration af Churbrandenburg

35

och Sachssen, sampt Hessen och andre, som hafva interesse häruthi. Eder

36

Kgl. Maj. hafven ju sökt och än söken theras vänskap och inthet ovänskap,

37

och måtte man altså therföre något göra. Thet kan i sinen tijdh komma till

38

pass. Geratis vos, sade han på latin, ut convenit, partim civibus Imperii

39

Romani, partim amicis. Keijssaren täncker till at handla medh Eder Kgl. Maj.

40

som medh een ledemoth i Romerske rijket och huus Österrijkes vänn.

41

Thet tyckes af alt at the villia contentera ständerne. Man får thet nu snart

42

see. Hvadh efterhanden förefaller, skall hörsambligast berättas.

43

Ifrå hufvudharmeen hafve vij nu inga breef eller något synnerligit vist.

44

Rikztygmästaren her Wrangell säijes vara med hufvudharmeen för Giesen

[p. 320] [scan. 360]

1

och the keijsserlige inthet långt therifrå. Generalleutenanten Königzmark

2

hafver en passant emporterat Lemgou och Pyrmont och marcherar effter

3

op till hufvudharmeen. Thet öfrige täckes Eder Kgl. Maj. sigh låta föreläsa

4

uhr bijfogade aviser under lit. G.

5

P. S. Rätt som posten skulle gå sin koos, communicerades oss hvadh som

6

grefven af Trautmanssdorf och the catholiske ständerne hafva nu slagit för

7

media componendorum gravaminum ecclesiasticorum före, hvilka fogas

8

härhoos under lit. H.