Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Vij hafve den 7. huius [ 7./17. April 1646] bekommit Edert breff af den
16. [ 26.] Martii och deraf sampt bijfogade actis sedt och intagit, hvadh
till bemelte dato vidh tractaten var förelupit, i synnerheet hvadh dee Bemiske
exulanterne som i Chursaxens land sigh oppehålle, och her felttmarskalken
på deras vägnar Eder tillskrifvit hafver. Sedan, huruledes I alle der på
tractaten församblade catholiske ständers nampn dee två Churmeintziske
och den Beijerske hoos Eder varit och på bemelte de catholiskes vägnar
af Eder begärat hafve, I ville interponera och läggia Eder emellan dem och
de evangeliske, att sökia till bijläggia och förmedla de tvister som på en
lång tijdh hafve varit emellan dee bägge religionsförvanter, ändoch hvadh
I derpå hafve svarat och huruledes de evangeliskes deputerade, sedan dem
af Eder sådant är communicerat vordet, nomine principalium suorum Eder
sammalunda dertill styrkt hafve. Hvadh den Altenburgiske medh Eder och
I medh honom om amnistien och uthi henne om causa Palatina hafve dis-
currerat, så och hvadh I om den deputation som de catholiske hafve ansedt
att anträda tractatum cum evangelicis i Ossnabrugg, förmäle, jempte hvadh
rijkz- och Hensestädernes deputerade om commerciepuncten för ett be-
tänckiande opsatt och Eder tillstält hafve, medh hvadh vijdare i brefvet
författat är.
Såsom nu denne Eder uthförlige communication länder oss till godh under-
rättelsse i sakerne, altså befinne vij att I vidh dee håldne conferencer, så
medh de catholiske som dem evangeliske, Eder försichtigheet och vårt för
dette Eder gifne instructioner lijkmötigt hafve comporterat, efftersom vij
och inthet tvifle, att det och framgerat skeer.
Att låta Eder för denne gång veta vår mening öfver ett och annat som i
brefvet förmäles, så äre vij först fuller nådigst tillfridz att I assistere dee
Bemiske exulanterne i deres desideriis, såvijdt det practicabelt och görligit,
så och gratieuxt är, men att I doch in omnem eventum på sielfve huffvudh-
värckett effter Eder instructions tenor hafve Edert principaleste afseende.
Den interpositionen som Eder anmodes emellan dem catholiske och evan-
geliske belangande, så är oss kärtt att dee catholiske bära den respect till
Eder såsom våre commissarier, kan och fuller hända att dem evangeliske
denne Eder interposition tacknämligare och acceptablere är än någon annan,
efftersom vij sij, att dee oachtadt dee considerationer som dervidh infalla
kunde, lijkvist dervidh persistere. Men effter denne offerte är något benogh
och kan tilläfventyrs förorsaka hoos dee catholiske och dem allierede någon
calumnie, såsom icke mindre hoos dem evangeliske något missförstånd,
hvar I dermedh icke heelt caute och försichteligen omgå. Dy är vår mening,
att I fuller icke medh någon skääl kunne uthslå interpositionen, uthan heller
sökia tillarbeta värcket och disponera de evangeliske till alt det som icke
löper emoth religionen och vårt sampt de evangeliskes interesse, säkerheet
och välstånd, men först och förallting läggia ett gott öga på de catholiskes
intention härunder, den att penetrera, dereffter sigh actionen snart skall
facilitera; sedan att I communicere medh Frantzoserne härom, att undanböije
all jalousie, derigenom förtroendet medh dem, tam in re quam apparentia
må kunna blifva conserverat och erhållit, förlåtandes Eder för det öfrige
på Gudh, rättvijsan och Eder egen försichtigheet och hafvandes, som sagt
är, conservationen af vårt, Sveriges rijkes och dee evangeliskes interesse
för ett rättesnöre och regula.
Vij gifve Eder sidst om rijkz- och Hensestädernes förslagh öfver commer-
cierne detta till effterrättelse, att I fuller sådane och desslijke postulater må
höra, men remittere dem doch alle till sin ortt, att nå decision i sinom tijdh.