Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Tractaten och rikzständernes consultationer, här och i Munster, stå ännu
nästan i thet laag, som the vore när nästförgångne breef af then andra
[ 2./12. Februar 1646 ] och 9 de huius [ 9./19. Februar 1646 ] afsändes. Stän-
derne hafva inthet än hindt igenom then första dassen af chronornes
replicquer. Evangelici hafva, på vår och d’Avauxes påminnelsser, betänkt
sigh och låtit oss vetta, thet the villia nu, uthan någon particular re- och
correlation öfver negotiis Imperii in prima classe strax träda till then andra
och så fortare intill ändan, doch lickväll medh thesse conditioner, at the
villia öfverantvarda them keijsserlige sitt betänkiande öfver the 3. punchter
i första classen, som reeda vore debatterade, nembligen amnestien, iura et
privilegia statuum och commerciepunchten; at the keijsserlige i medler tijdh,
medan ständerne gå genom the öfrige classes, måge tractera medh oss öfver
ofvanbemälte 3 artiklar och sedan at ständerne och måtte dessförinnan låtha
per deputatos afhandla gravamina, så at alt kan anställas och drifvas på
een tijdh
Vgl. das Protokoll der 13. Session vom 13./23. Februar 1646 über den Modum Re- und
Correferendi der sämtlichen Reichs-Stände: J. G. von Meiern II S. 380–387.
Barde och han tagit thet ad referendum till legationem Gallicam i Munster.
Grefven af Trautmanssdorf och La Barde hafva oss berättat och residenten
Rosenhanen skrifver, at the Munsterske skola och hafva resolverat, at så
snart then första classis och negotia Imperii vore igenomluppin, taga satis-
factionspunchten före och sedan the andre; som thet och hvadh annat i
Munster i nästförledne veeku är föreluppit, finnes på bijlagte copier under
lit. A, B, C.
Den 17. huius [ 17./27. Februar 1646] begärte grefven af Trautmanssdorff
någre deputatos evangelicorum till sigh, då han them hafver vijst it breef
ifrå Munster, lydandes at the catholiske vore fuller villige at låtha gravamina
komma till handelss, men ville gärna, föruth och förän the några deputera
till samma tractat, höra evangelicorum förslagh, på thet the desto bättre må
kunna instruera the sine; hvarpå grefven af Trautmanssdorf begärte, at
evangelici ville publico till bästa communicera honom i förtroende sine
tankar. Han ville i lijka måtto bemöda sigh at få the catholiske och sedan
göra sin flijt, at the måtte komma ihoop öfver sakernes förlijkningh. Som
vij nu efteråth märkia, hafva deputati förtröstat honom, at bekomma the
begärte förslagen. The sände lickväll then 13. huius [ 13./23. Februar 1646]
till oss, at låtha oss höra sine förslagh och begära vårt sentiment, om the
skulle communicera them åt Trautmanssdorf.
Vij höllo them theruthi obstat nogh, remonstrerandes at theras scopus till
at befordra fridztractaten och bringa them catholiske till handelen, vore
fuller godh, men at modus procedendi synes vara praeposterus, alldenstundh
the inthet ännu vore på både sijdor richtige om rummet, tijden och legiti-
mationibus, såssom praeliminarquaestioner. Man ville fuller inthet tvifla om
Trautmanssdorfs ifver, at förmedelss ständernes aftaal in puncto gravami-
num befordra sluthet af tractaten, men efter Keijssaren hafver altidh varit
partijsk och suspect i thenne saken, hade man nu så mycket mehr orsak at
see sigh före. Thet kunde lätteligen hända, at catholici, bekommandess thesse
förslagen, måtte förkasta them såssom omöijelige och inthet villia till han-
dells i Munster, mycket mindre komma hijt öfver, förän the evangeliske
gafve närmare conditiones, hvarmedh tractaten mehra måtte opskiutas och
förhalas än befordras.
The erkände våre rådh vora goda och hade inthet synnerligit mehra ther-
emot, än at Trautmanssdorf lofvar gå candide till värka medh saken.
Hvarföre the och hafva honom den 14. huius [ 14./24. Februar 1646] tillstält
sine förslagh, lagde copialiter härhoos under lit. D. När han them fick,
hafver han inthet mehr gifvit them så gode ord, uthan stält sigh något süur.
Jbland annat hafver han låtit märkia sigh otåligh theröfver, at the evangeliske
hafva beropat sigh på Eders Kgl. Maj. patrocinio och försvar, säijandes,
om evangelici lijta till främmande hägn, så måtte the catholiske göra thet
samma.
Den 12. huius [ 12./22. Februar 1646] vore the Phaltziske, Camerarius
Joachim Camerarius, kurpfälzischer Bevollmächtigter: APW, [III D 1 S. 348.] G. Toepke:
Matrikel der Universität Heidelberg II (1886) S. 296 Nr. 106 zu 1619 Juli 12. Camerarius
wird auch häufig genannt von Fr. H. Schubert: Ludwig Camerarius 1573–1651. München 1955
( Münchener historische Studien. Abt. Neuere Geschichte I). APK 4421.
Mesterling
Johannes Meisterlin, kurpfälzischer Bevollmächtigter: APW, [III D1 S. 348.] M. Krebs: Die
kurpfälzischen Dienerbücher 1476–1685, in Registerform bearbeitet. In Mitteilungen der
Oberrheinischen Historischen Kommission I (1940) S. m 90 nennt ihn zum 1. Januar
1618 als Rat des Pfalzgrafen Ludwig Philipp.
hafver unfåt såssom andre secundarios legatos electorum. Theras herre
churfursten hafver han kallat „der durchleuchtigste her Phaltzgraff, Carll
Ludhvijk, ewer gnedigster her“. Uthi sielfva saken hafver han sigh strax
emot them förklarat och sagt, at theras herres postulata beroo uthi tvenne
tingh: 1. Dignitate electorali och 2. länderne. Huru medh churvyrden kunde
blifva, thet remitterade han till collegium electorale. Länderne anbelangande,
kunde Phaltzgrefven inthet vänta them alla igen. Underphaltz måtte han
fuller bekomma, men Öffverphaltz blefve hoos Churbeijern, antingen heelt
loco hypothecae eller itt stycke, som man bäst kunde förlijkas om, tagas in
solutum och blefve everdelig hoos Beijern.
Den 13. huius [ 13./23. Februar 1646] för middagen var grefven af Traut-
manssdorf hoos oss at taga afskeedh, förän han reeste bort till Munster
och then 14. [ 14./24. Februar 1646] besökte vij honom igen. Uthi samma
conferencier komo vij till tals med honom om ofvanbemälte Phaltziske saak
och the förslagh som kunde vara at restituera Palatinum. Han hölt vara
omöijeligit at thet kunde skee simpliciter i lijka måtto, at bägge husen
Phaltz och Beijern skulle alternative hafva churdigniteten, som i Pavia
hafver varit sluttit. Thet kom och på talet, at Beijern måtte få regis Bohemiae
platz i collegio electorali. Men han sade, thet vore ögnesteenen för Keijsaren,
meente lickväll at octavus elector kunde constitueras, doch så at Beijern
blefve, som han nu är, främst iblandh the världzlige churfursterna och Phaltz
then efterste. Om restitutione provinciarum var han i samma meening, som
han sigh emot Camerarium och Mesterling hade uthlåtit.
Thet andre han talte med oss om, vore gravamina. Han hölt the evangeliskes
förslagh vara impractikabell, ville lickväll göra alla möijelige officia hoos
the catholiske, at the beqväma sigh till handelss. Om rummet låtz han inthet
vetta, men sade, om tractaten skall här i Ossnabrug plägas, så kunne the
catholiske, som här ära, deputeras thertill.
Thet ytersta och mästa af hans discurser medh oss var om Eders Kgl.
Maj. satisfaction. Kort till säijandes, så består han på sin förre ouverture,
therom i ofvanbemälte tu breef, men eenkannerligh af then andra huius
[ 2./12. Februar 1646]
Vgl. [S. 163 Anm. 3] .
pertinentier och 2. stiffterne Brehmen och Verden, at recognosceras af
Imperio iure feudi, doch med thesse conditioner: 1. at ofvanbemälte ius
feudi inthet extenderas inpå chronan Sverige, uthan Eders Kgl. Maj. och
Eders Kgl. Maj. descendentes, 2. at stiffterne Bremen och Verden ratione
tituli och qualitatis af itt andeligit godz sampt doomcapitlets behåldh blifva
i the vilkor, som the antingen af ålder hafva varit och nu äre, eller förmedelss
thenne tractaten lijka med them andre andelige godssen och stiffterne kunna
sättias uthi; 3. att erkiebispen af Bremen måtte blifva vidh them efter the
conditioner som han nu i Sverige erhåller; 4. at han, grefven af Trautmanss-
dorf, ville vara godh och man före, at thetta skulle erhållas och lagligen
blifva ratificerat; men i fall thet nu inthet accepteras, så skulle thet achtas
som vore thet inthet budit.
Vij accepterade fuller offerten till sielfva landen och styckerne, men exci-
perade: 1. at thet inthet giorde till fyllast; Schlessien bör föllia medh, vel
posito sed non concesso, at å Eders Kgl. Maj. sijda man amore pacis theri
annars kunne sigh betänkia, så vore thet inthet annars at göra, än till itt
aequivalent; 2. Pommeren kunde inthet skillias och separeras; 3. Wissmar
vore och förgätit af honom och så fatt, at Eders Kgl. Maj. inthet kunde
släppa thet uhr sine händer; 4. conditiones feudi vore inthet acceptabell,
alldenstundh sielfva chronan thermedh lijtet vore försäkrat. Ville han göra
een evigh fridh, så borde conditiones vara af samma natur, at the evigligh
kunde bestå. På thet förslaget stodo chronan Sverige nu och i framtijden i
lijka fahra och ovissheet; 5. att stiffterne äntelig måtte altereras och vändas
till furstlige titell och rätt, elliest vore thet itt temporal värk och chronan
mehra till besvär än någon satisfaction.
Grefven af Trautmanssdorff svarade: 1. att Schlessien vore pupilla oculi
Caesarei, hoppades inthet at Eder Kgl. Maj. ville tasta honom så när; 2. at
churfursten af Brandenburg och the ständer som interessera i Pommeren,
villia ingalunda gifva sigh tillfridz, at bägge deelarne måge allieneras, ja the
hade inthet ännu gifvit sin consens till Förpommerens cession, uthan han,
Trautmanssdorf, giordet efter Keijssarens ordre underhanden och ville för-
modo at thet skall finnas meddell till at öfvertala them thertill. Thet lågo
både naborne och landtständerne mycket i ögonen, och vore them emot,
at Eders Kgl. Maj. skulle thet få, betrachtandes then fahra som then eene
och andra theraf väntade. Eder Kgl. Maj. kunde thet heelt och hållit aldrig
med fridh behålla. Moderata durarent diutius! Thermed behälle Eder Kgl.
Maj. lämpan och landen i bättre fäste. 3. Wissmar vore itt sköönt cleinodt
i rijket och hertigenss af Mecklenburg landh. Keijssaren måtte tilläfventyrs
lijda at Eder Kgl. Maj. finget, men hertigen ville häller quittera heela her-
tigdömet, än then portionen som han skattar vara bäst. 4. Conditiones
feudorum kunne inthet annars blifva än på familierne. Regna och respublicae
vore odödelige och inthet capaces feudorum. Thet kunde hända, at thesse
feuda Imperii, i fall Eder Kgl. Maj. afginge uthan arffvinge, till thet högste
extenderas på Eders Kgl. Maj. nästa successorem och thens familie. 5. Stiff-
ternes natur kunde ingalunda förbytas. The catholiske in- och uthom Tysk-
landh, som häruthi hafva commune interesse, villia häller låtha gå alt öfver-
ända, förän the andelige godssen skulle så altereras och abalieneras. På
thenne offerten står han nu och vänter innan någre veekur svar och resolu-
tion af oss.
I medler tijdh reeste han öfver till Munster, som han sade, 1. at contentera
them Frantzöske med sin närvarelsse, efter Gallica legatio och the catholiske
skole vara illa medh honom tillfridz, at han hafver så länge legat här; 2. at
biuda Frankrijke förre bodet, nembligen Metz, Tull och Verdun, Pignarole
och the två andra styckerne, sampt at Brisack skall raçeras; 3. at poussera
them catholiske till tractatum gravaminum. Näst förän han i går foor sin
koos, hafver han sagt åt the evangeliskes deputerade, dätt han, befinnandes
the evangeliskes förslagh inthet häller vara, som han i förstone tänckte,
impractikabell, hoppandes innan någre dagar disponera the catholiske till
tractaten och them alle till it billigt accommodament.
Nu emedan then Phaltziske saken och andre, som under amnestien hållas,
vara the svåreste, jämväll punctus gravaminum lämpa sigh, som ofvantill
är mält, till förlijkning och communis metus a Turcis måtte snart draga
Keijssaren och ständerne till bättre förståndh, så skulle vij inthet hällre see,
än at Eder Kgl. Maj. allernådigst täcktes, 1. förklara sigh in puncto satis-
factionis, hvarpå vij änteligen hafva at stå; 2. determinera, i hvadh hvilkor
Eder Kgl. Maj. ville acceptera stiffterne; om doomcapitlet och clösterne
skole blifva som the hafva varit, eller theras godz härmed falla till Eder
Kgl. Maj.; 3. låtha oss bekomma dess ordre om armistitio, som d’Avaux
talte om och La Barde åter i går örkte på at få vår meening.
Idag moot middagen var then Mecklenburgiske hoos oss och protesterade
lijka som then Churbrandenburgiske emot the stycker, som Eder Kgl. Maj.
begären till dess säkerheet och satisfaction i Mecklenborg; sade dät hans
herre hade trodt, att thet inthet skulle vara Eders Kgl. Maj. alfvare, at stå
efter Wissmar och the andre styckerne, emedan alliancen lijder, at Eder
Kgl. Maj. ville, när friden blefve träffat, restituera hertigen thet samma igen.
Nu emedan han förnimmer, at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij än yterligare
och med alfvare stå therpå, giorde thet postulatum hans herre så bestört,
at han nepligen viste, hvadh han skulle taga sigh före. Han hoppades lick-
väll, att Eder Kgl. Maj. låther thetta falla och unnen hertigen sine landh
fulkomligen igen. Ther Eder Kgl. Maj. skulle villia bruka Wissmariske
hampnen för statione navium vinter eller sommar, måtte thertill finnas rådh
och een convention blifve oprättat. Men skulle emot förhopning ius bestå
in armis och så nobles portioner villia dragas honom ifrå med våldh, ville
han befalla then saken Gudh och på thet zirligaste theremot hafva proteste-
rat, eftersom han och inthet kunde gifva sin consens och jaordh thertill.
Vij hafva honom med tienligat svar mött och fördt till sinnes, i hvadh
tillståndh hertigerne och hans landh vore, förän Eders Kgl. Maj. herrfader,
glorvärdigst i åminnelsse, kom på Tyska bothn. Hvadh honom vore sedan
vederfarit, huru han sigh theremot hafver stält och tijderne sampt fahran
beskaffade således, att hans gessandter fuller bekände, sin herre vara Eder
Kgl. Maj. högt obligerat och tycktes i sitt sinne inthet stoort hafva at säija
theremot, men bleef lickväll på sitt förre tahl.
Landtgrefvinnan af Hessen-Cassell skall, som Schäffer oss sade, vara sinnat
at stå efter heela stifftet Paderborn och någre när- och theromkring liggiande
ämbter uhr stiffterne Munster, Corveij och Fulda.
Feldtmarskalkens breef till mig, Johan Oxenstierna, går härhoos under lit.
E, och under F äre inkomne aviser.