Acta Pacis Westphalicae I 1 : Instruktionen, Band 1: Frankreich - Schweden - Kaiser / Fritz Dickmann, Kriemhild Goronzy, Emil Schieche, Hans Wagner und Ernst Manfred Wermter
DIE SCHWEDISCHEN INSTRUKTIONEN (1636–1641) BEARBEITET VON ERNST MANFRED WERMTER : 16 Memorial für Johan Adler Salvius Stockholm 1637 September 14/24


14
16

Memorial für Johan Adler Salvius


15
Stockholm 1637 September 14/24

16
Kopien

31
Der Abdruck folgt der bessern Kopie aus Kungl. Concepter.
: 1) Kungl. Koncepter 1637 2) Riksregistraturet 1637

17
Memorial af Hennes Kong. May:t, gifven her Johanni Salvio, hoffcantz-
18
leren, huruledes han fredztractaten med dem keyserske, där sig något alfvar
19
see låther, hafver at lämpa och dirigera.

20
1.

21
Efftersom hertig Frantz Albrecht af Saxen-Lauenburg

32
Vgl. Nr. 15 Art. 13 (S. [222, 25] ).
hafver föregifvet,
22
att vele och förhoppas kunne disponera Keysaren till een fredztractat och
23
förlijkning med Hennes Kong. May:t och Sveriges chrono och låthet sig
24
märkia, såsom skulle hans reesa till Wien vara därhen ansedd, hans råd och
25
tiänare Mithovius

33
Dr. Miethof.
ochså genom någre sine correspondentz schrifvelser
26
uthur Wien vill synas sådant at confirmera, så endoch flere teckn finnas, at
27
lithet troo hertigen, honom mindre förmå i ded verkedt, Keysarens och hans
28
secrete rådz desseiner hafve annat uthseende och fundament, och dem, som
29
drifvat, sielfve at göra sig ringa hopp, desförutan saken vara af sådan im-
30
portance, at hon nepligen på ded sättedt skall kunne eller vele slijtas. Lijkväl

[p. 227] [scan. 261]


1
medan ded, såframpt ded förnufftigt blifver fördt, föga kan skada, om ded
2
inthet nyttar, derföre må her Salvius fulfölja verkedt på effterföljande sätt.

3
2.

4
Först skal han blifva där stadigt ved at, om Keysaren hafver något alvar
5
därmed, han då sender hertig Frantz Albrecht eller någon annan af qualitet
6
och credit med nöjachtig fulmacht till Hamburg, som där in secreto trac-
7
terar med her Salvio. Ty andre ortar ähn Hamburg eller Lübeck ähre anten
8
oss eller Keysaren inthet beqveme; och annorlunda dette verkedt att trac-
9
tera ähn in secreto kommer med denne dessein inthet öfvereens. Ty skall den-
10
ne hertigens af Lauenburgs project allenast vara en praeparation till en
11
hufvud- eller en solenn tractat, så moste den annorlunda företagas. Men på
12
ded sättedt, som han härtill begynt och drifven är, hafver alt varit derhän
13
ansed at sluta freden och aftala alla tvisterne, förrähn någon skulle veta
14
däraf; hvilket anten moste så executeres, eller och saken på ett annadt sätt
15
företagas. Såframpt nu vederparten söker at draga denne tractat till någon
16
annan ort såsom Brunsswijk eller elliest, eller och annorledes ähn in secreto
17
tracteran, då moste h. Salvius sig excusera och remonstrera dess obe-
18
qvemheet och vijdare häruthinnan inthet komma, ähn at han ded håller
19
gående och alt tager ad referendum an.

20
3.

21
Så skall han eij heller communicera sin fulmacht (med mindre ded allerede
22
är skedt), förähn at vederparten ochså tillijka vijser sin fulmacht, aldenstund
23
til befahra är, at de allenast sökia draga tungan af oss och sedan bruka vår
24
fredzinclination till een calumnie och vårt praejudicium hoos våre allierede
25
och medconsorter, inthet hafvandes mindre i sinnedt ähn någon fredzhand-
26
ling och förlijkning.

27
4.

28
Dette föresagde moste så in genere observeras. Men förähn her Salvius
29
till någon vijdare particularitet träder, skall han väl taga i acht, hvad med den
30
Frantzösische ambassadeuren d’Avaux öfver alliancens ratification blifver
31
slutet eller eij. Ty såframpt de sig föreene, moste her Salvius inthet annat
32
göra ähn höra, men inthet seija heller resolvera, utan fast heller låtha allt
33
komma på en almen och conjungeret tractat an, derhän vendandes alle sine
34
rådslag och förmaningar, allenast att han derjempte betyger Hen:s Kon.
35
M:tz benägenheet till venlig afhandling och ex necessitate och fiendens
36
tergiversation excuserer alliancens ratification med Franckrijke.

37
5.

38
Men skulle sig tildraga, at han sig icke med Frantzöske ambassadeuren
39
kunde föreena och ratificationerne med dess effect blifva tilbakars, anten
40
sådant skedde af upsåt eller någre novis emergentibus, då skall her Salvius
41
icke allenast per discursus och familiar conferencer sökia at förfara fiendens

[p. 228] [scan. 262]


1
meening och holla tractaten gående, uthan och vinläggia sig om at afhandla
2
freden och slutan, såframpt han något alvar merker, ded han väl och med
3
dexteritet moste döma.

4
6.

5
Huru vijda han nu i så motte moste gåå, kan han fuller till een god deel
6
döma af den memorial

35
Nebenmemorial für Sten Bielke (u. Salvius) 1636 Juni 22/Juli 2: AOSB I 15 Nr. 310 S. 557ff.
, som rijkzcantzleren honom effter sig lett i Tysk-
7
land; och kan han i processen fölia honom, så vijda sig någonsin göra låther.
8
Men dette effterföliande skall i de trenne tvistige puncter vara ded ytterst.

9
7.

10
Först skall han ded observera, at han primo loco tracterar och afhandlar
11
de tvenne puncter

36
Vgl. Nr. 17 Art. 31–47 (S. 247–254); dort auch Konkordanzen zu den entsprechenden
37
Artikeln der Nr. 13, 14, 16.
: Sveriges chronos satisfaction och soldatescans conten-
12
tament. Och således beholler amnistians extension på alle stender till ded
13
sijdste, denne at moderera och lämpa, efftersom resolutionen faller på de
14
andre, såsom och at undvijka invidien neglectorum amicorum, om man till
15
inthet slut kommer, och doch där chronan skeer satisfaction, icke att blifva
16
inmängd i evigt krijg för andras skuld, som ded lijthet erkänne.

17
8.

18
Chronones satisfaction skall settias på hele hertigdömmet Pommern sampt
19
stifft Camin så och på Wissmar och et stycke land mest omkring med Pööl
20
och Wernemynde at förblifva under Sveriges chrono evärdeligen, doch at
21
ded in feudum recognosceras af imperio och beholler sit votum och rett in
22
imperio et circulo Superioris Saxoniae. Kan dette inthet gåå an, så moste ded
23
falla ifrån Wissmar, Wernemünde in på hele hertigdömet Pommern. Kan
24
dette inthet nåås, så motte ded komma an på Förpommern sampt öijarne
25
Rügen, Yssdom, Wollin och Colberg stad och hampn. Sijdst hvar sådan
26
cession inthet vore at nåå, så moste då hela Pommern, Wissmar och Werne-
27
mynde lempnas jure hypothecae

38
Vgl. Nr. 19 Art. 8 (S. 260).
för en anselig summa penninger på visse
28
tijder och terminer at uthgifva och betala och lämpnas licenterne

39
Über die Lizenten vgl. Nr. 14 Art. 15 und 16 (S. 215), Nr. 17 Art. 39 (S. [252, 6] ), Nr. 19
40
Art. 4 und 8 (S. [259, 25] , [260, 22] ).
Sveriges
29
chrono i henderne till garnisonernes underhold, så lenge penninger blifve
30
betalt. Sielfve summan moste tagas, så högt man kan, till månge millioner,
31
doch sidst låthe komma på 3 millioner rijkzdaler, in specie at erläggias
32
innan 10 à 15 åhr cum conditione, at, der ded icke justo tempore erlägges,
33
landen då måge blifva under Sveriges konunger och chrono jure feudi ab
34
imperio recognoscendi. Kan icke heller dette nåås, så skal her Salvius inthet

[p. 229] [scan. 263]


1
sluta, men förfara vederpartens yttersta mening, hålla tractaten gående och
2
allenast upskiutan så lenge, at relation hijt kan göras och resolutionen därpå
3
nåås.

4
9.

5
På soldatescans contentament skall strengligen ståås, at afbörda Sveriges
6
chrono med den lasten; och skal hållas an, at alle måge blifva betalte, doch
7
at man anten afreknar med dem effter skäl eller accorderar på visse månad-
8
solder. Skulle ded och allenast stöta sig på den Svenske militien, så kan och
9
på lychtone den blifva till Sveriges chronos last, allenast at de fremmande
10
blifva betalte och de Svenske, som värfvede och fremde [regimenter]
11
fördt hafve, så och generalpersonerne, och at på de Svenske officererne
12
gifves till een recompence een eller halff annan tunna guld rijkzdaler. Kan
13
nu dette inthet nåås, så holles tractaten oppe och på den relation, som göras,
14
förväntes vijdare förklaring hädaneffter.

15
10.

16
Efftersom nu desse tvenne puncter blifve aftaalte och accorderade eller eij,
17
däreffter moste tracteras om den tridie puncten: amnestian. Ty blifver man
18
om dem andre inthet eense, så moste man stå strengt på alle stenders resti-
19
tution och amnistiens universalextension. Men om de förklara sig favor-
20
abelt på de tvenne puncter och gifve Sveriges chrono och soldatescan ett
21
godt nöije, så må man först låtha falla churhuses Pfaltz restitution

39
Vgl. Nr. 14 Art. 11 (S. 214) und Nr. 17 Art. 7, 17 und 25 (S. 235, 239f., [243, 31] ).
och inthet
22
vijdare göra derom, ähn hvad per recommendation skee kan; sedan låtha falla
23
alles deres restitution, som kunde för anno etc. 1630 vara kompne ifrån
24
deres godz och vilkor. Men för dem andre som hertigen af Wyrtenberg,
25
marggrefven af Baden, Pfaltzgrefverne af Zweybruck, Lautereck etc.,
26
Wetterauische grefverne så och dem af Zarbrück, Rheingrefverne, af
27
Eberstein, Hanau-Lichtenberg, grefverne af Hoheloe, Erbach, herrar af
28
Freyberg, Limburg etc.

40
Über die Grafschaften und Herrschaften des hessischen Raumes vgl. K. E. Demandt.
så och städerne enkannerligen Augssburg, Strassburg,
29
sedan Ossnabrügge, Magdeburg; ibland andre moste särdeles hertig Berendt
30
af Saxen och landgraf Wilhelm af Hessen ihugkommes. Denne punct moste
31
drifvas starkt. Men blifver man om ded andre fulkomblig eense och dette
32
inthet är till att nåå, så skal h. Salvius gåå med denne saken försichtigt an, at
33
han remonstrerar dem, huruledes Sveriges chrono icke väl kan desses väl-
34
stånd förlåtha. Men på ded krijget icke må ruinera alt ded öfrige, om ded
35
continuerer, så skall her Salvius särdeles läggia sig uth för Pfaltzgrefven af
36
Zweybruck och Lauterech, hertigen af Wi[r]tenberg marggraf af Baden-
37
Turlach, landgref Wilhelm af Hessen, Rheingrefverne och grefverne af
38
Nassau-Sarbruck så och förbe: te städer och dem andre recommendera till

[p. 230] [scan. 264]


1
Keysares gunst. Men om och härmed inthet är at komma fort, så på ded
2
dette blodstörtige kriget motte een gång kunne uphäfvas, då kunde han,
3
Salvius, sedan Sveriges chronos interesse och satisfaction vore beviliadt,
4
samtycke och skee låthe, at förbe: te stender uthur denne accord uthelåthes,
5
doch med dette förbehold, at Keysaren sig förklarade at vele favorisera
6
förbe: te stender på Hennes Kong. May:tz intercession och denne admit-
7
tere, så at Keysarens vore gunsten och Sveriges crono beneficium bonae
8
intercessionis. Och där dän icke på alle kunde falla, moste man sij till at den
9
ju motte falla på störste deelen.

10
11.

11
Vill ded nu gå på dette sättedt, så är ded godt och må komma til slut. Vill
12
ded icke, så sondera man intentionen, förfara, så mykit möjeligt, alle extre-
13
ma, holla tractaten gående och förvänta vijdare resolution.

14
12.

15
Föruthan desse puncter blifver ded ved ded aftaal om venskapen,
16
commercierne, krigsofficerernes restitution, folkedz afdanckning och annat
17
slijkt, som bleef projecterat och accorderat emellan rijkzcantzleren och
18
churfursten af Saxen

37
Gemeint sind die Verhandlungen des Winters 1635/36; vgl. dazu E. Dürbeck passim,
38
S. Arnoldsson S. 144 Anm. 4 ( dort weitere Literatur) und Nr. 17 Art. 8 ( S. 235f. ).
, hvar icke med orden och formalierne, doch med
19
mening.

20
13.

21
Såframpt och Sveriges chrono beholler siökanten, behöfver man om
22
någon siöarmada inthet at tala. Men skulle Wissmar moste afträdas eller
23
något mehra, då moste sijs deropå och tracteras deröfver, at icke någon
24
flåta i Keysarens nampn heller af honom, kongen i Spanien, heller andre
25
anrettades där, aldenstund sådant inthet kan skee uthan dette rijkes osä-
26
kerheet och praejudicio och vore så godt nu därom att slås som en annan
27
gong

39
Vgl. Nr. 13 Art. 16 (S. [215, 32] f.).
.

28
14.

29
Dette är nu så till en underrättelse öfver den föreslagne fredztractat med
30
hertigen af Lüneburg eller andre keyserlige commissarier, och vill Hen:s
31
K. M:t, at her Salvius dette alt försichtigt hanterar och alle sine consilia till
32
dette måål syffter; sluter, där ded, såsom for:t står, ähr at nåå. Men om der
33
faller besvär emoot, icke sönderrijfver tractaten, men den uppeholler til
34
betre och nogare resolution, ded achtandes, at han alle particulariteter
35
flitigt och noga öfverschrifver och förvänter besked opå.

36
Actum Stockholm den 14. septembris anno 1637.

Dokumente