Memorial für Johan Adler Salvius

15

Stockholm 1637 September 14/24

16

Kopien

31

Der Abdruck folgt der bessern Kopie aus Kungl. Concepter .

: 1) Kungl. Koncepter 1637 2) Riksregistraturet 1637

17

Memorial af Hennes Kong. May:t, gifven her Johanni Salvio, hoffcantz-

18

leren , huruledes han fredztractaten med dem keyserske, där sig något alfvar

19

see låther, hafver at lämpa och dirigera.

20

1.

21

Efftersom hertig Frantz Albrecht af Saxen-Lauenburg

32

Vgl. Nr. 15 Art. 13 (S. [ 222 , 25 ] ).

hafver föregifvet,

22

att vele och förhoppas kunne disponera Keysaren till een fredztractat och

23

förlijkning med Hennes Kong. May:t och Sveriges chrono och låthet sig

24

märkia, såsom skulle hans reesa till Wien vara därhen ansedd, hans råd och

25

tiänare Mithovius

33

Dr. Miethof.

ochså genom någre sine correspondentz schrifvelser

26

uthur Wien vill synas sådant at confirmera, så endoch flere teckn finnas, at

27

lithet troo hertigen, honom mindre förmå i ded verkedt, Keysarens och hans

28

secrete rådz desseiner hafve annat uthseende och fundament, och dem, som

29

drifvat, sielfve at göra sig ringa hopp, desförutan saken vara af sådan im-

30

portance , at hon nepligen på ded sättedt skall kunne eller vele slijtas. Lijkväl

[p. 227] [scan. 261]

1

medan ded, såframpt ded förnufftigt blifver fördt, föga kan skada, om ded

2

inthet nyttar, derföre må her Salvius fulfölja verkedt på effterföljande sätt.

3

2.

4

Först skal han blifva där stadigt ved at, om Keysaren hafver något alvar

5

därmed, han då sender hertig Frantz Albrecht eller någon annan af qualitet

6

och credit med nöjachtig fulmacht till Hamburg, som där in secreto trac-

7

terar med her Salvio. Ty andre ortar ähn Hamburg eller Lübeck ähre anten

8

oss eller Keysaren inthet beqveme; och annorlunda dette verkedt att trac-

9

tera ähn in secreto kommer med denne dessein inthet öfvereens. Ty skall den-

10

ne hertigens af Lauenburgs project allenast vara en praeparation till en

11

hufvud- eller en solenn tractat, så moste den annorlunda företagas. Men på

12

ded sättedt, som han härtill begynt och drifven är, hafver alt varit derhän

13

ansed at sluta freden och aftala alla tvisterne, förrähn någon skulle veta

14

däraf; hvilket anten moste så executeres, eller och saken på ett annadt sätt

15

företagas. Såframpt nu vederparten söker at draga denne tractat till någon

16

annan ort såsom Brunsswijk eller elliest, eller och annorledes ähn in secreto

17

tracteran, då moste h. Salvius sig excusera och remonstrera dess obe-

18

qvemheet och vijdare häruthinnan inthet komma, ähn at han ded håller

19

gående och alt tager ad referendum an.

20

3.

21

Så skall han eij heller communicera sin fulmacht (med mindre ded allerede

22

är skedt), förähn at vederparten ochså tillijka vijser sin fulmacht, aldenstund

23

til befahra är, at de allenast sökia draga tungan af oss och sedan bruka vår

24

fredzinclination till een calumnie och vårt praejudicium hoos våre allierede

25

och medconsorter, inthet hafvandes mindre i sinnedt ähn någon fredzhand-

26

ling och förlijkning.

27

4.

28

Dette föresagde moste så in genere observeras. Men förähn her Salvius

29

till någon vijdare particularitet träder, skall han väl taga i acht, hvad med den

30

Frantzösische ambassadeuren d’Avaux öfver alliancens ratification blifver

31

slutet eller eij. Ty såframpt de sig föreene, moste her Salvius inthet annat

32

göra ähn höra, men inthet seija heller resolvera, utan fast heller låtha allt

33

komma på en almen och conjungeret tractat an, derhän vendandes alle sine

34

rådslag och förmaningar, allenast att han derjempte betyger Hen:s Kon.

35

M:tz benägenheet till venlig afhandling och ex necessitate och fiendens

36

tergiversation excuserer alliancens ratification med Franckrijke.

37

5.

38

Men skulle sig tildraga, at han sig icke med Frantzöske ambassadeuren

39

kunde föreena och ratificationerne med dess effect blifva tilbakars, anten

40

sådant skedde af upsåt eller någre novis emergentibus, då skall her Salvius

41

icke allenast per discursus och familiar conferencer sökia at förfara fiendens

[p. 228] [scan. 262]

1

meening och holla tractaten gående, uthan och vinläggia sig om at afhandla

2

freden och slutan, såframpt han något alvar merker, ded han väl och med

3

dexteritet moste döma.

4

6.

5

Huru vijda han nu i så motte moste gåå, kan han fuller till een god deel

6

döma af den memorial

35

Nebenmemorial für Sten Bielke (u. Salvius) 1636 Juni 22/Juli 2: AOSB I 15 Nr. 310 S. 557ff.

, som rijkzcantzleren honom effter sig lett i Tysk-

7

land ; och kan han i processen fölia honom, så vijda sig någonsin göra låther.

8

Men dette effterföliande skall i de trenne tvistige puncter vara ded ytterst.

9

7.

10

Först skall han ded observera, at han primo loco tracterar och afhandlar

11

de tvenne puncter

36

Vgl. Nr. 17 Art. 31–47 (S. 247–254 ); dort auch Konkordanzen zu den entsprechenden

37

Artikeln der Nr. 13, 14, 16.

: Sveriges chronos satisfaction och soldatescans conten-

12

tament . Och således beholler amnistians extension på alle stender till ded

13

sijdste, denne at moderera och lämpa, efftersom resolutionen faller på de

14

andre, såsom och at undvijka invidien neglectorum amicorum, om man till

15

inthet slut kommer, och doch där chronan skeer satisfaction, icke att blifva

16

inmängd i evigt krijg för andras skuld, som ded lijthet erkänne.

17

8.

18

Chronones satisfaction skall settias på hele hertigdömmet Pommern sampt

19

stifft Camin så och på Wissmar och et stycke land mest omkring med Pööl

20

och Wernemynde at förblifva under Sveriges chrono evärdeligen, doch at

21

ded in feudum recognosceras af imperio och beholler sit votum och rett in

22

imperio et circulo Superioris Saxoniae. Kan dette inthet gåå an, så moste ded

23

falla ifrån Wissmar, Wernemünde in på hele hertigdömet Pommern. Kan

24

dette inthet nåås, så motte ded komma an på Förpommern sampt öijarne

25

Rügen, Yssdom, Wollin och Colberg stad och hampn. Sijdst hvar sådan

26

cession inthet vore at nåå, så moste då hela Pommern, Wissmar och Werne-

27

mynde lempnas jure hypothecae

38

Vgl. Nr. 19 Art. 8 (S. 260 ).

för en anselig summa penninger på visse

28

tijder och terminer at uthgifva och betala och lämpnas licenterne

39

Über die Lizenten vgl. Nr. 14 Art. 15 und 16 (S. 215 ), Nr. 17 Art. 39 (S. [ 252 , 6 ] ), Nr. 19

40

Art. 4 und 8 (S. [ 259 , 25 ] , [ 260 , 22 ] ).

Sveriges

29

chrono i henderne till garnisonernes underhold, så lenge penninger blifve

30

betalt. Sielfve summan moste tagas, så högt man kan, till månge millioner,

31

doch sidst låthe komma på 3 millioner rijkzdaler, in specie at erläggias

32

innan 10 à 15 åhr cum conditione, at, der ded icke justo tempore erlägges,

33

landen då måge blifva under Sveriges konunger och chrono jure feudi ab

34

imperio recognoscendi. Kan icke heller dette nåås, så skal her Salvius inthet

[p. 229] [scan. 263]

1

sluta, men förfara vederpartens yttersta mening, hålla tractaten gående och

2

allenast upskiutan så lenge, at relation hijt kan göras och resolutionen därpå

3

nåås.

4

9.

5

På soldatescans contentament skall strengligen ståås, at afbörda Sveriges

6

chrono med den lasten; och skal hållas an, at alle måge blifva betalte, doch

7

at man anten afreknar med dem effter skäl eller accorderar på visse månad-

8

solder . Skulle ded och allenast stöta sig på den Svenske militien, så kan och

9

på lychtone den blifva till Sveriges chronos last, allenast at de fremmande

10

blifva betalte och de Svenske, som värfvede och fremde [regimenter]

11

fördt hafve, så och generalpersonerne, och at på de Svenske officererne

12

gifves till een recompence een eller halff annan tunna guld rijkzdaler. Kan

13

nu dette inthet nåås, så holles tractaten oppe och på den relation, som göras,

14

förväntes vijdare förklaring hädaneffter.

15

10.

16

Efftersom nu desse tvenne puncter blifve aftaalte och accorderade eller eij,

17

däreffter moste tracteras om den tridie puncten: amnestian. Ty blifver man

18

om dem andre inthet eense, så moste man stå strengt på alle stenders resti-

19

tution och amnistiens universalextension. Men om de förklara sig favor-

20

abelt på de tvenne puncter och gifve Sveriges chrono och soldatescan ett

21

godt nöije, så må man först låtha falla churhuses Pfaltz restitution

39

Vgl. Nr. 14 Art. 11 (S. 214 ) und Nr. 17 Art. 7, 17 und 25 (S. 235 , 239 f., [ 243 , 31 ] ).

och inthet

22

vijdare göra derom, ähn hvad per recommendation skee kan; sedan låtha falla

23

alles deres restitution, som kunde för anno etc. 1630 vara kompne ifrån

24

deres godz och vilkor. Men för dem andre som hertigen af Wyrtenberg,

25

marggrefven af Baden, Pfaltzgrefverne af Zweybruck, Lautereck etc.,

26

Wetterauische grefverne så och dem af Zarbrück, Rheingrefverne, af

27

Eberstein, Hanau-Lichtenberg, grefverne af Hoheloe, Erbach, herrar af

28

Freyberg, Limburg etc.

40

Über die Grafschaften und Herrschaften des hessischen Raumes vgl. K. E. Demandt .

så och städerne enkannerligen Augssburg, Strassburg,

29

sedan Ossnabrügge, Magdeburg; ibland andre moste särdeles hertig Berendt

30

af Saxen och landgraf Wilhelm af Hessen ihugkommes. Denne punct moste

31

drifvas starkt. Men blifver man om ded andre fulkomblig eense och dette

32

inthet är till att nåå, så skal h. Salvius gåå med denne saken försichtigt an, at

33

han remonstrerar dem, huruledes Sveriges chrono icke väl kan desses väl-

34

stånd förlåtha. Men på ded krijget icke må ruinera alt ded öfrige, om ded

35

continuerer, så skall her Salvius särdeles läggia sig uth för Pfaltzgrefven af

36

Zweybruck och Lauterech, hertigen af Wi[r]tenberg marggraf af Baden-

37

Turlach, landgref Wilhelm af Hessen, Rheingrefverne och grefverne af

38

Nassau-Sarbruck så och förbe: te städer och dem andre recommendera till

[p. 230] [scan. 264]

1

Keysares gunst. Men om och härmed inthet är at komma fort, så på ded

2

dette blodstörtige kriget motte een gång kunne uphäfvas, då kunde han,

3

Salvius, sedan Sveriges chronos interesse och satisfaction vore beviliadt,

4

samtycke och skee låthe, at förbe: te stender uthur denne accord uthelåthes,

5

doch med dette förbehold, at Keysaren sig förklarade at vele favorisera

6

förbe: te stender på Hennes Kong. May:tz intercession och denne admit-

7

tere , så at Keysarens vore gunsten och Sveriges crono beneficium bonae

8

intercessionis. Och där dän icke på alle kunde falla, moste man sij till at den

9

ju motte falla på störste deelen.

10

11.

11

Vill ded nu gå på dette sättedt, så är ded godt och må komma til slut. Vill

12

ded icke, så sondera man intentionen, förfara, så mykit möjeligt, alle extre-

13

ma , holla tractaten gående och förvänta vijdare resolution.

14

12.

15

Föruthan desse puncter blifver ded ved ded aftaal om venskapen,

16

commercierne, krigsofficerernes restitution, folkedz afdanckning och annat

17

slijkt, som bleef projecterat och accorderat emellan rijkzcantzleren och

18

churfursten af Saxen

37

Gemeint sind die Verhandlungen des Winters 1635/36; vgl. dazu E. Dürbeck passim,

38

S. Arnoldsson S. 144 Anm. 4 ( dort weitere Literatur ) und Nr. 17 Art. 8 ( S. 235 f. ).

, hvar icke med orden och formalierne, doch med

19

mening.

20

13.

21

Såframpt och Sveriges chrono beholler siökanten, behöfver man om

22

någon siöarmada inthet at tala. Men skulle Wissmar moste afträdas eller

23

något mehra, då moste sijs deropå och tracteras deröfver, at icke någon

24

flåta i Keysarens nampn heller af honom, kongen i Spanien, heller andre

25

anrettades där, aldenstund sådant inthet kan skee uthan dette rijkes osä-

26

kerheet och praejudicio och vore så godt nu därom att slås som en annan

27

gong

39

Vgl. Nr. 13 Art. 16 (S. [ 215 , 32 ] f.).

.

28

14.

29

Dette är nu så till en underrättelse öfver den föreslagne fredztractat med

30

hertigen af Lüneburg eller andre keyserlige commissarier, och vill Hen:s

31

K. M:t, at her Salvius dette alt försichtigt hanterar och alle sine consilia till

32

dette måål syffter; sluter, där ded, såsom for:t står, ähr at nåå. Men om der

33

faller besvär emoot, icke sönderrijfver tractaten, men den uppeholler til

34

betre och nogare resolution, ded achtandes, at han alle particulariteter

35

flitigt och noga öfverschrifver och förvänter besked opå.

36

Actum Stockholm den 14. septembris anno 1637.