Acta Pacis Westphalicae I 1 : Instruktionen, Band 1: Frankreich - Schweden - Kaiser / Fritz Dickmann, Kriemhild Goronzy, Emil Schieche, Hans Wagner und Ernst Manfred Wermter
DIE SCHWEDISCHEN INSTRUKTIONEN (1636–1641) BEARBEITET VON ERNST MANFRED WERMTER : 15 Instruktion für Johan Adler Salvius Stockholm 1637 September 13/23
Instruktion für Johan Adler Salvius
Stockholm 1637 September 13/23
Instruction hvareffter Hennes Konung. M:tt vil, att hoffcantzleren her
Johan Salvius sigh vedh den Frantzösiske och andre tractater retta skall.
1.
Hennes Kong. M:tt haffver aff orsaker her Salvio noghsampt bekände een
tijdh longh hafft betenckiande att foortfara medh den Frantzösiske alliancen
och öffverleffvereranded aff dee Wissmariske pacternes ratification
Gemeint ist der von Schweden nicht ratifizierte Bündnisvertrag, Wismar 1636 März 20/30
( Sverges traktater V, 2 Nr. 44 S. 366; vgl. auch S. Arnoldsson S. 176ff. und S.
Lundgren S. 160f.). Die Argumente des Reichsrates für und gegen das Bündnis mit Rücksicht
auf die Friedensverhandlungen (Sept. 8/18) vgl. SRP VII S. 95ff.; über diesbezügliche Be-
ratungen im Mai ebd. S. 34ff., 47f., 49ff. –Zu den Allianzverhandlungen mit Frankreich
1637/38 vgl. besonders folgende ungedruckte, für Salvius in Hamburg bestimmte Weisungen:
Instruktion 1637 Nov. 29/Dez. 9, Memorial und Nebenmemorial 1637 Dezemb. 30/1638
Jan. 9, zur Erneuerung der Allianz von 1638 die Instruktion 1640 Juli 31/Aug. 10 (sämtlich
als Kopie in Riksregistraturet und mit Ausnahme des Nebenmemorials als Originalaus-
fertigung in Salvius Samling vol. 8. – Die schwedischen Bedingungen für einen allgemeinen
Waffenstillstand (unter anderem weitere Besetzung Pommerns) im Memorial 1637 Dez. 30/1638
Jan. 9 Art. 5 und in der Instruktion 1640 Juli 31/Aug. 10 Art. 11–12). Über weitere unge-
druckte Quellen vgl. S. 196 Anm. 3.
fördenskuldh hållett gått att beholla Frantzösiske ambassadeuren in suspen-
so . Men effter konungen i Franckrijcke genom alle sine breeff och skrijff-
velser till H:s Kong. M:tt och dess tiänare så och igenom sine ambassa-
deurer och agenter stadigt örckar på ratificationen medh månge promesser
så och een förklaringh öffver eenformigh tractat, sedhan att man görligen
märcker, intet alvar på Keysarens sijdha vara till någen fredztractat, uthan
fast mehra intentionen därhän dirigerat att affsij tijdhen och tillfällen och
särskilia alla interessenterne, på ded man dem åthskilde deste bätre kunde
undertryckia; och hvadh som till effventyrs aff een eller annan privatman kan
däremoot föregiffvas, mehra att vara een enskijlt åstundan och fåfengh
giordh förmoding ähn fiendens beständige resolution. Därföre haffver H:s
Kong. M:tt resolverat och beslutat att ratificera alliancen medh Franck-
rijcke och fördenskuldh den samme ordh ifrån ordh, såsom hon aff rijckz-
cantzleren bleeff conciperat och förslaghen i Wissmar, låthedt reenskrijffva
och stadhfästa och den härmedh her Salvio veelat öffversendha.
2.
När her Salvius nu den haffver undfångett, skall han vedh tillfälledt optäckia
den Frantzösiske ambassadeuren, monsieur d’Avaux, att han igenom een
express haffver bekommett till sigh H:s Kong. M:ttz ratification, lydandes
ordh ifrån ordh, såsom i Wissmar bleeff afftaalt medh befalningh att först
communicera henne medh her d’Avaux och begäre däremoott, att sij konun-
gen i Franckrijckes ratification; och där dee på bådhe sijdhor finnes richtige
och formblige, då afftala medh her d’Avaux dee öfrige punchter, så och där
någet sijdermeehra voro infallet, som behöffde förklaringh. Vedh hvilkedt
eller per occasion, där drögzmålet blijffver förvijdt, skall her Salvius ded
veeta på behörligit sätt att endskylla och ju icke annars låta sigh merckia,
ähn att alliancen för baron de Rortez ankompst var åstadh sendh.
3.
Begärar nu d’Avaux att sij ratificationen, skall her Salvius intet vägra
sigh däruthi; män deremoot begäre att sij den Frantzösiske ratificationen,
och då observera granneligen, att dee mutatis mutandis svara och ähre hvar-
andre lijke in essentialibus. Män där d’Avaux vägrar sigh att vijssa sin eller
söker uthflychter, skall Salvius icke hasta för myckett, uthan söckia till att
förfahra orsaken. Män lijckväll, om d’Avaux begärer att sij vår ratification,
vijse henne och doch tagha henne tilbakars igeen.
4.
Kommer nu på taall vedh ratificationerne ded, som uthi her Salvii breeff
undher dato den 26. Augusti [5. September] blijffver förmält, att d’Avaux
meenar intet vara beslutet i Wissmar, män allenast projetterat och förden-
skull intet kunne ratificeras, cum non entis nulla sint accidentia, kan her
Salvius svara sådant vara mehra scholastice taladt, ähn att man sigh till
sådanne reglar behöffver att bindha. I Wissmar vara alt in forma tracterat
och författadt; men effter S:t Chamond icke hadhe mandatum att förklara
Keysaren fiende och eij heller att giffva Sveriges chrono högre subsidium
om åhredt ähn 200 000 rijckzd[aler]. Ehuruväll att han meener sigh oss väll
kunne försäkra, att hans konung, nähr denne bleffve påminter, skulle låta
sigh behagadt, så haffver ded intet kunnat underskrijfvas, män är taget ad
referendum an medh sådanna förordh, att, såframpt konungen i Franck-
rijcke ded bejakadhe, skulle ded vara beslutadt. Därför kunde H:s
Kong. M:tt sådant intet förandhra, uthan hafver funnet gott att sendha
ratificationen öffver, såsom den allaredhe i förledne åhr är vorden straxt
effter rijkzcantzlerens ankomst confirmerat och stadhfäst. Effter såsom och
dee andre förslagen att här låtha författa alliancerne och accomodera dem
till denne tijdh, synes ochså någre andre betänckiandhe haffva medh sigh.
5.
Sedhan dette är således praeliminariter passerat och inclinationen till
alliancens fulbordan förnummen, skall Salvius begiffva sigh i vijdare
conference öffver någre punchter i alliancen till dens förklaringh. Såsom
först är den 11. artikel i alliancen om subsidierne, däruthij fyre tingh ähro
att tagha i acht: 1. att resten aff åhr 1632 subsidie blijffver erlagdt, 2. att
förledne åhrs begge terminer Octob. och Aprilis blijffva betaalte, såsom
och denne Octob. månadz subsidium i lijka motto, 3. att betalningen och
erlägningen skeer i rijkzdaler eller deeres fulle värde och icke i francker,
4. att sådant skeer och erlägges i Hamburg eller ju i Amstelredam uthan
affkortningh.
Desse petita att vara skälige är lätt att bevijssa. Ded första ähr säkert
och offta loffvat och een godh deell på leffvererat.
Ded andre kan medh skäll intet neekas, alldenstundh alt, hvadh alliancen
oss tillbinder, ähr aff oss icke uthan Franckrijckes märcklige lindring
effterkommett, i ded vij icke allenast haffve avancerat på fiendhen, uthan
draget alle hans forcez på oss, och eij haffver oss heller någen tingh högre
hindratt att öffversendha ratificationen, ähn att vij såge på Frantzösiske
sijdhan medh Cölniske conventen vahra gått vijdare, ähn som eens con-
faederati rätt synes medhgiffva, så att skullen icke så myckett hooss oss
som hooss Franckrijcke består.
Ded tridie ähr skäligt, effterdy vij på gångbaart mynt och effter rijkzdalers
värdhe haffve tracterat, hvilket in praejudicium confaederati och in realem
diminutionem subsidii att förandra genom myntetz förringringh intet kan
skee sine laesione faederis. Ded 4:de är pacterne lijkmätigt och böör stå
till H:s K. M:ttz option och godhtyckio.
6.
I lijka motto behöffver och den 15:de artikel någen förklaringh. Ty
effter vedh fredztractaterne, där rummedt blijffver mentionerat, ähr Cöln
satt medh desse ordh: Locus eligatur utrique parti commodus et tutus,
qualis pro praesente rerum statu videtur esse Colonia. Och Franckrijcke
icke allenast samme platz haffver placiterat, uthan och starckt hooss oss den
att besökia anhållet; och lijckväll nähr vij sakerne rätt betrachta, samme
platz oss hvarken är säker eller beqvemb, därföre skall h. Salvius sökia
dens articuls effect att förandra och förklara. Ville nu d’Avaux Cöln
erholla uthur artikeln, så kan her Salvius honom uthur artiklen remon-
strera , att den icke absolute ähr vedertaghen, uthan allenast förslagzvijss
och efftersom tijdhen och tillfällen då syntes kunna lydha. Men om d’Avaux
vill erholla Cöln för andhre beqvembligheeter och skäl skull, haffver her
Salvius först dee våres osäkerheet i och uthan om stadhen att vijssa, sedhan
att effter Påven
Zur päpstl. Vermittlung vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [ 211 , 31 ] ).
annat kunne säija, ähn att han den beqvemeste ähr emellan dee catholico-
römerske konunger och princer att underhandla, män lijckväll oss intet
anstår däruthij att förmängias eller medh honom att komma uthi någen
communication. Därföre skulle eij heller vara stoort aff vår hedher heller
nytto att låtha finna oss där, synnerligit medhan siälffve orten, som sagdt
ähr, icke ähr oss beqvemb och säker nogh. Män effter her d’Avaux, som
aff her Salvii breeff ähr förståndit, haffver siälff giffvitt dette förslagh, att
Keysaren, konungen i Franckrijcke och Spanien tracteradhe i Cöln, vår
drotningh och Keysaren sampt hans adhaerenter i Hamburg, allenast att
drotningen hadhe sine hooss Franckrijckes ambassadeurer i Cöln och
konungen i Franckrijcke sine hooss våre ambassadeurer i Hamburg;
medh hvilke alt inbördes communiceradess och tractaterne anten slutes
tillijka eller och abrumperades och affbrutes tillijka
Über die beiderseitigen Residenten vgl. Art. 14 (S. [ 223 , 14–17 ] ) und Nr. 17 Art. 22 (S. 241 f.).
M:tt, att her Salvius och på detta slagh medh d’Avaux sluter. På ett fall,
att häröffver discurser vela falla, varder her Salvius argumenta effter sin
eghen discretion väll finnandhes att erholla vår intentions skäll och rättvijssa.
7.
Så kan och fuller den 5:te artiklen i alliancen giffva och förorsaka någen
discurs om begge chronornes satisfaction, vedh hvilken Hennes Kong.
M:tt icke så högdt för denne gångh vill, att her Salvius skall anten göra
eller tagha någhen förklaringh, män lijkväll sökia att förnimma, om konun-
gen i Franckrijcke icke skulle veela sigh obligera att adsistera Hennes
Kong. M:tt till att erholla Pomeren. Om sådant kunde nåås uthan att
reciproce försäkra konungen i Franckrijcke på Lottringen eller någett
annatt sådant, vore gott, att her Salvius togho een förklaringh och obliga-
tion . Män om obligationen skall blijffva reciproque, så är bäst man blijffver
in terminis discursuum och allenast förfahrer intentionen, huru vijdha man
gåå kan och vill och må frambdeles ex occasione tracteras därom.
8.
På samme sätt må och discurser föras öffver Tyske förstarnas och sten-
dernes restitution att förnimma, hvilke konungen i Franckrijcke skattar sin
stat nyttighe, där dee restitueras, och för hvilke han ährnar någott att
göra eller icke. Och dette alt att göra praeparatoria till den föreslagne
Engelske tractat i Hamburg. Män så måste härom uthan sluutt eller re-
solution allenast discursive handlas och omgåås och värcket så caute aff
Salvio föras, att Frantzosen icke märcker annars, ähn att man ju intenderar
alles restitution. Män finner sigh den ehne meehra ähn den andre obligerat
och att alles så väll som sielffve imperii status antiqui restitutio är för alle
naborlige rijken och republiquer den beste säkerheett.
9.
Näst dette skall her Salvius tagha för sigh dee punchter, som rijkzcantz-
leren gaff den 10./20. Martii åhr 1636 åth S:t Chamond i Wissmar att sökia
konungen i Franckrijkes resolution uppå och fordra därpå beskeed och
försäkringh om Mentzes och Wormbs reservation under Sveriges chrono in
eventum, om donationibus defuncti regis sedhan rijkzcantzlerens å H:s
Konung. M:ttz vägnar giffne vällförtiänte persohner och städher, om her
Gustaff Horns
steens och fleres ähnnu erholne platzars i Elsas frijheett och conservation.
Och skall her Salvius desse så strengt och alffvarsampt drijffva till resolution,
som han kan, och ded han kan nåå sökia att bringa i declaration och pactis,
män doch såsom han intet skall låtha deeres recusation hindra ratificationer-
ne , altså skall han icke heller cedera dem, uthan tagha ded, som icke nåås, ad
referendum an och i lijka motto recommendera deem ähnnu till d’Avaux
godhe och favorable rapport, hollandes alt in integro till beqvämare tijdh.
10.
Faller nu öffver subsidierne eller om Cöln någen disput in, som icke kan
slutes eller föraffskeedhes effter sätt, som här ähr beskrijffvett, då skall her
Salvius tagha saken an ad referendum medh godh förtröstningh och begära
ded samma aff d’Avaux och hålla så inne medh ratificationernes öffverant-
vardningh , män såframpt man om dee tvenne posterne, subsidierne och
Cöln, kan blijffva eense och där uprätta eett instrument öffver, då finner H:s
Konung. M:tt dee andhre punchterne intet aff den vichtigheett, att dee
någett skole förhindra, uthan vill på ded fallett, att her Salvius öffverant-
varder d’Avaux Hennes Konung. M:ttz ratification och anammer konunges
i Franckrijcke aff honom igeen, den medh godh beqvämligheett och säker-
heett att skicka hijtt öfver.
11.
Hvar dee och sinemellan kunne föreenas om förb:te bijpunchter, vore
gott, att dee medh hvarandra uprättade däröffver ett instrumentum publi-
cum att låta medh första ratificera på bådhe sijdher.
12.
Går nu den alliancehandel för sigh och ratificationerne blijffve öffverleff-
vererade , skall her Salvius drijffva medh macht uppå att peningerne, som vi
faederis restera aff förledne och dette åhredt, måge tillfyllest och in con-
tinente blijffva leffvereradhe, sökiandes alt ded han nåår och tagandes, hvadh
han fåår, notificerandes sådant her Steen Bielke och på hans ordre remit-
terandes till Stetin 24 000 rijksd[aler] och till Strålsundh åth Hallenum 8 000
r[ijks]d[aler] till garnisonernes entretenament i Förpomeren, men ded
öffrighe behollandhes till H:s Konung. M:ttz disposition, som skall där-
på fölia, så snart H:s K:e M:tt förnimmer, hvadh summa ded blijffver. Hvar
och så hende, att icke ratificationerne kundhe leffvereras och doch lijckväll,
sedhan därtill hopp funnes, någott aff subsidierne vore att erholla, skall her
Salvius drijffva däropå, så mycket han kan, och ded han fåår hender emellan
distribuera och conservera, som sagdt är.
13.
Näst dette moste her Salvius ochså flijtigt tagha i acht och rätt lämpa alla
dee härtill påbegynte och dreeffne fredztractater medh Keysaren och hans
adhaerenter, så att dee icke försumes och aldeles sätties affsijdhes, så vijdha
dee anpraesenteras och doch lijckväll icke görs någett emoott dette Frantzö-
siske förbundh, och vill fördenskuldh Hennes Konung. M:tt, att her Salvius
därmedh på föliande sätt procederar. Först att han väll observerar och dömer,
om dette Frantzösiske förbundh kan få någon effect och ded uthan drögz-
mååll , eller om dette ähr een Frantzösisk mine och kan skee aff een contrari
effect. På dette fall, att man anten kastar sigh eller att sådanne hinder infalla,
ded ingen adparence blijffver till fulbordan och teckn synes till longt upskoff,
då skall her Salvius blijffva in terminis tractandi medh d’Avaux, män icke
däste mindre, så mycket medh reputation och skäll skee kan, fomentera ja
poussera tractaten medh Keysaren förmedelst hertigh Frantz Albrechtz aff
Saxen-Lauenburgs förslagh
kommer siälff eller någen annan medh Keysarens fullmacht till Hamburg att
tractera och sluta in secreto medh her Salvio. Så skall och her Steen Bielke
på samme fall blijffva befalat att holla tractaten medh margreeff Sigismund
gående och osönderslitin . Och skall her Salvius på dette fallett rätte sigh
effter den bijfogade memorialen , huru vijdha han sigh i samma handell
inlåtha skall. Och må han icke heller vara så heell sorghfäldigh, att samme
tractat på sidstonne blijffver heemligh, eenkannerligh, om han finner till
effecten någott gott teckn. Hans drifft i een summa skall denne vara, att han
medh alliancen skyndar dee keyserske till eett gott och reputerligit sluut;
och där dette icke vill säkert gåå, att han då ägger Frantzosen till alliancens
fulbordan genom sin fredztractat; och där så på lychtonne hende, att een
fredh bleffve sluten medh Keysaren, då står her Salvio an att justificera våre
actioner, så vijdha han kan.
14.
Män där så hender, att alliancen medh Franckrijcke slutes och ratificatio-
nerne öffverleffvereres, så må han fuller örckia och adprobera in genere fredz-
handlingen , män på sidstonne remittera fienden till een allmen tractat, som
måste anstellas medh begge chronorne, Sverige och Franckrijke, och ded
effter alliancen, excuserandes Hennes Konung. M:tt att haffva alt härtill
hållett Franckrijke uppe i den förhopningh att skole haffva funnett hooss
Keysaren och hans adhaerenter någen benägenheett till affhandlingh, män
effter sådant ähr förachtat och förbijgångett, skall han remonstrera, ded
Hennes Konung. M:tt fuller haffver behållet sin huugh att tractera och aff-
hiälpe dette krijgedt, män ratificerat alliancen medh Franckrijcke och sigh
således obligerat att krigha och tractera conjunctim, skall på sådanne fall
medh d’Avaux afftaala och göra ded förslagh, att tracteras motte medh
Sverige i Hamburg och medh Franckrijke i Cöln, doch så, att Franckrijcke
haffver sin man hooss dee Svenske commissarier och Sverige sin hooss
dem Frantzösiske
Über die beiderseitigen Residenten vgl. Art. 6 (S. [ 220 , 15–22 ] ), Nr. 17 Art. 22 (S. 241f .).
deeras interposition vedertaghen och agnoscerat, såsom häreffter fölier.
15.
På ded fall nu, att alliancen blijffver sluten och ratificationerne öffverleff-
vererade , så blijffver fuller krijgedt fördt, såsom ded bäst föras kan, och man
sigh framdeeles kan öffver föreena. I lijka motto vill då och, såsom i förre
punct är sagdt, all fredztractat remitteras till een allmän och samfält handell
och måste då fuller aff Hennes Konung. M:tt fattas een ny och sakerne
sampt tijderne beqvämat resolution; lijckväll på ded her Salvius motte
veetta, huruledes H:s Kong. M:tt vill, att han in antecessum skall alt bere-
dha , så kommer i consideration 1. rummett och tijdhen, där och då tracteras
skall, 2. mediatorerne, som parterne skola öffvertala och föra tillsammans,
3. commissarierne aff begge parterne, 4. deeres fullmachter, 5. parternes
allierede och correspondenter, 6. deeres och deeres medhfölies säker leigd;
om hvilket alt her Salvius medh Frantzösiske ambassadeuren haffver att dis-
currera , män icke vijdare att sluta, ähn att han ded tagher ad referendum an,
undantaghandes hvadh härmedh updrages.
16.
Ded första om rumedt, då ähr bäst, att emellan dem catholiske, Keysern
och konungar tracteres i Cöln, och emellan H:s K. M:tt och Keysaren i
Hamburg; och måste man om tijdhen föreena sigh, att den taghes tillijka.
2. Mediatorerne ähre tvenne, som sigh haffva oss offererat och styrckt till
fredzhandell, konungen i Danmarck till eenskijlt tractat och Venedig till een
allmän. Om konungen i Danmarckz interposition
Vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [ 211 , 21–28 ] ).
res , ähn att den moste anammas och vedertaghes, om hoon vijdare tilbiudes
och continuerar, allenast att han den dirigerar häreffter på begge chronorne,
Sverige och Franckrijcke, därom, nähr någett meehra passerar, ochså
statueras måste.
Venedigh
och föreslås aff konungen i Franckrijcke
Vgl. Nr. 14 Art. 5 (S. [ 211 , 29 ] ).
ingen ähr, som sigh den saak antagher meehra ähn konungen i Danmarck,
så kan ded och fuller vara skäll, att man tackar dem därföre och vedertagher
offerten. Hvarföre och Hennes Konung. M:tt haffver låtit författa een
skrijffvelse till Venediske republiken, såsom copien härhooss liggiandhe
uthvijsar, och sendt samme breeff till her Salvium ded att öffversendha till
her Grotium
öffverantvarda den Venediske ambassadeuren, som där residerer; doch skall
her Salvius holla breffvet hooss sigh, intill dess att han ähr eense medh
d’Avaux och ratificationerne öffverleffvereradhe; och där han icke blijffver
eense, då icke sendha breffvet aff, förähn ny befallningh hädhan kommer.
3. Commissarierne må hvar part förordna dem honom täckes, doch så, att
dee keyserske commissarier immediate haffva sin fullmacht aff Keysaren så
väll som dee Svenske aff H:s K. M:tt, så att legati tractera medh legatis och
subdelegati medh subdelegatis. 4. Fullmachterne måste vara stylizerade,
såsom seedh ähr i sådanne fall och emellan souveraine princer. Och kan her
Salvius låta vara sigh anläghet att få sij dee fullmachters copier, som brukes
emellan Keysaren, Franckrijke och Spanien, att stylizeras effter samme
konungerijkers seedhvahna och bruuk och dette rijketz högheett och rätt
dem andre deste bätre tillämpa. 5. Parternes allierede och correspondenter
böre dragas därtill och hörer ligen medh våre affveekne bundzförvanter, så
månge som sigh till fienden slaget haffve, till Keysarens adhaerenter. Blijffver
och på vår sijdha icke disputerat, att dee böre vara därhooss. Män såsom
Hennes Konungl. M:tt sampt konungen i Franckrijke icke kunne förkastas,
altså är intet tvijffvell, att dee evangeliske stender i Tysklandh, Sveriges
chrones bundzförvanter, skole vele förskiutes och till Pragiske fredhen och
egett förödhmiukande remitteres. Häröfver är aff nödhen, ded her Salvius
flijtigt öffverlägger saken medh d’Avaux, hvadh häruthinnan att göra ståår;
altijdh betygandes, ded Hennes K. M:tt icke kan förlåta sine bundzför-
vanter , som stadigt hooss H:s K. M:tt blijffne ähre eller uthur deeres landh
förjaghadhe och således hålla denne saken in integro och till eett gott effter-
taall hooss interessenterne. 6. Så måste säkre leigdh vara ex dignitate, securi-
tate et usu hvars deera parten uthan vanck eller list dirigerat på begge
parters commissarier, deeres medhfölie och courrierer till, i och vedh så
och fråhn tractaten, och att begge parterne på bådhe ortarne ähre säkre åå
personer, godz, breeff, budh och hvadh meehra till tractaten hörer. Sådane
säkre leigder måste giffves begge parternes allierede och correspondenter,
som däruthij interessera.
17.
Om dette alt och på dette slaget haffver her Salvius att communicera medh
Frantzösiske ambassadeuren, förfahra hans meeningh öffver ett och annatt,
begäre copier aff leigderne, som för een och annan giffne ähre till Cöln,
styrckie honom att disponera in antecessum sakerne på sijn sijdha, doch
dette alt såsom giorde her Salvius sådant aff sigh sielff, förventandes elliest
ordre medh förste aff H:s K:e M:tt. Och så offta ett dubium infaller ded
altijdh hijtt remitterandes och lijckväll in substantialibus altijdh gåendes
effter ded här förb:tt ståår.
18.
Belangande den Engelsche i Franckrijke påbegynte och till Hamburg
remitterade förbundztractat
Gemeint ist das französ.-engl. Vertragsprojekt 1637 Febr. 17, in dem sich die Vertragspartner
unter anderem zur Restitution der Pfalz verpflichteten; außerdem sollten auf einer Konferenz
in Hamburg Schweden, Dänemark und die Niederlande für ein Bündnis mit dem gleichen Ziele
gewonnen werden. Die Bemühungen des zu diesem Zwecke nach Hamburg abgeordneten engl.
Gesandten Sir Thomas Roe scheiterten jedoch. Vgl. E. A. Beller und A. Heimer S. 29ff.
Zu den Verhandlungen über eine schwedisch-französisch-englische Allianz vgl. auch besonders die
ungedruckten Instruktionen für Salvius in Hamburg: 1638 Januar 2/12, Juni 30/Juli 10
( Riksregistraturet 1638 fol. 1–4, 631’–635’; die letztgenannte auch als Kopie in
Kungl. Concepter ). – Über England und die pfälzische Frage vgl. auch Nr. 17 Art. 17
und 25 (S. 239 f. und [ 243 , 31–33 ] ).
sökia dess punchter och fundament så och konungen i Franckrijkes censur,
intention och consilia; såsom och hvadh Engelandh därmedh söker eller
sökt haffver, icke att man icke någorlunda dem skulle kunna gissa och på-
finna , män att man måtte gåå säkert och aff andres meeningh och obser-
vationer låta sigh informera. Sedhan skall her Salvius, där tillfället sigh låter
finna, hooss dee Engliske ministris, eenkannerligen agenten her Averie
fordra ett exemplar aff förbundzpunchterne, på ded man kan våra commis-
sarier hädhaneffter rätt instruera. Eliest skall han emoott dee Engelske
tiänare tesmoignere synnerligh affection till den alliancen, så vijdha man
henne in genere kan döma; och där man får veeta dess fundament, varder
man härifrån straxt dijtt öffverskickandes commissarier och såsom man intet
tvijfflar, ded konungen i Engellandh varder den gemeene saak och sine
systersöners sökiandes att restituera och conservera förmedhelst behörlighe
requisitis, altså varder man sigh på denne sijdan till alt billigt resolverandes.
In summa her Salvius skall alle momenta taga i acht att undvijka och undan-
böija affvunden och lijckväll hålle henderne frije, att man må framdeles
resolvera ex occasione och temporum rerumque momentis.
Dette ähr nu alt ded, som vedh denne tijdhernes conjunctur ähr att obser-
vera och drijffva, och där någet till bettre underrättelse behöffves och synes
vara aff nödhen, skall medh lägenheett fölia och giffves vijdare ordre på.
Actum Stokholm den 13. Septemb. Anno 1637.
Hennes Konung. M:ttz sampt Sveriges rijkes respective förmyndare och
regeringh etc.
Gabriel Oxenstierna Clas Flemingh
Gustaffsonn S. r. dråttz i r. ammiralens stelle mpria
Jacobus De la Gardie
S. r. marsk mp.
Axell Oxenstierna Gabriel Oxenstiern, frijhärre till
S. r. cantzler mp. Mörrby och Lindhålm mp.
S. r. skattmästare