Instruktion für Sten Bielke und Johan Adler Salvius.

2

Stockholm 1637 März 23/April 2

3

Ausf.: J. A. Salvius-Samling vol. 8

4

Kopie: Riksregistraturet 1637 Bl. 194ff.

5

Instruction och underrättelsse, hvareffter Hennes Kongl. May:tt vill, att h.

6

Steen Bielke, Hennes May:tz och rijkzens rådh så och legat i Pomern, h.

7

Johan Salvius, hofcantzler etc., sigh vidh denne föreslagne eller andre

8

hereffter angifvandes fridztractater rätta och förholla skole. Actum Stock-

9

holm den 23. Martii anno 1637.

10

1.

11

Efftersom ingen ting högre är att efftertrachta, änn förmeedelst een godh,

12

säker och reputerligh fridh råka och förlossas uthur dette svåre Tyske

13

kriget och dess anhängige difficulteter och fördenskuldh alle skälige medell

14

och occasioner billigt är at fatta, genom hvilke man kan effecten förmodha,

15

så vidt och att hvar änn icke den önskelige uthgång altidh kan nåås, man

16

dogh icke deste mindre ad justificationem caussae ingen tractat uthslår uthan

17

deste större skäl, men heller värcket gående till dess Gudh täckes alt att

18

disponera och förordna till ett gott aflopp, så holler Hennes K. May:tt

19

derföre, at desse väghar och tillfällen, som sig nu anbiudha, icke äre att

20

försuma.

21

2.

22

Hennes K. M:tt står i berådh, om nogon aff regeringen kunde sändas

23

herifrån medh fullmacht att lämpa saken till tijdhen och tillfälled och göra

24

deropå een ända, om fienden elliest dertill kan förstå. Och är fuller rijkz-

25

cantzleren, såsom den der saken deruthe hafver fördt, i vahlet; men effter

26

sådant vill hafva sin tidh, saken och är aff den importance, att hon icke heller

27

låter springa sigh uthi, vill hafva sine praeparatoria och är af alle omsten-

28

digheter trooligit eller ju skijnligit, att Keyssaren i denne sommaren mehra

29

skall speela medh nambnet af tractaterne, än hafva hugh i dette sakernes

30

lopp at komma till sielfve handelen; derföre hafver man skattat icke så

31

högt nödigt at för myckit skynda dermedh. Dog enkannerligen förden-

32

skuldh, effter her Steen och h. Salvius icke allenast väl kunne göra praepa-

33

ratorierne, acceptera tractaterne uthan och, der nogot alfvar synes, dem dess-

34

föruthan på bästa sättet förrätta.

[p. 211] [scan. 245]

1

3.

2

Och endogh Hennes K. M:tz resolution öfver dhe stridige resterande

3

puncter är författad och beskrifvin i den memorial

33

Nebenmemorial für Sten Bielke (und Salvius), Stralsund 22. Juni 12. Juli 1636: AOSB I 15

34

Nr. 310 S. 557ff.

, som richzcantzleren

4

effter sigh lembnade i Tysklandh, så at intentionen deraff nogorlunda är at

5

sij. Men effter densamme var stelt mästedeels på den tractat, som hertigen af

6

Mechlenburg dreef hoos churfursten aff Saxen och nu hafver sigh andrat,

7

och är lijkväl af nödhen, att förb:te her Bielke och h. Salvius måge hafva

8

nogot vist att efftergåå, som denne tijdhen och dess consilier är tillämpat,

9

så hafver H. K. May:tt thet och nödigt hollit, alt her i kortheet at opreppa

10

och bättre förklara.

11

4.

12

Der äre nu åå gånge femhandha slagz väghar (så vidt som synes) att

13

komma till tractat: Den förste igenom konungen i Danmarks interposition;

14

den andra förmedelst hertigen aff Mechlenburgs; den tridie genom Cölniske

15

conventen; den fierde genom hertigh Augustum aff Brunswich och Hitz-

16

scheer

35

d. i. Hitzacker, Residenzschloß Herzog Augusts v. Braunschweig-Lüneburg bis zu seiner

36

Umsiedlung nach Wolfenbüttel (1643) und zugleich Name eines der lüneburgischen Ämter.

och den sidste förmeedelst churfurstens aff Brandeburgz förslagh.

17

Ingendeera af desse hafver stoor apparence, och een part äre mehra at und-

18

vijka än at söka, så vida det sigh göra låter uthen fahra och nahdeel. Men så

19

moste lijkväl ingendera uthslås (när den praesenteres) eenfaldigt och directe.

20

5.

21

Så vidt den förste om konungen i Danmarcks interposition

37

Am 8./18. Sept. 1636 hatte der dänische Resident Peter Wibe in Stockholm dem Reichsrat ein

38

neues Vermittlungsangebot übermittelt. Am 29. Okt./8. Nov. erhielt er eine entgegenkommende,

39

aber allgemein gehaltene Antwort und Zustimmung; vgl. SRP VI S. 603ff., 682ff., J. A.

40

Fridericia II S. 33.

vidhkommer,

22

så moste den her i Sverige först tagha sin begynnelsse och per expressum

23

accepteres, förrähn nogen tractat deropå kan angåås; och står fördenskuldh

24

her Steen Bielke och h. Salvio inthet annat an, än, der konungen i Danm.

25

hoos nogon af dem deropå örkar, de då svara väl och venligen, så cour-

26

teüst, som dhe bäst kunne, medh betygandhe aff tacksamheet och förtroendhe,

27

men alt referera hijt till regeringen och at förvänta deres ordre och resolu-

28

tion.

29

Hvadh anlanger det tridie förslaget om Cölniske conventen, hafver dedt och

30

fast lijke skäl, allenest at dem, som deropå örkia, gifves sådan beskedh, som

31

denn Frantzösiske agenten Davaucourt her gifvin är

41

Resolution der schwedischen Regierung an den französ. Gesandten d’Avaugour 1636 Nov. 26/

42

Dez. 6 u. 1637 Febr. 6116; vgl. C. Th. Odhner S. 53. Über die Beratungen des Reichsrats

43

1636 Nov. 25/Dez. 5 vgl. SRP VI S. 738ff., 750f. – Vgl. dazu auch Nr. 15 Art. 6

44

(S. [220, 6] ).

, at den påviske media-

32

tion oss icke anstår, och dessföruthan äre vij eij heller således till tractat

[p. 212] [scan. 246]

1

fordrade, försäkradhe och praeparatoria giordhe, såsom sedvanligit är at

2

holles medh souveraine chroner och dhe, som principal värcket fördt hafve

3

och än före.

4

6.

5

Den Mechlenburgiske underhandlingen

38

Über die Vermittlungsversuche Hzg. Adolf Friedrichs von Mecklenburg-Schwerin 1635/36

39

vgl. E. Dürbeck S. 86–110 und W. Jesse; zu 1637/38 vgl. E. Hofer S. 28–35, 198–

40

204, R. Stehmann S. 39–63, 81–84.

är fuller, såsom synes, inthet

6

mehr at hoppes på. Dogh holler Hennes K. M:t godt, at man å vår sijdho

7

eij heller heelt renuncierer den, uthan låther det stå, som det står. Vill herti-

8

gen ännu arbeta deruthi anten hoos Keyssaren eller churfursten på sätt, som

9

förr är begynt, så må han icke heller slå honom ded uth, uthan mehra per

10

occasionem poussera honom dertill.

11

7.

12

Det förslaget

41

Über diesen Vermittlungsversuch vgl. C. Th. Odhner S. 56.

hertig Augustus aff Hitzscheer

42

Vgl. S. [211, 15–16] .

hafver göra låthet genom

13

Verdenhagen

43

Kaiserlicher Resident in Hamburg.

hafver fuller nogon apparence at skole kunne nogot göras

14

derigenom, om der voro alfvar medh. Men så synes af hertigens breef till

15

h. Salvium, att han ingen fulmacht ändå hadhe bekommit. Är och eendels

16

troligit, at Verdenhagen mehra och säkrare taaler i det ährendet, än han

17

sielfver rätt veet göra beskedh före.

18

Dogh ehuru derom är, så holler Hennes K. M:t för bäst, at her Salvius

19

såsom in loco oppeholler sådanne tractater, och såframpt honom gifs till-

20

fälle, altidh in secreto betygher Hennes K. M:tz affection och benägenheet

21

till fridhen; gifver och an, efftersom honom fulmachten tillskickas på all

22

hendelse at vara fullmächtigadt till tractaten, serdeles at under handen göra

23

alle praeparatoria, disponera hominum animos, sondera desseinerne, och

24

der han kommer dess vidh, träda i sielfve tractaten på effterschrefne sätt,

25

att der hertigen aff Heetzscheer bevijser sigh hafva keysserligh fullmacht och

26

gifver her Salvio deraf kundskap och copia och han finner henne nöijachtigh

27

och uthan substantial feel, her Salvius då vijser sin fullmacht, således at

28

vill hertigen tractera sielff, heller at nogon annan till Hamburg skickes medh

29

Keyssarens egen fullmacht, at då h. Salvius theer Hennes K. M:tz full-

30

macht och tracterer saken medh honom af.

31

Sender hertigen nogon subdelegat dijt medh sin fullmacht, sigh referer-

32

andes på Keyssarens honom sielff gifvin, att h. Salvius då theer richzcantz-

33

lerens fullmacht och gifver sigh och för een subdelegerad uth och ad utrius-

34

que legati ratihabitionem till bägge principalers confirmation sluter. Rästen

35

står till h. Salvii discretion at drifva saken medh maneer, holle henne secret,

36

och der inthet alfvar är på andre sijdhan, at det ju icke må praejudicera eller

37

göra Hennes K. M:t i dess rätt och högheet nogon vahnheeder.

[p. 213] [scan. 247]

1

8.

2

Det sidste förslaget om churfursten af Brandeburgz intervention eller

3

commission, deropå sätter Hennes K. M:t ringaste lijt, först derföre, at han

4

så offta hafver förandrad partiet, sedhan, at han föllier Swartzenburgers

37

Adam von Schwarzenberg (gest. 1641), Mitglied des kurbrandenburgischen Geheimen Rats

38

und bei Abwesenheit des Kurfürsten Georg Wilhelm dessen Stellvertreter.

5

rådh och ingivande; 3. hafver låtet göra sigh till Keyssarens general; 4. haf-

6

ver medh Hennes K. M:t och Sveriges chrono sielf högste trätan, och till

7

det 5:te hafver alt hertill på möthen och särdeles i Regensburg fördt de

8

fahrligste rådhslagh och argument, som nogon giordt hafver. Och förden-

9

skuldh synes lijtet alfvar och mindre gagn af hans tractat. Dogh der han på

10

tractaten örkar, är af nödhen, at her Steen Bielke in genere förklarer H:s K.

11

M:tz och Sveriges chrones benägenheet till fridh och af handling, låther och

12

förstå sigh vara fullmächtigad och instruerad till tractaten, om nogot alfvar

13

finnes, och, att dertill gifs skäligit tillfälle, begärer först at sij fullmachten

14

och att vetta, hvilke som af Keyssaren till commissarier äre förordnade.

15

Kommer nu h. Steen anten igenom personligh conference eller förmedelst

16

uthskickadhe till nogon vissheet och sijr, at churfursten eensamen heller

17

medh churfursten af Maintz

39

Auf Beschluß des Regensburger Kurfürstentages 1636 sollten Deputierte der Kurfürsten von

40

Brandenburg u. Mainz als Vertreter des Kurkollegiums den kaiserlichen Gesandten bei den

41

künftigen Friedensverhandlungen beigeordnet werden. Als Unterhändler mit Schweden wurde

42

Markgraf Sigismund von Brandenburg bestimmt; über dessen Verhandlungen mit Sten Bielke

43

vgl. C. Th. Odhner S. 54, außerdem F. Dickmann S. 89, 92, 531 und Nr. 15 Art. 13

44

(S. 222).

och andre gå medh saken richtigt om, så at

18

dhe äre Keyssarens och det Romerske rijkes commissarier, thee sin fulmacht

19

och förordna sine subdelegater till it säkert, beqvemt rum, så skall han strax

20

lägga fundamenta, föreena sigh öfver platzerne, Lübeck eller Hamburg, och

21

strax referera åth Sverige, på det ochså hedan subdelegati deputeres kunne.

22

Men såframpt at nogre andre commissarier voro af Keyssaren förordnadhe,

23

som sielfve togho saken ad tractandum an, så kan her Steen draga till sigh

24

Salvium och N. *** och dermedh försöka ju förr ju heller at bringa saken till

25

ändha, communicerandes icke deste mindre öfver it och annat medh bådhe

26

feltmarskalkerne, h. Wrangel och h. Baneer.

27

9.

28

Föruthan desse medell at komma till fridztractaterne kunne till äfventyrs

29

andre obetänckt sigh yppa. På hvilket fall h. Steen och h. Salvius samfält och

30

hvar på sin ohrt måge apprehendera alle skälige tillfällen, ju så lagandes, at

31

ingen occasion gåås förbij. Men dogh dömmandes det bästa möijeligit om

32

dens praesenterandes intention och förmögenheet, så att Hennes K. M:t

33

och rijket icke tillfogas nogon despect, och alt tijdigt hijtöfver berättandes.

34

10.

35

Dette är in genere at observera, ded Hennes K. M:t helst tracterer medh

36

Keyssaren sielf och immediate genom bägges commissarier och fulmäch-

[p. 214] [scan. 248]

1

tige; hvarföre och, så myckit sigh göra låther, derhän skall arbetes, at com-

2

missarierne aff bägge principalerna måge uthgifves och i deres nampn trac-

3

teres. Men hvar det icke medh lämpa kan nåås, så moste och tractaten i

4

subdelegaters nampn företagen och afhandlat varda.

5

11.

6

Kommer det nu till tractat, så blifver det, som emillen rijkzcantzleren och

7

churfursten af Saxen förmeedelst hertigen af Mechlenburg aftaalt är, in

8

substantialibus dervidh; allenest at formen accomoderes personerne, som

9

tractera, och tijdhen och muteres deruthi mutanda. Men så myckit de 3

10

stridige puncter vidhkommer, amnestiens extension, Sveriges chrones

11

satisfaction och soldatesqvens contentement

33

Vgl. Nr. 17 Art. 31–32, 33–42 u. 43–47 (S. 247–252 und 252ff.); dort auch Konkor-

34

danzen zu den betr. Artikeln der Nr. 13, 14 und 16.

, så moste her Steen och

12

Salvius flitigt observera, at dhe strängt urgera amnistiens extension

35

Von der Amnestie des Prager Friedens waren durch einen von Kursachsen nicht ratifizierten

36

Nebenrezeß (Text: DuMont VI 1 S. 99) ausdrücklich ausgeschlossen: Der Graf von Löwen-

37

stein, Graf Georg Friedrich Hohenlohe, die Grafen v. Erbach, der Graf v. Isenburg-Büdin-

38

gen, der Herzog v. Württemberg, Markgraf Friedrich v. Baden-Durlach, die Grafen v. Öttin-

39

gen, die Herren v. Freiberg, Justingen u. Öttingen, der Graf v. Eberstein, die Grafen v. Nassau,

40

Hanau-Münzenberg u. Lichtenberg, Graf Maximilian v. Pappenheim u. die Grafen v. Wied.

41

Das pfälzische Kurhaus war durch den Prager Hauptvertrag (vgl. S. 235 Anm. 1)ausge-

42

schlossen. Über die Pfalz vgl. auch Nr. 16 Art. 10 (S. 229) und Nr. 17 Art. 7, 17 und 25

43

(S. 235, 239, [243, 31–33] .

, så

13

vidt dee nogonsin komma kunde på churfursten och det huus Pfaltz, hertigen

14

af Würtembergk, landgraf Wilhelm af Cassel, margrefven aff Baden,

15

grefverne aff Nassaw, särdeles Saarebrück, Rheingrefverne, aff Hanow, Solms,

16

Isenburg, grefve Jurgen Fridrich af Hohenloo, grefverne af Erpack och

17

fleere, så Frenkiske, Schwebiske och Rheiniske ridderskapedt; item Aus-

18

purgz och Strassburgz städer, Osnabrugg, Stralsund etc. Argumenten

19

vijsa sigh sielfve uth, som brukas kunne. Men för oss är at considerera, ded

20

vij ingen säkerheet hafve at förvänta, medh mindre Tysklandh kommer i sit

21

förre postur.

22

12.

23

Men såframpt vidh denne punct inthet kan nåås, så skal han ställes

24

afsijdes uthan jaa och neij medh förtröstning, at man ville på både sijdor

25

söka it expedient och i medler tidh bearbeta sigh at afhielpa dhe 2 andre,

26

nembligen chronones satisfaction och soldatescans contentement.

27

13.

28

Soldatesqvens contentement skal pari passu tracteres medh chronones

29

satisfaction och een artickell inthet slutas uthan den andre. Och der dertill

30

resolveres, moste nogon deputeres af officererne derhoos, som på deres väg-

31

ner accorderar. Och tycker H. K. M:t beqvembligst vara, at det afhand-

32

lades på visse månadzsoldh, som man kunde varda öfvereens.

[p. 215] [scan. 249]

1

14.

2

Chronones satisfaction moste anten skee i landh heller i penninger. Land

3

är inthet beqvembligere änn hertigdömet Pomern medh stift Camin och

4

Wismars stadh, hambn och nestliggande fögderij, dogh motte man ähn

5

trädha ifrån Wismar, der Pomern voro at erholle sub jure feudi at recog-

6

noscera aff Romerske rijket. Det är först at anholla om och består deruthi

7

säkerheeten, at dhe förnembste hambnar af Pomern och Mechlenburg

8

blifva i cronones händer.

9

15.

10

Kan icke heele Pomeren nåås sub jure feudi, uthen det voro at nåå till een

11

deel, då moste arbetas deropå at Förpomern medh Stralsundh, Wolgast,

12

Ysedom, Wollin, land to Rügen och stifft Camin medh samme rätt nåås

13

kunde och at till underhollet af landet een lijdeligh licent

38

Über die Bedeutung der Lizenten für die schwedischen Staatsfinanzen vgl. W. Koppe S. 219–227;

39

M. Roberts II S. 80; E. Wendt. Vgl. auch Art. 16 ( Zeile 29), Nr. 16 Art. 8 ( [228, 28] )

40

Nr. 17 Art. 39 ( S. [252, 6] ) und Nr. 19 Art. 4 und 8 ( S. [259, 25] , [260, 22] ).

eller toll på alle

14

inn- och uthgående vahrur erholles kunde.

15

16.

16

Der och dette ville falla för betänckeligit, så moste holles till det sidste

17

ann om penninger och summan strängies så högt som det högst kan till 10,

18

8, 6, 4 och sidst till 3 millioner rickzd:r at betala åå visse terminer innen 20 à

19

30 åhr. Och först böör anholles, at heela Pomern så och Wismars stadh

20

sampt 2 eller 3 nestomliggandhe fögderij och så skantzen vidh Warnemünde

21

lembnes till hypotheca. Finnes det för myckit, så må Stetin medh den öfre

22

deelen aff Pomern qvitteres och på sidstonne hollas ann om land to Rügen,

23

Straalsund, Wolgast och det landh, som innan Siön, Friske Hafvet, Peinen

24

och Trebenitzen är, medh den deel af empterna eller fögderien, som dertill

25

lydha, så Ysedom och Wollin sampt Colbärg och dertill Wismar, Hvalfisken

26

och Warnemünde. På aldrasidstonne, sedan alt voro tenterat uthan effect,

27

moste stannas vidh land to Rügen, Ysedom, Wollin, Wolgast och hvadh

28

emillen Peinen är och Wismar medh Hvalfisken och skantzen vidh

29

Warnemünde, och at een licent eller toll bevilliades på alle Pomerske

30

och Mechlenburgiske custerne till hypothekens försäkring, så länge och

31

till dess at lösen af hypotheken skee kan. Och hafver man hervidh at

32

stanna.

33

Ty såsom det icke synes skäligt at släppa säkerkeeten uthur sina händer,

34

det man icke är sigh sielf realiter mächtigh at hindra, det Keyssaren icke

35

anrättar een flotta i Östersiön och så sielf gör sigh mächtigh, som får

36

tillfälle at conjungera sigh medh konungen i Polendz flotta och således

37

hvadh den eene feeler medh dens andres conjunction at nåå

41

Vgl. Nr. 17 Art. 13 ( S. 230 ) – W. Czaplinski.

. Altså

[p. 216] [scan. 250]

1

moste man eij heller låta lätteligen trängia sigh till den nöd, at man

2

sigh contentera ville, at hafva anhollet och nådt een försäkring under

3

Keyssarens lyffte och handh at icke vela anrätta een flotta i Östersiön. Ty

4

föruthan det at it sådant postulatum på fölliande lyffte praesupponerar

5

facultatem och jus at stellat an, hvilket praejudicerer Sveriges chronos uhr-

6

minnes rättigheet och säkerheet, så ähr misligit, om det nåås, och synes vara

7

emot Keyssarens förmeente högheet och visse dessein; och det som ändå

8

verst är, hvar man ähn nådde it lyffte, så voro deropå dogh inthet at bygga,

9

uthen skulle dogh inthet längre holles, ähn som det komme Keyssaren och

10

hans partie till pass.

11

17.

12

Hvar nu sådan resolution kunde erholles öfver desse tvenne sidste punc-

13

ter, så moste man reassumera den förste om amnistiens extension och

14

drijfva den de novo, det vijdaste man kunde, men dogh på sidstonne, nähr

15

Stralsundz så och soldatescans saak voro richtigh, gå med dem andre, så

16

vidha man kunde, men lijkväl stanna, derhän man inthet komma kunde,

17

och således sluta friden ad ratificationem af Hennes K. M:t och Keys-

18

saren.

19

18.

20

Effter och uthi penningernes betalning och hypotheken interessera för-

21

nämbligst de evangeliske ständer, så moste och deres promesser, consens

22

och försäkring skaffas vidh handen, hvaruthi dee summan och betaalningen

23

specificera och underpanten sielfva betala och förskrijfva moste, och sådant

24

alt vara lefrerat, förrähn nogon guarnison uthur nogon platz uthdrages eller

25

folket affskaffas och sådant per expressum förbetingas.

26

19.

27

Hvar och Keyssaren, der han vill förstå till Pomerske cessionen och in-

28

vestituren, sökte at blifva i andre sine desseiner ocontraminerat och till

29

eventyrs assisterat, så skole her Bielke och h. Salvius gåå dermedh heelt

30

försichtigt om och gifva denne beskedh, at så myckit anlanger, icke blifva

31

contraminerat, det drager sigh sielf på ryggen, i ded all fiendskap hereffter

32

skall vara ophäfvin och hvardera entholla sigh alle fiendtlige actioner och

33

meneer. Men at assistera Keyssaren och favorizera hans desseiner, det kan

34

ännu hafva nogot betänckande och låter sigh, seden vänskapen är stabilierad,

35

bättre tractera om. Hvarföre man och dette på det bäste och beqvembligste

36

sätt hafver at undanböija och undvijka.

37

Hvadh nu herutinnen af een eller annan occasion kan vidare förelöpa,

38

therom vill H. K. M:t her Steens och h. Salvii advis och underrätelse oför-

39

sumat förvänta, på thet H. K. M:t opå alle förfallenheter then tess ordre och

40

resolution theste bättre kan meddela. Actum ut supra.

[p. 217] [scan. 251]

1

Opå högzbem:te Hennes K. M:tz vägner af H. K. M:tz sampt Sveriges

2

rijkes respective regering och förmyndare underskrifvit.

3

Gabriel Oxenstierna Gustaffsonn Carl Gylldenhielm

4

S. r. dråttz riksammiral

5

Jacobus De la Gardie

6

S. r. marsk etc.

7

Axell Oxenstierna Gabriel Oxenstiern, frijherre till

8

S. r. cantzler mp. Mörrby och Lindhålm mp.

9

S. r. skattmästare