Acta Pacis Westphalicae I 1 : Instruktionen, Band 1: Frankreich - Schweden - Kaiser / Fritz Dickmann, Kriemhild Goronzy, Emil Schieche, Hans Wagner und Ernst Manfred Wermter
DIE SCHWEDISCHEN INSTRUKTIONEN (1636–1641) BEARBEITET VON ERNST MANFRED WERMTER : 14 Instruktion für Sten Bielke und Johan Adler Salvius Stockholm 1637 März 23/April 2
Instruktion für Sten Bielke und Johan Adler Salvius.
1629 von Gustav Adolf nach Stralsund gesandt, ab 1631 Legat für Pommern in Stettin, 1636
bis zu seinem Tode (1638 April 2) schwed. Generallegat in Deutschland. Vgl. SMK I S. 305f.
Salvius als Resident in Hamburg war ihm beigeordnet; die Instruktionen für beide 1636 Juni 22/
Juli 2: AOSB I 15 Nr. 308–310 S. 546ff.
Stockholm 1637 März 23/April 2
Instruction och underrättelsse, hvareffter Hennes Kongl. May:tt vill, att h.
Steen Bielke, Hennes May:tz och rijkzens rådh så och legat i Pomern, h.
Johan Salvius, hofcantzler etc., sigh vidh denne föreslagne eller andre
hereffter angifvandes fridztractater rätta och förholla skole. Actum Stock-
holm den 23. Martii anno 1637.
1.
Efftersom ingen ting högre är att efftertrachta, änn förmeedelst een godh,
säker och reputerligh fridh råka och förlossas uthur dette svåre Tyske
kriget och dess anhängige difficulteter och fördenskuldh alle skälige medell
och occasioner billigt är at fatta, genom hvilke man kan effecten förmodha,
så vidt och att hvar änn icke den önskelige uthgång altidh kan nåås, man
dogh icke deste mindre ad justificationem caussae ingen tractat uthslår uthan
deste större skäl, men heller värcket gående till dess Gudh täckes alt att
disponera och förordna till ett gott aflopp, så holler Hennes K. May:tt
derföre, at desse väghar och tillfällen, som sig nu anbiudha, icke äre att
försuma.
2.
Hennes K. M:tt står i berådh, om nogon aff regeringen kunde sändas
herifrån medh fullmacht att lämpa saken till tijdhen och tillfälled och göra
deropå een ända, om fienden elliest dertill kan förstå. Och är fuller rijkz-
cantzleren , såsom den der saken deruthe hafver fördt, i vahlet; men effter
sådant vill hafva sin tidh, saken och är aff den importance, att hon icke heller
låter springa sigh uthi, vill hafva sine praeparatoria och är af alle omsten-
digheter trooligit eller ju skijnligit, att Keyssaren i denne sommaren mehra
skall speela medh nambnet af tractaterne, än hafva hugh i dette sakernes
lopp at komma till sielfve handelen; derföre hafver man skattat icke så
högt nödigt at för myckit skynda dermedh. Dog enkannerligen förden-
skuldh , effter her Steen och h. Salvius icke allenast väl kunne göra praepa-
ratorierne , acceptera tractaterne uthan och, der nogot alfvar synes, dem dess-
föruthan på bästa sättet förrätta.
3.
Och endogh Hennes K. M:tz resolution öfver dhe stridige resterande
puncter är författad och beskrifvin i den memorial
effter sigh lembnade i Tysklandh, så at intentionen deraff nogorlunda är at
sij. Men effter densamme var stelt mästedeels på den tractat, som hertigen af
Mechlenburg dreef hoos churfursten aff Saxen och nu hafver sigh andrat,
och är lijkväl af nödhen, att förb:te her Bielke och h. Salvius måge hafva
nogot vist att efftergåå, som denne tijdhen och dess consilier är tillämpat,
så hafver H. K. May:tt thet och nödigt hollit, alt her i kortheet at opreppa
och bättre förklara.
4.
Der äre nu åå gånge femhandha slagz väghar (så vidt som synes) att
komma till tractat: Den förste igenom konungen i Danmarks interposition;
den andra förmedelst hertigen aff Mechlenburgs; den tridie genom Cölniske
conventen; den fierde genom hertigh Augustum aff Brunswich och Hitz-
scheer
Ingendeera af desse hafver stoor apparence, och een part äre mehra at und-
vijka än at söka, så vida det sigh göra låter uthen fahra och nahdeel. Men så
moste lijkväl ingendera uthslås (när den praesenteres) eenfaldigt och directe.
5.
Så vidt den förste om konungen i Danmarcks interposition
så moste den her i Sverige först tagha sin begynnelsse och per expressum
accepteres, förrähn nogen tractat deropå kan angåås; och står fördenskuldh
her Steen Bielke och h. Salvio inthet annat an, än, der konungen i Danm.
hoos nogon af dem deropå örkar, de då svara väl och venligen, så cour-
teüst , som dhe bäst kunne, medh betygandhe aff tacksamheet och förtroendhe,
men alt referera hijt till regeringen och at förvänta deres ordre och resolu-
tion .
Hvadh anlanger det tridie förslaget om Cölniske conventen, hafver dedt och
fast lijke skäl, allenest at dem, som deropå örkia, gifves sådan beskedh, som
denn Frantzösiske agenten Davaucourt her gifvin är
Resolution der schwedischen Regierung an den französ. Gesandten d’Avaugour 1636 Nov. 26/
Dez. 6 u. 1637 Febr. 6116; vgl. C. Th. Odhner S. 53. Über die Beratungen des Reichsrats
1636 Nov. 25/Dez. 5 vgl. SRP VI S. 738ff., 750f. – Vgl. dazu auch Nr. 15 Art. 6
(S. [ 220 , 6 ] ).
tion oss icke anstår, och dessföruthan äre vij eij heller således till tractat
fordrade, försäkradhe och praeparatoria giordhe, såsom sedvanligit är at
holles medh souveraine chroner och dhe, som principal värcket fördt hafve
och än före.
6.
Den Mechlenburgiske underhandlingen
mehr at hoppes på. Dogh holler Hennes K. M:t godt, at man å vår sijdho
eij heller heelt renuncierer den, uthan låther det stå, som det står. Vill herti-
gen ännu arbeta deruthi anten hoos Keyssaren eller churfursten på sätt, som
förr är begynt, så må han icke heller slå honom ded uth, uthan mehra per
occasionem poussera honom dertill.
7.
Det förslaget hertig Augustus aff Hitzscheer
Vgl. S. [ 211 , 15–16 ] .
Verdenhagen hafver fuller nogon apparence at skole kunne nogot göras
derigenom, om der voro alfvar medh. Men så synes af hertigens breef till
h. Salvium, att han ingen fulmacht ändå hadhe bekommit. Är och eendels
troligit, at Verdenhagen mehra och säkrare taaler i det ährendet, än han
sielfver rätt veet göra beskedh före.
Dogh ehuru derom är, så holler Hennes K. M:t för bäst, at her Salvius
såsom in loco oppeholler sådanne tractater, och såframpt honom gifs till-
fälle , altidh in secreto betygher Hennes K. M:tz affection och benägenheet
till fridhen; gifver och an, efftersom honom fulmachten tillskickas på all
hendelse at vara fullmächtigadt till tractaten, serdeles at under handen göra
alle praeparatoria, disponera hominum animos, sondera desseinerne, och
der han kommer dess vidh, träda i sielfve tractaten på effterschrefne sätt,
att der hertigen aff Heetzscheer bevijser sigh hafva keysserligh fullmacht och
gifver her Salvio deraf kundskap och copia och han finner henne nöijachtigh
och uthan substantial feel, her Salvius då vijser sin fullmacht, således at
vill hertigen tractera sielff, heller at nogon annan till Hamburg skickes medh
Keyssarens egen fullmacht, at då h. Salvius theer Hennes K. M:tz full-
macht och tracterer saken medh honom af.
Sender hertigen nogon subdelegat dijt medh sin fullmacht, sigh referer-
andes på Keyssarens honom sielff gifvin, att h. Salvius då theer richzcantz-
lerens fullmacht och gifver sigh och för een subdelegerad uth och ad utrius-
que legati ratihabitionem till bägge principalers confirmation sluter. Rästen
står till h. Salvii discretion at drifva saken medh maneer, holle henne secret,
och der inthet alfvar är på andre sijdhan, at det ju icke må praejudicera eller
göra Hennes K. M:t i dess rätt och högheet nogon vahnheeder.
8.
Det sidste förslaget om churfursten af Brandeburgz intervention eller
commission, deropå sätter Hennes K. M:t ringaste lijt, först derföre, at han
så offta hafver förandrad partiet, sedhan, at han föllier Swartzenburgers
rådh och ingivande; 3. hafver låtet göra sigh till Keyssarens general; 4. haf-
ver medh Hennes K. M:t och Sveriges chrono sielf högste trätan, och till
det 5:te hafver alt hertill på möthen och särdeles i Regensburg fördt de
fahrligste rådhslagh och argument, som nogon giordt hafver. Och förden-
skuldh synes lijtet alfvar och mindre gagn af hans tractat. Dogh der han på
tractaten örkar, är af nödhen, at her Steen Bielke in genere förklarer H:s K.
M:tz och Sveriges chrones benägenheet till fridh och af handling, låther och
förstå sigh vara fullmächtigad och instruerad till tractaten, om nogot alfvar
finnes, och, att dertill gifs skäligit tillfälle, begärer först at sij fullmachten
och att vetta, hvilke som af Keyssaren till commissarier äre förordnade.
Kommer nu h. Steen anten igenom personligh conference eller förmedelst
uthskickadhe till nogon vissheet och sijr, at churfursten eensamen heller
medh churfursten af Maintz
Auf Beschluß des Regensburger Kurfürstentages 1636 sollten Deputierte der Kurfürsten von
Brandenburg u. Mainz als Vertreter des Kurkollegiums den kaiserlichen Gesandten bei den
künftigen Friedensverhandlungen beigeordnet werden. Als Unterhändler mit Schweden wurde
Markgraf Sigismund von Brandenburg bestimmt; über dessen Verhandlungen mit Sten Bielke
vgl. C. Th. Odhner S. 54, außerdem F. Dickmann S. 89, 92, 531 und Nr. 15 Art. 13
(S. 222 ).
dhe äre Keyssarens och det Romerske rijkes commissarier, thee sin fulmacht
och förordna sine subdelegater till it säkert, beqvemt rum, så skall han strax
lägga fundamenta, föreena sigh öfver platzerne, Lübeck eller Hamburg, och
strax referera åth Sverige, på det ochså hedan subdelegati deputeres kunne.
Men såframpt at nogre andre commissarier voro af Keyssaren förordnadhe,
som sielfve togho saken ad tractandum an, så kan her Steen draga till sigh
Salvium och N. *** och dermedh försöka ju förr ju heller at bringa saken till
ändha, communicerandes icke deste mindre öfver it och annat medh bådhe
feltmarskalkerne, h. Wrangel och h. Baneer.
9.
Föruthan desse medell at komma till fridztractaterne kunne till äfventyrs
andre obetänckt sigh yppa. På hvilket fall h. Steen och h. Salvius samfält och
hvar på sin ohrt måge apprehendera alle skälige tillfällen, ju så lagandes, at
ingen occasion gåås förbij. Men dogh dömmandes det bästa möijeligit om
dens praesenterandes intention och förmögenheet, så att Hennes K. M:t
och rijket icke tillfogas nogon despect, och alt tijdigt hijtöfver berättandes.
10.
Dette är in genere at observera, ded Hennes K. M:t helst tracterer medh
Keyssaren sielf och immediate genom bägges commissarier och fulmäch-
tige ; hvarföre och, så myckit sigh göra låther, derhän skall arbetes, at com-
missarierne aff bägge principalerna måge uthgifves och i deres nampn trac-
teres . Men hvar det icke medh lämpa kan nåås, så moste och tractaten i
subdelegaters nampn företagen och afhandlat varda.
11.
Kommer det nu till tractat, så blifver det, som emillen rijkzcantzleren och
churfursten af Saxen förmeedelst hertigen af Mechlenburg aftaalt är, in
substantialibus dervidh; allenest at formen accomoderes personerne, som
tractera, och tijdhen och muteres deruthi mutanda. Men så myckit de 3
stridige puncter vidhkommer, amnestiens extension, Sveriges chrones
satisfaction och soldatesqvens contentement
Salvius flitigt observera, at dhe strängt urgera amnistiens extension
Von der Amnestie des Prager Friedens waren durch einen von Kursachsen nicht ratifizierten
Nebenrezeß (Text: DuMont VI 1 S. 99) ausdrücklich ausgeschlossen: Der Graf von Löwen-
stein , Graf Georg Friedrich Hohenlohe, die Grafen v. Erbach, der Graf v. Isenburg- Büdin-
gen , der Herzog v. Württemberg, Markgraf Friedrich v. Baden-Durlach, die Grafen v. Öttin-
gen , die Herren v. Freiberg, Justingen u. Öttingen, der Graf v. Eberstein, die Grafen v. Nassau,
Hanau-Münzenberg u. Lichtenberg, Graf Maximilian v. Pappenheim u. die Grafen v. Wied.
Das pfälzische Kurhaus war durch den Prager Hauptvertrag (vgl. S. 235 Anm. 1) ausge-
schlossen . Über die Pfalz vgl. auch Nr. 16 Art. 10 (S. 229 ) und Nr. 17 Art. 7, 17 und 25
(S. 235 , 239 , [ 243 , 31–33 ] .
vidt dee nogonsin komma kunde på churfursten och det huus Pfaltz, hertigen
af Würtembergk, landgraf Wilhelm af Cassel, margrefven aff Baden,
grefverne aff Nassaw, särdeles Saarebrück, Rheingrefverne, aff Hanow, Solms,
Isenburg, grefve Jurgen Fridrich af Hohenloo, grefverne af Erpack och
fleere, så Frenkiske, Schwebiske och Rheiniske ridderskapedt; item Aus-
purgz och Strassburgz städer, Osnabrugg, Stralsund etc. Argumenten
vijsa sigh sielfve uth, som brukas kunne. Men för oss är at considerera, ded
vij ingen säkerheet hafve at förvänta, medh mindre Tysklandh kommer i sit
förre postur.
12.
Men såframpt vidh denne punct inthet kan nåås, så skal han ställes
afsijdes uthan jaa och neij medh förtröstning, at man ville på både sijdor
söka it expedient och i medler tidh bearbeta sigh at afhielpa dhe 2 andre,
nembligen chronones satisfaction och soldatescans contentement.
13.
Soldatesqvens contentement skal pari passu tracteres medh chronones
satisfaction och een artickell inthet slutas uthan den andre. Och der dertill
resolveres, moste nogon deputeres af officererne derhoos, som på deres väg-
ner accorderar. Och tycker H. K. M:t beqvembligst vara, at det afhand-
lades på visse månadzsoldh, som man kunde varda öfvereens.
14.
Chronones satisfaction moste anten skee i landh heller i penninger. Land
är inthet beqvembligere änn hertigdömet Pomern medh stift Camin och
Wismars stadh, hambn och nestliggande fögderij, dogh motte man ähn
trädha ifrån Wismar, der Pomern voro at erholle sub jure feudi at recog-
noscera aff Romerske rijket. Det är först at anholla om och består deruthi
säkerheeten, at dhe förnembste hambnar af Pomern och Mechlenburg
blifva i cronones händer.
15.
Kan icke heele Pomeren nåås sub jure feudi, uthen det voro at nåå till een
deel, då moste arbetas deropå at Förpomern medh Stralsundh, Wolgast,
Ysedom, Wollin, land to Rügen och stifft Camin medh samme rätt nåås
kunde och at till underhollet af landet een lijdeligh licent
Über die Bedeutung der Lizenten für die schwedischen Staatsfinanzen vgl. W. Koppe S. 219–227;
M. Roberts II S. 80; E. Wendt . Vgl. auch Art. 16 ( Zeile 29 ), Nr. 16 Art. 8 ( [ 228 , 28 ] )
Nr. 17 Art. 39 ( S. [ 252 , 6 ] ) und Nr. 19 Art. 4 und 8 ( S. [ 259 , 25 ] , [ 260 , 22 ] ).
inn- och uthgående vahrur erholles kunde.
16.
Der och dette ville falla för betänckeligit, så moste holles till det sidste
ann om penninger och summan strängies så högt som det högst kan till 10,
8, 6, 4 och sidst till 3 millioner rickzd:r at betala åå visse terminer innen 20 à
30 åhr. Och först böör anholles, at heela Pomern så och Wismars stadh
sampt 2 eller 3 nestomliggandhe fögderij och så skantzen vidh Warnemünde
lembnes till hypotheca. Finnes det för myckit, så må Stetin medh den öfre
deelen aff Pomern qvitteres och på sidstonne hollas ann om land to Rügen,
Straalsund, Wolgast och det landh, som innan Siön, Friske Hafvet, Peinen
och Trebenitzen är, medh den deel af empterna eller fögderien, som dertill
lydha, så Ysedom och Wollin sampt Colbärg och dertill Wismar, Hvalfisken
och Warnemünde. På aldrasidstonne, sedan alt voro tenterat uthan effect,
moste stannas vidh land to Rügen, Ysedom, Wollin, Wolgast och hvadh
emillen Peinen är och Wismar medh Hvalfisken och skantzen vidh
Warnemünde, och at een licent eller toll bevilliades på alle Pomerske
och Mechlenburgiske custerne till hypothekens försäkring, så länge och
till dess at lösen af hypotheken skee kan. Och hafver man hervidh at
stanna.
Ty såsom det icke synes skäligt at släppa säkerkeeten uthur sina händer,
det man icke är sigh sielf realiter mächtigh at hindra, det Keyssaren icke
anrättar een flotta i Östersiön och så sielf gör sigh mächtigh, som får
tillfälle at conjungera sigh medh konungen i Polendz flotta och således
hvadh den eene feeler medh dens andres conjunction at nåå . Altså
moste man eij heller låta lätteligen trängia sigh till den nöd, at man
sigh contentera ville, at hafva anhollet och nådt een försäkring under
Keyssarens lyffte och handh at icke vela anrätta een flotta i Östersiön. Ty
föruthan det at it sådant postulatum på fölliande lyffte praesupponerar
facultatem och jus at stellat an, hvilket praejudicerer Sveriges chronos uhr-
minnes rättigheet och säkerheet, så ähr misligit, om det nåås, och synes vara
emot Keyssarens förmeente högheet och visse dessein; och det som ändå
verst är, hvar man ähn nådde it lyffte, så voro deropå dogh inthet at bygga,
uthen skulle dogh inthet längre holles, ähn som det komme Keyssaren och
hans partie till pass.
17.
Hvar nu sådan resolution kunde erholles öfver desse tvenne sidste punc-
ter , så moste man reassumera den förste om amnistiens extension och
drijfva den de novo, det vijdaste man kunde, men dogh på sidstonne, nähr
Stralsundz så och soldatescans saak voro richtigh, gå med dem andre, så
vidha man kunde, men lijkväl stanna, derhän man inthet komma kunde,
och således sluta friden ad ratificationem af Hennes K. M:t och Keys-
saren .
18.
Effter och uthi penningernes betalning och hypotheken interessera för-
nämbligst de evangeliske ständer, så moste och deres promesser, consens
och försäkring skaffas vidh handen, hvaruthi dee summan och betaalningen
specificera och underpanten sielfva betala och förskrijfva moste, och sådant
alt vara lefrerat, förrähn nogon guarnison uthur nogon platz uthdrages eller
folket affskaffas och sådant per expressum förbetingas.
19.
Hvar och Keyssaren, der han vill förstå till Pomerske cessionen och in-
vestituren , sökte at blifva i andre sine desseiner ocontraminerat och till
eventyrs assisterat, så skole her Bielke och h. Salvius gåå dermedh heelt
försichtigt om och gifva denne beskedh, at så myckit anlanger, icke blifva
contraminerat, det drager sigh sielf på ryggen, i ded all fiendskap hereffter
skall vara ophäfvin och hvardera entholla sigh alle fiendtlige actioner och
meneer. Men at assistera Keyssaren och favorizera hans desseiner, det kan
ännu hafva nogot betänckande och låter sigh, seden vänskapen är stabilierad,
bättre tractera om. Hvarföre man och dette på det bäste och beqvembligste
sätt hafver at undanböija och undvijka.
Hvadh nu herutinnen af een eller annan occasion kan vidare förelöpa,
therom vill H. K. M:t her Steens och h. Salvii advis och underrätelse oför-
sumat förvänta, på thet H. K. M:t opå alle förfallenheter then tess ordre och
resolution theste bättre kan meddela. Actum ut supra.
Opå högzbem:te Hennes K. M:tz vägner af H. K. M:tz sampt Sveriges
rijkes respective regering och förmyndare underskrifvit.
Gabriel Oxenstierna Gustaffsonn Carl Gylldenhielm
S. r. dråttz riksammiral
Jacobus De la Gardie
S. r. marsk etc.
Axell Oxenstierna Gabriel Oxenstiern, frijherre till
S. r. cantzler mp. Mörrby och Lindhålm mp.
S. r. skattmästare