Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
542. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1649 Februar 3/13
–/ 542 /–
Stockholm 1649 Februar 3/13
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 557–557’; Druck: Gjörwell II, S. 544–545.
Bestätigung des Briefs vom 14. Januar. Zufriedenheit mit der Gemahlin Johans und Wunsch nach
Kindern des Ehepaars. Billigung der Reise Johans nach Minden zur Konferenz mit Magnus de la
Gardie. Anhaltende Krankheit Salvius’ und der auf dessen Veranlassung von Biörenklou an die
Königin geschriebene Brief unbekannten Inhalts. Wunsch nach Heimkehr Johans zu persönlicher
Begegnung und Regelung der Angelegenheiten mit Johans Schwiegermutter. Sorge um die inner-
französischen Unruhen und mögliche Umwälzungen in ganz Europa. Persönlicher Rückzug auf
das Gebet.
Din schrijffvelse uthur Münster den 14. Januarii haffver mig hugnedt, at jag
däruthur spör Din och Din hustrus helsa, så och ded godhe contentament I
njuta aff hvarandre. Begge haffve frögdat mig, och är ded eij så gott, at jag
icke aff hjärtat önskar ded bettre. Du må försäkra Dig och Din käre hustru,
min dotter, at hon mig och all de Dine kär ähr och hoos oss i respect. Och må
jag ded fuller seija, at där Gudh Eder med barn välsignade, ded jag intet hade
at requirera. Hvilked jag till ingen annan ände schrijffve ähn at uthtryckia
mitt nöije och åstundan.
Jag merker, at Du hafver ährnat Dig till Minden, at få tilfelle till at tala med
greffve Magnus de la Gardie . Ded kan jag intet ogilla. Vill och hoppas, at
ded skall vara gott. Din s[ocii] sjukdom sijr jag continuerar ähn, och hafver
jag seet et breff, som Biörneklow hafver schreffvet efter hans begäran till
Hennes Kungliga Majestät, med sådane argument, som han plägar schrijffva.
Om hans alffvar ähr, at komma heem heller icke, ded veet jag icke; dubiterar
därom, men motte gärna veta sanningen och intentionen.
För min person önskade väl, at tala med Dig, förähn jag döör. Och vore
ochså gott för Dig, enkannerligen at komma medh fru Ebba Leijonhuffvud,
Din svärmoder, i en richtigheet, ty hon myked sjuknar och tager aff, och intet
anned önskar ähn Din heemkompst. Föruthan Din heemkompst sijr jag väl,
at Du äst en vandringsman, som ähnnu intet blijffvande stelle haffver. Ded
haffver så varit Din faders och fårfaders condicion en long tijdh, så at ded ähr
hoos Dig haereditarium. Men esto Dei gratia contentus! Han hafver sörgdt
för Dig och sörjer härefter.
De publicis schrijffver jag intet, ty mig tycker: res est in chrisi. Och kan jag
icke döma hvad däruthe hoos Eder vill blijffva aff, förähn jag förnimmer,
hvart de svåra motus in Gallia sig länkia. Jag sijr, at Europa och, snarast
sagdt, hela verldhen ähr perturberat, och löper alt så bunt om anned, at ded
synes, som vill en stoor conversio rerum skee. För min person och in hac
aetate mea totum me verto ad vota et preces. Och beder Gudh at regera, styra,
bevara, beskerma och rådföra Dig och Din käre hustru i allo motto.