Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
427. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Münster 1648 November 5/15
Münster 1648 November 5/15
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I, E 680.
Bestätigung des Briefs vom 18. Oktober. Freude über die Gesundung des Vaters. Warten auf die
Ratifikation und Exekution des Friedens, bei der Schwierigkeiten auftauchen, denen man trotz
Hinweis nicht vorgebaut hat. Von seiner Seite nicht überstürzter Vertragsabschluß, eher von
Salvius seiten. Bitte um Entscheid über seine weitere Verwendung. Gespräch mit Farnbüler über
die Wünsche Axel Oxenstiernas. Frage nach einer Belohnung durch die Königin, da er, Johan,
bisher ohne Lehen sei.
Jagh haffver medh nesta posten uthur Sverige bekommit ifrån min käre her
fader skrijffvelse, daterat Tijdöön den 18. Octobris , aff hvilket jagh med hu-
gnat förnumit min käre her fadars tillståndh vara sådant, att jagh migh däråth
någorlunde hugna kan, ithy att jagh hans, min käre her faders, helsans conti-
nuation försport haffva. Den gode Gudh låte densamma ähnnu till månge åhr
continuera och stadigh blijffva. Jagh nu må väl bekenna, att jagh nogh haffver
att skriffva om, men sannerligh jagh draga sky, att besvära min käre her fadar
dermedh, och sedan veet jagh icke, om tempora tillåtha, att förtroo animi
sensu chartae et calamo. Uthan holler före best vara, tacendo affvacta tijden
och hvadhsom den kan medhbringa. Pacis ut me explicem så ståår nu alt upå
Hennes Kungliga Majestäts ratification och eljest generaliteters execution på
medel fredzslutet. Huru det vill rictigt och justiment följa, måste tijden vedh
handen gijffver. Jagh fructar före min käre her fader måste fuller till Stock-
holm , förähn ratificationen uthfärdas. Eljest finna sigh nu difficulteter vedh
executionen, som tillförende noghsampt haffva varit remonstrerat, den man
icke attenderade. Och kan jagh i sanigh säija, att ingen mehr haffver ex hui
una inconsideratione praecipiterat vercket ähn min s[ocio], den jagh måsta alt
uthstå som man medh en camerade göra kan aff passligh conduicte in rebus
magni momenti.
Jagh beder min käre her fader tjänstligen, att jagh måtte nu rätt vetha min
käre her faders sentiment om migh och min vijdare employe, uthan eller i
minstone, om jagh blijffver ad tempus häruthe, så gör jagh det non illibenter
si non sicut voluntas Domini.
Jagh hafver medh Warenbiller talt om det min käre her fader migh haffver
tillskriffvit. Han recommenderar sigh i min käre her faders favor och loffver,
att skaffa det min käre her fader begärer. Jagh skall och inthet underlåtha
honom att påminna.
[PS]: Jagh steller min käre her fader i skön, om icke jagh aff Hennes Majestät
till greffveskapet Södermöres förbettring något nu till recompens måtte be-
gära . Ego sum extra omnem beneficium.