Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
208. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 April 8/18
Stockholm 1648 April 8/18
Kopie: RR (sv) fol. 582–584’.
Bestätigung des Berichts vom 20. März. Billigung der Verhandlungsführung der schwedischen
Gesandten, besonders wegen der hessischen Satisfaktion und der Autonomie sowie Religionsfrei-
heit in den kaiserlichen Erblanden, jedoch unter der Bedingung, daß vorher die Satisfaktion der
schwedischen Soldateska in Bezug auf das Quantum ihre Richtigkeit erhält. Notwendigkeit,
Frankreich zu energischerer Kriegsführung und höheren Subsidien zu drängen, nachdem Kursach-
sen und Kurbrandenburg keine Kontributionen und keine Subsidien mehr geben.
Edert bref, daterad Osnabrügk den 20. passato, är oss här i förgår på ordina-
rie posten väll vordet inhändigat, af hvilcket vij förnimme, hvadh difficulteter
Eder hafva mödt af dhe keijserlige och Beijerske uthi vår satisfactions aequi-
valenters richtighgörelsse och then Hessiske saken, och huru styfft dhe keij-
serlige stå opå, att den § Tandem, lydande om Erfländerne och serdeles om
officialerne och deras restitution, motte nu för alle andre resterande saker
blifva afftalt, men at I holle tryggast inthet ingå någon handell medh dem
keijserlige om then paragrapho, förrän I blifva förvissade om quanto för sol-
datescan . Och det af den orsaken, at emedan communia tractatus alleredo äre
afhandlade, dhe particularia ochså, som restera i amnestien, och serdeles then
Hessiske saken må föllja dem, så uti den värket fram bättre skulle stöta sigh,
det då må skee på bemälte paragraphum såsom den der träffar Keijsaren sjelff,
derföre i och uthi vidhängde postscripto förfråge Eder, huruvijda I skole stå
på dhe Erflendiskes restitution quoad bona.
Att vij nu häropå vår meening emoth Eder förklare, så kunne vij ingaledes
ogille den process och ordning, I observere i dhe resterande strijdige sakers
afhandling. Och sij vij ingen skähl, hvarföre I icke må drifva then Hessiske
pari passu emoth Beijerske saken och ju giöre henne klar och richtigh såsom
een förnämbligh deel af amnestien och fru landgrefvinnans Kärligheet een
högh sjelf coopererande interessent i kriget och fridztractaterne uthi lijka
motto, effter I medh oss befahra, at theri alle andre saker, och serdeles den
Keijsaren vill speela absolut uthi, gjorde richtige, skulle tractaten stöta sigh på
soldatescans contentement. Ty giöre I så therföre som elljest, at det är i sigh
sjelff icke oskäligt, men christeligit och rätvijst, at dhe Erflendiske officerare,
eenkannerligen dhe, som oss i dette kriget hafva tjent, blifva restituerade i
deres godz, väll och försichtigt, at I icke låte komme thenne saken till full-
kombliget afftaal, förrän I äre försäkrade om soldatescans satisfaction och
serdeles om des quanto.
Vij skrefve Eder till den 18. nästförleden monadz Martii , tå och förrän vij
kunde tänckia, at så hastigt skulle kunne komme till slut och afhandling om
autonomiepuncten och serdeles om frije exercitio religionis i Erfländerne, at I
skulle thervidh blifva stående och icke låta komme fridens och tractaternes
studzande opå soldatescans contentement. När then saken hafver till största
deelen vunnet sin richtigheet, vill ingalunda vara rådeligit, at I förr afftala och
sluta uthi then offtaberörde paragrapho Tandem, än I äre förvissade om
quanto satisfactionis militiae. Och ändoch I fuller af Eder sjelve nogsampt
kunne tänckia, at the Erflendiskes restitutio i theres godz icke kan vara allena
ett oemothseijeliget movens till låta falla then Tyske friden i brunnen och
tractaterne gå i åhn, så tjenar lijkväll icke annars, än at I stå där styfft opå,
urgerandes sjelfve aequiteten af thet postulato och meriterne af dem, som
hafva gådt deres godz qvitt. Men sedan I blifva richtige om soldatescans con-
tentement , tå låte omsijder och pro extremo falla then saken och recommen-
dere henne så gott I kunnen.
Såsom vij nu af Edert bref sij, at dhe keijserlige plenipotentierade, drefne så-
vidt af the catholiske ständerne, hafve uthstält denne afhandlingen om para-
grapho Tandem, tilldes den kunde blifva afhandlat tillijka medh soldatescans
contentement, I och uthi postscripto sjelfve förhoppas, at detta värcket sigh
så anläter, at man näst Gudz hjelp, förrän man förmodar, skall kunna komma
deruthur, altså önske vij dertill Gudz kraftige välsignelse, och det öfrige, som
medh flijt, dexteritet, discretion och alfvar moste pertracteras, tilltroo Eder
nådeligen, at I söke till genom drifva och oprätta een godh, ährligh, säker och
beständigh fridh.
Men på alle fall och vahrgärning, såsom vij moste göra oss fast i kriget, at nåå
desto bättre conditioner i friden, vill vara af nöden, at I hoos dem Frantzö-
siske plenipotentierade drifva medh flijt theropå, at föruthan thet Francke-
rijke på sin sijdo starckt moste proseqvera kriget i Tysklandh, dhe och veele
ändeligen vara betänckte opå och drifva then saken hoos thet Frantzösiske
hoffvet, at subsidierne varde avancerade och förhögde, remonstrerandes dem
dette postulati höga nödtorfft och necessitet, styrckt och förmehrat af länder-
nes öde och ständernes trögheet och ovillje, till adsistere oss medh medell och
underholdh till detta kostbahre krigets uthförelsse. Efftersom icke allenast
Chursaxen hafver nu i någre månader förhållet oss alle contributioner och
subsidier, uthan och Churbrandeburg medh ett handbref till oss, skrifvit i
Cleve den 18. passato, söker och lijkasom afsäijer oss i lijka motto alle dhe
contributioner, som dhe både lijkväll per pacta neutralitatis äre skyldige och
tillbundne at praestera. Och är till befruchta, at och flere af the evangeliske
furstar och ständerne lära föllje deres exempel effter, och moste sådant tilläf-
ventyrs vara dem emellan slutet i förr anstälte möten, dette I fördenskuldh
hoos dem Frantzösiske hafva till att sollicitera, styrckiandes och bedjandes
dem, at dhe vele medh thet allraförste skaffa theropå een godh resolution.