Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
185. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1648 März 18/28
–/ 185 /–
Stockholm 1648 März 18/28
Kopie: RR (sv) fol. 366–368’.
Bestätigung der Briefe vom 16. und 18. Februar über die schwierige Lage der Armee. Königliche
Weisung, ungeachtet aller Schwierigkeiten das Leibregiment zu Roß im Halberstädtischen, Mag-
deburgischen und in Anhalt einzuquartieren, bis sich andere Möglichkeiten bieten. Forderung
Turennes auf Schadenersatz für die im letzten Sommer von den französischen Fahnen zu den
schwedischen übergewechselten Weimarischen Truppen.
Vij hafve bekommit tvenne Eder breef uthur Arenstein den 16. och 18. näst-
förleden månadt Februarii, her feltmarskalck, och af thet förra sedt, hvadh
besvär I hafve af trånge och uthmärglade quarteer, att I fördenskuldh för-
meene vårt lijfsregemente till häst icke kunne blifva förlegdt i quarteer och
accommoderas i Wästphalen, det Halberstadiske, Magdeburgiske och Anhal-
tigske länderne. Men gifve oss vidh handen, att thet måtte förläggias i Breh-
men , Mechlenburg och Pomern, såsom länder, the ther till denna Eder siste
armatur och redressering inthet hafve contribuerat.
I den andre Eder skrifvellse förmäle I uthförligen, att then Frantzösiske
marschalken Touraine hafver starckt hoos Eder låtit anhålla om restitutionen
af troupper, som i förleden sommar ähre gågne från honom och sedan effter
plägat communication medh then Frantzösiske plenipotentierade kombne i
vår och chronons tjenst hoos generalen Königsmarck och huru I honom ther-
oppå mödt hafve.
Nu kunne vij väl besinna, att quarteren och medlen falla Eder knappa nogh
till att så besvärligit och kostbart värckes sustentation och uthförande. Men
såsom I hafve theröfver en frijare disposition, och theremot måste guarnizo-
nerne och dee betjente vidh sjökanten i Pomern, Mechlenburgh och Brehmen
underhalles medh en regular staat och soldh, och åhrligen blifver tracterat
medh landständerne öfver visse subsidier, som dock ringa dertill förslå, och
vij fördenskuldh hedan uthur rijket åhrligen medh ett anseenligit måste
komma dem till hjelp och der hoos caveres, att dee medh andre inquarterin-
gen icke skole belastas, dertill medh och ähre nu i Pomern inquarterade
tvenne generaler, hans, Wittenbergs, regementen till foot att underhollas, till-
des succursen hedan uthur rijket kan öfverkomma, af hvilken och Pomern en
stoor last fram på sommaren kumma måste. Derföre och såsom vij för tree
veckur sedan månde befalla Eder, att logera berörde vårt lijfregemente i
Halberstadt eller och andre poster der hoos och det njuta sitt entretenement
uthur thet Halberstadiske, Magdeburgiske och Anhaltiske, såsom och att thet
måtte theruthur tillijka bekomma sine recreutepeninnger, altså vele vij samma
vår gågne ordre hermedh hafve opreppat medh den nådige tillförsicht och
begäran, att I accommodere bemälte regemente på thesse berörde orther, till-
des säkre förläggande i posterne och underholds medelens njutande uthur
landen deromkringh. Kunde och hvart compagnie thertill bekomma och
njuta ettusende Rijksdaler till recreutepenninger, vore thet vij gerna skulle sij.
Kan det dock icke vara och dessom landom skulle falla odrägeligit, samma
recreutepenninger att praestera, då vele vij tillsij, att vij anten uthur Pomern
eller the andre länderne vidh sjökanten eller och hädan ifrån thermedh secun-
derat , derigenom hvart compagnie kan sigh förstärckia och complettera.
Belangande elljest den dispute och fordningh, som marschalken de Touraine
gör om troupperne, så kunne vij icke rätteligen dijudicera, om thetta skall
vara en excüse af honom, att han icke skall hafva velat sigh medh Eder con-
jungera . Den Frantzösiske residenten här bedyrer högt, att thet icke kan vara,
effter Touraine skall från hofvet hafva hafft ordre, till att conjungera sigh
medh Eder uthan exception och difficultet. Och blifver elljest af någrom hijt
skrifvit och berättat på denne siste post, att conjunctionen allaredo var skedd.
Huru nu herom kan vara, så hafve I svarat Touraines uthskickade generalma-
joren Fleckenstein
Friedrich Wolfgang von Fleckenstein, † 15. Juni 1674, französischer Generalmajor. Sein Groß-
vater Friedrich war Geheimer Rat und Hofrichter zu Durlach, vermählt mit Ursula von
Windeck. Sein Vater hieß Jakob. Der Bruder Georg Heinrich († 1658) stand als Obristwacht-
meister in kurbayerischen Diensten ( Zedler IX Sp. 1194; Stammtafeln VII Taf. 28).
tingh, att dee berörde troupper skole kunna persuaderas till gå i Frantzsösisk
tjenst tilbakar igen, men står till befahra, att theri skulle vela dem restituera
och förskjuta, dee då anten skulle gå till fienden, eller och plåckevijs gå sähr
och från hvarandre. Att och gifva någre andre troupper therföre igen, thet
kan vår armee vidh thenne tijden icke vara tilldrägeliget uthan sitt märckelige
försvagande. Altså och emedan denne anförde Touraines praetension inga-
lunde ähr de tempore, och ther man ähr i full persecution af fienden och kan
honom stoor avantager afvinna. Hvarföre vele I sådant, ther thet vijdare af
Touraine söckt och yrkat varder, medh godh discretion, tempererad och mo-
dererat medh alfvar excusera och extraditionen af bemälte troupper undanbö-
ija , deels medh dee skähl I hafve bijbracht deels medh defectu mandati.
Vij skrifve och nu till våre commissarier i Osnabrugk, att dee reprochere
denna otijdige acten dem Frantzösiske plenipotentierade, som förr hafve gif-
vit deres samtycke till, att bemälte troupper skulle gå till generalen Königs-
marck , och begära af dem, att vela förmå Touraine ifrån then praetension och
till action och cooperation medh Eder emot fienden.