Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
143. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Februar 12/22
Stockholm 1648 Februar 12/22
Kopie: RR (sv) fol. 168’–170 = Druckvorlage; Konzept: Kungliga Koncepter .
Bestätigung des Eingangs der Berichte vom 17. und 24. Januar. Unnötigkeit einer neuen Instruk-
tion . Aufschub der Reise der Gesandten nach Münster auf Verlangen der evangelischen Stände.
Kontribution in den Fürstentümern Oppeln und Ratibor. Französisches Hilfeersuchen gegen Spa-
nien nach dem deutschen Friedensschluß.
Vij hafve på siste påst fåt tvenne Edre breeff, daterade Osnabrugk den 17. och
24. passato, theraf såväl som bijfogade protocoll vij sij, hvadh emillan Eder
och them keijserlige i tvenne nye conferentier vore passerat uthi fridstracta-
terne och huru starckt dee Engellske [!] ständerne hafve drifvit hoos Eder, att
I icke måtte reesa till Münster fervante tractatu i Osnabrügh och praesentibus
thersammastädes deputatis statuum catholicorum. Och sidst, hvadh hertigen
af Longevillae vidh valedictionen hafver Eder recommenderat, serdeles om
Oppelns och Ratibors förskåningh för contributioner, och det för kongens i
Polens skull. Och hvadh Franckerijke kunde hafva till försij sigh till oss och
Sveriges chrono om adsistence i fall thet effter sluten fridh i Tyskland nödga-
des stå lengre i vapn emot Spagnien. Hvadh nu friden och fridztractaterne
ahnlanger, vetthe vij vidh så beskaffade saker och tillståndh inge nye ordrer
till Eder att låta afgå. Men vele oss på förre breef och ordrer hafve refererat,
önskandes Eder lycka och tilltroendes Eder godhe försichtigheet och bepröf-
vade åhuga, att förfahra uthi sjelfve negotiationen.
Om Eder reesa till Münster påminta vij Eder i vårt postscripto på sidste her-
ifrån gående post, I tage den förre vidh lägenheet. Och såsom the evangeliske
ständernes påminnelse och anhållande hoos Eder, att opskjuta samma reesa
till något bättre fram, hafver varit på schäl funderat och duc de Longeville, nu
så nyligen Eder hafver besöckt, så synes oss och af Eder vara väl gjordt, att I
samma reesa något instält hafve.
Hvadh then på furstendömen Oppelen och Ratibor legde contribution vidh-
kommer , så ändoch både feltmarskalcken Torstensson såväl som rijkztyge-
mästaren Wittenbergh någre reesor hafver låtet seija kongen i Poland, att han
skulle afskaffa keijserlige guarnizonerne och plackerijen uthur bemälte orther
och länder och i så måtto giöra dem rätt neutrale, och att vij i annat fall icke
vele lengre vara bundne eller lijda kunna, att Keijsaren, vår fiende, therinne
skulle subsistera. Lijkväl emedan thesse ahnlägor, som generalen Wittenbergh
hafver gjordt på berörde furstendömen, förorsaka hoos kongen i Poland in-
gen ringe alteration, och att giöra oss fleere venner denne tijden, ähr oss och
våre saker otilldrägeliget, ty hafve vij befallat bemälte vår rijkztygemästare,
att han skall afskaffa och inställa samma contribution och dee landen i så
måtto förskona.
Hvadh Franckerijke elljest hafver sigh hoos oss om adsistence emot Spagnien
post conclusam pacem Germanicam att försij, theri kunne I förevenda, att I
uthi synnerheet thertill icke äre instruerade och fullmächtigade, tesmoigne-
randes icke deste mindre in genere vår adfection emot Franckerijke och dess
conservation, men der hoos låtandes Eder så myckit uth, att såsom det voro
en ny saak och postulatum (föruthan hvadh therom till visso ähn ähr i alian-
cen beskrefvet och determinerat), så synes dem och reqvirera en ny afhand-
lingh och tractat emillan både chronorne genom theres tjenare, som theropå
in specie kunde blifva instruerade. Vij hafve Eder detta till nagon underrät-
telse icke velat förhålla.