Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
90. Königin Christina an Erskein Stockholm 1647 Dezember 11/21
[ 69 ] / 90 /–
Stockholm 1647 Dezember 11/21
Kopie: RR (sv) fol. 3197’–3199’.
Eingang des Berichts über die betreffend das Quantum der Satisfaktion für die Armee aufgenom-
menen Verhandlungen. Anweisung, das Quantum so hoch wie möglich zu treiben, ohne daran
die Friedensverhandlungen scheitern zu lassen und ohne die Reichsstände über ihre Möglichkeiten
zu belasten. Anweisung zur Rückreise nach Osnabrück, wenn die Gespräche mit Wrangel beendet
sind.
Vij hafve på denna sidst ankombne ordinarie posten öffver Hamburg fått
Edert breff, dateradt Ossnabrug den 22. nästförleden månadz Novembris, her
praesident och adsistensrådh Alexander Erschein, och deraf sedt, hvadh för
en uthförligh relation I göre om hele Eder commissions förlopp, och dervidh
serdeles, huru quantum satisfactionis militiae var i förleden sommar aff vårt
generalitet vidh armeen medh determination inrättadt och aff vår felttmar-
skalk Carl Gustaff Wrangell effter nogare öfverläggning adjusterat. Therpå I
sedan alt stadde hoos våre legater och commissarier i Ossnabrügg hafva caute
gått, men hijt intill icke kunnat vijdare komma, än att första förslaget i som-
mers gjordes på tjugu millioner Rijksdaler. Men en partt aff ständerne skole
therpå hafva budit fierde partten. Och såsom vij vidh ändan på Octobris må-
nadt månde i consideration af thesse tijders farlige tillstånd förklara och
emoth våre commissarier uthelåte oss uthöfver ett vist quanto, thervidh the
pro extremo och förrän friden sigh therpå söka skulle, hade till att stadna, so
indrage I uthi Edert breff någre skähl, att ännu icke vore then rätte tijden eller
nöden och fahran så stoor, att komma på detta quantumet, som icke hinner
anten till felttmarskalkens uthslagh eller sjelfve soldatescans tarffvelige con-
tentement . Och såsom icke allenast Eder instruction, uthan och berörde vår
ordre till commissarierne gå therhän, att desse medh Eder öffver then saken
skole communicera och I negociera theruthinnan emellan them och feltt-
marskalken , altså och emedan dessföruthan denne inständigt begärer Eder
närvarelse vidh armeen på någon tijdh, ty vore I resolverade, att begifva Eder
thijt, viljandes hjelpa erhålla officerare, som på thenne punctens uthslagh
stränge och längta, i hoppet till få fridh och att the icke må blifva desperat,
förväntandes thersammastädes vår ordre, om I Eder till Ossnabrug igen skole
förfoga, effter vij förbemälte vår förklaring öfver quanto satisfactionis våre
commissarier hafve tillkomma låtet.
Vij haffve opreppat Edert breffs contenta uthförligen, både att the äre aff
gode skähl och betänckiande såväl som och therföre, att I må veta vara oss
behageligit, thet I så noga repraesentere och ställe oss för ögonen förloppet
aff hele Eder commission, sedan I hädan reeste, och hvadh I ther hoos efter
Eder plicht hafve hållit gott och rådsampt hoos oss att göra tijdiga påminnel-
ser öfver vijdare negotiation i thenne handelen, adapterade närvarande tijders
tillståndh. Vij erkänne medh synnerlige nåder och tacke Eder för then möda
och flijt, I härtill haffve hafft ospardt, att hjelpa punctum satisfactionis mili-
tum till inrätta på en godh foot, och att then saken kunde vinna på fridztrac-
taten en önskeligh enda och resolution och theropå sedan fölljande nödigh
execution. Påminne oss och ganska väl, hvadh vij månde vidh Eder affresa
härifrån gifva Eder för befallning om quanto, att taga aff felttmarskalken
theröffver en viss determination, then sedan på sjelfve tractaten vore till att
drifva och omsijder att erhålla medh bästa försichtigheet och discretion.
Felttmarskalkens icke mindre än generaliteten uthslag till det quantum, I
nämpne uthi Edert breff, befinne vij vara funderat på skähl, och derföre
skulle gärna si, att det måtte blifva det yttersta, som kunde slutas opå, och går
vår egen resolution och till commissarierne öfverskrefne ordre i lijka måtto
therhän, att dee skole drijfva summan af soldatescans contentement det hög-
ste dee kunne ifrån den summan i förstone var begäradt och föreslagen, och
för ingen deel att komma på thet af oss specificerade quantumet (som fast
indrabbar medh vårt generalitetz resolution), uthan i fall hele fridzhandelen
skulle theropå stöta sigh och friden blifva tilbakar. Hvilken vår förklaring vij
åfftabemälte våre legater och commissarier hafver notificerat, icke som im-
proberade vij, hvadh felttmarskalken och generalitetet hade theri funnet gott
och Eder committerat, i Ossnabrug genom commissarierne att drifva och er-
hålla aff dem keijserlige plenipotentierade och ständerne, uthan mehra, att
dee skulle drifve sådant determinerade quantum satisfactionis medh all flijt
och arbete, om det att kunna nå. Men sedan alt vore per gradus tracterat, alt
annat richtigt och hela värckett stode på vår soldatescans contentering allena,
tå att heller acceptera det quantum, som vij till någon ringare summa hafva
modererat, än låta fridztractaten heelt sönderrijffvas, och sådant alt icke
uthan föregående communication medh felttmarskalken frånvarande och
Eder in loco stadde. Nu vele vij oss till välbemälte våre commissarier det
försij, att dee vidh tractatens reassumption icke komma på dette extremum alt
för hastigt, så att the sigh theruthinnan låta öfverijla, men lembna saken och
sigh sjelfvan så lång tijdh, att dee ju förr än såvidt kommer häröffver medh
feldtmarskalken och generalerne genom Eder kunne anställa all nödigh com-
munication . Men huruvijda desse tijders och emergentiers tillstånd och lopp
kan suadere någon vijdare förhahlning i procedurerne eller strängare resolu-
tion i åfftabemälte saak, än then vij hafve förstått till, thet stelle och lembne
vij icke obilligt i sitt gode värde, men sökie doch heller vidh alle occurrentier,
att gå säkert, än medh hazard sättia ett så kostbart värck på spitzen. Huru
dogh mehra är, såsom vij på ene sijdan måste sökia till skaffa vår trogne och
tappre militie sitt gode contentement, och icke ingå någon fridh dessförut-
han , men på andre sijdan måste besinna, hvadh practicerligit och möijeligit är
hoos ständerne, särdeles när the Österrijkiske, Beyeriske, Burgundiske, Rhei-
nische och störste deelen af then Westphalische creitzerne afgå och till solda-
tescans förnöijelse inthet görandes eller contribuerandes varde. Bärandes ther
hoos then försårgan för soldatescan, att hvadhsom bevilljatt blifver, må och af
ständerne kunna praesterat varda. Altså hafve vij och befallat våre plenipoten-
tierade i Ossnabrug, att drifva thenne soldatescans saak och store anlägenheet
till det högsta, alt ifrån den summan I sommars föreslogo, intill den seder-
mehra är funnen godh, till det aldraytterste att stadna vidh. Dertill medh och
befallat vår felttmarskalk, att idet han söker till att skaffa soldatescan sin re-
delige och ährlige contentering (som han loffligen gör och bör göra), kastar
ett öga på det som practicerligit och görligit är, ständerne att praestera och
afläggia, så att hvadhsom bevilljat varder, må ochså kunna ställas i execution
och soldatescan sitt contentement icke allenast gå papperet, uthan görligen
och i sjelffve värcket bekomma och blifva mächtigh. Eder bepröffvade åhuga,
till befrämja vår och chronones tjenst, tilltro och vij nådigst, att I contribuere
så häreffter som härtill Edre tanckar till befordran aff thesse våre resolutio-
ner . Låter icke falla Eder försvårt och förtreteligit ännu theri att negotiera,
men hjelper hålla officerere i hoppet aff thenne sakens önskelige uthslagh.
Therföre vij och gärne förnimmer, Eder hafva förreest till armeen, att häröff-
ver medh felttmarskalken och flere, som vederbör, communicera. Men sedan
I sådant hoos honom hafva förrättat och han Edert adsistens i andre saker
vidh armeen kan ombära, sij vij helst, att I åter begifva Eder till Ossnabrug
igen, att ther fullföllje Eder commission effter förra gifvne instruction och
ordrer. Efftersom vij och therom till våre commissarier skriffvit och them om
Eder tillbakakompst förvissett hafve.