Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
63. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1647 November 15/25
Osnabrück 1647 November 15/25
Ausf.: DG 10 fol. 971–975’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Dezember 9/19.
Stillstand der Verhandlungen. Bitte Lambergs um eine Unterredung mit Oxenstierna. Unklare
Legitimation Volmars und Gespräch mit Lamberg über die kaiserlichen Vollmachten. Bitte der
evangelischen Stände, in der bisherigen Weise weiterzuverhandeln. Gegenbesuch der Schweden
bei den Kaiserlichen: Hoffnung auf baldigen Abschluß der mühsamen Verhandlungen und Wün-
sche zum Verfahren. Schuldzuweisung der Kaiserlichen an die katholischen Stände für die Ver-
zögerungen . Auswirkungen der Wahl des neuen Kurfürsten von Mainz. Glück der französischen
Waffen in Katalonien. Französische Protektion über Neapel. Französische Satisfaktionen. Artikel
der französisch-spanischen Übereinkunft. Verlangen der Franzosen, der Kaiser solle Spanien nach
dem deutschen Frieden nicht unterstützen. Besuch und Gegenbesuch bei dem spanischen Gesand-
ten Brun. Spanischer Wunsch nach Einschluß in den allgemeinen Frieden und nach Freundschaft
mit Schweden. Anschuldigungen Landgraf Georgs an seine Gesandten, die Kompetenzen über-
schritten zu haben. Brief der evangelischen Theologen aus Oberhessen. Gespräch mit den Kaiser-
lichen über den Fortgang der Verhandlungen. Warnmünder Zoll. Antwort auf das bayerische
Manifest.
Eders Kungliga Majestät hafver förmodelig uhr min och herr Salvii samfellige
underdånigste relation af den 8. huius förnummit, att ähndå intet synnerligit
var förefallet emillan oss och de kaijserlige, sedan Volmar kom hijt och hade
då varit ihop med oss tvenne reesor . Grefven af Lambergz secreterare var den
7. huius hoos mig och begierte een stund, att hans herre måtte besökia mig in
particulari. Vidh samma legenhet frågade jag honom, om Volmar måtte hafva
fulmacht. Det han intet lådes vetta, uthan sökte att erfahra af mig, om vij
tenkte fodra sådant af honom. Volmar, sade han, hade ju varit här för och då
ingen talt derom! Nu komme han på lijka sätt. Hvarpå jag då svarade, att
Volmar kom förledne åhr in Decembri hijt
Ebd. [ S. 28. ]
grefven af Trautmansdorff, som då var sjuk i Mönster, principaliter att optäk-
kia dem kaijserlige här subsisterande grefven af Trautmansdorfz tanckar, så
om Sveriges satisfaction som tractatu gravaminum. Mälte då intet sig sjelf an
hoos oss, eij heller beneventerade vij honom à part i hans logement, uthan
han, grefven af Lambergz, secretarius notificerade oss det i de andre tvenne
plenipotentiariorum namen och vi gjorde sedan visiten till dem alle tree hoss
grefven af Lamberg. När nu grefven af Trautmansdorf sjelf kom effter, hölt
man Volmar som grefvens subdelegerat, att tractera med oss, intill dess mer-
bemälte grefve reste. När vij i näst förledne Julio skulle draga ifrån Mönster,
tesmognerade Volmar, det han ville reesa hijt öfver igen, när tractaten
kommo åther på gång. Effter vij det strax tvijkade, om Volmar, som intet var
plenipotentierat att tractera med oss, skulle häreffter, sedan grefven af Traut-
mansdorff var sin k[oos], kunna tractera med oss uthan fullmacht. Ty hade
vij, som billigt ähr, och een tjänare i slijka dubiosis casibus egenteligen böre
giöra, det i underdånighet strax repraesenterat Eders Kungliga Majestät och
för någon tijd fåt ordre att, ifall Volmar komme hijt till att tractera, fodra
fullmacht af honom . Man ville förmoda, att de kaijserlige det intet hålla för
een fremmande sak, aldenstund de vetta, hvad fullmachter hafva på sig, och
att man här på tractaten hafver inthet exempel in contrarium, uthan fast
mehra, att de i Mönster hafva bracht lång tijd till, innan fullmachterne ähre
vordne inrättade effter parternes inbördes consens. Vij hade långe sedan sagt
åth dem evangeliske ständerne om detta Volmari requisito och tvifla intet, att
dee hafvandes till een god deel pousserat på Volmars hijtkombst, ju hafva låtit
honom dett vetta och han skrifvit derom till hörige örther. Desse och andre
slijke rationes förde jagh honom, secretario, så obiter tillsinnes, att således
genom honom gifva grefven af Lamberg tillfelle, förähn han kommo til mig,
att betenkia saken och då deröfver att conferera. Ty uthi detta fallet intet tala
om fulmachten, syntes intet skicka sig, fast vij intet hade hafft ordre, myckit
meera sedan Eders Kungliga Majestätt hade oss det alfvarligen och expresse
befallet. Det invendes fuller, att Volmar var een persona accessoria, allena
kommin att föra ordet, pennan och directorium, som inthet ville skrifva un-
der tractaten, uthan densamma hjelpa att befordra. Nu såsom det inthet väl
rijmar sig, at föra directorium i een så hög och importerande handel och lich-
väl kallas persona accessoria, altså hafver man most så myckit meer tänckia
på hans legitimation. Fast han intet skrefve under sjelfve tractaten, så vore
ändå månge intermedii actus, som han tillijka med oss skulle tractera och
bereda till generalslutet. Dem kunde han, om han ville, eludera, efftersom
han, Volmar, ähr een klok och behändig man.
När nu grefven af Lamberg kom den 9. huius till mig, förde han sig strax på
denna discursen, då jag nästan detsamma oprepade. Han gjorde deruthi föga
difficultet, uthan slog före, att vij måtte fara fort i tractaten. De ville skrifva
till Käijsaren och innan viss tijd skaffa oss fullmacht för Volmar medh. Han,
Volmar sjelf, skulle och hafva sagt emot then Würtenbergiske, herr Varenbül-
ler
Johann Konrad Varnbaler (1595–1657); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 99 Anm. 6 ] ;
ebd. II C 3 S. 2 Anm. 2; Walther S. 78.
till grefven af Trautmansdorff, men till Käijsaren inthet än, effter det skulle
hafva hafft det anseende, som ville han sjelf trängia sig hijt och här giöra sig
breed.
Samma dag, nembligen den ***
8./18. November 1647: Meiern IV S. 787.
käijserlige och blef dem då förestelt och proponerade, att sjelfve tractera gra-
vamina med statibus catholicis och intet lembna dem i våre hender, som lit-
tera A sjelfve propositionen med meere uthvijser . Det skedde för middagen.
Hela efftermiddagen vore status evangelici ihoop, att rådläggia deröfver. Den
10. förmiddagen vore de hoss oss och refererade oss 1., hvad caesareani hade
dagen tillförende proponerat och 2., hvad de effter hållen consultation deröf-
ver ville svara, nembligen effter den tenor, som copian af samma deres svar
under B med mere inneholler, begiärandes de, status evangelici, att vij ville
befordra tractatum opå förre vijss och sätt . Effter middagen besökte alle
evangelici, som här ähre, dem käijserlige och brachte då före ofvantill under
B mälte svar .
Effter nu de käijserlige hade, ehuruväl hvar för sig och à part, varit sidst hoss
oss, så funne vij för gott, giöra een visite till dem alle 3 tillijka. Hvilket skedde
den 11. huius, proponerades då på effterfölljande sätt: Effter vij hafve för-
nummit både af dem sjelfve och de evangeliske ständerne, det de, caesareani,
inclinerade nu att reassumera tractaten, som på någre månar hafver stått stilla,
så vore vij kombne, att i slijka måtto förvissa och försäkra dem om vår op-
richtige intention. Den vij gierna härtill hade satt i värket och gjordt vår mö-
ijelige flijt, till att komma till een god ända med denne mödosamme tractaten.
Men effter på deres sijda, enkannerlig genom de catholiske ständernes drögz-
mål och dispüter, ähre hinder kastade i vägen, hafve vij most det ansee och
afbijda tijden. Vidh närvarande beskaffenhet, der man åter vill träda till han-
dels , höllo vij högstnödigt, att de käijserlige beflijtade sig derom, 1. att det
som tillförende een gång ähr afftalt, må blifva i sin valor och ingen, ehvem
den ähr, af andre det inthet disputera, fast mindre omkull stöta. Sedan och till
det [2.] uthi de öfrige och ähn ogjorde punchterne förklara sig det närmeste
de kunne, aldenstund raden ähr nu hoss dem och vij altså med rätta vänta
deres declaration. Vij ville oss emot dem så uthlåta, att dee förmodeligen
skole i det ena och andra spörja Eders Kungliga Majestätz fredbegirige inten-
tion och vår flijt, att på all giör- och möijelig sätt facilitera sjelfve värket. De
tesmognerade, att de gierna hörde denne vår förklaring. Skjöte skulden af
opskofvet på de catholiske, icke alle uthan een deel, som hafva criticerat öfver
det, som gjordt ähr. De kunde inthet nu strax uthelåta sig öfver vår proposi-
tion , effter status evangelici inthet ähn vore kombne hijt. De väntade dem i de
dagerna, och så snart det vore skedt, ville de gifva oss svar. De sågo fuller, att
det intet var möijeligit, att disponera alle till acceptationen af det, som var
slutet. Hoppades lichväl, att de förnembste och mäste skulle gifva sin con-
sens . Hvarmed de ville acquiescera och i Gudz nampn sluta.
Alt sedan den 11. huius hafve vij varit från hvarandre och de, caesareani, töf-
vat effter de catholiske. Desse ähre inthet ähn alle ankombne uthan någre få.
De skole, som det föregifz, hafva väntat effter Churmentzes vaal. Det skall
vara skedt den 9./19. huius och biskopen af Wurtzburg då valder till chur-
furste af Mentz
Die Wahl fand am 9./19. November 1647 statt (vgl. [ Anm. 13 zu Nr. 14). ]
rijke .
Residenten la Cour berättar och, att prins de Condé
Louis II. duc de Condé, bis 1646 duc d’Enghien (1621–1686); biographische Hinweise: APW
[ II C 2 S. 99 Anm. 2 ] ; ebd. [ II C 3 S. 499 Anm. 1. ]
advis under C uthvijser, hafva hafft enn lyckelig rencontre i Catalonien
Nach der mißglückten Belagerung von Lerida verlief der französische Feldzug in Katalonien
nicht gerade ruhmreich. Am 9. Oktober 1647 n. St. gelang Condé die Besetzung einer den
Übergang von Katalonien nach Aragon beherrschenden Festung. Marschall Gramont erzielte
kleinere Erfolge vor Tarragona ( TE VI S. 163).
revolten in Neapolis och att de, som det väsendet föra, hafve gifvit sig under
Franckrijkes protection, bekräfftes med innelagde under D, E, F
Ausführliche Beschreibung des neapolitanischen Aufstandes: TE VI S. 167–226; Antrag an
Frankreich, den Schutz Neapels zu übernehmen: ebd. [ S. 223. ]
Den Frantzöske satisfactionspunchten, som han nu nyligen ähr inrättat och
sluttin i Mönster, fogas här hos under G. Under H ähre de articlar, som hol-
les vara afhulpne och accorderade emillan Franckrijke och Spagnien. Och
under I conceptet af assecurationspunchten, som Franckrijke begiärer af Käij-
saren , att inthet adsistera Spagnien.
Den ena Spagniske gesandten, Brün
Antoine Brun (1599–1654); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 1 Anm. 2 ] ; ebd. II C 3 S.
[ 190 Anm. 1 ] ; Truchis de Varennes .
Vij låto beneventeran och bödo oss, till att besökian, det han och strax accep-
terade och gaf oss stund igår effter middagen. Och effter herr Salvius var då
till giäst hoss residenten la Cour, kunde han inthet på sattan tijma besökian
lijka med mig. Jag kunde af hans discurser om publicis och denne tractaten
intet annat märckia, ähn att Spagnien gierna skulle see, att freden emillan
Spagnien och Franckrijke måtte slutes tillika med denne. Han contesterade
sin herres store begiärelsse, att detta oväsendet måtte kunna ophäfvas och att
Spagnien förmedelst fridzslutet måtte få tillfelle, att komma i närmare för-
stånd med Eders Kungliga Majestätt.
Hvad de Hessen-Casselske här hafva communicerat om Marburgiske saker-
nes accord ad ratificationem superiorum, hvilken landtgrefen Georgen
Georg II., Landgraf von Hessen-Darmstadt (1605–1661); biographische Hinweise: APW II C
[ 3 S. 17 Anm. 5. ]
difficulterar och skall beskylla sijn fullmechtige, att hafva gått öfver sijne
mandata
Am 10./20. Oktober 1647 wurde in Kassel ein Vergleich über den Marburger Sukzessionsstreit
unterzeichnet ( Meiern IV S. 477–481); vgl. Beck .
oss, det foge jagh hörsambligest her bredevijd under litterae K, L.
De käijserlige voro idag förmiddagen hoss oss , bjudandes sig an, att åther
taga instrumentum före och löpa det igenom, till att giöra vist afftal om de
slytne punchterne och afmärckia differentierne i de öfrige. Emedlertijd och
medan de det giöra, kunde catholici ankomma. Effter vij merckte, att vij på
det sättet skulle effterst åtkomma till handels om militiens contentement, så
tyckte oss vara bäst, att till svar påminna de käijserlige om de 2 punchterne,
som vij den 11. huius hos dem proponerade och hollo före, man gjorde bäst,
om man nu toge det sättet såsom ett compendium. Nembligen att caesareani,
hvilke nu böre gifva uth sin declaration, satte op hela instrumentum. Först de
punchter, som ähre redo odisputerlige och accorderade, sedan de öfrige och
strijdige i det närmeste de kunde. Dermed finge man see hela värket uno in-
tuitu och vij deribland, hvadsom vill bjudas till militiens förnöijelsse. Kun-
nandes vij då på een gång meere giöra ähn i fyra på det andre slaget med
läsandet. De hade ju alt härtill gifvet skullen på de catholiske och i desse
dagar föreburit, att de ville töfva effter dem. Giöra de något uthan deres in-
råd , så komme åter samma excuser före. Derföre vore best, de toge dertill een
eller flere dagar och satte värket på een viss och gängzse foot. Vij ähre sin-
nade , att gå och möta dem realmente och intet bruka stort falkande. Caesare-
ani gillade den methodum såsom närmare och ginnare till slutet. De ville lich-
väl först tala med catholicis och sedan på sin sijda giöra, hvad practicerligit
finnes.
Borgmestere och rådz bref i Rostock om Warnemündische tullen legges co-
pialiter under littera M. Refutatio manifesti Bavarici ähr fuller nu ferdig, men
kan inthet blifva afskrifvin, tilldes posten afgår.
C: 982–982’ Avise aus Paris 1647 November [5]/15
D: 983 Avise aus Neapel. 1647 Oktober [14]/24
E: 984–984’ Avise aus Italien. 1647 Oktober [16]/26
F: 983a Das Volk von Neapel an den König von Frankreich. Torrione del Carmine 1647
Oktober [14]/24
984–984a’ Gennaro Annize, Generalissimus des Volks von Neapel, an Giovanni Luigi del
Ferro, französischen Gesandten in Neapel. Torrione 1647 Oktober [16]/26
985–985’ Gennaro Anneze an den französischen Gesandten in Neapel. Torrione 1647 Ok-
tober 26
K: 1000–1000’ Avise aus Kassel betr. den Stand der Verhandlungen mit Landgraf Georg von
Hessen–Darmstadt. 1647 November 8/18
1001–1004’ Hauptrezeß in der Marburger Streitsache zwischen der Landgräfin von Hes-
sen -Kassel und den Gesandten des Landgrafen von Hessen-Darmstadt. Kassel 1647 Novem-
ber 9/19
M: 1013–1014 Bürgermeister und Rat der Stadt Rostock an die schwedischen Friedensgesand-
ten . Rostock 1647 Oktober 30/November 9
1015–1021 Wie Beilage G
1022–1029 Wie Beilage H
1030–1035 Bericht über die Unruhen in der Stadt Neapel
1036–1036’ Protokoll vom 29. Oktober/8. November wegen einer von dem hessen-
darmstädtischen Gesandten bei dem kurbrandenburgischen Gesandten abgegebenen Erklä-
rung in der Marburger Streitsache
1037 Fromhold an Wesenbeck. Münster 1647 [Oktober 29]/November 8
1038 Fromhold an Wesenbeck. Münster 1647 [Oktober 27]/November 6
1039 Bericht [Salvius?] über seine Verrichtung bei Krane. [Münster] 1647 Oktober 29/
November 8
1040–1044 Avisen aus Osnabrück vom 1./11. und 4./14. November 1647
1045–1051’ Avisen
1052–1052’ Verhandlungen zwischen Neapel und der Krone Frankreich. o. O. 1647 Okto-
ber [16]/26
1053–1056’ Avisen aus Regensburg