Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
52. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 November 1/11
–/ 52 /–
Osnabrück 1647 November 1/11
Eigh. Ausf.: DG 10 fol. 888–889; Eingangsvermerk Stockholm 1647 November 18/28.
Ausbleiben Volmars, der in Münster von den Franzosen zurückgehalten wird. Hauptstreitpunkte
zwischen dem Kaiser und Frankreich: 1. Der Kaiser möchte den Titel des Elsaß’ beibehalten.
2. Die Reichsunmittelbarkeit und die Privilegien der zehn Reichsstädte im Elsaß. 3. Die Rechts-
stellung der Lehnträger der Bistümer Toul, Metz und Verdun als Vasallen oder als Untertanen
Frankreichs. 4. Die Einbeziehung Lothringens in den Frieden. Wahre Gründe für die Einwilli-
gung Bayerns zum Waffenstillstand und zu dessen Bruch. Einmarsch des Feindes in Thüringen.
Absichten der schwedischen Armee. Rettung Hessens vor der kaiserlichen Armee. Geldforderun-
gen Wrangels. Modus der Abdankung der Armee bei eintretendem Frieden.
Man vänter här ännu den kaijserlige gesandten Wolmar frå Münster. Franso-
serne hafve ther så länge hollet honom uppe. Ty medan the äre i den fulkom-
lige mening, at vij varda här medh the kaijserlige slutandes, när Wolmar hijt-
kommer , så vele the icke släppan rädan, förrän ock the äre i thet närmaste
richtige, theropå the alt, sedan jagh var i Munster, arbetat hafve. Ty ändoch
grefven af Nassaw blifver i Münster qvar, så kan han doch uthan Wolmar
inthet stort thermedh omgås.
The hade desse puncter strijdige: 1. Om titulo Alsatiae, den Kaijsaren ville
post cessionem beholla, aldenstund han än nogot af Elsas behölle, men Galli,
efter the hettes köpa Elsas, ville the ock cessionen af titeln maintinera. Doch
lofvade the, at häri finna et temperament. 2. Om the 10 Rijkzstäder i Elsas.
Thenn låta Galli blivfa vidh theres privilegier och immedietet under Rijket. 3.
Om feudatariis i Tul, Mets och Verdun. Galli vele, at the skola höra under
kungen och chronan Frankrijke medh samma rättigheet, som the hafva her
tilförende hört under Kaijsaren och Römische Rijket. Men sjelfva feudatarii
vele thet icke, aldenstund the äre singuli immediatständer i Tyskland, men i
Frankrijke äre inga ut singuli ständer. Vorde altså in Gallia allenast subditi.
Inter vasallos autem et subditos magna est differentia. 4. Om Lotthringen,
hvilket Galli ingalunda vele hafve under denna tractaten, uthan kunne väl
lijda, at thet uthställes till en afsonderlig tractat efter den Tyska friden, hvil-
ket Contareni sade, at Trautmansdorf äntligen hade bevilljat. 5. Om assecura-
tionspuncten , den Galli äntligen ställa til ständernes uthslagh, såsom inne-
lagde theres sidsta förslagh littera A uthvijser. Jagh meenar, at the blifva
medh the kaijserische eense, fast the än äntlig skole låtat alt blifva vidh thet,
som slöts in Septembri för ett åhr sedan, såsom the migh sjelfve pro ultimo
sadhe.
Hvadh oss vidkommer, varde vij först sättiandes, at alt thet mellan oss och
Trautmansdorf var accorderat, må blifva fast. Differentierne varde vij ännu
nogot drifvande. Hafve thet ock sagt ständerne, doch medh den förtröstning
at, såsom Eders Kungliga Majestät inthet vil gerna cedera nogot, som länder
them evangelische staten i Tyskland till bästa, altså begärer Eders Kungliga
Majestät icke heller att holla them i krijget moot theres egen villja. Thermedh
äre the mächtog väl tilfridz och varde altså therhänn kommandes at, när vij
inthet vijdare kunne komma medh the kaijserische uthi the strijdige punc-
terne , då varde vij thet ständerne communicerandes, då the efter ett extreme
ahnhollande hoos the kaijserische varde oss bedjande, at vij skole thermedh
sluta friden. Theremot hafver en part gifvit oss den förtröstning, at the vele
låta sigh militiens contentament til thet bästa vara befehlat. Thet hafve fuller
en part discurrendo sagt af 3, 4, 5 millioner, men ännu är icke till nogot vist
quantum svarat. Thet bästa är, att caesareani och icke vij äre än och hafve nu
nogra monar varit in mora, thet heela conventen moste bekänna. Detestere
ock sjelfve den schrift, som Bayerfursten hafver moot oss publicerat, i synner-
heet the evangelische, ithet the väl see, at hvad vij theri beskyllas, thet är
allenast (undantagendes the 20 millionerne) för thet vij hafve nogot starkt
drifvit theres eget interesse. Brunsvicenses säije uthtryckeligen, at vera causa
facti armistitii på Bayerens sida var allena den, at han hade inthet annat ret-
tungsmittel , att salvera sigh för chronornes macht, såsom hans egne bref til
Kaijsaren af initio Julii och till sina egna officirer af den 23. Augusti förmäle.
Och vera causa rupti armistitii var, at han ville hafve mehra quartierar. Cae-
tera esse mera mendacia. Detta hafve the evangelische och sagt in senatu prin-
cipum . The holla lijkväl före, at Bäyern vil vist hafva fridh. Vij hade fuller
sjelfve ärnat refutera bemälte Bayerns manifest eller pasquil, men efter Eders
Kungliga Majestät vil svara theropå, låta vij thet än ahnstå.
Imedlertidh är fienden medh sijn heela force i Turingen. Eders Majestäts ar-
mée lågh nyligen i Göttingen och går nu nidhåt Höxter . Königsmarck är i
marchen op till henne. Hesserne hafve medh Königsmarckz tilhjelp fått inn
theres förlorade schantzar i Ostfrießland på enn när, den the nu ahngripa
medh hopp at snart emporteran och då vände sigh op till Hessens defension,
ther Montecuculi medh ett starckt partie illa huserar. Hvadh consilia mellan
the våre och Turenne föras, vijser littera B, hvilket landtgrefvinnans secreta-
rius hafver hijt skrifvit.
Jagh hafver inthet sluppit feltmarskalken her Wrangel, förrän jagh hafver
most skaffa honom 170 000 Riksdaler. Äre altså heela vintersubsidierne och
alloreda nogot theröffver besvärade. Hvilket jagh i underdånigheet förmäler
Eders Kungliga Majestät till efterrättelse, at man ju icke medh andra assigna-
tioner besvärar them, uthan at cammaren motte vara betänckt på andra medel
för pensionarierne och andra restanter. Ther nu fridh blifver, såsom alle man
göra sigh hopp, så kan man tänckia, hvadh här och ther vil behöfvas till
folckzens afdankning, skipsfrachter etc.
890 Bericht aus Osnabrück. Osnabrück 1647 Oktober 11/21
890’ Desgl. Osnabrück 1647 Oktober 11/21
891–892’ Kaiser Ferdinand III. an [Graf Johann Ludwig von Nassau–Hadamar?]. Prag
1647 Oktober [4]/14
893–894 Avisen
895 Fromhold an Volmar und dessen Antwort darauf. o. O. u. Tag
896 [fehlt]
B: 897 Avisen