Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
34. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Oktober 18/28

2

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


3
Osnabrück 1647 Oktober 18/28

4
Ausf.: DG 10 fol. 740–742’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 November 4/14 (Auszug: Bei-
5
lage A zu Nr. 138).

6
Fernbleiben der katholischen Stände von den Verhandlungen angeblich wegen Todes des Kurfür-
7
sten von Mainz, in Wirklichkeit aber, um Zeit zu gewinnen. Versuch des Kaisers, Kursachsen,
8
Brandenburg und Braunschweig-Lüneburg in Waffen zu setzen. Deren Versicherung, den Waf-
9
fenstillstand zu halten und katholischen Versuchen zu widerstehen. Friedensneigung der großen
10
katholischen Stände. Eingang der königlichen Resolution wegen Hamburg. Korrespondenz der
11
Gesandten mit Wrangel und Königsmarck.

12
Volmar och deputati catholicorum, som väntades hijt till idag, ähr icke alle-
13
nast intet kombne

28
Volmar traf erst am 4./14. November 1647 spät abends in Osnabrück ein ( TE VI S. 276).
, uthan det vill nu berättas, som gjorde Volmar sig färdig
14
att reesa ifrån tractaten, hafvandes fått ordre af sin herre erchiehertigen af
15
Insbrüg

29
Erzherzog Ferdinand von Österreich, Graf von Tirol (1628–1662); biographische Hinweise:
30
APW II C 2 S. 28f. Anm. 7.
att komma heem. Catholici status seijes och intet villja skicka någon
16
hijt. Jag, Johan Oxenstierna, gjorde för någre dagar sedan een visite till
17
Crane

31
Johann Krane (vor 1600–1672), Reichshofrat; biographische Hinweise: APW II C 2 S. 23
32
[ Anm. 2 ] ; ebd. [ II C 3 S. 42 Anm. 2 ] ; Walther S. 11.
och han åter till mig, då han låtet intet vetta af Volmars och de andres
18
öfverkomst. Åtminstone kunne det intet skee, förähn de, caesareani, finge or-
19
dre från hofvet och Kaijsarens resolution öfver catholicorum förslag. De drö-
20
ija och skufva op med sakerne det längste de kunna, skjutandes skullen nu på
21
catholiske ständerne, nu på andre. Man vill her mena, att deputationen retar-
22
deres för Churmeijntzes dödh

33
Kurfürst Anselm Kasimir von Mainz starb am 29. September/9. Oktober 1647.
, effter directorii instruction nu cesserer intill-
23
des valet ähr förrättat. Frantz Wilhelm

34
Franz Wilhelm Graf von Wartenberg (1593–1661), Fürstbischof zu Regensburg und Osna-
35
brück ; biographische Hinweise: APW III C 3 S. XXIX-XXXVI; Walther S. 33–37.
ähr för någre dagar sedan rest från
24
Mönster, som det föregifves, op till Meintz att bijvista electionen

36
Die Wahl fand am 9./19. November 1647 statt.
. Här seijes
25
det, at bischopen af Würtzburg

37
Johann Philipp von Schönborn. * 6. August 1605 Eschbach im Westerwald, † 12. Februar
38
1673 Würzburg ( Taddey S. 587).
, gref Cretz

39
Hugo Eberhard Cratz, Graf von Scharffenstein, kurmainzischer Prinzipalgesandter; biogra-
40
phische Hinweise: APW [ II C 2 S. 30 Anm. 2 ] ; Walther S. 38 mit Stammbaum.
, caput legationis Moguntinae,
26
och hern af Sales

41
Kaspar Rudolf von Salis, seit 1630 Domherr zu Regensburg, auch Domherr zu Chur, † 1669
42
( Hersche I S. 157 und S. 269).
skole vara de förnembste, som komma i consideration.
27
Hvad då vändes och lägges före på de käijserliges sijda, att de icke kunna nu

[p. 59] [scan. 115]


1
komma med oss till tractat, ähre ijdel praetexter och dichtan, att dermed
2
vinna tijd. Evangelici, helst de som nu nyligen voro i Münster och ähre reste
3
hijt föruth, att här vänta Volmar och de catholiske, begynna nu illa förmärkia
4
att, hvad så var lofvat, intet fölljer och får sin effect, helst effter de vetta och
5
ähre af oss förvissade, att vij på vår sijda ville comportera alle våre consilia till
6
at jämcka och förlijka de öfrige strijdige puncterne. Effter vij hafve nu på een
7
tijd, deels här och i Münster, af åthskillige discursser, deels af inkombne bref
8
från månge orther, förnummit, att Käijsaren icke allenast söker förmedelss
9
skickningar och bref, att stabiliera pacem internam och dermed draga stän-
10
derne ifrån chronorne, uthan och att han skall in specie hafva arbetat på, att
11
få churfursterne af Saxen och Brandeburg sampt huus Brunssvijk i vapnen.
12
Skall och hafva, som de Hessiske oss berättar, praesenterat Churbrandeburg
13
generalaten öfver Westphaliske och Nedersexiske creijtzen

36
Wahrscheinlich im Zusammenhang mit den Verhandlungen des brandenburgischen Gesandten
37
Kleist am kaiserlichen Hof in Prag; Instruktion für ihn d. d. Kleve 7. September 1647 n. St.
38
( UA IV S. 814f.). Der Kaiser drängte am 3. Oktober d. J. n. St. auf den Übertritt des Kurfür-
39
sten von Brandenburg auf die kaiserliche Seite ( ebd. S. 816).
. Vij och der
14
hoos hafva spordt, att desse 3 husen hafve nu på een tijd plägat meere och
15
förtroligere communication ähn som förr

40
Diesem Ziel diente die Abschickung Burgdorffs an Kursachsen und die Herzöge von Braun-
41
schweig -Lüneburg; Instruktion Burgdorffs d. d. Sparenberg 1./11. Dezember 1647 zur Bildung
42
einer evangelischen Defensionsverfassung, die auch Spitzen gegen Schweden enthielt ( UA IV S.
43
762–768).
. Deres gesandter skole då och då i
16
sijne discursser, som andre oss ville säija, hafva slept fram, att Bavarus intet
17
hafver så elak intention. Det kunde intet blifva, fredh och chronornes vapn
18
intet annors komma uhr Tysklandh ähndå, när status sjelfve stelte sig i po-
19
stour och förfatning. Så hafve vij funnit rådeligit, att tala herom med ofvan-
20
bemälte chur- och furstlige gesandtskaper förtälljandes dem, hvad vij här och
21
där hafva hördt och märckt, att således förnimma deres miner och svar. De
22
bestå fuller alle, att Käijsaren hafver i månge åhr gått om med consultatione
23
pacis internae. Deres herskap, hafvandes försökt, huru svag een sådan frid
24
helst för de evangeliske skulle blifva och nu utstått så mycken vedermödo i
25
kriget, allena att kunna förmedelst chronornes tillhjelp och denne universal-
26
tractaten komma till een beständigere composititon, hafva altidh undanbögt
27
slijke consilia och tänckia det ähn att giöra. Hvad för avantage dem praesen-
28
terades och bodes af de catholiske, kunne intet annors vara ähn suspect för de
29
evangeliske. De churfurstlige contesterade, att deres herskap ville hafva och
30
holla sig oförvijteligen vid stilleståndh. Generalatens praesentation ville de
31
Brandeburgiske eij beståå

44
Aus den Verhandlungen Kleists geht nichts darüber hervor (s. o.).
. Eij heller någonthere, som hade de gillat Bavari
32
ruptur. Det vore fuller kommit på talet och hafver varit i consideration hoos
33
dem, om icke de evangeliske, merkiandes att Käijsaren, Churbeijern och an-
34
dre , som de kallade, de mechtige catholiske ständer, ville vijst till friden och
35
till den ända tänckte maintenere det, som här vore tillförende af dem käijser-

[p. 60] [scan. 116]


1
lige och oss slutet, men blifve contrequarierade af Frantz Wilhelm, som haf-
2
ver 7, Adami Adami

37
Adam Adami (1610–1663), Abt von Murrhardt, Weihbischof zu Hildesheim; biographische
38
Hinweise: APW [ II C 2 S. 260 Anm. 2 ] ; Walther S. 50.
, som hafver 9, och Leutzelring

39
Johann von Leuchselring, katholischer Syndikus und seit 1636 Kanzler der Stadt Augsburg;
40
Hinweise: APW [ II C 2 S. 260 Anm. 3. ]
, som 11 catholicorum
3
minorum vota. Desse 3 husen de måtte på de evangeliskes sijda lijka som
4
potentiores status evangelici träda fram och räckia dem andre catholiske
5
handen till at således befordra friden. Skulle de befinna och komma under
6
vädret, att caesareani och Bavarus spela under hatten med minoribus catholi-
7
cis , men bruka deri een annan omgång, ville de vetta och finna utväg, at möta
8
dem, bekräfftigendes med dyre ordh, att deres herskap intet haffve något
9
före, som skall kunna lände det almänne väsendet och Eders Kungliga Maje-
10
stät till förfång. Det står nu till tiden, huru samma, som den eenes och den
11
andres föregifvande, kan vara.

12
Eders Kungliga Majestätz bref af den 2. huius kom rätt nu. Och hafve vij sedt
13
och läst bijlagorne angående stifftet Hamborg. Hvad vij hafve kunnat erfahra
14
om des beskaffenhet, det hafve vij tillförende på åtskillige gånger underdå-
15
nigst förmält. Vij vele och ähn bettre erkündige oss och härom och Eders
16
Kungliga Majestät, hvad vij erfara, hörsambligst tillkomma låta. Vij förmälte i
17
sidste vårt bref och sände då copian af feltmarskalken her Wrangels bref till
18
oss. Nu foges under littera A vårt svar till honom igen. Hvad general Königz-
19
marck skrifver hijt till herr Erskeijn och denne oss rätt nu communicerade,
20
lägges under littera B.


21
Beilagen in DG 10:


22
A: 743–747 Johan Oxenstierna und Salvius an Wrangel. Osnabrück 1647 Oktober 13/23
23
(Nr. 28)

24
B: 748–748’ Königsmarck an die schwedischen Gesandten. Feldlager vor Rheine 1647 Okto-
25
ber 14/24

26
749 Derselbe an dieselben. Feldlager vor Rheine 1647 Oktober 16/26

27
755–757 Kurfürst Maximilian von Bayern an [Graf Johann Ludwig von Nassau- Hada-
28
mar ?]. München 1647 [September 22]/Oktober 2

29
758–759 Bürgermeister, Schäffer und Rat der Stadt Herford an Kurfürst Friedrich Wil-
30
helm von Brandenburg. Herford 1647 August 28/September 7

31
759–760’ Dieselben an die Friedensgesandten der Kurfürsten und Stände. Herford 1647
32
September 1/11

33
761–761’ Diskurs eines Evangelischen wegen der Generaltraktaten an sich

34
762–762’ Diskurs mit dem Gesandten von Sachsen–Altenburg. o. O. u. Tag

35
763 Inhalt des Schreibens Wrangels an Kurfürst Maximilian von Bayern. o. O. u. Tag

36
764–772 Avisen

Dokumente