Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
16. Johan Oxenstierna an Salvius Osnabrück 1647 Oktober 7/17
–/ 16 /–
Osnabrück 1647 Oktober 7/17
Kopie: DG 10 fol 670–671’ (Beilage D zu Nr. 24) = Druckvorlage; Konzept: J. Ox. Slg. A: II,
unfol.
Überbringung von Schriftstücken durch Oberstleutnant Gustaf Wrangel betr. die notwendige
Entsendung französischer Truppen nach Deutschland, Geld für die heruntergekommene schwedi-
sche Armee, Eröffnung der neuen katholischen Anschläge, um den Evangelischen die Augen zu
öffnen und in die Waffen zu bringen, vor allem Kursachsen, schließlich das Gutachten Erskeins
wegen der Unterbringung schwedischer Reiterei im Lande Braunschweig. Erwünschte baldige
Rückkehr Salvius’ nach Osnabrück.
Öfverstleutenambten Gustaf Wrangel kom igår hijt och reste för någre tijmar
sedan härifrån till Munster, ämbnamdes vara öfver nästkommande natt i Len-
gerichen och i god tijd imorgon hoos herr ambassadeuren. Alt det han
brachte med sig in scriptis, bestå 1. uthi ett creditif, 2. et svar på begges vårt
bref, som skrefvet, sedan gref Servient reste herifrån, och 3. hans, öfverleut-
nantens [!] Wrangels, instruction. Dem alle 3 fogar jag här hoos, doch in-
struction copievijs.
Contenta gå derhän: 1. att Franckrijke effter gref Servientz promesse och
sjelfve nödtorfften för hela det algemeene vädendetz oprätthollande ville
skynda ju för ju heller sin armée hijt på Tyske botn och lätan cooperera med
Kongliga Majestätz vapn; 2. att Kongliga Majestätz armée, som nu ähr myckit
af sig kommen, måtte blifve secunderat och under armerne gripen med een
god summa peninger; 3. att vij, stellandes de catholiske närvarande anslag i
ljuset, ville dermed öppa dem evangeliske ögonen, enkannerlig Chursaxen,
att förmå honom, till at gripa till vapnen med chronorne, och 4. att herr Ers-
kein måtte gifva sitt sentiment, om man skulle kunne läggia de desmonterade
rytterne in land Brunßvijk, att der giöres beredne.
Hvad ofvanbemälte puncter anbelangar och 1. Servientz promesse, så hafver
jag berättat öfverstleutnambten, att icke allenast Servient den gången, uthan
residenten La Cour
renne skulle vist komma hijtuth igen med ett anseeenligit corpo. Vij, hafvan-
des fått feldtmarskalkens bref och effterrettelsse om Churbeijerns ruptur,
hafva strax resolverat till een reesa öfver till Münster, at tala med hela lega-
tione Gallica, efftersom herr ambassadeur det och hade på sig tagit, och vore
nu der, hafvandes reda gjort behörlige påminnelsser om den saken.
Till det 2., att jag fuller kunde efftertänckia, hvad officererne och gemen sol-
datesquen trychte och fördenschul feldtmarschalken hade för last på sig helst
vid denne tijden, der Konglige Majestätz armée hafver utståt så store och con-
tinuerlige travailler och hafft hela fiendligen forcen mot sig. Men på hvad
maner feldtmarschalken skulle nu uthi denne hasten kunne blifva gripin un-
der armerne och hjelpter med een anseenlig summa penninger, funnes fuller
här store besvärligheter. Herr ambassadeur, som hafver Frantzöske subsi-
dierne under sijne händer, hade vijst praesidenten herr Erskein, huruvijda han
sticker deruthi och huru tungt det faller honom, att giöra förskott. Herr am-
bassadeur voru i Münster, at tala med legatione Gallica om slijke saker, en-
kannerlig subsidiernes tijdige erlegning och, om möijeligit vore, fördubling.
När han, öfverstleutnanten, komme dijt öfver, kunde han der in loco höra
och förnimma, hvad svar der föllo. Som öfverstleutnanten berättar, skall intet
alt i besta måtton stå vid arméen, och att een stor deel officerere vele för
trungmål skull quittera sin tjänst. Och syntes derföre vara högnödigt, att felt-
marschalken kunde på något giörligit sätt blifve hulpin, efftersom jag intet
tviflar, att herr ambassadeur giör dertill hvadsom skee kan, och enkannerlig
drifver derpå hoos de Frantzöske.
Anbelangande 3. de evangeliske och in specie Chursaxen, hafver jag fuller
adproberat feldtmarschalkens intention och önskat, at de evangeliske armatur
pro communi interesse evangelicorum stode till at effectuera. Män jag hafver
der hoos fört honom tillsinnes 1., hvad deres förre actioner oss hafva lärdt, 2.
att een deel af de evangeliske vore nu förmedelss de catholiskes illsundige [!]
finesser och krigetz förtretelige continuation intagne af andre impressioner,
som sökte vij icke så myckit det evangeliske bästa, som någre våre particular-
saker , tändandes chronorne meer uthi kriget, ähn de tänckte det på billige sätt
at förläggia, efftersom man ville här och där tala om hemlige vijdtutseende
correspondencer och annat slijkt. Vid så beskaffne saker see vij meera på och
använda all flijt och betage dem hervarande gesandterne slijke vijdrige im-
pressioner , ähn vij ähnnu skulle stort och propositionsvijs tala om armaturen,
förvissandes dem om Kongliga Majestätz oföranderlige fridälskande inten-
tion , som sig med sjelfve värket snart skall kunna vijsa, om de käijserlige vill
på sin sijda giöra detsamma. Skulle de käijserlige och catholiske, som uthan
all tvifvel gå om med bedrägerij, frambettre komma något meer fram i ljuset
med sijne rådslag och man lijtet bettre kunne vijsa dem evangeliske hvartuth
de catholiske, helst Beijern, egentligen vill, så kan hända, at feldtmarschal-
kens förslag skall då med bettre lämpa offentlig kunna proponeras. Vij vele
emedlertijd giöra vår flijt, att descouvrera deres desseiner och alt mesnagera
det allmenne väsendet till bästa.
Ytterst och till det 4. angår herr Erskein allena.
Detta var så min discours deröfver. Elljest ähr här intet förefallet. Jag holla
oförgripeligen derföre, att det skulle vara gott, at herr ambassadeur komme
nu snart igen, att vij finne ett och annat öfverläggia och något vijdere giöre
till saken på slag och vijsa, som vij då kunne finna bequembligest.