Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
13. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Oktober 4/14
–/ 13 /–
Stockholm 1647 Oktober 4/14
Kopie: RR (sv) fol. 2821–2822’.
Unterstützung des Begehrens Markgraf Friedrichs d. J. von Baden-Durlach auf Restitution in der
Obermarkgrafschaft Baden und im Erhalt der schwedischen Donation Gürtlerhof in Straßburg,
jedoch nicht unter der Bedingung, deswegen den Frieden zu verweigern. Möglichkeit der Teilung
der badischen Länder unter den beiden Linien.
Vij vele Eder i nåder icke förhålla, thet Hans Hoheit, her Fredrich den yngre
margrafven
annat låtit sollicitera om vår adsistence vidh fridztractaterne genom Eder att
bevijses, först uthi Övermargrafveskapetz Badens restitution , såvidt och att,
ther vederparthen ville uthi sin opiniatritet bestå, Eder måtte befalles sub con-
ditione sine qua non fridztractaterne eller deres sluth icke att forthfahra, se-
dan och, att höghbemälte Hans Hoheit måtte effter sluten fridh blifva main-
teneradt vidh vår donation och then possession aff Gurtlerhofvet uthi Straß-
burgh , som vij hafve låtet Hans Hoheit sättia uthi.
Nu såsom vij ganska gerna sij och önska, thet Hans Hoheit och des ahnhö-
rige måtta blifva uthi thesse sine desiderier märckeligen adsisteradt och högh-
bemälte furstlige huus conserverat uthi sin höghheet och vyrde, så och rätt till
berörde margrefvedömme. Och derföre vele så och Eder härmedh nådeligen
och allfverligen befalle, att I giöre Eder högsta flijt, till att erholla restitutio-
nem in integro af Hans Hoheitz funderade rätt opå margrefveskapet Baden.
Men att Hans Hoheit hafver hoos sigh funnit nödigdt, att begära thetta po-
stulati befordringh under en så strängh och skarp condition, att ingen fridh
måtte afblifva, med mindre thenne saken blefve richtigh, thet ähr en tingh,
som vij icke kunna sij vara anten försvarligh för christenheeten och världen
eller af så stoor vichtigheet och consideration hoos vederparten eller andre
höghe interessenter, att heela Tysklandh medh oss och Sveriges chrono skulle
blifva sittiande i kriget och vara större äfventyr och i langden odrägelige be-
svär underkastadt, hvilket såsom vij och her margrefvens uthskickede hafve
låtet remonstrera, och han nogsampt befunnit så inrättat postulatum ogörli-
get . Så kunne vij heller mehra theri praestera, ähn conatum omnem posibilem
[!], och på det slaget Eder thetta värffvet recommendera, bärandes till Eder
det nådige förtroende, att I giöra heruthinnan Edert yttersta och möijeligste,
men icke att heelt låta stutza fridztractaterne mindre slutet för den orsaken
skull, ther elljest alle andre saker blefve richtige.
Och såsom bemälte uthskickade förmäler, att högtbemälte margrefvens her
fader
Friedrich V., Markgraf von Baden-Durlach (1594–1659); biographische Hinweise: APW II C
[ 2 S. 452 Anm. 1 ] ; ebd. [ II C 3 S. 405 Anm. 7. ]
visse länder och empter emillan bägge linierne, förmenandes sådant af veder-
parten vara till att erhålla, altså vele I och på fall, att I icke kunne nåå heela
Öfvermargrefveskapet för thenne rätte linien, så åthminstonne komma på
detta sidste förslaget, giörandes Edert bästa att Hans Hoheitz heele denne
furstlige linien må blifva theruthinnan gratificerat och sådana stycken i friden
thenna furstlige linien tillbetingedt.
Samma saak ähr och om Gurtlehofvet i Straßburgh, som vij Hans Hoheit för
någre åhr hafve donerat och vij gerna sij, att Hans Hoheit thervidh måtte
blifva maintenerat; derföre I och vele vinläggia Eder medh all flijt om samma
hof och godz höghbemälte her margrefven att tillaccordera, så att Hans Ho-
heit effter sluten fridh icke mindre än nu vidh kriget kan blifva thervidh con-
serveradt och det effter undfångne donation behålla. I bevijse herigenom så
margrafven och thet furstlige huset en godh gorningh och oss ett nådigst be-
hagh ; och erkänna vij emot Eder sådan Eder stoora mödha och flijt.