Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
307. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 August 30/September 9
Osnabrück 1647 August 30/September 9
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 7] fol. 276–282’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Sep-
tember 16/26.
Stillstand der Verhandlungen mit den Kaiserlichen. Satisfactio militum. Besuch Servients in Osna-
brück: Unterrichtung über die Niederlandereise, schwedisch-niederländischer Antagonismus, Ab-
neigung gegen Schweden von einem Agenten der Hansestädte geschürt, Art. 5 des niederländisch-
französischen Garantievertrages; auch in Münster Stillstand der Verhandlungen; versteifte Hal-
tung Spaniens infolge günstiger politischer und militärischer Situation, jesuitische Angriffe gegen
die Gravaminaprojekte, Reisepläne Longuevilles, Verhandlungen mit Spanien, Revolte in Neapel;
spanischer Enfluß am Kaiserhof, Haltung der Jesuiten, Wartenbergs, der französischen und spani-
schen Gesandten zur Gravaminaproblematik; Vorschlag Servients zur Überwindung der Verhand-
lungssituation durch engere Zusammenarbeit beider Kronen, Bitte, die Spannungen zwischen den
protestantischen und französischen Gesandten auszugleichen, militärische Zusammenarbeit; Anteil
Hessen-Kassels am Bruch des Waffenstillstandes durch Kurköln, Bayerns Haltung zum Waffen-
stillstand, bayrische Forderungen. Erwiderung der schwedischen Gesandten: Spanischer und jesuiti-
scher Einfluß auf die Verhandlungen; Trauttmansdorffs Rolle; Servients Vorschläge begrüßt;
bayrische Forderungen berühren Zuständigkeit Wrangeis.
Diverse Schreiben. Rückreise Servients nach Münster.
Sedan den 23 huius [ 23. August/2. September], då vår sidste underdånigste
relation afsändes , hafve vij intet talt med de kaijserlige.
Memorialet om militiens contentement ähr fuller kommit ad dictaturam.
Men Mentziske directorium hafver ännu inthet proponerat derom. Här ähr
altså stilla och tyst.
Greff Servient kom den 24 huius [ 24. August/3. September] hijt att gifva oss
part om sijn negotiation i Haag
och rådleggia med oss hvad som nu vid närvarande beskaffenhet af sakerne
vore till att giöra. Vij förnummo af hans taal och åthäffvor att han intet
synnerlig var til fridz med Staten i de Unierade Provincierne. Han hade der
funnit för sig store difficulteter. Enkannerlig hade Spanierne och de som
spelte för det partijet gjordt gemene man een så stor huug till frijden att
de nappast kunde skönia och döma om conditionernes beskaffenhet och
statens egentlige interesse. Halland gouvernerade de andre provincierne,
Amsterdam regerede Halland, borgmester Bicher
och hans hustro med honom. När han hade dem repraesenterat icke allenast
att de i kraftt af ingångne tractater, uthan och för sitt interresse inthet kunde
så plötzligen och uthan deras för ögonen stående sk [el] sig separera från
Franckrijke, hafva de här och där svarat det de inthet rådde före att Spa-
nierne bödo sig till. Omsijder haf:r han lichväl kommit till ända med garan-
tietractaten
skulle hafva adpraehenderat den 5:te punchten i be:te tractat, som vore
deri något försatt och tillåtet, hvilket i framtijden skulle kunna stöta begge
chronornes intelligence, vore han deröfver något ångse och nu kommen
att underrätte oss derom. Det moste han bestå att den Staten, och enkanner-
lig de provincier som trafiquera i Östersjön, ähre jaloux öfver chronan
Sverige och före fördenskull effter det folckes art som offtast sijne discurser
derom. I synnerhet snedde de ögonen och see sur på 1) den oeconomien
som E. K. M:tt skall derhemma hafva anstält med skepz timbrage, 2) att
E. K. M:tt förmedelst denna tractaten bekommer Pomeren, Wissmar och
Brehmen och tullerne i Pomerske och Mechelnburgische hambnarne,
〈nä〉standes sig uth med uthloppen af de tre hufvdströmmerne Oderen,
Elfven och Wesern, 3) att E. K. M:tz undersåter ähre tullfrij i Sundhet och
blifva intet så, som de fremmande i Sverige, graverade med licenten. Der-
uthaf de Svenske slåå sig meer och meer på commerciene och begynna här
och där taga vinsten uhr henderne på de Hollendske. Och effter trafiquen
vore anima Uniti Belgii, så kunde man lätteligen tänckia huru det dem
lijkade. I synnerhet hade Hensestäderne een agent der i Haag, hvilken var
chronorne, och i synnerhet Sverige, myckit emot, och lågo een och annan i
öronen med vidrige discurser och impressioner. Det kunde intet vara uhr
vägen om man hjelpte honom sin kos eller ifrån den charge; ehvad då een
eller annan snakade om Sverige, så hade han lichväl intet förnummit att de
skole hafva något fiendtligit före. Så lenge man tracterer dem, som nu skeer,
och man gar realmente med dem om tychte han att de skulle hålla sig i hu-
den. Den 5:te puncten i garantien
Art. 5 lautet: Conventum quoque est ut tractatus pro mutua scilicet guarantia hic Hagae
concludendus non vim ullam aut robur habeat, antequam pax inter Galliam et Hispaniam
Monasterii conclusa et subsignata sit.
Dieser Artikel kann jedoch kaum Anlaß zu der schwedischen Reaktion gegeben haben; möglicher-
weise ist Art. 3 gemeint: Rex Galliarum nemini suorum confoederatorum contra Unitas
Belgii Provincias assistet nec vice versa Domini Status contra Galliam.
Portugal. Det Brasiliske väsendet och Portugals procedere låg dem då i
sinnet. Legatus Portugalliae
herre och betaga den misstanckan, som hade Portugal itändt och fomenterat
Bresiliske Portugisernes oproor, anbjudandes sin herres och konnungz
mediation och att han, ambassadeuren, ville föllja med till Brasilien att
förlijka och stilla denna saken, hvilket förslag en part hafva känndt vara
godt och stått derpå att det måtte accepteres; andre förkasta det och slijke
medel som tjäna till förlijkning, seendes dee heller att de få dermed ett nytt
krijg och legenhet at sökia sitt particularinteresse. Derpå skole de hafva
sedt och syfftat med sin praecaution i garantien, hvilket han bad vij ville
behörligen refererer och derhoos på hans vägner i underdånighet E. K
M:tt försäkra det han, vettandes hvad begge våre nådigste princ[i]palers
förbund fordrer och importerar, jembväl och med ödmjukeste ährevyrdning
erkennandes den synnerlige gunst och nåde, som E. K. M:tt vore honom
bevågen med uthi alle förefallande occasioner, vill och skall trachte effter
att giöra det som tjänar till att conservera den intelligence och vänskap som
ähr emillan hans herre och E. K. M:tt, förhoppandes att E. K. M:tt dermed
skall förorsakas till att continuera sin kongl. favor emot honom.
Hvad tillståndet i Munster anlangar, sade hann att de där efven som vij här
hade hållet stilla och hvarken med de käijserlige eller Spanniske något
synnerliget hafft före sedan grefven af Trautmansdorff förreste. De Unie-
rade Provinciernes vanckelmodighet och derpå fölgde lille förandring i
Nederland och Catalonien, enkannerlig Weijmeriske armeens revolte haf-
ver gifvit Spanien mood och occasion icke allenast att stussa i sin tractat,
uthan och att holla dem kaijserlige tillbakar, brukandes Jesuiterne till
värcktyg att skrija och strijda emot tractatum gravaminum, som vore
Ecclesiae Romanae interesse deri förfordelat och att Franckrijke jempte
chronan Sverige intet annat sökte ähn befordra de protesterades desideria.
Vid så fatta saker, der duc de Longeville intet såg sig stort skulle här kunne
giöra, uthan för tractatens skuld få reesa bort, resolverade han till att postera
till hofvet, efftersom han och hafver i Munster och her hoos oss genom
skrifvelsse tagit afskeed. Mediatores och de först ankombne Hollendiske
plenipotentiarii hafva det afrådt och desse lofvat att deres colleger skulle
innan få dagar komma, varandes sinnade att giöra något gott till saken. I
den hopningen hafver duc de Longeville bytt sitt råådt och blifven nu qvar.
Fuller troor han, Servient, att Gen:lstaternes plenipot:ii skole med macht
och alfver falla på värket och vela det poussera till slutet. Men såsom
sakerne hafver sig nu på een tijd i månge måtto ändrat och de Spagniske
fattat andre tanckar, altså syntes honom vara lijkt att de som deri hafva att
säga skole få giöra med saken. På Franckrijkes sijda mente han vara alt
färdigt, ehuruväl vij observerade att the hafva ingen lithen regard på revol-
ten i Neapolis och skulle gierna see att hon tendes meer uthi. Franckrijke
hafver inthet ähn offenteligen tagit sig den oproriske an eller skickat dem
något hjelp, skall lichväl under handen fomentera deras opsåt och hålla
secoursen färdig, till des Neapolitanerne ähre väl råkade ihoop och ingen
hopning meehr förhanden att bringa dem från hvarandre. Dereffter lära de
taga sitt mått. Ehvad Gen. Staternes plenipot:ii nu varde giörandes, så
trodde han lichväl intet att de skulle giöra sitt värck à part och uthan Franck-
rijke, effter det ville falla dem betenckeligit att afdancka sitt folck och läggia
bort vapnen så länge två så mechtige naboer stodo i krijg, varandes uth-
gången oviss och der[as] stat då intet meera så considerabel. Skulle den ene
eller andre få öfverhanden och Gen. Staterne måtte hafva något obytt med
demsamme, skulle praetexterne inthet feeles.
Den Tyske tractaten med dem käijserlige syntes honom dependera och
hängia af grefven af Trautmansdorffz relation. Hispani hafva uthi grefvens
frånvoro fått mehra macht vid käijserlige hoffvet och på een tijd gouverne-
rat Käijsarens consilia effter sitt interesse. Och såsom Spanierne och Jesui-
terne hafva begynt detta krijget, Spanien med Mantua och Jesuiterne
värkat uth Käijsarens edict , altså och effter det hafver på een tijd, enkanner-
lig Jesuiternes dessein med bonis ecclesiasticis intet lyckatz, uthan the
mest see dem blifve traverserade här och där, men att nu någon lijten fortun
syntes ville blidka till att reparera dem ige[n], ty hafva Jesuiterne på alle
sätt, så med skrijffter som offentlige predikan, illa uttydt greffven af Traut-
mansdorffz procedere, helst in tractatu gravaminum. De hafva och fått
biskop Frantz Wilhelm till hjelp, hvilken, effter han intet fick här i stifftet
fahra fram som han ville och vrijda praeliminarslutet effter sin intention
och nytta, uthan för de hostiliteter han här och där begick emot E. K. M:ttz
krigzstat blef fiendtligen angripen och miste Wiedenbruch och Forstenou,
hafver derföre det repraesenterat nuntio och dem andere catholiske, som
skedde det alt in odium et extirpationem religionis catholicae; hafver för-
mått honom, nuntium, och alle andre catholiske att graveligen see på the
käijserliges handlinger och disposition med de andelige godzen, förmåendes
genom Jesuiterne Käijsarens, Bavari och Coloniensis skrifftfäder att liggia
sijne herrar i örorne och movera deras samvet till att föreena och samman-
föra sin macht emot E. K. M:tt och de som det partijet föllja. Nu vore
catholici status i full deliberation uthi Munster öfver tractatu gravaminum.
Som han hörde, så disputerade de icke allenast de härtill moverade fyre
saker, uthan de sökia och grufla effter meer och fast altsammans. Franckrijke
hafver gierna sedt att offtabe:te gravamina och deraf fölljande missförstånd
emillan ständerne hade kunnat componeres. Men inthet hade de velat be-
fatta sig dermed, uthan låtit den förlijkningen komma på stendernes in-
bördes handel. Och effter stenderne af begge religionerne, befinnandes att
deres negotiation gick trögt och hade sijne difficulteter, hafva opdragit, the
catholiske them käijserlige och de protesterade oss, att tractera den saken
och vij på begge sijdor deri avancerade, hafva de, plenipotentiarii Gallici,
till att intet få nampn som föllo de sin religion bij och gjorde de protesterade,
såsom Franckrijkes bästa affectionerade, emot, declinerat den tractaten och
intet velat hafva dermed att giöra, låtandes alt som slötes till sin ort och sitt
värde. Hispani hade fuller gjordt detsamma, om de icke hade för någre
mån[ader] fått högre mood och till att fortsettia sin intention hade behöfft
een skeenbar och ljuss praetext. Det stodo nu derhän hvad de kunde effec-
tuera. Effter de intet ville fort, så moste man fuller deruthi lembna dem sin
villja och tijden. Men det ville och vara af nöden att chronorne låto deremot
see sin resolution att bjude den hufvdet. Han vore hijt kommin att höra och
taga vårt råd i detta fallet. Hans gich deruth på 1) att vij nu som för och,
om möijeligit vore, ähndå meere, fast det och såmpt vore ad apparentiam,
skulle komma ihop att tesmognera och hålla een god correspondence,
unierandes våre consilia ad propositum nobis scopum och gåendes uthi alt
d’un commun concert, på det at fienden icke må genom någon vår antingen
inbördes oblijde miner eller missförstånd fatta meere mod och giöra sig
hop om någon separation, som man seer vara skedt med de Unierade Pro-
vinciers comportement emot Franckrijke. Det giör fienden i hjertat ondt
och ähr ett under för verden, ja somblige våre venner ähre jaloux deröfver,
att desse två chronorne stå så bestendigt tillsammans. Franckrijke hafver
stort intresse deri att de protesterande blifve hålne i god houmeur och att
deres affection conserveras. Nu förnimma de att den ena förloras här, den
andre där, mäst af vijdrige impressioner, som söckte Franckrijke intet deras
bästa, der lichväl förrige tijder och vij nu skola kunna vitna det deras, de
protesterandes, subsistence hafver hafft een stoor stöd af Franckrijke. Effter
de intet komma så åth att öppa sitt hjerta för de protesterande och vij
förmåtte myckit hoos dem, så försågo de sig till oss att vij som allierade et
consiliorum consequi gjorde deri bonorum amicorum officia. Derhoos och
hvad de catholiske vidkommer, kunde vij neppeligen tänckia och troo huru
Spanierne och des partij måla uth dem Frantzöske enkannerlig att R. K.
M:ttz officerar och commendanter tractera de catholiske altför hårdt. De
begierte intet meera att de ville låta dem vederfahras hvad alliancen förmår
och altså see på Franckrijkes respect och honneur.
Sedan och till 2), effter vederparten intet hafver alfvar till att sluta uthan
trainera värket, så var af nöden att chronorne intet låto något feela till att
fulföllja sin dessein och giöra fienden afbrech med vappnen. Såsom de på
sin sijda moste beklaga att den dess〈eug〉 Franckrijke hafver hafft att allena
på 2 månader bruke den armee som Thourenne commenderar uthi Luxen-
burg hafver misslykat, altså hade de orsak att frögda sig det E. K. M:ttz
krigzstat hafver imedlertijd stått och står ähn oprätt. Skulle vij i denna höst
intet komma till fredzslutet, lofvade han att Franckrijke ville i vinter be:te
armee på besta sättet låta stärkia och sedan holla och bruka henne her uthe
i Tyskland.
Derhoos och till det 3) tychte han att man på alle gjörlige sätt skulle tillsee
att man icke allenast conserverade våre venner och dem som vij hafve dragit
ifrån Käijsarens partij, såsom Churbeyern, uthan att man arbetade på att
vinna flere bland andre att Churcöln måtte kunna drages tillbaker, besväran-
des sig öfver landtgrev:n, att H. F. N:de intet hafver i tijd skickat in sin
ratification och velat förstå till ett vist quantum med contributioner i Chur-
cölns land. De Churbeyerske gesandterne i Paris och Mönster ville försäkra
Frankrijke om sijn herres beständigheet. Och emedan Käijsaren söker på
alla vägar att vinnan till sig igen och, om det intet skulle skee, då uthan all
tvifjvel lärer fahra fort med sijne nu för een tijd uthbrustne consilia, så hafver
Bavarus till sin säkerhet och tryggare correspondence med chronorne
förslaget och begiärat 1) beholla sijne garnisoner i de Würtembergiske
platzerne, sammaledes och 2) i Ausburg och 3) att honom måtte assigneres
vijdere quarteer. Hoffvet i Paris skall hafve remitterat then saken till Mün-
ster och han, Servient, och fördenskul hijt öfver kommin. Samma förslag
gaff han oss skrifftelig och finnes nu under lit. A. Det ytersta och 4) af hans
förslag och råd var att vij emedlertijd och altijd måtte vara färdige och
ingen occasion låta fara, som oss på både sijder kan praesenteras till een
ährlig och universal frijd.
Vij gofvo honom näst een tackseijelsse för hans omak att reesa hijt och
denne hans recite till svar på hans förslag: det vij i förleden månader hafva
märckt och observerat att Spanien hafver vridit vår tractat uhr laget och
lämpat honom effter sitt interesse. Man förmärker och att Jesuiterne hafva
gjordt sitt dertill, såsom de der inthet synnerligit gott pläge stiffta. Vij vijste
icke rätt väl hvad vij skulle seija om Trautmansdorff; fuller hafver han här
gjordt god mine, bekymbrat sig om frijden och fördenskul vunnit mäste
evangeliskes gemüther. Men effter han inthet hafver i tijd communicerat
de catholiske hvad han bevilljade i det ena och andre gravamine, uthan
skjöt det op till yterste stunden, lembnandes dem catholiske occasion att
besvära sig öfver een slijk nullitet, så troo mången att det ähr skedt antingen
effter de käijserliges vane att gå imperiose eller och fastmeer〈a〉 consciis
catholicis, men lichväl under handen, att de nu kunne hafva praetext, catho-
lici att contradicera och caesareani att stussa och för deras skull continuera
krijget. Ehvad resolution som då må föllja ifrån käijserlige hoffvet effter
Trautmansdorffz relation, så ähr bäst och säkrest att man ähr på både sijdor
ferdig. Vij kunne intet annars ähn gilla hans, greff Servientz, förslag. Till
det första och andra hade vij intet synnerligit att säija. Vij på vår sijda ville
så hereffter som härtill giöra hvad E. K. M:tz nådigste ordre, alliance och
een förtrolig correspondence fordrer. Feltmarskalcken her Wrangel prae-
sterer och alt det som af honom kan desidereres. Vij förebode att han ville
med sijne colleger alt effter sin art och beskaffenhet repraesentera till hoffvet
och så laga att Franckrijke giör sitt till med vapnen. Hvad Churbeyern
vidkommer och hans desideria, vore vij fuller eense med honom att con-
servera Beyern i det stånd han nu ähr kommin uthi, efftersom vij, så myckit
vår commission vidkommer, hafve för någon tijd sedan ingåt och bevilljat i
den Pfaltziske saken hvad Franckrijke hafver förslagit och begiärat. Detta
som nu föreslås ähr uthom vår commission och ett accessorium af den
Ulmiske tractaten, som feltmarskalken hafver fördt. Om Franckrijke hade
nu såväl som då, när tractaten slötz i Ulm, sijn armee i Tyskland, skulle
Churbeyern intet stå på desse postulata. Vij kunde intet annars ähn skrifva
och referera den saken till feltmarskal:n, hvarmed han var til fridz. Hvad
vij både om de Weijmerske rytterne och denne sak hafve låtit afgå till felt-
marschl., det finnes under lit. B.
Servient, förnimmandes att alle Hollendske gesandterne vore kombne till
Münster, reste den 28 huius [ 28. August/7. September] herifrån.
Hvad den Würtembergiske och evangeliske borgerskapetz i Auspurgz
deputerade
Georg Wagner, Stadtkämmerer von Esslingen; vgl. APW [ III D 1 S. 361] .
Beyern skulle något bevilljes, det vijser C och D. Hvad vij och hafve om
hufvudarmeen och Lamboys marche neder ått Ostfrissland, ähr alt under
lit. E.
A: 283–283’ Bayrische Forderungen
D: 289 [G. Wagner, Stadtkämmerer von Esslingen mit Mandat für Esslingen, Reutlingen, Nörd-
lingen, Schwäbisch Hall – und evangelische Einwohnerschaft von Augsburg – an die schwedischen
Gesandten. o. O., o. D.]
290 Avise
291–291’ Lamboy an Wartenberg. Emsdetten 1647 September 3
292–292’ Lamboy an Gf. Nassau. Emsdetten 1647 September 3
293 Geleen an Gf. Nassau. Gießen 1647 August 30
294 Schreiben Christian Österlings. o. O., o. D.
294’ Schreiben Christian Österlings. Fürstenau 1647 August 26/September 5
295 Avise
296–296’ Lamboy an Kf. Ferdinand von Köln. Emsdetten 1647 September 3
297 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ N]ü rnberg 1647 August 17/27
298 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. Nürnberg 1647 August 20/30
299 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nürnberg] 1647 August 13/23
300–300’ Conclusum des Osnabrücker Fürstenrates. 1647 August 17/27
301–302 Avise
303–307 Berichte aus Osnabrück vom 9./19. und 12./22. August
308–309 Avise
310; 348 Stadtpfleger und Geheimräte zu Augsburg an Bürgermeister und Rat zu Lindau.
Augsburg 1647 Juli 25
310–310’; 348–348’ Bürgermeister und Rat von Lindau an Stadtpfleger und Geheimräte zu
Augsburg. Lindau 1647 Juli 26
311–311’ Avise
312–313 Schreiben Ks. Ferdinands III. Klattau 1647 Juli 12
314–314’ Wolff Haffner an den Ritterort Altmühl. Weißenburg 1647 Juli 26
315–316’ Avise
316’ Trauttmansdorff an den Kaiser. Münster 1647 Juli 12
317 Schreiben J. Mulmanns. Münster 1647 Juli 12
Vgl. [Anm. 4 S. 561] .
318–319 Schreiben Wolff Haffners. Weißenburg 1647 Juli 21
320 Avise
320’ Schreiben des Oberstleutnant v. Habsperg. Waldsassen 1647 Juli 20/30
321–324 Avise
325 C. G. Wrangel an Axel Lillie. Feldlager bei Eger 1647 August 2/12
326–326’ Avise
327–327’ Billerbeck an G. Keller [Ausfertigung].K[öln] 1647 September 1
328–331 Avise
332 Trauttmansdorff an Gf. Nassau. Pilsen 1647 August 23
333–334’ Avise
335–338 C. G. Wrangel an Axel Lillie, mit Liste der Gefallenen und Verwundeten vom
12./22. August. Feldlager [bei Eger] 1647 August 14/24
339–357 Avise
358 Hiltebrandt an Wolffrath ( mit Avisen) [ Ausfertigung] .N[ ürnberg] 1647 August 17/27
359–365’ Avise