[p. 530] [scan. 586]

1

–/ 283 / [ 296 ]

Johan Oxenstierna an Königin Christina

3

Osnabrück 1647 Juli 27/August 6

38

Vgl. Odhner S. 246.

4

Ausfertigung: DG, A I Legat . [ 6 ] fol. 1274–1276; Eingangsvermerk Stockholm 1647

5

August 12/22.

6

Satisfactio militum. Keine Fortschritte bei kaiserlich-französischen Verhandlungen: Differenzen

7

betr. Verhältnis des Kaisers zu Spanien; Immediatstände in den Bmm. Metz, Toul, Verdun

8

sowie im Elsaß; Titel des Landgrafen vom Elsaß; Hg. von Lothringen; Savoyen; Mantua. Schwe-

9

dische Versuche, Frankreich zur Mäßigung zu veranlassen; Rücksichtnahme wegen Subsidien.

10

Hessen-Kassel; Baden-Durlach; causa Palatina; Normaljahr 1634. Einfluß des Problems der

11

satisfactio militum auf die Verhandlungen. Abreise aus Münster. Satisfactio militum. Privata.

12

Verweis auf Nr. 282. Ich habe nun l’Aigner nach Stockholm abgefertigt; er wird

13

bei Euer Majestät vorsprechen. Für die Verhandlungen in Münster verweise ich auf

14

die vorhergehenden Schreiben. Eder Kongl:e Maij:tt varden sigh allernådigst

15

väll påminnandes at vij een rum tijdh för vår afreesa därhän allenast väntade

16

på herr Ersheins ankompst ifrå Eder Kongl:e Maij:tt och dät beskeedh han

17

oss medbringa skulle om soldatescans contentement

39

Vgl. z. B. [ Nr. 216 ] , [ 231 ] , [ 236 ] .

, varandes thet then

18

saken vij inthet kunde eller måtte något göra uhti förän vij deröfver om

19

Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste villje vore rätt informerade. Huru-

20

vijda vij på herr Ersheins brachte beskeedh kunde gå, och hvadh vij i den

21

saken hafva sedan kunnat göra, det är Eder Kongl:e Maij:tt effter handen

22

med alle poster vordet deels af oss samptligen, deels separatim refererat

40

Vgl. z. B. [ Nr. 250f. ] , [ 257 ] , [ 275 ] , [ 282f. ]

.

23

Man hafver för feel af beskeedh på then punchten från armeen måst in effec-

24

tu hålla värket uppe och inthet kunnat komma till fulkomligit sluuth. Doch

25

hafver min oförgripeligh meeningh städes varit man skulle göra alle the

26

andre sakerne klara och så laga at thet måtte allenast hafva kommit uppå

27

den punchten. Men man hafver funnit sådane difficulteter vidh theras af-

28

handling at man icke eller hafver kunnat fogeligen komma till sluth, uthan

29

måst lembna them nästan i thet lagh som den vore när vij hädan reeste. Ty

30

först hafver man medh freden emellan Frankrijke och Keijssaren ingenvärts

31

kunnat komma för Frankrijkes postulato uppå renunciationen af all assi-

32

stence in futurum till Spagnien, drifvandes Frankrijke therunder någre andre

33

saker som mächta svåre äre at erhålla, som är at dee immediat Römiske

34

rikssens ständer som i thet Metsche-, Tull- och Verdunische item Elssasiske

35

gebieth äre och nu Frankrijke till satisfaction in perpetuum cederas här-

36

effter skole såssom mediat in omnibus resortera under Frankrijke, och der-

37

hoos at Keijssaren skall afstå med titlen af landtgravio Alsatiae. Sedan at

[p. 531] [scan. 587]

1

hertigens af Lothringen amnestia och restitution skall pure dependera af

2

Frankrijkes arbitrio; hvilket dee keijsl:e och Spagniske ingalunda villja

3

förstå till. Dee veckla och een hooper om Savoyen, Mantua och slijke saker

4

inn, som inthet annat äre än till at hålla värket oppe medh. Vij hafva varit

5

med dee Frantzöska plenipotentiarier starkt tilhopa och dem sökt at dis-

6

ponera till någon moderation. Men dee äre i alle sine saker blefne stående

7

med deras postulatis, hållandes oss före oss ratione foederis vara förbundne

8

att stå medh dem i alt thet dee desiderera. Dätt är dem fuller nogsampt

9

remonstrerat hvad man vi foederis är skyllig på både sijdor at göra och at

10

på vår sijda foedus i alla sine stycker är punctualmente observerat; men

11

at dee det lijthet nu i acht taga. Doch ehuru derom är, hafver den reflexionen

12

man hafft hafver på subsidierne så mycket opererat at man icke så strängt

13

eller skarpt hafver dem vellat ansträngia och altså det värket måst therhän

14

stå.

15

Med landtgrefvinnans aff Hessen Cassell desideriis hafver man eij heller

16

kunnat till ändskap komma, deels för hennes ägen opiniastritet, deels för

17

Frankrijkes styfvande, deels de interesserades geensagor skuldh.

18

Sammaledes är med marggrefvens af Baden postulatis afluppet.

19

Den Pfaltziske saken är fuller i thet närmaste afhandlat, doch står hon ännu

20

så at man kan ändran om man vill.

21

I synnerheet är fast besvärligit förekommit att dee catholiske vältlige sigh

22

inthet villja bequäma ratione exercitii religionis et bonorum ecclesiasticorum

23

till åhr 1624; hvilken lickväll är een afhandlat och belofvat terminus af

24

allom. Och detta är rätt een hufvudhpuncht som hafver stöt värket thenne

25

gången, så at vij inthet hafva kunnat fortkomma.

26

Och desse äre the förnämste stycken hvarpå saken hafver stannat. Doch

27

hade desse alle snart förmodeligen varit at afhjelpa der man icke hade måst

28

hafva afseendet på soldatescans contentement. Effterdy nu därmed drögdes

29

ifrå den eena tijden till then andre, man och sågh at thet ville än något anlöpa

30

föruthan att krigzactionerne sigh så temmeligen anläte, hafver man tyckt

31

bäst vara att draga hijt tilbakars at afsee hvad vijdare stodo till göra. I syn-

32

nerheet hafver jagh icke vellat mig längre i Munster oppehålla, effter h:r

33

Salvius var hijt dragen, dee evangeliske ständerne sammaledes mäst hijt

34

förreste, och altså ingen apparentie till något vijdare sluuth der var; hvilket

35

är nu så korteligen om vår onyttige reesas till Munster uthslagh. Önska

36

ville jag att Eder Kongl:e Maij:tt alt rätt måtte vetta eller at man thet måtte

37

kunna förtroo pennan. Men det måste sampt stå till mundteligh rapport.

38

I dagh hafve vij fåt ifrå Ershein Nr. 274 mit den dazugehörigen Beilagen angå-

39

ende militiens contentement. Jag tviflar inthet uppå att han derom hafver

40

Eder Kongl:e Maij:tt strax förståndigat, så at det synes öfverflödigt at

41

skicka [copier] härifrå. Deras postulata lära fuller gifva här temmelig

42

upsicht, och varder man, så snart Ershein ankommer, inthet underlåtandes

43

at incaminera värket på behörligit och bästa sättet, som det sigh vill practi-

44

cera låtha. Vij varde dee andre punchterne nu låtandes stå och allenast denne

[p. 532] [scan. 588]

1

drifvandes thet högsta och bästa vij kunna. Och hoppas jagh vist att alt skall,

2

näst Gudz hjelp, aflöpa till Eders Kongl:e Maij:tts nöije och fäderness-

3

landssens bästa.

4

Bitte um günstige Resolution in privaten Angelegenheiten.

Beilagen in DG, A I 1, Legat . [ 6 ]: