Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
263. Johan Oxenstierna an Königin Christina Münster 1647 Juni 28/Juli 8
–/ 263 /–
Münster 1647 Juni 28/Juli 8
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 6 ] fol. 1107–1107’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
Juli 15/25 = Druckvorlage. Druck: Meiern V S. 7–8.
Kritik an den langwierigen französisch-schwedischen Verhandlungen in Münster, an den Franzosen
und Salvius. Vermutung, die Königin habe ihn anders als Salvius instruiert. Satisfactio militum.
Wegen des Verhandlungsstandes verweise ich auf Nr. 262, så at jag onödigt skattar
något à parte therom at tilläggia, hälst effter herr Salvius tvifvelssuthan
Eder Kongl:e Maij.tt särskildt med sin berättelsse therom, al solito,
opvartar och altså thetsamma at göra inthet för mig à propos synes. Allenast
hafver jag med få ord detta måst här beröra dät vij nu här på 5 veckur
liggia i hoop at bringa handelen till ändskap. Men Frantzoserne och herr
Salvius, under praetext aff reflexion på alliancen och för subsidierne skuldh,
draga handelen then eena dagen effter then andra opp, så at jag inthet kan
effter Eders Kongl:e Maij:tts ägenhändige stränge ordre med saken fort-
komma , ehvad jagh och therom gör. Dät kommer mig så förre att Eder
Kongl:e Maij:tt à parte måste hafva gifvit herr Salvio någon annan besked
om dess intention än den som i dess allernådigste breeff till oss coniunctim
är författat, ty elljest troor jag inthet at så procederades som nu skeer. Tijden
varder alt uthvijsandes och jag inthet underlåtandes at göra hvad möijeli-
gast är till värkets affhjelpande.
Om soldatescans contentement kan fuller inthet thenne gången här deter-
mineras , effter vij från feldtmarskalken eller Ershein näpligen så hastigt
skole kunna få therom beskeedh, hvilket högeligen är at beklaga, ty jag
väll seer at vij inthet skole kunna undvijka blasmen af värkets protraction
för fauten af beskeedh häroppå.
Detta jag alleenast med få ordh hafver måst mentionera till min exculpation
in futurum, såframpt mig måtte påbyrdas culpa protracti negotii, som Eder
Kongl:e Maij:tt hafver behagat uthi dess ofvanberörde ägenhändige skrif-
velsse at göra. Jag hafver långeseda på samma skrifvelsse mig i under-
dånigheet förklarat. Men effter Eder Kongl:e Mij:tt inthet hafver behagat
mig allernådigst at låtha vetta om sådan min förklaringh är Eder Kongl:e
Maij:tt tilkommen, måste jag låtha thet värket beroo till min heemkompst,
vill Gudh, den jag hjerteligen effter längtar.