32

–/ 250/ [260]

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina

34

Münster 1647 Juni 6/16

35

Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 959–962; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Juni 24/

36

Juli 4.

37

Keine weitere Zusammenkunft mit Erskein vor dessen Abreise zur Hauptarmee; Vorschläge der

38

Gesandten zur satisfactio militum (Abfindung auf Monatssoldbasis). Königsmarcks Vorgehen gegen

[p. 457] [scan. 513]

1

Fürstenau. Stand der schwedisch-kaiserlichen Verhandlungen. Stand der französisch-kaiserlichen

2

Verhandlungen; Übergabe zweier kaiserlicher Entwürfe an die Franzosen. Unterredung mit den

3

französischen Gesandten: Unzufriedenheit mit dem kaiserlichen Projekt; Satisfaktion, Prätention

4

vuf Stift Straßburg; Verzögerung des Friedensschlusses einkalkuliert; schwedische Kritik an franzö-

5

sischer Haltung; Ausbau der kaiserlichen Armee; Befürchtungen wegen Bayerns und französischer

6

Truppenabzüge. Schwedische Verhandlungen mit Wartenberg.

7

Såssom vij i Nr. 236 månde förmäla dät vij ville trachta effter att få än een

8

gångh tala medh Ershein förän han reeste op till hufvudharmeen, altså och

9

emedan vij, varandes då nyligen komne hijt och här engagerade medh visit-

10

och revisiter, inthet kunde, när han kom igen ifrå Furstenou, med maneer

11

skilljas hädan, slogo vij honom före han måtte taga sin vägh härigenom till

12

armeen. Men effter han tyckte thet skulle dröija honom och därtill med

13

lijtet vore härtill att uthrätta i hans commission förän han hade talt med

14

feldtmarskalken, ty optächte vij honom deels genom skrifvelsse, deels

15

mundteligen genom öffvercommissarien Brandt vårt ringa sentiment gå

16

därhän att contentera soldatescan effter månadtzsåldh, som copierne aff

17

brefven, vexlade med Ershein och skrifne till feldtmarskalken, under lit. A,

18

B, C, D, E, F thet som ofvanbem. är med mehra uthvijsa.

19

Vidh vår förste öfverkompst hijt hafva icke allenast the keijsl:e deels

20

sjelfve, deels genom evangeliske ständernes deputerade, uthan och the

21

Frantzöske varit åth oss för general Königzmarkz action emoot Furstenou

43

Vgl. Meiern IV S. 552–556.

,

22

ståendes therpå at thet skedde directe emot praeliminarsluthet och kunde

23

förorsaka een ruptur uthaff tractaten

44

Vgl. [Anm. 1 S. 438f] .

. Om biskopen Frantz Wilhelm eller

24

hans folck hade något gjordt, som vij förmeente vara emot samma Ham-

25

burgiske afhandlingh, vore inthet han uthan keijssaren pars contrahens, eij

26

eller något uthaf honom, biskopen, gjordt emot Eders Kongl:e Maij:tts

27

fästningar uthi stifft Ossnabrugge, landet, folket och annat slijkt, kunde

28

inthet frijkallas under § in cognominem vero dioecesin etc. med andre

29

slijke odulige invändningar.

30

Vij hafva theremot remonstrerat icke allenast them här ofvanbem. uthan

31

andre fleere som med oss hafva talt om thenne casu att ehuruväll biskopen

32

inthet vore pars contrahens, så vore han lickväll adhaerens partis contra-

33

hentis, öfver hvilkens vidrige procedere, då emot vår suite, då andre i

34

stifftet Ossnabrugge, som med rätta och effter oprättade accord borde vara

35

omolesterade, vij strax i begynnelssen och altsedan oss hafva emot them

36

keijsl:e besvärat, men allrigh fåt böther therupå, uthan måst thet infräta och

37

försmälta. Eders Kongl:e Maij:tts generalitet hade och länge sedt igenom

38

fingren med biskopens folck och förmodat at thet som var påmint här på

39

tractaten skulle tjena till varningh och förbätring och honom kunna hålla

40

sigh vidh mehrbem:e sluuth och inthet tillmäta och göra sigh mehra här

41

i stifftet och theruttom Kongl:e Maij:tts krigzstaat till förfångh än honom

42

vore tillåteligit; men effter tijden hafver uthvijst att thet mehr hafver ökt

[p. 458] [scan. 514]

1

besvären här i stiftet och theruthom gjordt Kongl:e Maij:tts krigzstaat

2

störste skaden, som tillförende insände breef particulariteterne med mehra

3

uthvijsa, så hafver bem:e generalitet, ehuruväll ogärna, måst gripa til thetta

4

medlet. Furstenou är nu öfver och generalen i marchen therifrån. Hvadh

5

han skrifver till Ershein och thenne till oss therom, thet finnes under lit.

6

G, H. Nu är här stilla och höres föga tala om Furstenou. Vij vänta Brandten

7

tilbakar eenthera dagen och at han bär instruction med sigh ifrå Königz-

8

mark att tractera med biskopen.

9

Hvadh hufvudhtractaten och vår principaliste commission vidhkommer,

10

hafve vij i underdånigheet berättat Eder Kongl:e Maij:tt näst för vår reesa

11

uhr Ossnabrugge huruvijda vij ther vore komne med them keijsl:e i inrättan-

12

det aff instrumentet, nembl. att thet i the mästa och svåraste punchterne, som

13

vij uthan communication med dee Frantzöske plenipotentiarierne kunde

14

slutha, vore richtige, hafvandes spardt thet öfrige hijt. När vij nu komo,

15

var vår första syssla att förnimma huruvijda the Frantzöske vore gångne in

16

caussa communi och thet som angår Romerske rijket, alldenstundh d’Avaux,

17

varandes i Ossnabrugge, månde medh all macht örkia på oss och hootas

18

thermedh at Frankrijke ville fordra sin armee uhr Tysklandh och inthet

19

vijdare gifva subsidier om vij icke skyndade till sluth, förvijtandes oss då,

20

som vore vij i vägen och vållande till opskofvet aff tractaten, som thet alt

21

effter handen är berättat. Och ehuruväll vij uthan dess och effter Eders

22

Kongl:e Maij:tts nådigste ordres hafva medh all flijt trachtat effter at

23

bringa thesse svåre saker till een honorabel och säker förlijkningh, thermed

24

interessenterne kunna vara förnögde så hafver äntå therofvanpå slijka the

25

Frantzöskes påminnelsser gifvit oss inthet ringa moodh at fahra foort,

26

hoppandes vij att the och på sin ort skulle vara färdige. Men vij förnummo

27

nu först att the intill vår ankompst hafva hållit inne medh the sakerne och

28

theruthi på een lång tijdh ståt stilla

42

Vgl. Meiern IV S. 552–556.

. När vij fordrade therpå är thet såvijda

29

kommit till gångz att the keijsl:e för 4 dagar inhändigade mediatorerne

30

tvenne projecth af instrumenterne, thet eena för nuncio och thet andre för

31

Veneto

43

Vgl. Meiern IV S. 556f.; Meiern V S. 130–140.

, hvilka hafva i förgår stält them i the Frantzöskes händer. Vij hafva

32

nu först i dagh fåt see och läsa them, befinnandes at thet som nuncius hafver

33

bekommit och åter från sigh leffvererat mäler inthet om religionen och

34

hvadh theraf hänger, så med flijt stält, effter han inthet låtz villja vetta af thet

35

som här i then saken förefaller. Elljest äre the andre punchterne nästan i the

36

terminis som thet project grefven aff Trautmanssdorff gaff oss något förän

37

han reeste ifrå Ossnabrugge och vij för een tijdh sedan sände inn. Thet andre

38

som Venetus hafver fåt och uthstält, stämmer in caussis communibus mäste

39

parten in med vårt opsatt, som thet nu effter sidst hållne conferencier i

40

Ossnabrug är inrättat, efftersom här hoosfogade korte collation uthvijsar

41

under lit. I. Plenipotentiarii Gallici, hafvandes äfven nu som vij göra med

[p. 459] [scan. 515]

1

posten, kunde inthet så länge mista exemplarerne at vij finge taga copia af

2

them. Härnäst hoppas vij få sända them afcopierade.

3

Vij vore för itt par tijmar hoos mehrbem:e Frantzöske plenipotentierade

4

at förnimma hvadh the nu vijdare tänckte göra, om the snart kunde komma

5

med oss till conference? The excuserade sigh, som sagt är, för Parijser

6

expeditionen, som the hade för händer, villjandes göra sin flijt at kunna i

7

öfvermårgon träda tillsammans med oss. Uthi ofvanbem. keijsl:e projecth

8

funne the, som the sade, stoore discrepantier, och eenkannerlig att the

9

keijserlige hade mycket ändrat in puncto satisfactionis Gallicae emot thet

10

som för itt åhr var bevilljat och sluthet, hvilket legati Gallici synes inthet

11

ogärna förmärkia, på thet the må finna orsak at ändra något medh, uthan

12

tvifvell till Frankrijkes fördeell, effter the länge hafva ångrat at the vore för

13

hastige att slutha in puncto satisfactionis. The låtha höra sigh att the vella

14

stå effter stifft Strassburg. The späda och in, lijkasom i skämtevijs emot oss,

15

at trachtaten näpligen kan ändas innan 6 månar häreffter; the hade nu på een

16

tijdh töfvat effter oss, therföre hoppades the vij göra them thetsamma igen

17

och inthet förhasta värket.

18

Vij hafva theremot tesmoignerat at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij

19

gärna accommodera och skicka oss effter theras lägenheet i alt thet som skee

20

kan och hörligit är. The vore fuller förr blefne färdige med Frankrijkes än

21

vij med Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction och the saker som i Ossnabrug

22

äre tracterade. Men then förmonnen vore inthet sked af någon vår försum-

23

melsse, uthan af andre orsaker, eenkannerligen synes at fienden hafver med

24

slijka särskilte contentement sökt contrequarera alliancen och therigenom

25

göra divisiones. Sedan Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction var richtig

26

hafva vij nästan hvar dag varit i arbete, deels öfver interessenternes veder-

27

lagh, deelss Romerske rikssens saker. Thesse och then oreeda som the för-

28

medelss huuss Österrijkes intenderade universaldominat vore satte uthi

29

hafver förnämligen förorsakat kriget och gjordtet Eder Kongl:e Maij:tt

30

och Frankrijke mächtog svårt; att nu släppa them handlöst och ohjelpte,

31

sedan chronorne hade fåt sin particularsatisfaction, thet ville inthet skicka

32

sigh, fastmehra thetta, nembligen att vij effter alliancen syfftade och arbe-

33

tade till att nå och erhålla thet måhl som är föresatt. Nu hade vij effter före-

34

gångne åthskillige concerter med them projecterat conditiones pacis och

35

communicerat hvadh ifrå then eene tijden till then andre hade lijdit i tracta-

36

ten med the keijsl:e, hafvandes för någre dagar sedan saken såvijda bracht

37

i Ossnabrugge som thet hafver kunnat skee och vårt them tedde instrument

38

med mehra uthvijsar, varandes alt som Romerske rijket angår aftalt med

39

ständernes vettskap och villja. Thet öfrige, som än står tilbakar, hafver

40

fuller sine considerationer, men tyckes kunna jämkas och lagas till sluth,

41

således at chronorne kunna hafva theraf ähra och interessenterne förmode-

42

ligen itt gott contentement. Heela conventen vetet i hvadh terminis vij äre,

43

effter caesareani hafva i desse dagar per dictaturam, som the kalla, låthit

44

publicera för alla heela vårt instrument. Therföre och ther vij nu skulle

[p. 460] [scan. 516]

1

sökia uthvägar och beskönia något opskoff med negotiis imperii, skulle

2

thet förorsaka efftertaal och göra eelack blodh hoos them som härtill hafva

3

varit affectionerade. Och om vij än drogo tractaten längre op vore för Eder

4

Kongl:e Maij:tt in particulari inthet therföre att vänta, uthan fastmehra at

5

man måtte sättia thet som nu medh ähra kan obtineras i största hazard. Thet

6

vore them icke mindre än oss vitterligit at Holtzapfell hade på een kort

7

tijdh så redresserat Keijssarens militie och satt henne i sådant postur som

8

hon inthet hafver nyligen varit. Han, Holtzapfell, var begirig at göra något,

9

styrkiandes them keijsl:e at inthet förhasta sigh. Man märker och här på

10

the keijsl:e att theras heeta, som the förr hade till at slutha, är nu öfvergån-

11

gen.

12

Bavarus säijes armeera sigh och göra större praeparatoria nu än förr, som

13

lijkt synes at göra oss något sneed. Hans förre actiones lära oss att vij lijtet

14

hafva till att troon. Frankrijke, i stället som thet nu skulle blifva tillhoopa

15

och göra itt med feldtmarskalken, drager sin armee uhr Tysklandh. Och

16

ehuruväll thet föregifves att hon kommer snart igen är thet inthet stoor

17

tröst, alldenstundh the keijsserlige få under een slijk separation stoor

18

avantage.

19

Med slijke och andre mehre rationibus svarade vij them på theras

20

deelss i skämpt, deelss elljest förebrachte taal. Hvadh nu vijdare förefaller,

21

hälst i nästa conferencier, thet skall effter handen underdånigst blifva rappor-

22

terat. Ifall Frankrijke skulle häreffter och frambättre föra thesse discurser

23

och villja bjuda till att hålla Eder Kongl:e Maij:tt i kriget, sedan Eders

24

Kongl:e Maij:tts soldatesca och ständerne blifva förnögde, voret gott att

25

vij hade Eders Kongl:e Maij:tts nådigste ordre, huru vij oss i een sådan

26

occasion skulle gouvernera.

27

Rätt nu moot brefvet skulle sluthas kom öffvercommissarien Brandt med

28

fullmacht och instruction ifrå general Königzmark at tractera med biskop

29

Frantz Wilhelm, som copian förmäler under lit. K.

Beilagen in DG, A I 1, Legat. [ 6]: