Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
209. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 April 26/Mai 6
Osnabrück 1647 April 26/Mai 6
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 669–671’; Eingangsvermerk
Mai 14/24.
Sechs Konferenzen mit den Kaiserlichen über IP. Differenzpunkte bei Amnestie- und Restitutions-
problematik : 1. Causa Palatina – schwedisches Entgegenkommen gegenüber Bayern; kaiserliche
Warnung vor Liga zwischen Frankreich, Italien und Bayern gegen Schweden; 2. Württemberg-
Herrschaft Heidenheim und clausula reservatoria domini directi für Österreich; 3. Baden-Durlach;
4. Differenzen zwischen den Gff. Isenburg und Lgf. Georg von Hessen-Darmstadt; 5. Entschädi-
gung der schwedischen Zivil- und Kriegsbeamten aus den Erblanden. Differenzpunkte in puncto
gravaminum: Autonomie und electio fori. Electio fori für schwedische Provinzen im Reich zugestan-
den . lura statuum, politica gravamina. Entschädigungsfrage: Adm. Friedrich; Brandenburg (vier
schaumburgische Ämter); Braunschneig; Mecklenburg. Marburgfrage. Hessen-Kassels Satisfaction.
Punctus executionis et assecurationis. Satisfactio militum. Abreise der Stralsunder und pommer-
schen Gesandten. Militaria.
Vij hafva i desse nästförledne otta dagar varit i 6 conferencier med the
keijsl:e öfver instrumento pacis
Vgl. Meiern IV S. 487–490 ; 497–499.
förrige inthet hafva varit om inthet och uthan värken, aldenstundh the
keijsl:e hafva consenterat och vij blifvit med them eense om åthskillige
stycker här och ther in instrumento, så finnes lickväll ännu hårde knutar,
som vij stå på och drifva med macht. Iblandh them är in puncto amnestiae
och restitutionis 1) caussa Palatina. Eder Kongl:e Maij:tt hafva vij till-
förende berättat och med insände protocoll i underdånigheet förständigat
hvadh allmänne ständernes meeningh var om compositionen af thenne
tvisten
Vgl. Meiern IV S. 394 –399 (Reichsgutachten), 399–403 (kurbrandenburgisches Votum).
theremot . Effter nu icke allenast the catholiske, och eenkannerligen Frank-
rijke , urgerade på thenne saken, uthan evangelici besökte oss samptligen
per deputatos och nå in particulari, rådandes att vij ville för friden skuldh
och till att vinna Beyern på the evangeliskes sijdan att befordra gravami-
num afhjelpande någorlunda conformera oss theras rikzvoto, så hafve vij,
icke så mycket at vij trodde Beyern skulle thertill förmås eller och vårt
förslag blifva af honom simpliciter accepterat, uthan mästedeels till att
befordra Beyerns separation ifrå Keijssaren och sedan till at förekomma
andre på färde varande confoederationer med Frankrijke, Italien och andre
catholiske ständer emot them evangeliske, funnit för gott at göra een blijdh
mine och tesmoignera emot the Beyerske det man i det närmaste förhoppa-
des kunna hjelpa then saken af theras herre till nöije
Vgl. Meiern IV S. 386.
hafva vij sedan in instrumento infördt, som lit. B uthvijsar. Föruthan samma
limitationen hafva vij och mundteligen förordrat hoos them Beyerske att
theras herre kunde komma thertill, såframpt han nu strax befordrade the
öfrige strijdige sakerne, hälst in gravaminibus och andre punchter som vär-
ket nu oppehålla. Nu effter vij förnimma theruthi ingen hjelp och bijstandh
och att the med vårt upsatt inthet vella vara till fridz, så hafva vij frija händer
som förr.
The keijsl:e drifva inthet nu så mycket på then saken. I dagh förmiddagen
berättade the att Bavarus skall hafva offererat Frankrijke arbitrium totius
Europae. The meente och så och höllo för tvist at förrän man troor, så är
een liga sluthen emellan Beyern, Frankrijke och någre i Italien, dirigerat ad
defensionem religionis catholicae. Beyern
Vgl. [ Nr. 174 ] sowie den Auszug aus Snoilskis Diarium-Beilage zu [ Nr. 179 ] .
ter till Paris , som vore thet till at betacka Frankrijke för lämpeligit tracta-
mente , men therunder kan inthet annat vara än tractat om slijka saker. Vij,
efter vij hafva frije händer och kunna än något afsee huru thet i det öfrige
löper, vore med them keijsl:e eensee att sättia then saken afsijdes, hållandes
honom, Beyern, inter spem et metum.
Härhoos under lit. C fogas deputatorum Palatini monita till vårt opsatt,
thermed the villja vara till fridz, om man inthet kan thenne gången vijdare
bringat.
Till thet 2) är domus Wirtenbergicae interesse inthet än richtigt. Tu tingh
skilljer oss åth, 1) herrskapet Haydenheim , hvilket Keijssaren hafver gifvit
Beyern in dotem och exciperar nu thetsamma sub pacto reluitionis till
20 åhr; 2) vella caesarei hafva inn i Wirtenberger punchten een clausulam
reservatoriam dominii directi, som huus Österrijke praetenderar hafva
öfver visse herrskaper i Wirtenberg . Vij stå theremot på Wurtenbergici
plenariam restitutionem, såssom then ther för bundet skuldh är destituerat
och nu med rätta och för andre hörer till amnestien.
Sammaledes och till thet 3) hafva vij inthet än kunnat bringa then Baden-
Durlachiske saken till ståndh . The keijsl:e hålla för een orijmlig ting, som
nullo iure sive divino sive humano kan bekräfftas att marggraf Wilhelm
Wilhelm, Mgf. von Baden-Baden: * 30. 7. 1593, † 22. 5. 1677, Mgf. 1622; aus der Ehe des
Vaters von Wilhelm, des Mgf. Eduard Fortunat, mit Maria von Eicken, Tochter eines nieder-
ländischen Edelmannes, ergab sich für Wilhelm das Problem der Unebenbürtigkeit. Vgl. ADB
XL S. 697–699 ; Isenburg I T. 84.
skall sättias ifrå thet som han med rätta är bördigh till. Thet vore inthet
annat än skimpfa honom för heela världen att marggref Fredrich
Friedrich V., Mgf. von Baden-Durlach: * 6. 7. 1594, † 8. 9. 1659; Mgf. 1622. Vgl. ADB
VII S. 457–460 ; Isenburg I T. 85.
honom quaestionem status, ther lickväll icke allenast Keijssaren och heela
imperium, uthan exteri reges et principes känna honom vara född een marg-
grefve till Baden. The vijsa och fram originalbreeff, som marggref Fridrich
skrifver honom till och gifver honom, marggref Wilhelm, sin behörlige
titel och kallarn sin vetter. Hvadh marggreff Fridrich elljest hafver mist och
Hans Furstl:e Nåde medh rätta och ostrijdigt tillkommer thet skulle ful-
komligen restitueras. Thet andre som ofvantill är mält hörde inthet till
amnestien, effter thet vore een gammall quaestion som länge hafver varat.
Vij remonstrerade theremot at Keijssarens sententzen, som the keijsl:e
sigh fundera på, vore fälter på then tijden när margraf Georg vore blifven
fiende och kunde förthenskuldh inthet hållas för opartijsk. The gjorde bäst
om the satte honom i thet ståndh som han var för kriget. Thereffter måtte
hvar sökia sin rätta.
Thet 4) är grefvernes af Isenburgz klagan moot landtgreff Jöran af Darm-
stadt
Vgl. Kurtze information und wahrhaffter bericht, weßen gegen den … herrn Georg,
landgraffen zu Hessen … der … her Wilhelm Otto, graff zu Isenburg und Büdingen
sich wegen deres vom 25 ten Junii des abgewichenen 1646 jahrs bis dato in Ihrer
Gnaden städtlein Büdingen und respective Witthumsitz annoch continuirenden äusserst
verderblichen einquartierungen und daselbst eingelegter Hessen-Darmstädtischer
völcker zum höchsten zu beschweren mit angeheffter Bitte ( Meiern V S. 265–270 ).
bemelte grefve åthskillige stycker och therofvanpå trugat them till trans-
actiones , jämväll skaffat sigh Keijssarens confirmation therpå. Saken är
klar, och churfursten af Brandenburg intercederar hoos oss för Isenbur-
gerne . Thet är och ljust af landtgreff Jörans uthgifne publico scripto dett
han, in odium foederis et coronae Sueciae, så förfölljer grefverne af Isen-
burgh .
Mäst alle andre, som i nästtillförende insände project finnas införde in
puncto restitutionis, äre bevilljade, såssom iblandh andre baron Kewen-
hüller med sin broorsöner
Vgl. [ Anm. 1 S. 157 ] .
Brandenstein, Christoph Karl, Gf. v. B., Frhr. zu Oppurg und Knau: † Oktober 1640 in Haft
zu Dresden, bis 1632 in kursächsischem Dienst, danach in schwedischem Dienst, schwedischer
geheimer Rat, Großschatzmeister in Deutschland, Oberst zu Roß und Fuß(vgl. ADB III S. 239f. ;
Sondén ); seine Witwe: Helena von Bodenhausen; die Erben: Tochter Elisabeth Susanne, Söhne
Carl Ferdinand und Hippolytus Hannibal.
garna
Rehlingen (Rechlingen, Rhelingar):
1. Marx Conrad v., Oberst in schwedischem Dienst, besaß hohe Forderungen an die schwedische
Krone (vgl. ADB XXVII S. 598 – unter Bernhard v. R. –; Sondén );
2. dessen Sohn Ferdinand, französischer Seeoffizier und Vizeadmiral (vgl. Sondén );
3. Marx Conrads Erben (vgl. Sondén ) .
Löffler, Jakob L. am Löchgau: * 25. 7. 1582, † 30. 4. 1638, württembergischer Kanzler (1611),
schwedischer Hofrat (1631), Mitglied des consilium formatum. Vgl. ADB XIX S. 105 ;
Arnoldsson S. 22, 24ff., 41f.; Pfeilsticker §§ 1097, 1106 (Kanzler); Sondén ; Württ.
VJH NF 4 (1895) S. 345.
Thet håller ännu hårdt med Eders Kongl:e Maij:tts civil- och krigz-
betjente uhr erffländerne. The vella them restituera till thet som the hafva
mist sedan the komo i Eders Kongl:e Maij:tts tjenst och inthet hvad som
them är tillförende aftagit, hvilket vij ingalunda tänckia cedera.
In gravaminibus häfftar thet förnämligen 1) på autonomien; hvadh någre
status catholici therom hafva voterat i Munster finnes under lit. D; 2) på
iustitiae reformation. Evangelici status hafva sökt att effter justitien blifver
illa administrerat in aula caesarea, reo måtte stå frijtt at vällja forum antingen
in camera eller aula. Thet togo the keijsl:e op för een stoor iniurie och
skrämde alle therifrå, undantagandes Brunssvijkerne, hvilka ännu stå effter
electionem fori. Effter vij funno theras, Brunsswijkernes, remonstration
vara af consideration, så hafva vij theri fallet them bij och för Eder Kongl:e
Maij:tt, ifall Eder Kongl:e Maij:tt skulle blifva af något ståndh i rijket för
Pommeren eller the andre provincierne skuldh convenierat, för någre dagar
erhållet samma indultum de eligendo foro, hvilket skall fattas af och med-
delas i een particularskrifft.
Iura statuum och politica gravamina disputera the mycket. Vij kunna inthet
annars än råda them keijsl:e at ställa them till ständernes dijudication.
Lit. E vij sar samma iura et gravamina, som vij them hafva opsatt. The §§
som äre i brädden eller under raderne strukne med een linea blifva dispute-
rade , såssom the keijsl: es therpå gjorde annotationes, hvilka äre gifne till
ständerne och nu bijläggias under lit. F, thet uthförligare gifva till känna.
In puncto satifactionis är än ingen richtigheet med interessenterne. Hvad
för een resolution the keijsl:e hafva meddelat Rhenkingk och thenne therpå
svarat thet uthvijsa lit. G, H.
Brandenburg står icke allenast effter Minden, uthan och the fyhra Schaum-
burgiske empterne.
Huus Brunsswijk hafver än inthet vist, eij heller Mecklenburg.
Uthi then Marburgiske saken hafva vij jämpte d’Avaux föreslaget een för-
lijkningh och thensamma them keijsl:e proponerat, som extractet af mitt,
Johan Oxenstiernas, breeff till feldtmarskalken h:r Wrangell under lit. I
med mehra innehåller. I thet öfrige, så praetenderar Hennes Furstl. Nåde
landtgrefvinnan sin satisfaction uhr någre empter, som liggia inn och uth
med Hessen, hörandes till nästa stiffter.
Punctus executionis et assecurationis äre och i thet närmaste richtige.
Vij vänta än med längtan effter h:r Ershein och kunna förthenskuldh
inthet göra till militiens contentement. Måste förthenskuldh styfva res
imperii, ther vij kunna med maneer görat.
Under lit. K är residentens Rosenhanens communication ifrå Munster.
The Strålsundiske reeste hädan om påskdagen. Och deputati statuum i
Pommeren föllja eenthera dagen effter. The synes vara content och väll till
fridz at theras fädernesslandh förmedelss then här oprättade förlijkning
kan komma till roo.
Uthaff feldtmarskalken hafva vij nu inthet vist. Schweinfurt skall vara öfver.
General Königzmark säijes vara för Vecht. Thet vill här föregifvas, som
bijlagan under lit. L innehåller, at Sparr
Ernst Georg von Sparr: * um 1602, † September 1666 Berlin; kaiserlicher Generalfeldzeug-
meister . Vgl. ADB XXXV S. 62f .
sättiat .
Beilagen in DG, A I 1 , Legat . [ 6 ]:
B: 676–676’ Schwedische Vorstellungen zur Pfalzfrage im IP; vgl. Meiern IV, S. 490–493
D: 679–682 Erklärung der katholischen Stände zur Autonomiefrage
E: 683–685’ Schwedischer Entwurf betr. gravamina
F: 686–687 Den Ständen übergebene kaiserliche Bemerkungen zu E:
Kurtze notanda,
warumb an seiten der herren Keyserlichen plenipotentiarien etliche bey dem 7ten
articul des Schwedischen instrumenti pacis eingeruckte passus auß und hingegen es
bey dem in instrumento der Keyserlichen art. 9 verfasten auffsatz zu laßen nothig
erachtet wirdt. Dict. Osnabr. sub direct. Mogunt. 21. Aprilis 1647; vgl. Meiern IV,
S. 493–495
warumb an seiten der herren Keyserlichen plenipotentiarien etliche bey dem 7ten
articul des Schwedischen instrumenti pacis eingeruckte passus auß und hingegen es
bey dem in instrumento der Keyserlichen art. 9 verfasten auffsatz zu laßen nothig
erachtet wirdt. Dict. Osnabr. sub direct. Mogunt. 21. Aprilis 1647; vgl. Meiern IV,
S. 493–495
I: 695–695’ Johan Oxenstierna an C. G. Wrangel [ Auszug ]. [ Osnabrück ] 1647 April 25/
Mai 5
Schwedisch-französischer Vergleichsvorschlag in der Marburgfrage, als Ultimatum an Hessen-
Darmstadt gedacht.
Hvadh H. Furstl. Nåde fru landgreffvinnans tvist medh landgreffven aff Darmbstat
vidhkommer, effter thensamma ähr här framstält och kominn på tractaten, vij och
therhooss befunno det de Darmbstadiske intet annat sökte än uthflychter och dilationer,
huffvudhverket till förfång och hinder, så haffve vij jämpte d’Avaux slågit före till
een förlikning i thenna saken, nembl. det uthan någon respect på föregångne domar
och transcactioner emillan begge furstlige hussen och thet som therpå ähr fölgdt
huset Hessen-Cassel måtte först och fremst bliffva restituerat och sat i possessionen
af sijna patrimonialgodz, såssom ähre Schmalkalden, greffveskapet Catzenelbogen
och Unstadh. Derhoos och till thet andra at thet som effter landgreff Ludwichs
testamente ähr begge Hessen tillfallet måtte sättias och deelas i fyra delar, uthaff
hvilka Hessen-Cassel kunde behålla een hel och Darmbstat tvenne fjärdedelar,
såssom them the i krafft af testamentet hafva ostridigt hvar för sig hafft och besuttit.
Men then fjärde fjärdedelen, som ähr bliffven disputerat, skulle the sinimellan bijta
mit itu, så at hvardera finge helfften af samma strijdige fjärdedelar.
Ther nu så vore at landgreff Giörgen intet ville emoottaga thetta förslaget och thet
gilla kunde cronorne intet annar [annat] än hjälpa H. F. N:de fru landgreffvinnan till
possessionen aff altsammans som H. F. N:de fodrat haffver. Vij vell〈a〉 och förmoda
at såssom samma förslag vore billigt och tjänar till at stijfta frijdh och enigheet i
rijket, det the käijserliga thet och skulle icke allenast sjelff adprobera, uthan och
representera thet them Darmstadiske och them intryckia och förholla sossom en
condition sine qua non.
K: 696–696’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1647 April 23/ Mai 3 [Nr. 206]
L: 697 Bericht aus Münster. 1647 April 24/Mai 4
698–699 Schreiben des Kf. Karl Ludwig v. d. Pfalz. London 1647 April 2/12
700–701 Continuatio protocolli in causa Palatina ( 27. und 28. März st. v. )
702–703 Avise
704 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. [ Nürnberg ] 1647 April 13/23
705–724 Avise
725 Copia Kaißers Ferdinandi III. im Martio anno 1647, doch mit ruckstellung deß
dato im December abgewichenen 1646. jahr außgehenden reformationsbefelchs ann
alle geistlichen zu Österreich.
726–727’ Continuatio protocolli in puncto gravaminum. 1647 [ März ] 18/28, 19/29,
März 22/April 1; vgl. Meiern IV, S. 162f. ( betr. nur 18./28. und 19./29. März )
728–729 Avise
730–731 Kaiserliche Proposition in causa Palatina. Incipit: Es seye eyn- und außerhalb;
vgl. Meiern IV, S. 383–385
732–734 Fürst Johann zu Anhalt an die Gesandten der Stände. o. O. 1647 Februar 16/26
735–736 Fideles et humillimi subditi status et ordines regni Hungariae evangelici
an den Kaiser. Sacrae Maiestati praesentata die 25. Februarii anno 1647 medio duorum
Barna oratore Nicolao Osztroh
736–736’ Resolutio Sacrae Caesareae Regiaeque Maiestatis per decretum statibus et
ordinibus regni evangelicis medio domini Georgii Barna, Jonae Medianskij, Casparis
Bartokovietz et Nicolai Elves Esperiensis die 1. Martii anno 1647 transmissa et
assignata, unterzeichnet von Georgius Orosii. Posonii [ = Pozsony = Bratislawa = Preß-
burg ] 1647 Februar 28
736’–737’ Fideles et humillimi subditi status et ordines regni Hungariae evangelici
an den Kaiser. 1647 März 2
738–738’ Fideles et humillimi subditi status et ordine regni Hungariae evangelici
an den Kaiser. Posonii 1647 März 9
739–740 Memorial der erzbischöflich bremischen Abgesandten an die kaiserlichen Gesandten.
Osnabrück 1647 Februar 26/März 8; Kopie als Beilage zu RKG VI 41 N. 107 ( vgl.
Lorenz S. 165f. )
741–741’ Kff. von Sachsen und Brandenburg und Lgf. von Hessen an den Kaiser ( betr. Erb-
verbrüderung ). o. O., o. D.; vgl. Meiern IV, S. 305f.
742–743’ Differentiae so zwischen der evangelischen auffsatz in puncto gravaminum
und der herrn Kayßerlichen letzten erklerung befunden werden
744–744’ Articulus de reformatis deliberationi legatorum Augustanae confessioni
exhibitur
745 Antwortt der herrn Churbrandenburgischen uf die 6 puncten, so in einem memo-
rial 23 Januarii ubergeben worden
Dem für den Abdruck nicht geeigneten Schreiben Johan Oxenstiernas an Axel Oxenstierna
vom 26. April/16. Mail 1647, A. Ox. Slg. B: I, E 679, folgt der undatierte Brief