Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
190. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 April 5/15
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 6 ] fol. 574–576’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
April 22/Mai 2.
Hochstift Osnabrück. Erhebliche Differenzen zwischen d’Avaux und den schwedischen Gesandten
auf Grund Äußerungen d’Avauxs, wonach das Ziel der schwedisch-französischen Allianz erreicht
und Frankreich zu keiner weiteren Unterstützung Schwedens verpflichtet sei. Causa Palatina.
Marburgproblematik. Mecklenburg. Pommern. Verweis auf verschiedene Beilagen.
Vij hafva i näst förledne otta dagar hafft någre conferencer medh them
keijsl:e och då inbördes reciprocerat våre rationes öfver the sju stridige
saker in puncto gravaminum, som räcknades op i vårt sidste af den 29 pas-
sato [ 29. März/8. April ] . Stifftet Ossnabrugge och autonomien i catho-
liskes länder hafva varit svårast. Caesareani hafva tillförende inthet så
hårdt stådt uppå thensamma, uthan hvadh stifftet Osnabrugge vidhkommer,
någre gånger låtit höra sigh och nästan tillsagt att the inthet ville vara emot
oss och the evangeliske theruthi, såframpt the Frantzöske inthet lade sigh
theri. Duc de Longueville hafver i Munster emot Rosenhanen och d’Avaux
här emot oss sigh förklarat att the inthet ville thet hindra, uthan låta the
keijsl:e göra hvadh the finna gott. Deputatio evangelicorum, beståendes i
10 perssoner, var den 1 aprilis [ 10. April ] till d’Avaux att remonstrera
honom the skääll evangelici hafva at stå på thetta stifftet, med anhängd
begäran at han ville them betrachta och hjelpa saken till ändskap. d’Avaux
hafver svarat att the måtte man sökia sin lycka, Frankrijke ville inthet hin-
dra them theruthi, icke heller för Ossnabrugz skuldh föra kriget. Thetta
svaret togo evangelici op för mycket gott och brachtet till them keijs:e,
såssom hade d’Avaux meent och lofvat att then saken skulle inthet oppe-
halla friden. När caesareani hörde svaret och uthtyddet therhän at Frank-
rijke , som mycket favorizerar biskop Frantz Wilhelm, inthet vill föra kriget
för Ossnabrugge att erhållat för them evangeliske, uthan om alt annat blif-
ver richtigt, täncker fordra sitt folck uhr Tysklandh och inthet gifva mehra
subsidier, vore deputati andre gången hoos d’Avaux och befunne at the
keijsl:es uthtydningh öfver d’Avauxes svar vore effter Frankrijkes inten-
tion , som d’Avaux då medh mehra hafver explicerat.
Mot oss sade han den 2 huius [ 2./12. April ] att han hade ordre ifrå hoffvet
att säija oss dett Frankrijke, hafvandes nu icke allenast fulkomligen och till
alle prickar fullgjordt alliancen medh Eder Kongl:e Maij:tt, uthan och
praesterat mycket theröfver, eenkannerligh med thenne starke cooperatio-
nen i vapnen, inthet funno sigh obligerat hvarken till att vijdare hålla
någon armée i Tysklandh eller förskjutha subsidierne, alldenstundh chro-
norne hade nu sin satisfaction och vore inthet mehra öfrigit än någre små
Tyska furstars och ständers trätor. Frankrijke hafver alldrig tagit sigh them
an eller därhän förstådt alliancen att alle slijka saker skulle här blifva af-
hulpne . Skulle och något finnas öfrigit, så kunde thet uthföras af Eder
Kongl:e Maij:tt allena. Eder Kongl:e Maij:tt hade tillförende Frankrijke
oådtspordt fördt sine vapn uhr Tysklandh in i Danmarck ; thetsamma
kunde och Frankrijke nu göra.
Till svar therpå frågade vij honom först om thet vore hans alfvare eller om
han skämptade medh oss? Han bestodh på samma sin proposition och sade
at han hade fåt sådane mandata ifrå hoffvet. Vij svarade att emedan thet
vore een oförmodat proposition för oss, som vij inthet vore instruerade på,
kunde vij inthet annars än referera then till Eders Kongl:e Maij:tt och ville
förvänta dess allernådigste förklaringh. För våre personer såge vij at thet
skulle komma Eder Kongl:e Maij:tt främmande och underligit före att
Frankrijke låther oss nu sådant säija, icke therföre at han, d’Avaux, för-
mäler thet the hafva alt här lefvat effter alliancen, uthan att Frankrijke skat-
tar att chronorne hafva nu fullbordat alt som the sigh emellan äre förbundne
till och att Frankrijke i dess regard vill nu fordra sin armée uhr Tysklandh
och häreffter hålla inne medh subsidierne. Scopus foederis hafva varit och
är an förnämligen at hägna och försvara chronornes vänner och adhaerenter
och att obtinera iustam et decoram pacem. Therhän vore alt rättat så med
vapnen som tractaterne. d’Avaux måtte man påminna sigh huru liberaliter
plenipotentiarii Gallici inviterade principes et status Germaniae hijt till
tractaten, icke med åtskilldnat om the vore små eller store, uthan alle som
befunne sigh besvärade genom kriget, att här förmedelss tractaten blifva
hulpna. The äre komne. Vij hafva och effter vår tillsäijelsse proponerat och
alt här till d’un commun concert drifvit ständernes interesse. Thet ginge
fuller långsampt, men inthet för vår skuldh, uthan deels genom våre veder-
parters trögheet, deels och för the åthskillige och svåre saker, som kriget
hafver kastat hvar om annan och nu ville reedas uth igen. Vij befunne ther-
iblandh een part som fuller kunde vijsas till andre tjenlige ohrter, men
effter the äre hoos chronornes legationer anbrachte och genom oss hoos
them keijserlige proponerade, så tjänte beäst man väntade theras svar, ther-
effter man thet eena och andra bäst kunde med maneer afskeeda. Gravamina
ecclesiastica vore nu mäst richtige, på någre punchter när. Thesamma synes
och kunna erhållas hoos them keijsl:e, om icke andre lade sigh theremot.
Vij ville inthet förmoda att legati Gallici, som böra cooperera med oss till
scopum foederis, contrecarrera oss i thet eena eller andra. Evangelici status,
som äre chronornes vänner och adhaerenter, fatta then suspicionem om
Frankrijke och måtte häreffter sky therföre, om man icke realmente och
effter gifven parole handtera them. Iura et privilegia statuum vore än oslijtne
och annat mehra som chronorne hafva stoort interesse uthi. Föruthan thet-
ta alt, så vore icke häller Eders Kongl:e Maij:tts och landtgrefvinnans
particularsatisfaction richtig. Interessenterne som böra contenteras hafva
ännu inthet vist: Hertigen aff Mecklenburg opiniasterar; huus Brunsswijk
lägger sigh emot churfurstens aequivalent; ertzbiscopen af Bremen vill
och hafva något. Thet kommer the keijsl:e till att laga therom. Och när
man seer till, så vore d’Avaux i vägen för interessenternes contentement,
i thet han så hårdt strijder för Minden och Ossnabrugk. Vidh så beskaffade
saker, ther både res imperii och Eders Kongl.:e Maij:tts satisfaction inthet
än äre som thet sigh bör och man hafva kan inrättade, kunde man inthet see
eller efftertänckia hvadh som må hafva beveekt them vidh hoffvet at gifva
d’Avaux slijka ordre at tala. Thet som fördes inn om Dannemark vore af
ingen consequence. Eder Kongl:e Maij:tt hade thermed förstördt itt
Keijssarens parthij, som stoodh på footen at falla oss an. Arméen var inthet
uhr Tysklandh, uthan sökte sitt refrechement i Hollstein. Therpå fölgde att
feldtmarskalken herr Torstensson sedan brööt heela then keijsl:e machten
och brachte them till att förstå till thenne tractaten.
d’Avaux badh sedan effteråth någre gånger att vij inthet ville skrifva till
Eder Kongl:e Maij:tt härom. Så talte han lickväl icke allenast då moot oss
både, uthan och när han hafver oss särskildt besökt.
Hvadh för rencontre the keijsl:e hafva hafft med the andre catholiske om
gravaminib[us] vijsar copian under Lit. A.
In caussa Palatina skickade the keijsl:e oss itt sådant opsatt som lit. B inne-
håller . Vij, befinnandes att then saken inthet lijtet hindrar och oppehåller
thet andra jämväll att evangelici status icke allenast separatim, uthan medh
een solenn deputation, som sidst var förmält, rådde och bodo vij ville under
visse conditioner gifva honom, Bavaro, hopning till churdigniteten, som
han henne nu hafver, sampt Öfverpfaltz, hafva oss och emot the Beyerske
uthlåtit på thet slaget och conditionerne satt på alt thet som än är öfrigit och
blifver difficulterat af them kaijsl:e; kunde the thet alt hjelpa till richtigheet,
så ville vij använda vår flijt till Bavari interesse såvijda som thet skee kan,
The hafva nu i några dagar hafft then resolutionen. Hvadh thet värkar
lärer tijden.
I förgår togo vij resolution medh d’Avaux i then Marpurgiske saken och
låthe them keijsl:e henne vetta i går, nembl:en att vij hoppades kunna
disponera the Hessen-Casselske therhän att H:es Furstl:e. Nåde måtte sigh
förnöija om hon finge 1) patrimonialia bona igen, som äre Schmalkalden,
Catzenellbogen och Ustedt , och 2) effter testamentet
så att landtgreeff Georg bekommer två fjerdedeelar heela och landtgref-
vinnan theremot een fjerdedeell och att then eene öfrige fjerdedeelen blefve
them emellan bytter mitt i tut. Thermed finge landtgreff Jöran två och een
halff och landtgrefvinnan halffannan fjerdedeell. Therhän hoppades vij
kunna disponera the Hessen-Casselske och bodo att Trauttmanssdorff ville
göra sin flijt hoos the Darmstadtiske.
Greffven af Trauttmanssdorff svarade det han inthet kunde cooperera ther-
uthi , men ville lickväll inthet läggia sigh theremot; om thet komme så in
instrumentum pacis skulle thet inthet oppehålla värket.
Rätt nu skicka Cassellani sin angelägenheet skrifftlig inn, som lit. C uth-
vijsar .
Hertigens aff Mecklenburg gessandter, som vij sidst berättade vara igen-
kommen , brachte oss sådant förslagh som lit. D medh mehra innehåller.
Vij hafva svarat at thet inthet kunde gå, och måtte han nu inthet rätta sigh
på någre solenne tractater med oss. Vij och the keisjl:e hade communicerat
honom, förän han reeste, hvad som vore sluttit. Thereffter kunde han sigh
rätta och saken ställa.
Gessandten svarade att han inthet hade någon annan ordre eller någon
annan gradus at gå på. Skulle thetta inthet blifva accepterat, så vore han
befallat at optäckia thet åth ständerne och hämpta theras rådh.
Vij hafva, som förr är mält, talt med them Churbrandenburgiske om thet
som Eder Kongl:e Maij:tt desidererar till then Pommerske sakens full-
komlige richtigheet, och thesse thet taget ad referendum. I går var greffven
aff Wittgenstein här och excuserade att svaret blefve så länge uthe; Fromholt
väntades med thet förderligaste hijt och skulle förat med sigh.
Hur churfursten förklarar sigh emot hertigen af Croy vijsar bijlagan under
lit. E.
Rät nu blifver oss communicerat ständernes här formerade guthachten i
then Pfaltziske saken, och finnes under lit. F.
Under lit. G är Snolskis och h. residenten Rosenhanens breeff.
PS:
Effter posten är nu lagder emellan Bremen och här, så at Svänska brefven
kunna häreffter ordinarie komma om måndagen, ty hafva vij och rätt nu
bekommit E. K. M:tts tvenne breeff af den 20 passato [ 20./30. März ] .
Vij velle regulera oss effter E. K. M:tts nådigste ordre theruthi och vänta
at h:r Ershen måtte ju förr ju hällre komma.
B: 583–585 Kaiserliche Vorschläge zur Pfalzfrage
C: 586–586’ Eingabe Hessen-Kassels zur Marburg-Frage. Osnabrück 1647 April 4/14
D: 587–588’ Eingabe des mecklenburgischen Gesandten Dr. Kayser. Osnabrück 1647 April 2/12
E: 589–590’ Schriftstück des Kf. von Brandenburg betr. Hg. von Croy. Kleve 1647 April 4/14