Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
157. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 März 1/11

3
[ 130 ] / 157 / [ 177 ]

4

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


5
Osnabrück 1647 März 1/11

6
Ausfertigung: DG. A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 308–310’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
7
März 19/29.

8
Verzögerung im Postverkehr. Gravamina der Stände. Causa Palatina. Schreiben von Mortaigne
9
und Douglas. Problem eines Waffenstillstandes mit Bayern. Hessen-Kassel. Entschädigung für
10
Adm. Friedrich von Bremen. Visite der bayerischen Gesandten: Pfalzfrage; erwünschte Annähe-
11
rung an Schweden; gravamina. Pfalz-Neuburg.

12
Vij skrifva hvar ottonde dagh medh Hamburger posten och kunna förthen-
13
skuldh inthet vetta hvadh som må hafva hindrat at Eder Kongl:e Maij:tt,
14
som de allernådigste breef, daterat Stockholm den 6 [ 6./16. Februar ] och
15
hijt bracht then 27 passato [ 27. Februar/9. März ], förmäler, inthet hafven
16
med näst tillförende ankomne post bekommit vår underdånigste skrifvelsse
17
härifrå. Then sidste, som i dagh otta dagar sedan afgick , vijsar i hvadh
18
laagh och terminis tractatus gravaminum, caussa Palatina och landtgref-
19
vinnans satisfaction sampt then Marpurgiske controversien då vore.

20
Een af Altenburgerne, två Brunsswijk-Lunenburgiske och två Wetterauiske
21
sampt Strassburg- och Nürnbergisk stääderss gessandter

31
Wohl Dr. Heinrich Langenbeck (Braunschweig-Lüneburg-Celle), Dr. Jakob Lampadius ( Braun-
32
schweig -Lüneburg-Grubenhagen und Kalenberg), Dr. Johann Geissel und Dr. Jobst Heinrich
33
Heidtfeldt (Wetterauische Grafen), Dr. Marcus Otto (Stadt Straßburg), Jobst Christoph Kreß
34
von Kressenstein und Dr. Tobias Oelhafen (Nürnberg); vgl. APW III D 1.
, såssom härtill
22
brukade i evangeliske ständernes ängare uthskott at breedevidh oss bijvista
23
tractatum gravaminum, brachte oss först i förgår evangelicorum nyss
24
gjorde opsatt

35
Vgl. Evangelicorum declaratio in puncto gravaminum legatis Suecicis d. 27. Febr.
36
anno 1647 exhibita ( Meiern IV S. 86–89 und 89–99); Der evangelicorum endliche
37
erklärung in puncto gravaminum nach dem deutschen aufsatz ( Meiern IV S. 99–109);
38
vgl. auch Meiern IV S. 109–113; Odhner S. 226f.
, sådant som thet nu fogas här hoos under lit. A, medh anhängd
25
flijtigh tacksäijelsse för then mödo, arbete och ijfver å Eders Kongl:e
26
Maij:tts vägnar vij alt härtill hafva hafft ospardt för ständernes, eenkannerligh
27
evangelicorum, allmänne vällfärdh at hjelpa them uthuhr the stoore och
28
djupe besvär, som theras vedervertige them hafva ifrå then eena tijden till

[p. 321] [scan. 377]


1
then andra störtt uthi. Sedan the finge caesareanorum opsatt och förslagh,
2
hade the, så mycket möijeligit var, skyndat medh sitt svar, men, befinnan-
3
des i thet keijsl:e månge saker, emot hållen concert, deelss uthlåtne, deels
4
tillsatte, och thet projectet nästan efter thet förra inrättat, hafva the måst
5
taga mehra tijdh at väll öfverläggia een så högh och vichtigh saak. Uthi
6
ordningen af articklarne hafva the inthet kunnat föllja thet keijsl:e uth-
7
kastet , effter thesse 1) in articulo de immediatis ringa tala om the evange-
8
liske , men operosissime et in optima forma om the catholiske; 2) föra the
9
rikssens frije ridderskap och ständer under subditos, hvilket evangelici
10
inthet kunna gilla, aldenstundh caesareani måtte medh tijden, etiam ex hoc
11
capite, vella draga them therunder, ständerne som patrimonialundersåtter
12
och ridderskapet som Keijssarens knechtar. På rikzstädernes vägnar
13
praecaverade the att thet icke måtte them, städerne, lända till förfångh
14
att rikssens frije ridderskap vore satt för åth. Hvadh vij elljest ratione
15
materiae funno för gott at sättia thertill och ändra, såssom om stiffterne
16
Eder Kongl:e Maij:tt får till satisfaction och annat slijkt, thet stälte the i
17
vårt sköön.

18
Effter the keijsl:e hafva som oftast hoos oss och ständerne låtit maana på
19
maturationen af thetta svaret, tyckte vij vara rådeliget at jagh, Salvius,
20
måtte strax reesa till the keijsl:e at vijsa them huru när thet var kommit
21
medh opsattet och discurrera något medh them theröfver, lofvandes them
22
thetsamma, så snart vij hade oss emellan fåt saken öfverläggia, och thertill
23
at göra hvadh som finnes tjenligit. När jagh kom till grefven af Traumanss-
24
dorff , som hade Vollmar hoos sigh, vore the begirige at see och läsat,
25
begärandes at behålla thet hoos sigh. The skole nu vara till värka at opsättia
26
något thermot.

27
I then Pfaltziske saken är sedan inthet något synnerligit förefallet.

28
Den 23 passato [ 23. Februar/5. März ] kom een courrierer på 5:te dagen
29
hijt ifrå Ulm, uthskickadt af the Frantzöske deputerade Trassy

41
Alexandre de Prouville Tracy: vgl. [ Anm. 1 S. 25 ] .
och Mar-
30
seilly

42
Marcilly-Croissy: Antoine Fouquet, sieur de Marcilly-Croissy; nach Chigis Gesandtenliste
43
französischer Resident in Bayern.
. Han brachte breef medh sigh till migh, Johan Oxenstierna, ifrå
31
generalerne Mortaigne och Duglas, som innelijchte copier under lit. B, C
32
innehålla.

33
d’Avaux berättade at hans ährende var at communicera duc de Longueville
34
och honom the Beyerskes förslagh om armistitio particulari. Han ville och
35
icke allenast höra vårt sentiment, uthan och att vij måtte styrckia feldtmar-
36
skalken Wrangell till at fahra fort till sluthet. Thermedh kunde man för-
37
minska Keijssarens parthij och desto förr obligeran till een ährligh fridh.
38
Beyern vore heelt resolverat thertill, sedan han hade sedt att the keijserlige
39
inthet vella fort, och eenkannerligen märkiandes at huus Österrijke och
40
Spanien förknippas nu förmedelss thet nya gifftermåhlet emellan kongen

[p. 322] [scan. 378]


1
aff Spagnien och Keijssarens dotter

40
Philipp IV. heiratete am 8. 11. 1649 Maria Anna, Tochter des Ks. Ferdinand III.; vgl.
41
Isenburg II T. 49.
mehr och mehr tillsamman. Frankrijke
2
vore viss på att Beyern hade alfvar medh sitt tilbudh och varder hållandes
3
thet han nu sluther. Skulle thet falla betänckeligit på Eders Kongl:e
4
Maij:tts sijda, så vore Frankrijke resolverat at slutha stilleståndet medh
5
Beyern, fölljandes theri the exempel the hafva för sigh medh Chursachssen
6
och Brandenburgh.

7
Vij svarade dett vij fuller hade fått breef af Mortaigne och Duglas, men
8
inthet af feldtmarskalken sjelf, och vijste altså inthet egentligen hvadh inten-
9
tion och motiver han hafver till thenne tractaten. Förmodelig finge vij medh
10
thet första efterrättelse therom. In antecessum remonstrerade vij lickväll
11
honom the betänckiande som Eder Kongl:e Maij:tt altidh hafven hafft
12
at ingå itt slijkt armistitium medh Beyern och then olijkheet som är emellan
13
honom och the andre två ofvanbem:e churfurstar, brukandes thertill the
14
argument som Eders Kongl:e Maij:tt i sitt nådigste breef till oss af den
15
10 novembris 1645 [ 10./20. November 1645 ] infören. Therpå komme i dagh
16
feldtmarskalkens ägne breeff, som lit. D, E, F uthvijsa medh bijlagor. Under
17
lit. G, H, I, K finnes hvadh jagh, Johan Oxenstierna, hafver om thenne
18
saken svarat them i Ulm och feldtmarskalken herr Wrangell.

19
Then Hessen-Cassellske saken står nu lijkasom för 8 dagar sedan.

20
Hvadh Reinkingk hafver här hoos oss ingifvit på sin herres vägnar finnes
21
under lit. L.

43
Vgl. Lorenz S. 165f.
Han besvärar sigh mächtog ting öfver grefven af Trautmanss-
22
dorff , som skulle thenna hafva snöpligen fägnat Reinkingk vidh första visi-
23
ten

Vgl. Lorenz S. 165f.
i thet at Trautmanssdorff, märkiandes at Reinkingz värff gick uth på at
24
få aequivalent för erkiebispen, skall hafva fallet i hans taal och sagt at thet
25
vore nu för seent at tala therom, obligerandes honom, Reinkingk, at ther-
26
med brytha af sin proposition och taga affskeedh. Vij läggia oss inthet stoort
27
i then saken och hans postulatum, uthan låtha Reinkingk theri göra och
28
försökia hvadh han kan uthrätta.

29
Något förrän thenne posten skulle affärdas vore the Beyerske här. The
30
contesterade till een begynnelsse af sitt taal at theras herre medh een oprich-
31
tig intention och ijfver altidh hafver sökt och än söker till att bijläggia
32
thette blodige kriget; och såssom the i sjelfva gärningen hade spordt at
33
Eder Kongl:e Maij:tt på sin sijda hafver samma måhlet och låther oss
34
syfta och trachta therefter på alla görlige sätt, altså vore the kommat recom-
35
mendera sin herres interesse till thet bästa. The införde therhoos något om
36
Pfaltzgreeff Fridrichz brott och theras herres rättmätige praetension ther-
37
emot . Och efter thenne, the Beyerskes, praetension vore funderat och
38
förthenskuldh gillat icka allenast af Keijssaren och heela Romerske rijket,
39
uthan och af andre potentater och republicer theruthom, ville the förmoda

[p. 323] [scan. 379]


1
at Eder Kongl:e Maij:tt inthet skulle vara theremot. I then förhoppningh
2
hade the usque ad invidiam aliorum därhän arbeetat at Eders Kongl:e
3
Maij:tts satisfaction måtte blifva richtig och Eders Kongl:e Maij:tt itt
4
medståndh uthi Romerske rijket. Theras nådigste herre, hafvandes spordt
5
icke allenast Eders Kongl:e Maij:tts stoore macht, uthan och christelige
6
intention at beskydda Romerske rijket för them som theri och med theras
7
kraffter hafva sökt at underkufva andra, vore sjelf resolverat at sökia itt
8
närmare bandh medh Eder Kongl:e Maij:tt, hafvandes therhoos före, ja
9
reeda stält i värket, at hans son per testamentum må inbindas icke allenast
10
at värda och respectera, uthan att hålla sigh intimius till Eder Kongl:e Maij:tt.
11
Therpå svarades att thetta närvarande fridzvärket bestode och vore bemängt
12
med så månge och differente interessen at thet för sin ägen beskaffenheet
13
vore svårt och tungt at bringa till thet föresatte måhlet. Eder Kongl:e
14
Maij:tt hafven hafft och hafven än all mödo och omkastnadt ospardt at
15
hjelpat thertill. Eders Kongl:e Mai:tts particularsatisfaction, som nu något
16
så när är richtig, hafver varit framstält i the terminis att han inthet hafver
17
kunnat hafft stoor svårheet eller förorsaka andra invidiam. Att the lickväll
18
skole hafva hulpit under, ville man behörligen erkänna. Eders Kongl:e
19
Maij:tts förnämste satisfaction står i rikssens allmänne och ständernes parti-
20
cular contentement; theribland är och then Pfaltziske saken, att hon och
21
måtte här änteligen slijtas och förlijkas. Man hade i begynnelssen när grefven
22
af Trautmanssdorff kom hijt förolat at i the conferencer som immediate och
23
uthan andres intervention hålles, gå förbij the saker som kunna förorsaka
24
ordkast och bitterheeter, såssom är remonstratio iustitiae eller iniustitae på
25
then eene eller andre sijdan; thet tycktes och vara tjenligast i then saken,
26
efter slijka deductiones lijtet byggia opp, men inveckla och hindra värket
27
mehr och mehr. Hvadh sjelfva ährendet vidkommer, ville man inthet
28
tvifla at theras herre nu skulle hafva orsak at låtha ofvanbem:e tvist komma
29
till ändskap, befordrandes på sin sijda och effter sin gode förmögenheet sitt
30
fädernesslandz roo och vällfärdh. Att man nu må i sjelfva gärningen see och
31
itt vist kännemärkie finnas att thet är sjelfva alfvaret med theras contestation,
32
vore af nöden att the på sin herres sijda sökte och gjorde 1) itt temperament
33
icke allenast i churdigniteten, uthan och med restitutionen af the Pfaltziske
34
länderne; sedan och att the medh all macht befordrade gravaminum förder-
35
ligaste afhjelpande. Eder Kongl:e Maij:tt ville man underdånigst referera
36
theras herres offerte och vij imedlertijdh häraf see huruvijda the i sjelfva
37
gärningen fullföllja samma sin gjorde contestationer.

38
Therpå regererade the 1) om churdigniteten, att then inthet kunde medh
39
foogh och skääll tagas ifrå theras herre. 2) Hvadh Öffverpfaltz anginge,
40
kunde theras herre inthet fået, så höllo han sigh till Keijssarens handskrifft
41
och hans erffländer; thet skulle inthet dröija värket. 3) Gravaminum
42
afhjelpande hade the mehr än alle andre, ja medh the andre catholiskes
43
förtret, drifvitt och ville än göra hvadh them anstår. Thet var, så korteligen
44
till refererandes, theras värff och svåret på vår sijda.

[p. 324] [scan. 380]


1
Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste breeff af den 31 decembris anno 1646
2
[ 31. Dezember 1646/10. Januar 1647 ] sampt copian af resolutionen, som
3
Griessheim hafver fåt i pfaltzgrefvens aff Neuburgh värff, hafva the Neu-
4
burgiske i går hoos oss låtit inlefverera. I morgon komma the sjelfve till oss.


5
Beilagen zu DG, A I 1 , Legat [6]:


6
A: 311–320 [ Der evangelicorum endliche erklärung in puncto gravaminum ( Meiern IV, S. 99 )] ;
7
vgl. Meiern IV, S. 99–109; lat. Text: S. 89–99

8
321 Extract protocolls sessionis evangelicae 143 den 26. Februarii h. 7 mat. 1647

9
B: 322 Mortaigne und Douglas an Johan Oxenstierna. Ulm 1647 Februar 8/18 [Nr. 136]

10
C: 323 Mortaigne an Johan Oxenstierna. Ulm 1647 Februar 10/20

11
D: 326–327 C. G. Wrangel an Johan Oxenstierna ( betr. Eroberung der Mainau ). Hauptquatier
12
Bregenz 1647 Februar 7/17

13
324–324’ Accordtspuncta, unterzeichnet von C. G. Wrangel und Johann Warner Hundpiß
14
von Waltrambs. Insel Mainau 1647 Februar 3/13

15
Förtekning opå dee stycker, ammunition och gewehr som ähre fundne på slottet
16
Meinow

17
E: 333–333’ C. G. Wrangel an Johan Oxenstierna ( Militaria betr. Lindau und Weißenburg ).
18
Hauptquartier Bregenz 1647 Februar 10/20

19
334–335 Puncten, welche zwischen der Römischen Kayserlichen Mayestät undt
20
Churfürstlichen Durchlaucht in Bayern allhie anweßenden generalspersohnen etc.
21
undt der chron Schweden obristleutenanten undt commandanten der statt Weißen-
22
burg übergab wegen deren geschloßen worden, unterzeichnet von Ternemont, Enke-
23
vorint
, Georg Friderich von Holtz sowie – schwedischerseits – A. Weiber. Weißenburg 1647
24
Februar 2/12

25
F: 336–336’ C. G. Wrangel an Johan Oxenstierna. Hauptquartier Bregenz 1647 Februar 12/22
26
[Nr. 138]


27
Hierzu Beilagen:


28
328–330’ 1: Instruktion C. G. Wrangels für Mortaigne, Douglas, Snoilski. Hauptquartier
29
Bregenz 1647 Februar 10/20

30
331–332 2: Proposition der bayrischen Deputierten bei den Ulmer Waffenstillstandsverhand-
31
lungen (Rauschenbergk, Kütner, Schäffer). [Ulm] 1647 Februar 18

32
I: 337–337’ Johan Oxenstierna an Mortaigne und Douglas. Osnabrück 1647 Februar 24/
33
März 6 [Nr. 150]

34
G: 338–338’ Johan Oxenstierna an C. G. Wrangel. Osnabrück 1647 Februar 17/27 [Nr. 145]

35
H: 339–340 Johan Oxenstierna an C. G. Wrangel. Osnabrück 1647 Februar 24/März 6
36
[Nr. 151]

37
K: 341 Johan Oxenstierna an C. G. Wrangel. Osnabrück 1647 März 1/11 [Nr. 158]

38
L: 342–343 D. Reinkingk an Johan Oxenstierna und Salvius. Osnabrück 1647 Februar 26/
39
März 8; vgl. RKG VI 41, Beilage zu Nr. 107

40
344 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. N [ ürnberg ] 1647 Februar 19/
41
März 1

42
345–345’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1647 Februar 26/März 8 [ Nr. 153 ]

43
346–348’ Rationes hvarföre stifft Ossnabrugg bör förblifve hoos them evangelische,
44
Francisco Wilhelmo et pontificiis exclusis

45
349–351’ Mgf. Albrecht von Brandenburg-Ansbach an Kammermeister Müller in Münster.
46
Ansbach 1647 Januar 10/20

47
352–353’ Mgf. Christian von Brandenburg-Bayreuth an seine Gesandten in Osnabrück [ Aus-
48
zug
]. Bayreuth 1647 Januar 11/21

[p. 325] [scan. 381]


1
354–354’ Mgf. Christian von Brandenburg-Bayreuth an Mgf. Albrecht von Brandenburg-
2
Ansbach [ Auszug ]. Bayreuth 1647 Januar 12/22

3
355–359 Avise

4
360 Schreiben des Kommandanten von Lauingen [ bei Dillingen/Donau ]. [ Lauingen ] 1647
5
Februar 9

6
360–362’ Avise

7
362’ Schreiben Königsmarcks. Besigheim 1647 Februar 5/15

8
362’–367’ Avise

9
368–368’ Postulatum coronae Sueciae punctum satisfactionis et in specie Wismariam
10
et archiepiscopatum Bremensem et episcopatum Verdensem concernens

11
369–372 Avise

12
373–373’ Conventio inter regni Sueciae et electoris Brandenburgici legatos. Osnabrück
13
1647 Januar 20/30; vgl. Meiern IV, S. 270f. sowie S. 265f., 266–270

14
374–379’ Avise

Dokumente