Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
152. Johan Oxenstierna an Rosenhane Osnabrück 1647 Februar 25/März 7
–/ 152 /–
Osnabrück 1647 Februar 25/März 7
Konzept: J. Ox. Slg. A: II, E 921.
Gravamina. Causa Palatina. Causa Hassiaca. Ulmer Waffenstillstandsverhandlungen.
Vij arbete ännu lijkesom för med gravaminibus och Pfaltz – och Hessiske
saken. Stenderne läta oss rätt nu säija att the bliffve till i morgen moot eller
strax efftermiddagen färdige med sitt opsatt på Latin och Tyske.
The keijserlige vele att vij, hafvandes commission af evangelicis, måtte
them oåtsport procedere och uthlefverere projectet effter vårt gottfinnande
att thermed vinne tijd och en fördeligere fridh, som man inthet så lätt kan
få när man vill höre en hop different hufud, regerade af particularinteresse
och intentioner, hvilket förslag hafver nogon apperentze. Men när man
theremot beskåder the keijserliges intention, så är thette förslaget fult med
misstanker. Thet är vijst och kan med sjelffva med eventu bekräfftes att thet
äre ännu någre saker i gravaminibus som the keijsl. inthet vele gifve effter.
När vij nu för oss och ständerne oåtsport skulle i thet ene eller andre låto
något falle, kunde först the keijserlige och sedan the som bland ständerne äre
antingen ille affectionerade eller obetänkte thermed få orsak att beakdente
oss som hade vij effter undfångne satisfaction kastet the andre öfver ände
och thet lithet achtet; men hafva tycht vara tryggere att unne them thesse
dager till att sjelfve öfverväga sak, helst nu in moot slutet, på thet the då
måtte se och hereffter kunne saija att vij inthet hafve heri gjordt pro [ im-
pedimento oder implicatio]. Thertill kommer och att man finner bland
gravamina någre saker som vij för K. M:ttz interesse nödvändigt moste stå
på. Thet kan man bättre göre när caesareani vette att ständerne äre af en
mening med oss. Inne 2 a 3 dager hoppes vij liqvel kunne komme uth med
opsattet in puncto gravaminum.
Hvad som är passeret in caussa Palatina och Hassiaca sedan mitt sidste bref,
thet finnes på här hooslagde copier under a, b, c, d. Curriren ifrån Ulm
brachte till mig innelaghte bref som sändes in originali och väntes med
näste lägenhet hijt igen.
D’Avaux hafver inthet talt med mig om the Beyerske tractate; om duc de
Longeville rörer något therom, det varder her resid. förmodelig skafvandas.
Jag kan nu inthet så egentligen vette hvad rationes feldtmarskall her Wran-
gel nu hafve[r] att tractera med the Beyerske allene. Uthan tvijfvel måtte
något synne[r]ligit vore som honom beveker, kanske på the Fransöskes
sijda. Men mig tycher att thet på thet vijset och vår sijda näpligen är ansedt
till något particular slit, effter K. M:tt till dato hafver för vichtige skäl
improberet slijket särski[l]t tractat med Beyern, såsom the ther är af ann〈an〉
consideration än Chursaxen och Brandenburg, så för sijne närvarande macht,
praetensioner och ståltheet. Skulle nogot stillestånd slutes, tyches thet vara
bättre och tjänligere med Kejsarn och Beyeren ihop än thenne allena.