Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
103. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1646 Dezember 28/1647 Januar 7
Osnabrück 1646 Dezember 28/1647 Januar 7
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 1243–1244; Eingangsvermerk Stockholm 1647
Januar 14/24.
Antwort auf die Kritik Königin Christinas. Satisfaktionsfrage: Verhandlungen mit Lamberg,
Volmar und Krane über Abtretung ganz Pommerns, Wismars, Bremens und Verdens ohne Zu-
stimmung der Inhaber; Trauttmansdorff und Contarini in Osnabrück erwartet; Gründe für die
kaiserliche Bereitschaft, Schweden ganz Pommern abzutreten; Forderungen der pommerschen Stände.
Af den ordre som E. K. M:t allernådigst hafver behagat gifva oss i förledne
maij och septembris monade hafve vij varit i then meening at E. K. M:t
hölle bätter halfva Pommern medh interessenternes consens än heel uthan
theres consens
Dies trifft zu für APW [ II C 2 Nr. 192 ] ; aus [ Nr. 112 ] und [ 124 ] kann ich diese Schlußfolgerung
nicht entnehmen.
och gjort våre underdånige relationer till E. K. M:t, doch altidh hoos våra
propositioner satt ett que, som man plägar säija, at vij hafve haft frija och
obundna händer at taga aff eller sättia till och således förandra satisfactions-
puncten som tijden och ordren till äffventyrs motte förandra sigh, och hafve
altså heela den saken intill dato hollit in integro.
Nu sedan vij på nogra postar hafve nogare begrijpet E. K. M:tz aller-
nådigste intention, så hafve vij i går medh greff Lamberg, Wolmar och
Crane aftalt at E. K. M:t varder nu uthan interessenternes consens (eftersom
hvarken erchiebispen af Bremen eller hertigen af Mechelburg eller Chur-
brandenburg consentera vele) behollandes heela Pommern, Wissmar och
stiffterne Bremen och Verden medh Kaijsarens och Röm. rijkzens garantie
och manutention. Och står nu allenast tilbakes at vij skrifftligen affatta heela
satisfactionspuncten såsom den instrumento pacis skal insereras. Till den
ända lofvar Trautmansdorff vele vara här innan 3 dagar at vij sålunda öffver
heela värket accordera måge, hvartill Gudh alzmächtig mildeligen förläne
sijn nådh och välsignelse.
Venetus vil ock fuller komma hijt at gå oss emellan, men vij stå ännu ahn
om vij thet vele begäre både för religionen och stora praesenter skuld.
Och blifver nu thet svåresta huru garantien må skriftligen rätt fattas. Vij
förnumme så i går som altidh tilförende at the kaijserische äre benägnare
till detta förslaget än thet förre om halfva Pommern. Om thet nu kommer
äfven af en godh affection till E. K. M:t eller at minska Churbrandenburgs
macht, eller at Kaijsaren får therigenom lijkasåsom ett ius til at gifva bort
statuum land (doch cum consensu imperii) härefter, eller at han meenar
såledesalrakortast och uthan sins och the catholische stiffters skada komma
af medh satisfactionen uthan vidare erstattung, eller at han vil thermedh
gifva them och androm enn minnesbäta, at the een annan gång icke skole
så lätteligen sökia fremmande hjelp moot sigh, eller at han vil härmedh
committera E. K. M:t medh the evangelische och kanskee andra uthländsche
interessenter och således revangera sigh, eller hvadh andra considerationer
han härhoos må hafva, thet må Gudh veta, och varder thet tijden bätter
uppenbarandes. Vij vele beflita oss at fatta garentien som bäst vij förstået
och thet öfriga befahla Gudh och tijden.
Thet synes fuller nu nogot vela hastas medh slutet, så at hvar och en må in
januario veta om thet skal blifva fridh eller icke, eftersom allmänt therföre
holles at ther saken traineras in februarium, så moste hvar och en begynna
göra provision till een ny campagnia, hvartill ingen synes gerna vele komma
låta.
Värst läre vij nu hafve medh the Pommerske ständerne, som öffver motton
ogärna see at E. K. M:tt och Churbrandenburg icke förlijkas. Pommern
och the andra örter kunne nu inthet vara uthan starka garnisoner, garniso-
nerne vele fordra stoort underhold, underhollet tullarnes och nya skattars
continuation. Och thet är thet som the alt vela medh friden hafve uphäfvet,
nemligen 1) alla fortificationer eller forter som tempore belli äre gjorde,
2) alla guarnisoners afskaffande, 3) licenternes cassation, 4) at E. K. M:t
igenkallar alla donationer som äre giffna på tafelgodzen och sedan under-
holler heela staten af be:te godz och icke besvärer ständerne och under-
såterne öffver thet the tempore pacis äre vahne och berättigade at uthgöra,
5) at regimentet beställes aff infödda allena och icke af uthländske, 6) at E.
K. M:t ju icke må få privilegium de non appellando, fruchtandes at ther
the icke skulle beholla benificium appellationis, så motte till äfventyrs gou-
verneurerne tractera them pro libitu och the sålunda af fritt folck blifva
gjorde till sclaver, hvilket alt theres fullmächtige här således uthtryckeligen,
muntligen och skrifftligen
Vgl. Meiern III § XXXV S. 782–788 .
desslijke äre saker af vidt uthseende vij äre theropå instruerade, och the
vele ingalunda thertill förstå, beropandes sigh på sina privilegier och kunge-
lige promisser och at the hafve derföre sökt E. K. M:tz hjelp moot Kaijsaren
at the icke ville nogot sådant lijda af honom, så vil detta blifva oss nogot
svårt, hälst efter tijden vil härefter icke lijda att vij skole kunna afvänta
monga postar och förklaringar på alle sådana infallande quaestioner från
E. K. M:t, ja, efter vij på denne relation inthet svar hafve at förvänta förän
moot medio februarii, innan hvilken tijdh alla deelar vela hafva ändskap
på saken. Derföre önske vij at vij motte på the postar som nu i morgon
och härnäst ahnkomma få E. K. M:tz äntliga förklaring på thet som både
the Pommerske i gemeen och Strålsund in specie om offvanbe:te punctar
inlagt haffve. Kan thet icke skee, då moste vij åtminstonne således sökia til
at blifva i generalibus at E. K. M:t må så mycket möijeligit är blifva
oobligerad i the små saker.
1245 Der Augspurgischen confession verwandten fürsten und stände im December
des 1645. jahrs zu Münster ubergebene Religionsgravamina [ Druck, S. 1–60 ]