Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
92. Rosenhane an Königin Christina Münster 1646 Dezember 20/30
–/ 92 /–
Münster 1646 Dezember 20/30
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 1296–1299; Eingangsvermerk Stock-
holm 1647 Januar 7/17.
Gesandtschaft Plettenbergs und St. Romains beim Kf. von Brandenburg: Proposition; kurfürstliche
Resolution. Vorwürfe Longuevilles: Unsicherheit infolge sich häufig ändernder schwedischer Forde-
rungen ; Verdacht, Schweden wolle den Friedensschluß verzögern. Visite bei Trauttmansdorff: kur-
brandenburgische Resolution; Abtretung Pommerns sine consensu electoris; Vorschläge der Gesandten
der pommerschen Stände. Niederländisch-spanische Verhandlung vor dem Abschluß, daraus resul-
tierende französisch-niederländische Spannungen; Servients Reise in die Niederlande.
Ifrå thet Eders Kongl. M:t jag underdånigst månde berätta
Vgl. [ Nr. 75 ] .
tvänne utskickade ifrå käijserl. och Frantzösche gesandterna till churförsten
aff Brandeburg vore affsända, ähr uppå thänna sidan uthi Tyske tractaten
intet vidare företagit. Omsider ähre bemälte deputati, nämblig Plättenbärg
i förgår och S:t Romain i afftons, igänkomne. Och såsom ryktet strax bleff
utspridt att the hooss b:te churförste intet haffva ärhållit thet som begärt
var, uthan tvärtemot att churförsten skulle haffva gjordt sig mycket otålig,
och i synnerheet iffras emot them käijserl. och hotas likasom han nödgas
resolvera till thet han älljest intet gärna gjorde, haffver jag vinlagdt mig att
bekomma in scripto hvad som thememellan var passerat
Vgl. [ Anm. 1 S. 123 ] ; Breucker S. 75.
i dag fick copian utaff theras proposition till churförsten, såsom jag dän
härhooss E. Kong. M:t underdånigst insinuerar , besökte jag däruppå
härtigen aff Longeville att förnimma om så måtte vara passerat, emädan
någre conditiones däruthi befunnes som för dätta intet haffver varit omtaalt
och mera syntes vara införde till att göra churförsten affspänning än som
till att facilitera hans consens och bevillning, hvaruppå mig bleff till svars
giffvit att käijserl. gesandterne haffva låtit dän propositionen således upsättia,
icke att därvid ändteligen så skulle bliffva, uthan till att sondera churförsten,
och att the väll något skulle affslå där the förnumme honom villig att
beqväma sig, och att Frantzösche legationen haffver intet kunnat satt sig
däremot, uthan mått låta så skee.
Churförstens förklaring vore då ändtlig sådan att där E. K. M:t conten-
terade sig med Förpomeren allena, skulle han därtill giffva sitt samtycke
och låta sig finna raisonable uthi dän aeqvivalent han däremot begärar.
Män till att cedera Stetin, Gartz och Wollin, skulle allrig skee med hans
bevillning.
Och såsom jag däremot replicerade att the sväre conditiones, som föreslagne
ähre, måtte haffva bracht churförsten till dän resolutionen, svarade härtigen
att the conditiones haffva thet intet värkat, uthan mera thän förandring
som ähr spord hooss E. K. M:tz legater, hvilka skulle haffva förtröstat
Brandenburgesche gesandterna att E. K. M:t intet åstundar något i Pome-
ren , uthan vill sökia sin satisfaction annorstädes, hvilket sädan thet ähr
bliffvit utspridt och kommit till churförstens öron, vore intet under att han
således opiniastrerade. Vid dän occasionen beklagade sig bemällte h. Longe-
ville högligen däröffver att sådane förandringar intet bliffva them förtroligen
communicerade, så att the fördänskull intet kunde tjäna E. K. M:t i sakerna
som the gärna ville, ty när the arbetade och dreffve värket på thet ena för-
slaget , så fölle E. K. M:tz legater därifrå på ett annadt, hvarutaff the såväll-
som the käijserl. bleffve förvirrade och intet viste hvad the skulle hålla sig
vid. Och thär man alla sådanee particularförslag ville acceptera och däruppå
vänta att E. K. M:t förklarade sig på hvart och ett i synnerhet, skulle
lätteligen komma att någre protesterande Behemer föresloge kungeriket
Behemen och någon tid thäräffter en annan Schlesien äller något annadt till
satisfaction, att däruppå allrig skulle bliffva ändskap. Och äffter the alltså
dubiterade om E. K. M:t icke häller såge continuationen aff kriget, önskade
han att the thet fullkomligen måtte veta, att the däräffter i lika måtto kunde
rätta sine saker. Hvad han älljest mera slikt förebrachte, understår jag mig
intet E. K. M:t mäd att besvära.
Greffven aff Trautmansdorff besökte jag sammaledz i dag aff occasionen att
önska honom god julehällgd, som här emellan gesandterna ähr brukeligt.
Därvid kom han strax till att berätta huru churförsten aff Brandeburg haffver
förklarat sig allrig i evigheet villja släppa Stetin och the öffrige platzar till
Hinderpomeren hörande, ehuruväll Frantzösche gesandterna haffva offererat
honom pinguissimas conditiones, som hans formalia lydde, hvilke han intet
ville berätta, äffter han förmente sådant bliffva mig aff S:t Romain nogsamt
kungjort. Alltså föll han strax därpå att där E. K. M:t härmed icke vore
tillfredz, så måste man träda till thän andra conditionen som E. K. M:tz
legater uthi sin proposition till them käijserl. och uthi sitt breff sedermera
till Frantzösche gesandterna haffva föreslaget, nämblig ipso invito att behålla
altsammans. Om thet andra, the Pomersches förslag, kom han och obiter
till att discurera och höllt thet något orimligit, brukandes the orden eß ist
kinderwerk och förmente att hvarken E. K. M:t och cronan Sverige äller
imperium vore därmed betjänt. Han låt sig och märkia gärna villja reesa
öffver till Ossnabr. om hans hällsa så kunde tillsäija, män hvar och icke ville
han informera en aff sine colleguer som skulle med E. K. M:tz legater aff-
handla thet ena och thet andra. Män duc de Longeville bekände sjukan stå
däruthi att så länge han ingen apparence såge att kunna något uträtta, så
skulle han icke häller begiffva sig härifrån.
Mäd Spansche tractaten ähr så beskaffvat att Staterna ähre med them Span-
sche fullkomligen richtige, att icke thet ringaste them emellan differerar,
som härtigen aff Longeville själlff bekände, och haffva the i thässe förledne
dagar ändtligen villat sluta, så att emellan them och Frantzösche legationen
svårt contestationen ähre förefallne med störste iffver och vehemence.
Omsider haffva Frantzoserna bracht någre aff Statische gesandterna på sin
sida och thätt ärhullit att slutet bliffver tilbaka intill thäss h. Servien kommer
igän frå Hålland, dijtt han i går förreste. Orsaken till hans resa föregiffv[it]
vara dän tvist som ähr emellan Frankerike och Staterna öffver fredens säker-
heet , i thet att Frankerike begärer att Staterna skulle obligera sig att stå med
Frankerike och ryggia freden ifall att Spanien komme till ruptur med Fran-
kerike , hvilket och Galli reciproce ville göra, såframt freden med Staterna
skulle bliffva violerad. Thätt Staterna ähre tillfredz med och haffva bevilljat
där rupturen skulle förorsakas i Frankerike, Roussillon
som Frankerike innehaffver i Nederland, män hvad som i Catalonien och
Italien skedde, ville the intet låta binda sig till att försvara. Thätta förutan,
som h. Servien förnembligen skulle negotieera i Hålland, hålles därföre och
bliffver aff androm iudicerat att hans intention och ährende skulle vara att
disponera Staterna till continuationen aff kriget äller åtminstone adjoustera
sakerne medh them ifall att Frankerike resolverar till att bliffva uthi kriget
med Spanien allena, hvilket jag Frantzösche gesandterna discursvijss haffver
förehullit och så mycket förstått att the intet ähre obenägne till krigetz
continuation med Spanien; män att h. Servien skulle thärom negotiera, ville
the hvarken neka äller bekänna, uthan skjutat hän att h. Servien måtte till
äffventyrs få någon ordre ifrå Paris äller finna något för sig i Hålland, som
them kunde vara ovettreligit. Tyska freden göra the sig försäkrad uppå att
kunna sluta och skillja därifrå så snart i Ossnabr. kunde bliffva richtigt,
äfftersom h. Trautmansdorff skulle haffva förtröstat them intet villja vänta
på någon, uthan gå fort och sluta så snart sakerna därtill vore disponerade.
Die in Nr. 111 genannte Beilage fehlt; die folgenden Schriftstücke gehören kaum zu diesem Schreiben
( fol. 1342’ findet sich ein Vermerk: Lit. E Pomerske ständernes inlage och desiderio vidh
fridzslutet och 〈deras〉 angrepne inclusion).
1300–1312 Gesandte der pommerschen Stände an Johan Oxenstierna und Salvius. Osnabrück
1646 Dezember 5/15
hierzu Beilagen:
E: 1329 Vgl. C. Incipit: Damit auch zum vierten
D: 1323–1327 Unvorgreiffliche ursachen, warum durch die hohe uns an diesem ohrte
Pommeren aufgebürdete licenten die commercia diveriret worden undt noch werden.
o. O., o. D.
1328 Ein kurtz gemachter uberschlag, waß anitzo der kauff an allerley korn in Stettin
ist, was an licenten gegeben werden muß undt nur geben sol und wieviel procento.
1646 Juli 4/14