Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
85. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1646 Dezember 14/24
–/ 85/–
Osnabrück 1646 Dezember 14/24
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 5] fol. 1078–1080’.
[1] Schwierige Finanzverhältnisse, finanzielle Entschädigung für Stettin wäre vorteilhaft, satisfactio
militum. [2] Pommern. Problematik, ob Schweden ganz Pommern ohne oder einen Teil mit Zu-
stimmung des Kf. von Brandenburg akzeptieren solle. Kaiserliche Intention bei Garantievorschlag
hinsichtlich Gesamtpommern. [3] Druck auf Brandenburg. Diskussion der brandenburgischen Vor-
schläge zur Satisfaktion Schwedens. [4] Wismar. Entschädigung Mecklenburgs mit Ratzeburg.
Rechte Braunschweig-Lüneburgs in Ratzeburg. [5] Entschädigung des Bremer Administrators
(Halberstadt). Restitution des Bremer Landdrosten und Reinkingks. Unzufriedenheit mit der
schwedischen Regierung im Erzstift Bremen.
[ 1] Om peningestaten hafver jagh i underdånigheet för detta förmält . I går
fick jagh både af d’Avaux och du Meulles skrifvelse at greff Magnus de la
Gardie hafver fuller bekommet m/100 rd. i Paris, men at m/25 rd. vore för the
sålda skiper och allenast 75 000 rd. af subsidierne
Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes
upbörd och uthgifft jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och
cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o
Julii 1647, fol. 16, 17, 19; Credit: Ambassadan åt Franckrijke, fol. 4 mit beiliegenden
Quittungen.
Diese Akten befinden sich in Kammararkivet Stockholm.
inkompst och assignationer moot hvarannan, så fattas migh – 208 000 rd.,
såsom innelagde balancen uthvijser. Och kommer detta stora deficit af tu
ting: först at uthi inkompsten gå migh desse m/75 rd. aff och uthi uthgifften
hafver feltmarskalken her Wrangel besvärat migh medh en vechsel af
125 000 rd. öffver E. K. M:tz ordre
Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes
upbörd och uthgifft, jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och
cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o
Julii 1647, fol. 2, 16, 17, 19.
Für Dezember 1646 ist die Ausgabe von 40 000 Reichstalern ausgewiesen; für das gesamte Jahr
1646 beläuft sich der Betrag auf 240 000 Reichstaler. Vgl. [Anm. 1 S. 145] .
tunnor guldz defect. Hade icke desse tvenne extra ordinem infalne för-
andringer varit, så hade jagh nogot när kunnat betala alla E. K. M:tz och
cammarns på migh dragna assignationer. Hvad nu denna stora defecten
ersättias skal, theröffver är E. K. M:tz allernådigste förordning nödigh.
Armeens köpman, Melchior Deging
Deging (Degingk), Melchior (Melker) (30. 3. 1647 nobilitiert von Schlangenfelt genannt Degingk
zu Alten- und Neuenwalde [Erzstift Bremen]): * 15. 6. 1616 Dortmund, † 11. 4. 1682 Stock-
holm; Faktor bei der schwedischen Hauptarmee in Deutschland (3. 4. 1647), Generalfaktor
(24. 6. 1648), machte der Krone „merkeliga stora och ansenliga försträckningar“ und wurde
dafür Generalzahlmeister und Freiherr (20. 5. 1654 – aber nicht introduziert). Vgl. Elgen-
stierna VII S. 20; Lorentzen S. 198, 200.
hoos migh medh feltmarskalken〈ns vech〉sel. De[t] hafver jagh fuller icke
kunnat acceptera, aldenstund summan är öffver E. K. M:tz ordre dragen
och efter thet elljest efter lagen heeter acceptans cambium acceptando se
ipsum debitorem constituit, thertill jagh inga medel hafver. Men så hafver
jagh lijkväl icke låtet protesteran, uthan för hans ahnkompst gått saken i
Hamburg, at han får ther den 8 decembris [ 8./18. Dezember] anticipando
*** rd., och i thet öfrige lofvat flijteligen referera saken till E. K. M.
Thermedh var han tilfridz och kan nu medh desse 40 000 rd. noga stoppa
sin credijt här och ther intill ultima februarii, [då denne] vechsel förfaller
och då moste nödvendigt contentera [***, såframt] man skal härefter hafva
nogon vidare hjelp och tjenst af honom. Jagh moste här i underdånigheet
repetera hvadh jagh medh förre postar förmälte, at ther satisfactionsordren
hade blifvit såsom E. K. M:t allernådigst behagade oss den at gifva af den
19 septemb. [ 19./29. September]
APW [II C 2 Nr. 192] .
och Wollin, då var icke allenast hopp om hans consens på Förpommern,
uthan ock at nhå 12 tunnor guldh i peningar i thes ställe. Och moste jagh
bekänna, såsom jagh begriper sakerne häruthe, at om vij icke få een ahn-
sehnlig summa pennigar (Gudh gifve ock 〈hvor〉dan hon härkommer), så
seer jagh inthet huru vij kunne medh heedher skilljas härifrån, ty fastän
Römische rijket tager på sigh soldatescans contentament, såsom quaestio
an fuller är nogorlunda bevilljat och rester allenast decisio quanti et modi,
så vele här ändå falla monga och stora uthgifter i praesente vidh tractaten,
i afförande af guarnisonerne, vidh afdankningen af folcket, till uppehålle
för officerer och soldater sedan ratificationen är uthleffeerad, medh hvilken
contributionerne uphöra, till skripsfrachter, postvesende och annat slijkt,
hvilket alt migh, som een stoor deel af den lasten öffverhänger, beveekte,
at jagh under Fransoserne[s] satisfactions förbättring hafver most tänckia
på nogot sådant medell. [ 2] Och moste jagh ännu bekänna at ther migh så
myket vidhkommer at jag skulle säija mijn meening, hvilket bätter vore,
beholla heela Pommern uthan Brandenburgs consens eller hafva Pommern
medh hans consens, så hölle jagh rådeligare och säkrare at heller taga nogot
mindre medh interessenternas consens än mehra uthan consens. E. K. M:tt
medh dess höghvijsa rijkzrådh kunne alrabäst sjelfve see hvadh argument〈er〉
pro et contra öffver den frågen kunne vara at betänckia. Hvadh E. K. M:t
medh interessenternas villja får, thet är säkert och durabelt, medh ovillja,
är hvarken säkert eller durabelt. Thet vij här haffve gott funnet at göra vår
proposition alternative, är mehr skedt i meening at therigenom desto lättare
erholla consensen, än at vij skulle holla den andra deelen så godh som den
förre. The kaijserische synas mehr inclinera thertill at vij skola beholla heela
Pommern uthan consens och lofva fuller laanet at garanterat. Men opinio
communis bådhe Gallorum och ordinum protestantium är at the inthet
annat sökia thermedh, än fuller pro praesenti at således blifva oss qvitte,
men in fine finali at committer[a] the evangeliska sijnemellan, lada desto
större haat på Sveriges chrona[n] och, när chronan framdeles råkar i krijgh
medh nogon af the andra sina grannar, då at under handen poussera inter-
essenterne at jaga oss uhr Pommern igen. Man seer huru Kaijsaren mainti-
nerar andra evangelische ständer vidh theras land och rättigheeter, äfven
så och myket värre skulle han på sådant fall maintinera och garantera
Sveriges chrona för alla the meriter och benificia som vij hafve gjordt
honom i detta krijget. Är altså bemälte garantie ett mächtog lubrique medel
att stödja sigh vidh och står än in dubio hvadh uthslaget härpå vil blifva.
[ 3] Hvadh den Plettenberg, som caesareani och electorale collegium sände
till churfursten, hafver haft af bemälte collegio för een skrifvelse medh sigh,
theraf ligger copian i pacquettet. Hvarken han eller St. Romain äre ännu
komne tilbakes. När the komma, så ärnar Trautmansdorf reesa hijt, kanskee
Venetus legatus kommer medh at gå oss emellan. Giver nu churfursten
icke sin consens, så läre the kaijserische och andra lijkväl trängia på oss
at vij uthan consensen skola beholla heela Pommern och thermedh sluta,
hvilket vij ock efter E. K. M:tz ordre, såframpt dessemillan inthet annat
inkommer, varda görandes och garantien i investiturbrefvet så starkt för-
fattandes som vij bäst kunne. Imedlertidh beflijte sigh [de] Churbranden-
burgische gesandterne icke allenast hoos oss, uthan hoos Caesareanos, Gallos,
Batavos, status imperii at bringa oss [från] the tanckarne på Pommern och
till at få satisfactionen annorstädes slå före Bremen, Verden, Höye, Diepholt,
Ossnabrugge, Mind[en], Schaumburg, Hildesheimb, såsom liggiande alla
uth medh Wese[ren], ja Embserland bestående i Meppen, Kloppenburg,
Vecht, Wil[dshausen]; lofva theröffver E. K. M:t och Sveriges chrona spem
successionis til heela Pommern, när den Brandenburgische familien blifver
uthdödd, imedlertidh simultaneam investituram och thervidh detta at chur-
fursten försäkrar E. K. M:t theropå foedere, Pommerska ständerne iura-
mento homagii och at E. K. M:t på all nödfall kunde bruka sigh sjöhamb-
nerne till säkerheet af Østersjön, hvilket the meena vara E. K. M:tz högsta
scopum, ty hvadh inkomsten ahnlangar, holle the E. M:t then större kunne
hafva vidh Wesern än i Pommern etc. Detta synes fuller icke oplausibelt,
men thet synes här vidh Wesern oerholleligit . Caesareani, Galli och status
pontificii stå medh händer och fötter theremot at Embserland, Ossnabrugge,
Minden, Hildesheimb icke må gå them ifrån . Churbäyerns broder är nu
churfurste
Ferdinand, Hg. von Bayern, Kf. von Köln: * 6. (7.) 10. 1577, † 13. 9. 1650; Kf. seit 1612,
überdies Bf. von Lüttich, Münster und Hildesheim (1612), Paderborn (1619). Vgl. Hierarchia
Catholica IV S. 156, 203; Isenburg I T. 28; ADB VI S. 691–697 .
Bavarus, vele ingalunda från Ossnabrugge och Minden. Greffskapet Schaum-
burg praetenderar grefven von der Lippe
Philipp I. Gf. von der Lippe: * 18. 7. 1601, † 10. 4. 1681; erhält 1616 Alverdissen, 1673 die
Gft. Schaumburg. Vgl. APW [II C 2 S. 349 Anm. 2] ; ADB XXVI S. 8–10 ; Isenburg
T. 144; Piderit S. 140f.
Höye och Diepholt vil hus Braunswich durchaus inthet bortbyta hvarken
moot stift Hildesheimb eller Halberstadt. Vij skulle altså få fleere opponenter
häremot än emot Pommern, efter desse sittia mäst in diuturna possessione,
Brandenburg hafver ännu aldrigh haft Pommern. Wesern ligger longt ifrån
Sverige, kan på all nödfall illa secunderas; vij kunde här lätteligare uth-
drifvas igen. Det ville ock blifva en long tractat, om vij skulle nu afspringa
frå Pommern och göra desse postulata. På Pommern, Wissmar och Bremen
äro här nu alle man så vijda instruerade, offver the andra moste hvar och en
referera till sina principaler om ny ordre och instruction, dessemellan inlöper
åter een ny campagne, hvilkens uthgång står i Gudz hand. Så monga jagh
hafver härtil kunnat sondera, holla the bäst at vij blifva vidh törre satis-
factionspostulata, ehvadh difficulteter the ock medh sigh hafve. Dessemellan
slå vij icke heller denne Weserische proposition så vida aldeles uth, uthan
tagan ad referendum, säija oss fuller icke kunna göra een sådann proposition
uthan ordre, men om Caesareani, Galli, Batavi och status imperii vele oss
thet proponera, vele vij refererat. Vij vete väl, at hvarken Galli eller Batavi
vele hafva oss så nära gran[ne], mindre vela papisterne efterlåta oss the
papistische stifterne. Batavi se [er] fuller icke rätt gerna at vij få Pommern,
eij heller seer hus Brunsvich gerna thet vij taga Wissmar af hus Mechelburg
eller Ratzeburg från hus Lunenburg. Men inter duo mala see dessa heller
detta ä[n] at the skulle afstå Höye och Diepholt, och skole Batavi heller
lijda oss sittiande i Pommern än vidh Meppen och Embsen. Kan alts[å]
inthet skada at the troo oss vara lijka, hvilketthera vij få, Pomme[rn] eller
Wesern, på thet the må desto heller styrkia til Pommern etc.
[ 4] Den Mechelburgiske gesandten är åter hijt kommen. Jagh hafver nogot
när sedt hans instruction. Hertig Adolph Fried [rich]
Adolf Friedrich I., Hg. von Mecklenburg-Schwerin und Mecklenburg-Güstrow: * 25. 12. 1588,
† 27. 2. 1658; folgt 1592, selbständig 1608, geächtet durch den Kaiser 1628, wieder eingesetzt
durch Gustav II. Adolf, zu Güstrow 1638–1654, Fürst zu Schwerin und Ratzeburg 1648.
Vgl. ADB I S. 119f. ; APW [II C 2 S. 120 Anm. 2] , [282 Anm. 3] ; Isenburg I T. 122;
Schreiber.
Zur Geschichte Mecklenburgs während des Dreißigjährigen Krieges vgl. Schnell.
condominio, myket mindre af total aliernation proprietatis af Wissmar.
Skrifver sigh heller vele låta slå sigh ih[jäl] förän medh hans villja skal ett
sådant kleinodt alieneras frå[n] posteritet och stat. Commendanten i Wissmar
tracterar honom nu för en schlaaf , hvadh skulle icke skee, ther chronan
åtte thet heelt och ho[llet], thet vore inthet annat än een cittadella eller
brilla på näsan på h*** hertigdömet. Han hade för en tidh sedan tänckt
u[p***] E. K. M:t Hwalfischen och usum portus genom visse pacta, men
E. K. M:t hafver sändt honom en egen gesandter
Hallenus; vgl. [Anm 7 S. 12] .
stora nödh at betala een sin undersåt[.], Lewitzov, een schuld, som E. K.
M:ts her fader hafver sjelf dömbt för [cad***], och ther han den icke betalte,
då at militari manu executeran; han blifver så bestörtat at han fruchtar
myket värre, ther *** skulle beholla Wissmar. Detta hafver jagh så deels sedt
skrifteligen, deels af gesandten muntligen förnummet.
Jagh satte fuller op ett concept om condominio nogot när efter E. K. M:tz
allernådigste skrifvelse och hade thet ärnat vijsa honom, men förnimmande
denne hans förklaring, hafve vij ännu gott funnet at hollat tilbaka, til thes
vij få see hvartuth thet vil medh Churbrandenburg om Pommern, efter
både Mechelburg och erchiebispen af Bremen ser myket theropå hvadh
churfursten resolverar. The kaijserisches sidsta förklaring lydde at E. K.
M:t skulle beholla Wissmar iure feudi af imperio och hertigen skulle få
stifft Ratzeburg igen. Hertig Adolph föregifver fuller sigh hvarken medh
ähra eller gott samvet kunna begära Ratzeburg af sin vetter, hertigen af
Gustrow
Gustav Adolf, Hg. von Mecklenburg-Güstrow: * 25. 2. 1633, † 5. 11. 1695; Sohn Johann
Albrechts II. (1590–1636), folgt zu Güstrow 1654. Vgl. Isenburg I T. 122; [Anm. 2 S. 148] .
sitt huses rätt på be:te stift, efter begge husen, Lunenburg och Gustrow,
äre så föreente under sigh och medh capitlet at the alternera medh hvar-
annan, at när den ena är biscop så är den andra coadjutor. Men efter Gustrow
hafver äfvensåväl nutet E. K. M:tz vapn til goda som Schwerin, så må han
fuller ock nogot mista. Hus Brunswich och Lunenburg hade af 72 ämpter,
som the äga, icke mehr än sechs beholdna, då den Svenska vapnen kom i
Tyskland. Them hafver thet huset nu alle fått igen, altså kan thet väl den
andra rättigheten til tacksamheet mista, helst efter sådana pacta alternative
successoria i stiffterna hafve inthet fundament in iure. Ther vij nu tage emot
Wissmar och Ratzeburg, såsom Kaijsaren hafver offererat, så står ändå sedan
till E. K. M:t om at erholla hertigens consens och altså futuram securitatem
E. K. M:t vil efterlåta honom condominiummet, hvilket han då moste mehr
erkänna för ett beneficium. Dessemellan syntes icke orådeligit at E. K. M:t
täcktes befahle commendanterne at icke tracteran rudement, thet alienerar
och förbittrar myket gemueterna, drifver them at hängia sigh til andra och
practicera inthet gott moot chronans säkerheet, ty fast the än moste lijdat
pro tempore, så är doch inthet violentum diuturnum.
[ 5] Copian af erchiebispen af Bremens inlaga här hoos ständerne, och hvadh
han begärar, thet hafver E. K. M:t alloreda sedt
Friedrich an die Gesandten der Reichsstände. Flensburg 1646 November 16/26. Entwurf Rein-
kingks: o. O., o. D. RKG III 11/7 N. 353; Reinkonzept N 260; Druck: Meiern III
S. 762f. Vgl. Lorenz S. 151, 152 Anm. 42.
honom stift Halberstadt till, efter han skrifver sigh ännu coadiutor theraf ,
och Churbrandenburg finge stift Magdeburg efter denne primatis dödh igen,
torde thet gifva desto mehra lämpa. Vij beflijta oss at restituera alla i den
stat som the vore a:o 1624. Skulle nu han allena gå mistom, så gofve thet
elack blodh i Danmarck. Samma blodh duger fuller icke myket hvadh heller
är, men efter han meenes medh tijden eller ju sonen blifva kung i Danmark
och detta medh stiftet är allenast ett temporal värk, så kunde icke stort hafva
på sigh man imedlertijdh undte honom maten. Doch står thet alt til E. K.
M:t och Römisk[e] rijket.
Jagh hafver tilförende i underdånigheet berättat at hvarken landrosten i
ertzstiftet eller cantzleren Rheinking
Reinkingk, Dietrich: * 1590 Windau (Kurland), † 25. 12. 1664 Glückstadt; 1636 Kanzler
des Erzstifts Bremen, geriet 1644 nach der Eroberung des Erzstifts in schwedische Gefangen-
schaft, aus der er erst nach Abschluß des Vertrages von Brömsebro entlassen wurde. 1646 lebte
Reinkingk in Hamburg, von Ende Februar bis Anfang Juli 1647 vertrat er Adm. Friedrich
auf dem Westfälischen Friedenskongreß. Vgl. ADB XXVIII S. 90–93 und ausführlich
Lorenz S. 224–226 (biographische Daten), im übrigen Lorenz passim.
hafve ännu fått theras hus och godz igen. Sådant löpe directe moot den
Danska friden , i hvilken thet expresse uthlofvas. Och efter bemälte land-
rost är den förnämbste af adel, autoritet och ahnhang i stiftet, gifver thet
elack affection och efftertaal. O [m] icke E. K. M:t täckes nogot snart göra
nogon annan förordning i stifftet, så blifva undersåterna heelt ruinerade.
Thet fly alloreda monga från hus och heem in i Holstein och Oldenburg,
thet Svensk [a] regementet blifver therigenom förhatadt, hvilket mehr borde
nu begynnelsen göras ständerne och underdånerne ahngenemt. The E. K.
M:t värdiges låta sigh föreläsa innelagda landrosten s[krif]velse till migh,
varder E. K. M:t theraf seendes huru thet gås åt h[onom]. Ambassaden
här hafver ingen ordre at befatta sigh medh sådana sake[r] *** vete vij icke
heller, om ther må vara nogon ordre at således pr*** Derföre kunne vij
inthet thertill göra. Homines militares proponera nogot strängt, civil statum
vil nogot annorledes föra *** provincen ligger öpen för Holland och Dan-
mark, tijt ser då underda ***.
[ 5] Rätt som jagh hade hijttil skrifvit, kumme tree deputerade af fursten-
rådet allenast till den ända at dissvadera chronones satisfaction här vidh
Weseren, brachte mäst alla motiver före, som ofvantill nämbde äre, och än
fleera thertil, i synnerheet at thet blefve svårare at erholla än Pommern och
the andra, fordrar lang tijdh och vorde näpligen uthan krijgh och doch
medh ingen satisfaction afgörade, hvilket jagh så obiter hade skolat ihug-
komma.
1082–1084’ d’Avaux an [Salvius]. Münster 1646 Dezember 22
1084 [sic] du Meulles an Salvius betr. Subsidien. Hamburg 1646 Dezember 17
1085–1086 Salvius an d’Avaux [Nr. 78]. Osnabrück 1646 Dezember 8/18
1087–1087’ Schriftstück zur schwedischen Satisfaktion (betr. condominium Wismarense)
1088–1089’ Generini an Salvius [Ausfertigung]. Münster 1646 Dezember 17/27
1090–1091 Caspar Schulte, Landdrost des Erzstifts Bremen, an Salvius [Ausfertigung]. Kuh-
mühlen 1646 Dezember 8/18
Hierzu Beilage:
1091 Quittung Bartoldt Hartwich von Bülows über eine Geldzahlung Schultes. Nördlingen 1646
November 5/15
1092–1094 Memorial der Deputierten der pommerschen Stände an die Gesandten der Reichsstände.
Osnabrück 1646 Dezember 23/1647 Januar 2 ( wohl ursprünglich zu einem anderen Schreiben
gehörend); vgl. Meiern III, S. 782–785
1095–1098’ Avise
1101–1104 Sessio L III des evangelischen Städterates. 1646 Juli 13/23
1104–1104’ und
1099–1100’ Sessio L IV des evangelischen Städterates. 1646 Juli 15/25