15

–/ 31 / [ 62 ]

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina

17

Münster 1646 November 9/19

37

Vgl. Odhner S. 193, 196; UuA V 1 S. 101f.

18

Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 5 ] fol. 856–857’; Eingangsvermerk Stockholm 1646

19

November 26/Dezember 6.

20

Reise J. Oxenstiernas nach Münster. Visiten. Französisch-spanische Verhandlungen. Stände-

21

beratungen . Pommern: modus tractandi, Unnachgiebigkeit des Kf. von Brandenburg, Unterredung

22

mit den Kaiserlichen, polnische Haltung.

23

Eders Kongl:e Maij:tt refererade vij underdånigst medh nästföregående

24

post, särskildt uhr Ossnabrug och Munster, i hvadh terminis sakerne här

25

på tractaten tå stodo.

26

Strax therefter, nembl:en then 4:de huius [ 4./14. November ], reeste jagh,

27

Johan Oxenstierna, hijtöfver att gifva them Frantzöska revisiten. Vij hafva

28

här varit i någre conferencer medh them Frantzöska och talt medh them

29

keijsl:e, Veneto, Holländerne, Saphoyern sampt the Chursachsiske och

30

evangeliske städernes deputatis. Alle tesmoignera een stoor huug och be-

31

gärelsse till friden. The Frantzöska önska at thet kunde nu sluthas emedan

[p. 53] [scan. 109]

1

armeerne speela mästare, Eders Kongl:e Maij:tts hufvudharmee och the

2

allierade i Beyern och rikztygmästaren Wittenbergh

36

Wittenberg, Arvid: * 1606 Johannesberg (Finnland), † 7. 9. 1657 Festung Zamaść in Polen;

37

Reichszeugmeister seit 1646. Wittenberg führte nach Banérs Tod (1641) zusammen mit Adam

38

von Pfuel und Carl Gustaf Wrangel den Befehl über die schwedische Armee, wurde 1645 General

39

und hatte nach Torstensons Abgang im Dezember 1645 einige Monate den Oberbefehl über die

40

Truppen inne; nach C. G. Wrangels Ernennung zum Feldmarschall wurde Wittenberg Leiter

41

einer Abteilung in Schlesien und Mähren. Vgl. APW [ II C 2 S. 253 Anm. 2 ] ; SMK VIII

42

S. 416f.

i Schlessien och

3

Mehren.

4

Generalstaternes plenipotentiarii sade att Frankrijke och Spagnien äre i

5

substantialibus sigh emellan eensee. The villja inthet förmoda at några

6

formaliteter skola förmå brytha sönder värket.

7

Ständerne äre nästan hvar dagh i conferencer öfver sine inbördes besvär.

8

Evangelici meena at the skole kunna förlijkas och innan någre dagar så

9

blifva färdige at Osnabrugenses kunna reesa öfver igen, meenandes några

10

punchter ändå blifva öfrigh, som ther kunna handlas.

11

Hvadh Eders Kongl:e Maij:tts particularsatisfaction vidhkommer, ähre två

12

vägar för oss at agera theruthi: 1) genom particulartractaten medh them

13

Churbrandenburgiske och 2) medh them keijsl:e genom universaltractaten.

14

Hvadh på then förre vägen var gjordt intill den 2 huius [ 2./12. November ],

15

berättades då medh posten. Grefven af Wittgenstein och hans colleger [fick]

16

ändå ingen nöijachtigh fullmacht. St. Romain, som af legatione Gall[ica

17

hade]

43

Original beschädigt.

varit sänder till churfursten att pousseran, är igenkommen och be-

18

rättar att chur [fursten] skall genom een expresse hafva sändt een fullmacht

19

till Ossnabrugge och tesmoignerat moot honom, St. Romain, at Hans

20

Churfl:e Durchl:tt vore inclinerat och redebogen at göra alt hvad som kan

21

tjena till at ingå och förmeera een rätt intelligence medh Eder Kongl:e

22

Maij:tt, ville till then ända träda i alliance och på alla görlige sätt sökia till

23

att understödja Eder Kongl:e Maij:tt i then allmänne saken, men beklagade

24

at hans gode opsåt och dessein blifve genom then Pommerske stridigheeten

25

studssat och oppehållin

44

Vgl. UuA V S. 101 Anm. 1; UuA IV S. 465, 468.

. Så mycket märkte St. Romain at churfursten torde

26

cedera Förpommeren, doch vore någre considerationer medh Wollgast.

27

Hvadh Stettin vidhkommer, skall churfursten hafva sagt sigh förr villja

28

mista hufvudet ähn consentera theri; han vore een ogifft herre och hade

29

inga barn, villjandes hällre mista altsammans ähn blifva stängder från

30

Oderen; när chronan Sverige hade Oderen, vore Marck förlohrat och all

31

correspondence och commercierne hämmade, med annat slijkt.

32

Effter vij märkte såväll häraf som andre föregående the Churbrandenbur-

33

giskes discurser, att the äre tröge och skola draga saken op thet längsta the

34

kunna, och alle här närvarande råda, att vij ville göra någon aperture i then

35

Pommerske saken, lofvandes, the keijsl:e, Venetus och corpus statuum, att

[p. 54] [scan. 110]

1

the villja genom skrifvelsse och elljest remonstrera churfursten sjelfva saken

2

och hvadh them tycker, så hafve vij vidh så fatte saker och under visiterne

3

talt medh them keijsl:e och efter Eders Kongl:e Maij:tts nådigste ordre

4

gåt någre gradus medh them. Och efter the begärte våre extrema in scripto,

5

hafva vij thet gjordt och i nästförledne afton lefvererat them Eders Kongl:e

6

Maij:tts och landtgrefvinnans Furstl:e Nådes particularsatisfaction puncht-

7

skrifteligh , som lit. A

30

Vgl. Breucker S. 66; Meiern III S. 754f.; Odhner S. 194, 201; UuA V S. 101f.

och B uthvijsa.

8

Secreteraren Ruth kom i förgår hijt och brachte itt breef in originali medh

9

sigh från kongen i Frankrijke till dess plenipotentiarier. Copian theraf finnes

10

under lit. C. Duc de Longueville och hans colleger

31

d’Avaux, Servien.

contestera att the villja

11

contribuera alla möijelige officia till Eders Kongl:e Maij:tts contentement.

12

Kongens i Pålandh resident Krakou hafver i thesse dagar varit hoos d’Avaux

13

och sagt att hans herre ingalunda kunde lijda at Eder Kongl:e Maij:tt skulle

14

få heela Pommeren, eij eller något af Hinderpommeren. Om churfursten

15

thet cederade ville kongen i Pålandh finna rådh medh honom, churfursten.

16

Thetta berätta vij nu i största hastigheet.

Beilagen in DG, A I 1 , Legat . [ 5 ]: