Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
22. Johan Oxenstierna an Salvius Osnabrück 1646 Oktober 31/November 10
Osnabrück 1646 Oktober 31/November 10
Kopie: DG, A I 1, Legat. [ 5] fol. 809–810 = Beilage B zu Nr. 26 = Druckvorlage.
Konzept: J. Ox. Slg. A II.
Aufschub der Reise nach Münster infolge Bitte Wittgensteins. Französische Äußerungen zur
Pommernfrage.
Jag haffver förnummit icke allenast af Nr. 20, uthan och Biörenklous (som
kom igen i dag inmoot nije förmiddagen) muntelige berättelse att the som
äre i Mönster vänta och herr ambassadeuren håller högnödigt att jag måtte
komma tijt öffver.
Nu såsom jag altsedan her ambassadeuren förreeste hafver hållet mig färdig
till samma reesan, altså och sedan jag på åffvanb:e sätt bleff förständigat om
contenancen af sakerne i Münster och the motiver, som kunna finnes till at
skynda min öffverreesa, resolverade jag begiffva mig som i morgen härifrån.
Men greffven af Wittgenstein var i dag klockan ett hoss mig och berättade
att han och hans colleger, the Churbrandenburgeske gesanterne, effter hållen
conference i Lengeriken hade skriffvit sin herre till och med tjenlige motiver
föreslagit att the måtte få tvenne fulmachter att tractera med oss: een till
then Pommerske saken och een särskilt för alliancen skull, achtandes the
våre rådsampt och bäst att fullmachterne blifva åtskilde för the keijserliges
skull, på thet the churfurstlige mågo fåå vijsa them keijserlige then eena,
som angår Pommerske saken, och then andra behålla emellan oss och sig in
secreto. Nu effter han förmente och ville förs[ä]kra mig att fullmachten
skulle kunna vara här innan 6 dagar och förthenskull bad med all flijt att
jag ville så länge töfva här qvar, icke förorsakandes med min reesa till
Munster att thenne particulartractaten går sönder och bliffver till inthet,
som han vähl vijste een part i Münster skulle åstunda och drifva, so haffver
jag min resolution most ändra och instella reesan – åtminstone till dess jag
får her ambassadeurens svar och sentiment härpå. Mig tyckar att vij for
K. M:ttz ordre och the churfurstliges närvarande anbudh inthet ännu vähl
kunna seija them op tractaten. Jag tesmognerade fuller moot Wittgenstein
att vij kunde i Munster taga moot fulmachten. Men han anhölt och remon-
strerade att sådant skedde bättre och tjenligare här, varandes een ringa tijd
att töffva. Hvad man nu vijd så fatte saker skall göra och, ifall jag skulle så
länge töffva effter fulmachten, huru theta mitt uthanblifvande i Münster kan
excuseras, thet ställer jag till her ambassadeurens gottfinnande. Kommer
fullmachten och är noijachtig, som liqvähl inthet är troligit, så kan jag ändå
reesa öffver till Münster att ther hjelpa till att poussera värket; ähr fulmachten
och inthet, som hon skall vara, så hafver man gjordt hvad möijligit är i
saken. Imedlertijd kommo och breffvan uthur Sverige om tijssdag näst-
kommande och S. Romain tilbakar ifrån churfursten. Wittgenstein berättade
mig ibland annat att Servien
Servien(t), Abel, Marquis de Sablé et de Boisdauphin, Comte de la Roche-Servien: * 1593
Grenoble, † 17. 2. 1659 Meudon. Vgl. APW [ II C 2 S. 1 Anm. 3] ; NBG XLIII (1864)
Sp. 814–817.
brandenburgisk[a] i Munster, och sagt att legatio Gallica hade något så när
then effterrättelssen att K. M. skulle ville vara till fridz med Förpommeren
allena och att S. Romain sådant skulle berätta churfursten, hvilket jag inthet
hafver kunnat låta oförmält.
PS: Ich habe von Brandt ein Schreiben aus Erfurt erhalten.