Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
405. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Oktober 6/16
Scan XML http://apw.digitale-sammlungen.de/Band/APW II C 1/Dokument/405

26
405

27

Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin


28
Osnabrück 1645 Oktober 6/16

29
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 3] , 225–230’

30
Gespräch mit St. Romain: Unbeschränkte Zulassung der Reichsstände. Reichs-
31
stände zur Beratungsweise über kaiserliche Replik. Gespräch mit Wittgenstein u.
32
hessischen Gesandten. Beschluß des Fürsten- u. Städterates in Osnabrück. Besuch
33
Longuevilles: Ausschluß Hessen-Kassels, kaiserliche Ruplik, Satisfaktion, vene-
34
zianische Vermittlung in Osnabrück, bayerisches Neutralitätsangebot, Kriegslage,
35
Waffenstillstand mit Brandenburg u. Sachsen, Gewinnung der Kurfürsten v. Trier,
36
Mainz u. Köln. – Brandenburgisches Angebot, die Antwort zu überbringen. Mei-
37
nung Scheffers, Lampadius’ u. Kaysers dazu. Besuch Wittgensteins. Mitteilung an
38
brandenburgische Gesandte.

[p. 784] [scan. 816]


1
Hinweise auf Nr. 396 u. Beilage G dazu sowie auf Beilagen A, B u. C dieses Be-
2
richts . Nu emedan begynnelssen på thenne disputen om ständernes olimi-
3
terade admission till consultationen på thenne extraordinarie convent, som
4
syntes så högt afficera the keijss:e, tycktes villia blifva långh och theruthur
5
opväxa hinder och difficulteter, jämväll at andre vanlige oreeder skulle in-
6
thet feelas, uthan the keijss:e läggia här och thär något i vägen för tractaten
7
till at vinna tijdh, så hafver jagh, Johan Oxenstierna, talt med S:t Romain,
8
om thet vore rådeligit at byggia under hoos ständerne, at vij måtte få thet
9
keijss:e svaret, allegerandes pro och contra the rationes, som till Eder
10
Kongl:e Maij:tt i mitt sidste breef äre anförde, hvilka han hafver funnit så
11
vichtige, at han therföre är reest öfver till Munster. Om thetsamme skreefs
12
och öfver till residenten Rosenhanen, som copian under lit. D thet inne-
13
håller.
14
Ständerne, som här äre, så snart the hade fåt svaret och thet öfverlagt, hafva
15
varit illa therom och tvijkachtige, hvadh them stodh at göra. Om the skulle
16
taga Keijssarens svar före, thet examinera och inlåta sigh i dispute theröfver,
17
skulle the under sigh lijthet uthrätta, men förspilla tijden och äntå, om något
18
skulle in effectu och till theras nöije föllia, lijta till cronorne eller och kunde
19
hända råka strax i begynnelssen i håret med Keijssaren. Så nyfickne, som
20
the vore at taga emotet, så gärna ville the åter vara thet qvitte; hafva talt
21
och gåt till rådz med then Hessiske, om vij icke skulle kunna disponeras till
22
at taga emotet. När thet vore skedt, ville ständerne comportera ihoop
23
sampt- och synnerligen sine påminnelsser och them med oss communicera,
24
så at cronornes legationer måtte them införa i sine svar och altså ständerne
25
och theras interesse stå under cronornes protection och drifvande.
26
Grefven af Witgenstein och then Hessen-Casselske talte med migh, Johan
27
Oxenstierna, therom den 20./30. Septemb. uth på fäldtet och vore mäst be-
28
kymbrade, huru ständerne skulle föredraga them keijss:e thetta? Den 26.
29
eiusdem/ 6. Oktober lät then Hessiske säija, at ständerne inthet hade någon
30
sky at inkomma hoos the keijss:e med sådane remonstrationer, som till
31
thenne saken kunne tiena, vore sinnade at talas vidh therom i nästa con-
32
sultationen, som the andra dagen ville hålla.
33
Samme, den 27. September/7. Oktober hafva the furstl:e och städtiske sigh
34
emellan sluttit efterfölliande saker: 1. att deputera någre af sine meddell,
35
som skulle gå till the keijss:e (hvilket och skedde then 29. Septemb./ 9. Ok-
36
tober ) och them säija, at ständerne, sedan the hafva fåt theras svar händer
37
emellan, hafva eftertänkt saken och eenkannerligen, at cronornes proposi-
38
tioner vore stälte in generalibus terminis, så at the inthet väll kunde säija
39
sin meening theröfver, förän the få någon mehr special apertur af cronorne;
40
höllo therföre vara rådeligit, at thet keijss:e svaret måtte ju förr ju bättre
41
inhändigas åt legationibus coronarum, på thet man desto förr måtte komma
42
till värket. Om the keijss:e befinnandes thetta inrådet vara gott ville sielfva
43
tillställa oss svaret eller och låta ständerne thet öfverlefverera, thet heem-

[p. 785] [scan. 817]


1
gåfve the them keijss:e at betänkia. The keijss:e toge thenne saken op ad
2
deliberandum.
3
Thet 2., som var i furst- och städerådet sluthet den 27. passato/ 7. Oktober
4
var at deputera tvenne till Munster, eftersom the och strax hafva thertill
5
väldt the Weymarske och syndicum i Lübeck, och thesse afreeste then 29.
6
dito/ 9. Oktober med thetta värffvet: 1. at referera hvadh här vore på een tijdh
7
passerat; 2. at disponera them i Munster till at råda the keijss:e at uthlef-
8
verera sitt svar åt the Frantzöske (thetta är uthförligare at see af een copia
9
under lit. L); 3. at mundteligen refutera och förläggia the Munsterskes breef,
10
som the Ossnabruggiske näst tillförende hade fåt och är här ofvantill litererat
11
under C, på thet at the således kunde undvijka alt onyttigt breefväxlande,
12
som theraf syntes vella växa.
13
Till thet 3. hafva the och på mehrbem:e dagh här valdt the två Altenburgis-
14
ke, then Lunenburgiske, Mecklenburgiske, Nurnbergiske syndicum på the
15
Schwabiske grefvernes vägnar och then Straßburgiske, som skola sättia op
16
på paperet the saker, som nomine ordinum kunne tagas i acht och införas,
17
när vår replicque skall ställas och uthlefvereras. Thesamma äre nu i fult
18
arbete.
19
Den 29. Septemb./ 9. Oktober kom duc de Longueville hijt medh heela sin
20
hoffstat och hade här solenniter och med temmeligh pracht sitt intog. Vij
21
besökte honom efter vahnan först och han oss igen. Hans anbringan bestodh
22
förnämligen i 6 saker: 1. refererade han, huru thet var i Munster afluppit
23
med uthlefvererandet af thet keijss:e svaret och the Hessiskes exclusion,
24
villiandes höra, hvadh vij tychte vara tienligit i thenne saken, om man skulle
25
än yterligare stå på exclusorum admission eller altså smånigom gifva efter i
26
thenne saken. Therpå är honom svarat, hvadh som här var passerat i samma
27
saak. Sedan blefve the skääl, som härtill äre komne hoos oss på bägge sijdor
28
i consideration at understödia them uthstötte, ventilerade, hvilka tillförende
29
äre anförde och therföre nu uthlåtes. Enteligen och efter hållen debatt öfver
30
thenne saken bleef gott funnit, at, altenstund ständerne hafva gifvit sin
31
parole ifrå sigh och på nytt sinemellan förbundit sigh, ja förthenskuldh
32
sändt sine deputerade till Munster at mundteligen repraesentera them andre,
33
som ther äre, thet foog, som the här hafva at stå på sine medständers tillåtels-
34
se, så måtte och legationes coronarum blifva vidh förre resolution, för-
35
nämligast therföre, efter thenne conventus inthet kan eller rätta bör mätas
36
eller rättas efter ordinarie rikzconventer, uthan är it heelt extraordinarie
37
samqväm, ther een och annan kan komma och öfver sine sampt allmänne
38
rikssens tarfver med andra rikssens ständer communicera.
39
2. Sade duc de Longueville, at han och hans colleger hade väll infattat thet
40
som jagh, Johan Oxenstierna, them genom residenten Rosenhanen och
41
S:t Romain hade låtit föredraga, befinnandes, at the rationes, som ginge
42
uth på at man skulle sökia efter och underbyggia, hvar man kunde, at thet

[p. 786] [scan. 818]


1
keijss:e svaret måtte komma i våre händer, vore af mehra vicht, och ther-
2
före ville han gärna vetta, huru man skulle komma thertill och få thet keijss:e
3
svaret? Vij refererade honom theremot, at ständerne betrachtandes sielfva
4
the difficulteter, som skulle falla them i händerne, om the skulle inlåta sigh
5
i dispute med them keijss:e häröfver, hafva reeda låtit höra till hoos oss och
6
märkiandes oss inthet vara onödige at taga emotet hafva dagen tillförende,
7
var den 29. September/9. Oktober, beskickat the keijss:e och, om ofvantill är
8
mält, rådt them at låta oss få svaret, jämväll sändt tvenne till Munster at
9
förmå them thertill at göra thetsamma, therföre vore bäst, man i then saken
10
väntade och afsågo, hvadh the keijss:e, som hade tagit saken ad delibe-
11
randum, ville göra.
12
3. Ville duc de Longueville vetta, hvadh vij meente om satisfactionspunch-
13
ten, och 1. om vij, när repliquerne skulle skee, skulle mundteligen eller och
14
in scriptis förklara och uthlåta oss öfver satisfactionen? 2. Om vij icke skulle
15
emot the keijss:e ställa satisfactionen thet högsta man kunde och högre, än
16
man tänkte kunna nå then, men under handen gifva ständerne part, hvar vij
17
ungefär ville stanna, på thet at ständerne icke måtte förföras, men heller
18
hållas och blifva såssom underhandlare i thenne saken? 3. Om man skulle
19
tillijka och på een gångh uthryckia satisfactions- och assecurationspunch-
20
terne? Öffver thesse 3 frågor bleef något discurrerat pro och contra, men
21
inthet änteligen resolverat, uthan opskuttit till nästa conference, at man
22
dessförinnan finge see, hvadh the keijss:e ville taga sigh före med svaret.
23
4. Berättade duc de Longueville oss, at then Venetianiske ambassadeuren i
24
Munster, Contarini, hade honom sagt, det dee keijss:e sigh hafva förklarat
25
och tesmoignerat vella acceptera Venetam mediationem på thenne ohrten.
26
Och efter Eder Kongl:e Maij:tt hade tillförende tagit emot thensamma och
27
nu ingen legatus var för handen, så hade Contarini begärat at vetta, om vij
28
skulle vella vara tillfridz, at een Venetianisk resident vore här på thenne
29
ohrten?
30
Vij förandes oss till minnes Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre
31
in Nr. 160 äfven i thenne saak och casu svarade, att Eder Kongl:e Maij:tt
32
hafver fuller accepterat then Venetianiske mediationen och kunde väll lijda,
33
at then vore här för handen, men at then skulle förrättas af een resident eller
34
någon annan, som inthet vore legat och icke hade lijka fullmacht at agera
35
mediationen, som then ther är i Munster, kunde inthet väll lämpa sigh;
36
hvilket duc de Longueville och gillade och meente nu omröras af Contareni
37
till at vinna Eders Kongl:e Maij:tts affection och, om så behöfdes, någon
38
hielp emot Turken. Hvadh han, Contarini, på thet slaget talte med migh,
39
Johan Oxenstierna, när jag sidst var i Munster, thet förmältes i Nr. 389.
40
Sidermehra fick jagh af honom itt breef, theruthi han notificerar migh, at
41
respubliquen hade förlorat Canea, rådandes af thet tillfället, at man måtte
42
här jämka sigh närmare till tractats och förlijkning, på thet alle Cristelige
43
potentater kunde sinemellan föreente desto bätre motståndh göra Turken,

[p. 787] [scan. 819]


1
eftersom hans breef och mit svar thet med meera förklarar och härhoos
2
lägges under lit. E, F, hvilket nu så obiter här bredevidh införes.
3
5. Opreepade han, duc de Longueville, Beyerfurstens ombudh om neutrali-
4
teten, at cronan Frankrijke hafver gärna sedt och therhän altidh gåt med sine
5
consilier, huru Keijssarens adhaerenter kunde minskas; thetsamma vara
6
skedt på Eders Kongl:e Maij:tts sijda medh Brandenburg och Sachssen;
7
hvilke tractater, ehuruväll the efter alliancen hade bort communiceras
8
föruth med Frankrijke, så besvära the sigh lickväll inthet så högt theröfver,
9
efter alt är väll afluppit; beklagade, at the på sin sijda inthet hafva tagit
10
rätta tempo med Beyern i acht, hälst i sommars, när duc d’Anguien kom
11
uth, armeen var stark och tijden beqväm at tryckia något gott uthaf honom.
12
Nu befarade han, att Rakoczys fridh, the keijss:es secours, duc de Anguiens
13
frånvahru, generalfeldttygmästarens Wrangels påstående hinder vidh
14
siökanten, Königzmarks aflägenheet och närvarande åhrstijdens olägen-
15
heet för then Frantzöske nationen både at stå i fält och skicka secours skulle
16
göra Beyerfursten modigh, eftersom thet vore tijender, att ertzhertigh
17
Leopoldus vore i person reester till München at divertera Beyerfursten ifrå
18
thesse tractater och Gallas skickat med ungefär 6000 man them Beyerske
19
till secours; thermed the hoppaddes antingen slå the foedererade eller och
20
incommodera them medh een eelak retraict och slemme vinterqvarteer på
21
andra sijdan Rhenströmen. När thet vore skedt, skole the hafva före at med
22
samfäldt macht gå på feldtmarskalken, h:r Torstensson, och jagan uhr
23
erffländerne. Vidh så fatta saker och ther the Beyerske, som nu på een tijdh
24
inthet hafva låtit sigh höra, skulle röra om samma tractat, så frågade han,
25
duc de Longueville, hvadh vij meente therom?
26
Vij svarade, at Eder Kongl:e Maij:tt och å dess vägnar Eders Kongl:e
27
Maij:tts ministri hafva haft och än hafva sigh före samma måhl som
28
Frankrijke till at skillia, thet mästa man kan, Keijssarens anhang åt och
29
göra thet partiet ringare och mindre, på thet man med principalen desto
30
bättre kan komma till rätta och obligeran till billige fridzconditioner.
31
Vij viste inthet annars, än at ministri Gallici hade fåt part om thet som var
32
föreluppit emellan Eder Kongl:e Maij:tt och churfursterne Brandenburg
33
och Sachsen. Generalmajoren Axel Lillie hade nyligen berättat, at baron
34
d’Avangour hade icke allenast vettat theraf, uthan rådt och instigerat honom,
35
Lillien, till att sökia med all flijt, sätt och lägenheet at bringa Chursachssen
36
härtill, förmeenandes sådant vara till Munster skrifvit. Men om, när och på
37
hvadh conditioner thet skulle kunna skee, hafva the som tractaten hafva
38
fördt, eij kunnat vetta, fast mindre therom skrifva, efter Chursachssen
39
hafver efter sin vahna varit geenbändig, så länge han fick see alfvare och
40
generalleutenantn Königzmark inför Dressden. Då hafva the och inthet
41
giordt långe ceremonier med honom, uthan, som sakerne fordrade, i hast
42
sluttet, således at man förmodar, publico skall thermed vara tient. Hade
43
vij haft någon egenteligh efterrättelsse therom, hade vij then meddelt medh

[p. 788] [scan. 820]


1
legatione Gallica. Hvadh Beyerfursten vidhkommer, vore thet een annan
2
consideration och han, Beyern, i annor stat än Sachssen; ville therföre
3
vetta, hvadh conditionerne han slår före? Duc de Longueville låtz inthet
4
vetta någon, uthan stodh therpå at the inthet annat sökia, uthan allena at
5
skillian ifrå huus Österrijke, och om vij icke skulle vara thermedh tillfridz?
6
Hvarpå svarades, at thet tychtes inthet kunna skada, såframpt thet blefve
7
med honom tracterat på sådane contitioner, 1. at alliancen och interesse
8
publicum imperii, som cronorne nu företräda, inthet lijder therigenom
9
något praejudicium och meen, 2. at händerne blifva så bundne på Bavarum,
10
at han inthet får göra oss skada och läggia sigh i vägen och till hinder för
11
oss, 3. at han framdeles till taksamheet inthet lägger sigh emot, uthan
12
hällre obligeras till at befordra cronornes satisfactioner; hvilka conditioner
13
han, duc de Longueville, inthet ogillade.
14
6. Sade han, at Frankrijke och äfven på lijka sätt går om medh och skulle
15
gärna see, att thet kunde få Maintz, Cöln och Trier ifrå Keijssaren, allena
16
till at förringa Keijssarens partij och betaga honom kraffterne at opiniastrera
17
i kriget. Thetta till at effectuera hade the sändt een expresse till Churtrier at
18
biuda honom neutraliteten förmodandes, at, efter han vore een brouillon
19
och lätter at sadla om, thet han vidh så fatta saker, ther han nappast hafver
20
maten i munnen och ingen hopp at få pension af Keijssaren och Spanien,
21
skall hända bodet. Churmaintz vore något svårare och addictior Caesari.
22
Men the hade skrifvit till commendanten i Maintz, comte Cornevale, och
23
förmant honom till att tryckia them på then ohrten, at the må lära känna,
24
thet the stå och äre i the vilkor, at Frankrijke kan göra them ondt och gott,
25
begärandes i lijka måtto häröfver vårt sentiment. Therpå är ungefär så
26
svarat som till then Beyerske saken, eftersom vij hölle förre, ju fleere divi-
27
siones man kunde göra, ju bättre vore thet, allenast at thet inthet skedde
28
hufvudhintentionen till meen, uthan fast meera till befordringh. Thesse
29
saker föreföllo i fyra våre conferencer. Therefter var han hoos migh, Johan
30
Oxenstierna, till gäst, giorde sigh lustigh och reeste then 2./12. huius här-
31
ifrå. Hinweis auf Beilage G.
32
I aftonsse seent kom the Brandenburgiskes secretarius och på sine princi-
33
palers vägnar berättade, att the keijss:e plenipotentiarii hade them Branden-
34
burgiske sagt, at thet keijss:e svaret på then Frantzöske propositionen skulle
35
dagen therefter, nembl:n i dagh, per mediatores blifva tillstält legationi
36
Gallicae; them keijss:e, som här äre, vara sinnade at och här göra thet-
37
samma och till then ända hade begärat, at the Brandenburgiske gessandterne
38
ville taga på sigh thet omaket at bära svaret till oss, eftersom the Branden-
39
burgici till then ända läto anhålla, 1. at thet måtte skee thenne dagen, klockan
40
8 för middagen, 2. at vij och ville oss förklara, at, när repliquen skall åter
41
igen inhändigas them keijss:e, Brandenburgici tå måtte få och Hans Chur-
42
furstl:e Durchl:t inthet gås förbij, uthan i lijka måtto af oss som them
43
keijss:e vederfaras ähra och respect.

[p. 789] [scan. 821]


1
Vij betrachtandes på then eene sijdan och lijkasom motiver till at simpliciter
2
taga emot thetta tilbodet, 1. at vij hade sielfva under handen drifvit och
3
urgerat på at få svaret, 2. at een part af ständerne, när the skulle taga emot
4
samma svar, hafva tycht vara gott at unfå thet quovis modo, 3. att thet
5
syntes vara them keijss:e fritt sända thet med hvem the ville, 4. at thet
6
tycktes vara honorablare, at Brandenburgici brachte thet än decanus Hey-
7
sterman. På then andre sijdan och theremot komo i consideration, 1. at the
8
keijssrl:es knappe tijdh syntes hafva något med sigh, 2. at Brandenburgici
9
ville betinga föruth, at the skulle få bära vår replique tilbakars, hade thet
10
anseende, at the sökte smöija sigh in i mediationen eller och, som the then
11
tillförende hade kallat, mellanbringandet, hvilket för allehanda orsaker är
12
fallit betänkeligit, 3. at the furstl:e och städtiske hade offererat sigh till att
13
vara medh, när svaret skulle uthgifvas till oss, thet the keijss:e hafva tagit
14
ad deliberandum och, så mycket vij viste, inthet än förklarat sigh; hafva till
15
at undvijka the churfurstl:es emellangång, som syntes vara praejudicerligh
16
såväll ständerne som Eder Kongl:e Maij:tt, i thenne saken resolverat och
17
svarat, nembl:en at vij gärna hörde, at the keijss:e så vijda vore komne,
18
berömbde Brandenburgicorum flijt, som förmodeligh hafva contribuerat sine
19
rådh thertill. Hvadh sielfva saken anlangande, så påminte vij oss, hvad som
20
var förefallit, när vår proposition skulle uthlefvereras, nembl:en at ibland
21
andra modis var och på talet, at någre deputati af toto imperii corpore hade
22
måt taga propositionen och then bära till the keijss:e; oss hafva hördt, att
23
principum et civitatum deputati, som här äre, skole nyligen hafva offererat
24
sigh thertill hoos the keijss:e; oss inthet hafva förstådt, om thet må vara
25
afslagit; tijden falla knapp, at man nu inthet kan fråga therefter, uthan efter
26
Brandenburgici väll viste, huru högt hvart och itt collegio vore angelägit,
27
at thesse saker blifva rätt fattade, then lägenheeten gifven at communicera
28
sine angelägenheeter och å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij gärna skulle
29
befrämia alle ständernes desiderier, så skulle vij gärna see, at itt uth-
30
skott af alle ständerne hade blifvit härtill brukat, deribland då på Hans
31
Churfurstlige Durchl:s af Brandenburg vägnar hans plenipotentiarii, såssom
32
reeda budne till thetta värket, hafva förträdet och största ähran, then vij
33
them altidh och gärna unna.
34
Strax som secretarius var borta med thetta svaret, sändes till Schäffer,
35
Lampadium och Keysser at höra theras sentiment häröfver. The berömbde
36
uno omnium ore vårt svar och remonstrerade therhoos, at the churfurstl:e
37
sökia thermedh 1. at komma i mediationen, hvilken är både cronorne och
38
ständerne skadeligh, aldenstundh Churbeyern, som är fuller härifrå, men
39
förer directoriumet, för thermed gouverno öfver alt och skulle läggia sigh
40
både här och ther i vägen, 2. at the churfurstlige må få een högheet för the
41
andre ständerne, then the fuller i någre och visse stycker bestå them, men
42
inthet i alt, uthan hoppas at komma något så när i lagh med them förmedelss
43
thenne tractaten.

[p. 790] [scan. 822]


1
Lijtet therefter komo bägge churfurstl:es, Brandenburgicorum och Mo-
2
guntinorum, secretarii till oss förmälandes, at, efter them keijss:e stodo fritt
3
in hoc actu pure imperatorio at bruka hvem the ville, hade Eder Kongl:e
4
Maij:tt till mehra ähra anpraesenterat them churfurstl:e, efter inga media-
5
tores vore för handen och the churfurstl:e inthet kunne vara i een commis-
6
sion med the andra furstl:e för titulo excellentiae skuldh, så begärtes, at vij
7
ville inthet vara emot, uthan till värkets befordring låta så skee, som the
8
keijss:e hafva begärat.
9
Efter the furstl:e anhöllo, man måtte inthet förhasta sigh theruthi, och jagh,
10
Johan Oxenstierna, befan migh lijtet opasslig, så excuserades drögzmålet
11
inpå andre dagen thermedh, at vij inthet kunde säija någon viss tijdh, förän
12
man märkte, huru thet ville sigh med min indisposition anlåta; vidh then
13
occasionen ville man och låta them vetta vårt sentiment öfver exhibitionen.
14
I dagh besökte grefven af Wittgenstein migh, Johan Oxenstierna, in parti-
15
culari och urgerade thet som secretarius hade förebracht med nästan lijka
16
argument, men eenkannerligh at the churfurstl:e hade reeda tagit till sigh
17
thet keijss:e svaret och skulle them vara spottligit, om thet skulle på nytt
18
sändas them keijss:e igen. Effter vij både inthet vore tillstädes, så togs saken
19
ad deliberandum med lofvan, at grefven skulle få vårt svar in moot af-
20
tonen.
21
I medier tijdh var Lampadius hoos oss och lijkasom förr rådde, at vij på
22
alla görlige sätt ville undanböija the churfurstl:e tilbodh, aldenstundh the in
23
effectu sökia thermed mediationen; hölt vara bättre och tryggiare, at vij
24
unfinge svaret som the vår proposition, nembl:en genom the keijss:es
25
secretarium; hvarföre och 1. till att contentera the Brandenburgiske efter
26
theras första begäran och therhoos 2. at förnöija them furstl:e, jämväll och
27
till thet 3 die at ressentera moot them Maintziske, at theras principal, greeff
28
Kurtz, som efter praeliminarconventionen, sidste collegial- och rikzsluth
29
är deputerat at vara här, men hafver moot vår åtvarning flytt härifrå till
30
Munster och här lembnat een secundarium, så sände vij Mylonium till the
31
Brandenburgiske at säija, thet vij inthet annars kunna än berömma theras
32
ijfver att befordra thenne tractaten; sådant skijna theraf at the thenne acten
33
gärna ville hafva accelererat; såssom vij och gärna see thetsamma, altså
34
velle vij och lämpa oss efter tijden och them thet bästa vij kunna och efter
35
thenne dagen är vår hufvudpostedagh och mycket arbete under händerne,
36
som näpligen skulle kunna lyftas för än i mörkret och seent på aftonen;
37
thertill vore then eene af oss sängelägrig och altså inthet i then lägenheet,
38
at een så anseenlig gesandtskap kunde i dag, som the begära, komma;
39
therföre och ther the ändteligen ville, at svaret måtte i dagh uthhändigas,
40
så ville vij tillstädia, at the keijss:es secretarius giorde thetsamma. Men om
41
the ville töfva till i morgon klockan otta för middagen, skulle thet vara oss
42
een stoor ähra, om the Brandenburgiske allena ville komma och bringa
43
svaret medh sigh. Med Churmaintz viste grefven af förre giorde påminnels-

[p. 791] [scan. 823]


1
ser, hvadh å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij på hans principal gessandte
2
desidererade och kunde thet inthet låta blifva oandat. Thenne resolutionen
3
låtz Wittgenstein inthet gärna märkia erkännandes fuller, at them skedde
4
thermedh een ähra, men at then heeder skulle förorsaka elaka ögon hoos the
5
keijss:e och Maintziske och in effectu resolutionen gå theruth på at the
6
churfurstl:e per obliquum måste hålla sigh therifrå och låta kommat ther-
7
på at caesareanorum secretarius praesterar thetta officium. Hvadh the nu
8
göra, thet lärer tijden. Hinweis auf Beilagen H, u. J. Aviser och andre breef
9
äre alle ihoop under lit. K….


10
Beilagen in DG, A I 1, legat. [ 3]:


11
A: Duplikat der Nr. 396

12
B: 911–192 [Nr. 397] Rosenhane an Joh. Oxenstierna. Münster 1645 September 19/29

13
C: 193–193’ Reichsstände in Münster an die in Osnabrück. Münster 1645 September 22/Okto-
14
ber 2
15
Druck: J. G. v. Meiern I S. 688
16
194–199’ Hochlöblicher chur- und fürsten zu Münster versambleter herren
17
abgesandten rationes und gegenargumenten.
18
Druck: J. G. v. Meiern I S. 689–694

19
D: 200–200’ [Nr. 398] Joh. Oxenstierna an Rosenhane. Osnabrück 1645 September 22/Okto-
20
ber 2
21
201–201’ [Nr. 399] Rosenhane an Joh. Oxenstierna. Münster 1645 September 22/Oktober 2
22
202–202’ [Nr. 400] Derselbe an denselben. Münster 1645 September 23/Oktober 3
23
203–203’ [Nr. 401] Derselbe an denselben. Münster 1645 September 26/Oktober 6

24
E: 205 [Beilage zu Nr. 399] Contarini an Joh. Oxenstierna. Münster 1645 September 20/30

25
F: 206–206’ Joh. Oxenstierna an Contarini. Osnabrück 1645 September 25/Oktober 5

26
G: 207–211 [Nr. 404] Rosenhane an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 Oktober 3113

27
H: 212–213’ Kurfürst Johann Georg v. Sachsen an Markgraf Christian v. Brandenburg-
28
Kulmbach. Dresden 1645 Juli 15/25

29
J: 215–215’ Markgraf Christian v. Brandenburg-Kulmbach an Kurfürst Johann Georg v.
30
Sachsen. Bayreuth 1645 August 1/11

31
K: 216–216’ Fürsten u. Stände zu Osnabrück an die zu Münster. Osnabrück [undatiert].
32
Avise [ fehlen].

Dokumente