Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
393. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 September 12/22 Pr.: Osnabrück 1645 September 13/23
393
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage K der Nr. 396
Besuch bei Longueville: Bayerisches Friedensangebot an Frankreich durch Gramont,
Contarini über kaiserliche Absichten, die Ständegravamina vorzuziehen, schwedische
Gesandtschaft nach Konstantinopel u. zu Rákóczy, Brief Mazarins über Kriegs-
finanzierung , Kriegslage in Katalonien. – Besuch Saavedras: Gegenseitige Vorhal-
tungen wegen Verzögerung u. Verteidigung der eigenen Politik, Verdächtigungen
Frankreichs.
Hertigen af Longeville lät i förledne tijssdags kalla mig til sig och begynte i
sine collegers närvahru referera, huru hertigen af Beyern nu på nytt söker
vänskap medh Frankrijke och i synnerheet genom Mareschall Gramon haf-
ver sig tilbudit at förmå Keijssaren til een universal redligh fridh, och dher
sådant inthet vore til obtinera och han förnumme Keijssaren thee sig där-
uthinnan obillig, hafver han då begärat och föreslagit, at han måtte blifva
oanfechtadt och niutha fridh och säkerheet af Franckrijke, efftersom han
altidh hafver aestimerat dess venskap och gerna hållit sig intil them, doch med
sorg hafver most förnimma, at hans gode intention så hafver blifvit uthsla-
gen och förachtadt, såssom hans furstinna thetta vidhlyfteligen hafver uth-
fördt och med gråtande tåhrar bekräfftat vijsandes på sine barn, som så o-
skyllige blifva förfölgde, och tagit drottningen i Franckrijke til exempel,
hvilken, oansedt hon är syster medh kungen i Spanien och Keijssarinnan,
underlåther hon dåch inthet at taga sin barns interesse i acht och strider
emotthem. Altså vore hon inthet til förtänckia, om hongiordethetsamma och
mehra såge på sin säkerheet och sit huus välferdh, än til at bijfalla Keijssaren,
oansedt han vore hennes broder; hvilket alt bem:te mareschal de Gramont
hafver refererat til hofvet genom een adelsman mons:r Bergerac, densamma
som straxt blef hijt depecherat medh resolution, at, hvadh Beyerfursten
hade till tractera och föreslå, skulle thet skie på thenne orthen, dher Francke-
rijkes plenipotentiarii medh sine allierade och bundtzförvandter deröfver
berådslå och sedan effter saaksens beskaffenheet sluta motte, efftersom in-
struction och fullmacht them theröfver tilkommen vore; fördenskuldh the
sådant ville mig communicera, som the tillijka igenom S:t Romain hafva
låthit andraga för Eders Excell., på thet man skulle sij, huru sincere och
uprichtigt the medh sakerne umgås villia och icke thet ringeste företaga
uthan communication medh cronan Sveriges betiänte, oansedt vij på vår
sijda inthet vore så scrupuleux och noga til at observera, som vore til seen-
des af kriget medh Dannemark, af neutralitet medh Brandenburg och nu
sidst medh stilleståndet medh Saxen, hvilket alt them ovettandes företagit
ähr, endoch the på sin sijda glädia sig, at alt så väl är afgångit, och villia in-
thet besvära sig deröfver.
Jag betackade mig därupå för theres communication och förtroligbeet, lof-
vade referera saken på sin behörige ohrt, doch begärte therhoos vetta theres
sentiment och om the hölle saken vara görlig eller hvadh conditioner ther
monde föreslås. Derupå blef mig til svar gifvit, at the förmeente saken in-
thet vara til at uthslå, uthan ther man således kunde bringa den ene chur-
fursten effter den andra ifrån Keijssaren, och han således såge sig destitueradt
och allenast most uppehålla kriget, skulle thet kunna förorsaka oss een
fridh innan någre månader; hvilket the förmeente Keijssaren högt skulle
reformidera; men på hvadh sätt och conditioner thet skulle skie, viste the
icke väl, effter the ännu icke hafva taalt medh them Beyerske gesandterne.
The befruchtade allenast, at the för Heylbrun icke skulle vara starcke nog
at tvinga Beyerfursten till at blifva vidh sitt förslag, uthan skulle sig til-
äfventyrs förandra, om han såge sin fördeel.
Sedan berättade bem:te Longeville, at h. Contareni dagen tilförende hade
varit hoos honom och berättadt, at the keijserlige hade förmeent tilkomman-
de torssdag at uthlefreradt något til stenderne, men befruchtadt, at the
ännu någre dagar blifva förhindrade. Älliest hade han så mycket förstått, at
the in gravaminibus imperii och synnerlig i religionssakerne vore resolvera-
de at gifva stenderne al godh satisfaction, hvilket kom Frantzösche ges-
sandterne något suspect före och fruchtade, at ju mehra Keijssaren conten-
terar ständerne, ju mindre länder thet til cronornes contentement, effter han
therigenom och til den enda söker at göra theres saker richtige och draga
them til sig. Thermedh skulle cronornes satisfaction komma effteråth
och stenderne icke heller villige den at befordra, sedan the hade fådt sine
egne saker richtige, hvilket the (Frantzoserne) altijdh hade fruchtadt och
fördenskuldh rådligast achtadt, at cronornes interesse hade tillijka blifvit
företagit och kommit til at afhandlas med stendernes besvär, men at Eders
Excell. hade varit theremot och fördenskuldh vållande, om the therigenom
skulle taga någon skada.
Om Rakozis accomodement vore the icke fulkombligen försäkrade, doch
ther så skulle vara, meente the, thet hade kunnat förekommas, om man på
Hennes Maij:ts och cronan Sveriges vägnar större flijt hade anlagdt, synner-
ligen deruthinnan at man hade sendt någon til Portam at erhålla Turkische
keijssaren och hans ministros i godh humeur, hvilket lätteligen hade varit
til göra, effter the på den orthen högeligen hade åstundadt dhereffter, för
hvilkens orsak Turkens mandatum til Rakozi var at uppehålla medh kriget
emot Keijssaren, til thes hans chians komme tilbakars, förväntandes, at i
medier tijdh den Svänska ambassadan skulle ankomma.
Yterligare äre berättade the Frantzösche och i synnerheet hertigen, at the
den dagen hade fådt breef ifrån cardinal Mazarini, at han nu på nytt vore för-
säkradt på een skatt eller fond, som the kalla, til krigets fortsättning för till-
kommande åhr, hvilken han vore så förvissat upå, såssom han hadet i hen-
derne ; öfver hvilket the gladde sig och meente, thet kunde inthet skada, om
the keijsserlige thet viste, på thet the vijste accomodera sig til friden, förän
man giorde mehra omkåstning och praeparatorier til kriget. Ty sedan man
hade giordt bekåstning och stodo i postur at låtha komma på effecten, så
vågade man heller göra itt streck, än at man ginge förgäfves derifrån, lijka-
som een åkerman den dher såår sin säd och hafver dher möda och omak före,
han släpper den inthet gärna, förän han får den fruchten han förmodar.
Ifrån Catalonien hade the tiender, at Don Cantelmo, som hade legat inne-
sluthen i Ballaquiers, var medh rijtteriedt eschapperat och har om natte-
tijdh gådt igenom vachten, som mareschal de Camp S:t Aunays hafft hafver.
Don Diego Saviedra var i går hoos mig under skeen at besökia min hustru
och göra tacksäijelse för thet vij vore hoos honom uth på landet. Inter seria
komme vij åter at tala om friden, hvilken han högeligen syntes åstunda,
och frågade, hvadh jag viste therom. Derupå beklagade jag mig, at keijss.
gesandterne så drögsamme ähre och inthet villia fort, oansedt thet öfver tree
månader ähr, som vij theres svar upå vår propositionerne förgäfves förvän-
ta ; förde honom och til sinnes Eders Excell. proposition vara sådan, at han
sielf derutaf nogsampt kunde dömma, hvadh intention cronan hade til
friden och til Tysklandhs välfärdh och restablissement af the desordre och
missbruk, som härtil emot thess lag och constitutioner ähre inritne.
Hvartil han svarade, at stenderne härtil hafva förorsakadt någon drögsmåhl,
men at svaret nu omsijder är färdigt at uthlefreras och således stält, at Keijs-
sarens ingår och bevillier mäst alt, hvadh som begäres. Men at Eders Excell.
meening skulle vara om Tysklandh, som propositionen förmäler, och at
Sverige skulle således åstunda dess vällfärdh, kunde han sig inthet inbilla,
uthan meente thet allenast vara at vijsa för verlden och bedraga them som
inthet bättre förstå. Jag hölt theremot bäst at låtha komma på proff och at
Keijssaren ingår, hvadh cronorne hafva föreslagit och ständerne i lijka
måtto finna sig medh benögde. Dhertil refererade jag honom den Danske
friden til exempel, hvarutaf til seendes, huru H.K.M:ts och Sveriges crono
medh een billig satisfaction för lidne injurier hafver sig låthet nöija, oansedt
man medh fördeel hade kunnat fortsatt kriget, om man thertil så hade varit
beging, och at man nu kan vända the trouppar, som ther hafva varit em-
ployerade emot Österrijke, desslikest at Königsmark nu, sedan stillståndet
är treffat medh Chursachssen, kan gå feldtmarskalken til äntsatt; dertil medh
om neutraliteten medh Beyeren träffes, som nu talas om, så skulle thess
mehra last komma Keijssaren på halssen, at han ex necessitate väl endteligen
motte beqväma sig; hvilket jag toucherade til att komma honom på snack
om samma Beyerske tractat och höra deröfver hans iudicium, hvilket och
inthet feelade. Ty han gick thet förrige förbij och svarade strax: Hvad
Frantzosernes tractat medh Beyeren vidhkommer, så må ingen inbilla sig,
at den i någon motte kan vara Keijssaren praejudicerlig. Ty oansedt Beyern
hafver nu heller the förrige reesor emot Franckrijke något låthit föreslå, så
ähr thet inthet skiedt uthan Keijssarens villia, rådh och consens. Beyer-
furstens interesse vore och sådant, at han inthet kunde abandonnera Keijs-
saren väll vettandes, at, ther Frantzoserne vore huus Österrijke öfvermächti-
ge , så vore i lijka måtto giordt medh honom; och emedan Beyerfursten är
gammal och Keyssaren effter hans dödh är satt til målsman för hans barn, så
vore thet een dårachtigheet at offendera honom och exponera sine barn och
stat i sin fiendes händer. Fördenskuld om något slötes emellan Franckrijke
och Beyern, så kunde thet inthet hindra, at Beyern icke måtte adsistera
Keijssaren såssom tillförende, om thet icke skiedde directe emot Frantzo-
serne , så kunde thet skie på andra ohrter.
Jag hölt thet alt omöijeligit och at Beyeren inthet hade at förmoda någon
neutralitet på thet sättet. Men hans ratiocination deremot var sådan: Frant-
zosernes upsåt är at aldrig göra någon fridh i Tysklandh, förrän the sig thet
hafva underkufvadt och giordt sig theruthi mästare. Nu emedan the inthet
kunne komma dhärtil, så länge the Svänske äre så mächtige och föhra vär-
kedt bredh jempte them, hvilke och skulle vara them theri äfvenså förhin-
derlige som stenderne sielfve, derföre måtte the see, på hvadh sätt the få
them theruth och fördenskuldh bruka sådane meddel. Ty at Frankrijke haf-
ver potentiam Sueciae suspect och missunnar thess lijka, vore klart och i
synnerheet til seendes af thet Danska kriget, och huru Frankrijkes ministri
icke allenast under handen hafva theremot negotierat medh Hollenderne,
uthan och publico scripto (innuerandes på den Frantzösche discursen jag
senast om förmälte: Necessité de prendre Duynkerke, hvilken han förmeen-
te vara kommen härifrå) tesmoigneradt den jalousie och missgunst the ther-
af hafva fattadt. Ähr nu sådant allenast af thet Danska kriget, huru myckit
mehr af vår progress i Tysklandh, ther vij ähre them närmare och komma
til at participera i theres desseiner? Jag badh, han ville theröfver inthet
göra sig någre tanckar, uthan såssom vår allience medh Franckrijke nu haf-
ver i 15 åhr oryggelig florerat, så hoppades jag i förtreet af våre ovänner, at
han änn ytterligare och til ett godt uthslag skall continuera, hvilket han och
flere emot sin villie skole befinna.
Deremot förde han mig til exempel Frantzosernes ostadigheet medh sine
bundtsförvandter och thet beviste medh ett facto, som i vår tijdh är passerat,
då Franckrijke medh republica Veneta, Sabaudo och duce Parmae förbandt
sig emot Genuam och Spaniens parthij uthi Italien och i medier tijdh foede-
ratis inconsultis et insciis hemligen tracterade medh Spanien, sleet sigh
dheruth och destituerade foederatos, hvilke när the sig theröfver beklagade,
finge the annadt inthet til svar, uthan the motte contentera sig medh thet
som giordt vore. Thetta alt syntes han mehra deducera til at göra oss Fran-
tzoserne suspect och upväckia någon jalousie, än at han skulle hafva någre
skiähl medh sig.
Jagh frågade honom, huru thet skulle förstås, at Don Salamanca, som nu
nyligen är kommen uhr Spagnien, säijes hafva fulmacht at tractera medh
Staterne på den ohrten; dhertil han inthet neekade, uthan bekände, at något
är på färde. Han änskyllade och Spagnische armeen, at den för detta åhret
mehra inthet har kunnat uthrätta, effter the hafva tvenne mechtige armeer
på halssen och dhertill at conservera Dynkerken framför andre platzer och
at thet ringa ähra är för Frantzoserne, at the medh sådan avantage och
myckenheet icke mehra uthrätta, och synnerligen at the inthet töras våga
sig allena, uthan hvar the kriga i Tysklandh, Catalonien och Nederlandh,
hafva the landzens innbyggiare sampt Svänske och Holländarne til hielp.
Men när bäggies nationerne allena komma emot hvarandre, hafva Frantzo-
serne ingen förmånn at skräppa utaf; exempell, at the så offta uthur Italien
äre af Spanierne uthkörde. Han berättade och förvisso duc d’Anguien vara
dödh och beklagade honom på thet högste, kallade honom den unge Sci-
pionem och sade sigh aestimera dygd och manhafftigheet lijka uthi hvadh
nation och subiecto den finnes. Vidh samma occasion kom han til prisa och
beröma sahl:e konung Gustaff Adolph och berättade, huru han för sin
persohn och månge flere i Spanien hafva giordt epigrammata och verser
honom til ähra och beröm. Därhoos frågade han, hvadh som höres om
Hennes Kongl:e Maij:tts, vår allernådigste drottnings gifftermåhl, och
föreslog i skämtevijs, at thet vore een ståtelig reunion ex mutuo sanguine
Gothico, om theres kong i Spanien motte få Hennes Kongl:e Maij:tt, be-
römbde therhoos sin kung af sine dygder, mandom och hans deijelige skap-
nadt och at han nu vore i sin bästa ålder vidhpass 40 åhr, hade och een
printz vidh den ålder, som kunde regera i Spanien och kungen blifva boen-
des i Sverige. Jagh frågade deremot, om hans kung ville blifva godh Lut-
tersch och inthet hålla oss för kättare; dermedh lycktades den discursen.
Stenderne hafva i onssdags och torssdags varit flijtigt tilhopa i biskopshof-
vet och mäst delibererat om exclusionspuncten, item om modo om uth-
lefreringen eller receptionen af keijss. svaret, hvilket i tillkommande veeka
vist förmodas. Saviedra knorrade och något öfver thet inkastet ständerne
göra medh Magdeburg och Hessernes admission til tractaten, hvilket han för
heelt obilligt erachtade …