Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
363. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Juni 30/Juli 10
363
Münster 1645 Juni 30/Juli 10
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage S der Nr. 367
Besuch bei Longueville: Waffenstillstandsvorschlag der Vermittler, Meinung des
Bischof v. Osnabrück u. der bayerischen Gesandten darüber, dänischer Krieg, Paß
für Rákóczy. – Über d’Avaux u. Peschwitz.
Duc de Longueville sende i går til mig och begärte, jag ville i dagh klockan
2 komma til honom, effter han hade något at communicera mig i h. d’Avaux
och Servients närvahru, hvilket när jag å sagden stundh effterkom begynte
han referera, huru mediatores i går hafva varit hoos honom och föreslaget
ett stilleståndh på någon tijdh durante tractatu och thet urgerat på thet
högste, hvarupå han hafver gifvit them til svar, att han therupå inthet vore
instruerat, uthan ville först conferera theröfver medh Frankrijkes allierade
och sedan referera thet til hofvet. Eliestidiscursevijshade han them så monge
difficulteter förebracht, som han vidlyfftigt berättade, at the mehra miss-
tröstning än hopp therom kunde hafva. Thetta ehrondet recommenderade
han mig Eders E. E. at föredraga medh begäran, at Eders E. E. ville tagat i
betänckiande och sin meening veeta låtha, om thet skulle vara värdt, at man
therom schrefve til hofvet och til generalerne at intaga theres meening, eller
om Eders E. E. meente thet onödigt vara och at man heller straxt uth-
sloget och at the therupå kunde få veeta Eders E. E. mening medh näste
post, at the thereffter kunde rätta sine breef til Paris, som afgå om lördag.
Härupå betackade jag honom för den confiance han låther påskijna så
franchement at uptäckia, hvadh häri passerar, lofvade och villia rapportera
Eders E. E. hans anbringande, allenast på thet Eders E. E. motte thes
bettre intaga theres meening, begärade jag, han ville vidare uthlåta sig och
låtha förnimma sitt sentiment theröfver, och huruvida han förmeente then
saken vara görlig eller inthet; därupå begynte han vidhlyfftigt deducera
rationes pro et contra, doch icke at han synnerlig lät sig märckia, hvartil
han vara inclinerade.
Her d’Avaux och Servien exaggererade lijkväl mehra the rationes, som
vore in contrarium et pro negativa, och syntes giöra thet medh större ifver
och alfvar än then andre. Thet förnämste pro affirmativa tyckte han vara
thet, at i ett så generalt armistitio blefve och Portugal inneslutedt, hvilket
vore een avantage för them och een degré, at theres saak vidare blefve
erkänd och antagen. Dogh theremot vore stilleståndh och säkerheeten, som
deraf föllier them skadeligare än kriget. Ehuru då vore och på hvadh mee-
ning man fölle, meente the rådeligast vara, at man hölle thet heemligen och
inthet låtha vederparten märckia, hvartil man inclinerade.
Bispen af Osnab. och the Beyersche hafva i går besökt Son Altesse och äfven
drifvit thetsamma som mediatores. Upå det Danske kriget önskade the som
tillförende medh impatience een snar endskap; undrade och sedan man hade
obtinerat thet som materia litis var, och hvarföre kriget var begynt, nembl.
commerciernes frije lopp, at man sig thermedh inthet contenterar. Doch
moverade Longeville thet inthet så stort som the andre. The föresloge och
iblandh annadt, om Eders E. E. icke behagade schrifva til feldtmarskalcken,
at han immediate af Keijssaren skaffade pass för Rakozys affgesanter, at man
inthet hade behof fodradt här.
Greffven af Nassow hafver i går besökt them Spaniske och intil klockan 10
på natten confereradt medh them. The säijas vara myckit bedröfvade och
åffentligen låtha påskijna theres sorg och mescontentement öfver sakernes
slätte tilståndh pa theras sijda. Duc de Longueville hafva the keijss. ännu
inthet besökt.
D’Avaux går nu så retiré, lijkasom een vinga vore honom afskuren genom
duc de Longuevilles ankompst. Han syntes vara modig, så länge han var
primus och har nepplig trodt den långe staden skulle komma. Han betaar
them och temmelig respecten och förer discurserne mäst allena, och synes,
såssom han ville föra värkedt sielf. Han är elliest mycket frij och uprichtig
i sine discurser, och veet jagh inthet, om thet them androm väl behagar.
Åthminstonne är thet inthet aldeles effter theres maneer. Han lät helssa Eders
E. E. medh vidhlyfftige complimenter och försäkring på sin affection och
tiänst …
Eigh. PS.: E. Ex. Ex. breff angående Peschwitz fick jag nu med påsten
och vill göra min flit att ärfara aff honom, hvad han har till berätta. Män
han ähr nu på landet dragen och säijes i affton komma tilbakar. Pänningar
har jag intet i förråd att försträckia honom, äffter terminen nu snart ähr
ändat och mine pänningar dässlikest. Kan jag få vexel hädan till Ossnab.,
vill jag göra min flijtt att upspara.