Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
336. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1645 Mai 15/25 Pr.: Münster 1645 Mai 16/26
336
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg A II; Kopie als Beilage N der Nr. 337
Besuch Rortés u. Ponceaus: Früherer Termin für die Übergabe der Proposition II
wegen günstiger militärischer Lage u. augenblicklichem Ansehen bei den Reichsstän-
den . Französisch-schwedische Konferenz. Über die französischen Anmerkungen zur
schwedischen Proposition.
Auf Nr. 335. Till vänligit svar kunna vij h:r residenten eij låta oförmält, at
baron de Rorté, efter han hafver erhållit sigh nu på een vecku inne och ther-
före inthet kunde sielf komma till oss, lät begähra Mylonium till sigh then
12./22. huius förmiddagen och då vijste honom it Serviens breef och ther-
uthi fattade begähran 1. om dilatione propositionis intill Pingesdagen lijka-
som een förafskedat saak, 2. om een entrevenue at pläga een närmare con-
cert öfver propositions punchterne, som han, Servien, sade vara i någre
stycker ändrade och behöfva retrenchement.
Emoot aftonen kom Ponceau efter och med it särskildt creditiv till oss be-
rättandes , at han hade på sin herres vägnar begährat och vellat förmå baron
de Rorté at besökia oss i thenne saken, men inthet kunnat nå thet för Ro-
tées påstående cour. Ponceaus värf bestod äfven i samma punchter som
Rotées, nembligen 1. att vij måtte oppehålla med propositionis extraditione
intill den 28. Maii/7. Junii, eftersom han meente vara een aftalat sak, at vie
skulle dröija intill Pingessdagen. The öfrige få dagar, som the nu begähra
additamenti loco, ville Servien optaga för een synnerligh courtoisie lofvan-
des , at then begährta terminus dilationis skulle praecise hållas och inthet
blifva öfvergådder eller sedan något hinder inkastas.
Vij hafve honom remonstrerat, at h:r Servien inthet kunde sådant begähra
såssom een förafskedat saak, effter han bättre viste och i så månges när-
varelsse var sagt, at propositionerne motte uthlefvereras emellan Påska och
Pingessdagh, hafvandes the ordres icke thet förståndet, som skulle värket
opskiutas intill näst kommande Pingessdaghälg, uthan förrättas ungefär
mitemellan bägge högtijderne; efter then tijden nu vore framgångin, så
väntade vij icke uthan orsak på conventionis effectum; fuller defererade vij
gärna h:r Servien i thetta som kunde hända, skulle synes vara een ringh
saak.
Men när vij betrachta närvarande tijd och conjuncturen af itt och annat, så
faller oss en tijma, fast mera så månge dagar altför betänkeligh och dyr
at låtha then uthan orsak passera sin kooss. Ty på then eena sijdan är feldt-
marskalken i godh postur oppe i ärfländerne, at han icke allenast kan drifva
thet starkaste argumentet inför Kaijssaren sielf in uthi hans egne erfländer
pousserandes på sitt sätt vederparten till bevilliandet af våra billige fridz-
conditioners accepterande, uthan och gifva cronornes interessenter och
ständerne i Romerske rijket, som nu hafva fåt någon quicknat, bättre lust
och modh at råda och tala pro communi causa. Dertill med består Kongl.
Maij:ts hufvudarmee af mästedeeles Tyske cavallieri, som nu länge hafva
hördt talas om tractaten, men inthet än om des rätta begynnelsen, uthan
villia meena, at våra illvilliandes förgifvande, som fördes kriget till Tysk-
landz ruin, skulle practiceras och sådane protractioner medh flijt föresökias;
men tvertemot, om propositionen komma i liuset och the finge see och höra,
at chronorne föra sådane consilia och gå om med at sättia Tysklandt på
fötterne och i sitt förlag igen, skulle the förmodeligh desto mehr animeras
och efter yterste förmågo secundera vår negotiation med it krafftigt på-
tryckiande . Och ehuruväll på then andra sijden och emot Bäyern kan något
viederliget vara händt och vederfarit the Weymarske, så höres nu theremot,
at duc d’Anguien är i optogit och mareschal de Tourenne i fullt arbete,
jämpte landgrefvinnans Furstl. Nåde och generalleutenanten Königzmark-
ken at redressera alt i förre ståndh hafvandes altså svärdet i handen at re-
vanchera thet som är föreluppit.
Män ther vij ville opholla än på een tijdh och thesemellan, thet Gudh nå-
deligen afvände, nogot viderligit hände Kongl. Maij:tts hufvudarmee och
altså een värre skulle komma på then andra, så är till at befara, at vij förlåra
med then gode tijden både credit och affection hooss ständerne, eftersom the
nu ähre så ofta hijt inviterade och äre här lenge förtröstade med propositio-
nerne , män nu villia afspissas med onödige opskof ifrån then eena tijden till
den andra. The keijss:e låta sigh och höra, at them nu inthet så mycket är
om vår proposition, drifva inthet thärpå, uthan tala frigidissime i saken
uthan tvifvel väntandes på bättre tijdh för sigh och vår olegenheet, hvilket
förorsakar ständernes gesandter at liggia oss an örkiandes på och manandes
oss till fortsättiandet af värket.
Och som vij vore ännu in dubio och tvickachtige, hvadh vie enteligen skulle
svara Ponceau, finge vij h:r residentens i förgår daterade breef och der-
hooss fogade keij. svar på the puncterne, som Gallici haffva meent vara
accorderadt och richtige; uthaff hvilke vij icke oklart haffva fattat och för-
ståt , att the keij. och Frantzöske stå i tractat och avancera saken ther, ja så
att the och äre komne till att tala om ratificatione instrumentorum. Men ther-
emot ville the som redhe haffva oss oåthsport uthgiffvit sin proposition och
ther trädt i handelen, öffvertala oss, att vij skulle stå stilla, kan ske väntan-
des , till thess the haffva ther giordt ända på alt; hvarföre, när vij alla thesse
rationes hade jämfört och then yterste kom dertill med största tyngden,
haffva vij resolverat att referera her res. thesse vore rationes med begäran,
han ville them och hvad meera thertill kan läggias her Servient förehålla,
enkannerligen att oss något fremmande förekommer, det the på then ohrten
nu synnes tractera och ville dissuadera oss therifrån; på hvilket fall vij ju
synes hafva fog och skiäl att träda fram med propositionen gåendes då pari
passu med them som reda haffva uthleffvererat en. Och om then ville af
Servient achtas, som hon och kan vara som itt compliment, men thesse två
lijka gille och af itt innehåll och therföre bäst tiäna ihop, men hållas litet
tilbaka, så länge the Frantzöske bliffva richtige, så kan h:r res. föra honom
til sinnes then avantage Franckrike haffver, om vij bryta spissen och taga
invidien på oss, om något synes i vår proposition gå then catholiske Rö-
mische religionen förnär.
Thet andra hanss ehrande var om entrevenuen, then han hölt vara nödigt
och meente kunna ske, om h:r Servient mötte oss uti Iborg heller i Harkot-
ten , vijsandes som itt motiv thertil någre remarquer öffver vår proposition,
hvilka han meente behöffva en ny conferentz. Effter vij nu befunno honom
inthet så myckit vara att giöra om ändringen af conditiorierne som tiden,
then han med vårt tijt- och tilbakarreesande sambt conferentzen på 8 eller
meer dagar kunde vinna, haffve vij och then saken remitterat till h:r re-
sidenten .
Hvadh hans remarquer anbelanger, så haffver han inthet annat giort än
strukit här och thär, radar under några ord i vår proposition, öffver hvilke
Ponceau här discurerade och sade sin herres meening, efftersom the no-
terade orden och punchterna äre här hosslagde til h:r residentens bättre
effterrättelsse. Uti then förste och 2. var inthet täknat. Men i then 3., som
talar mäst om religionen, vill han gerna skära bort, hvad han kan, efftersom
thet af the understrukna orden är att see. Nu såsom vij inthet thera af the
3., som äre 1. cumprimis protestantes etc., 2. specificationen af någre stän-
der och 3. the orden in sacris et profanis kunne utstryka, uthan achta bliffva
thervid varandes thenne nästan then principalste puncten på vår sijda och
för vårt partij, altså ville och her residenten våre både i förre breef och ther-
öffver i hållne muntelige conferencer anförde skiäll, om så giörs behof och
och her Servient vill thetta vidare disputera, honom föredraga och remon-
strera .
Then 3. puncten var noterat i bredden med tvenne streek. Men Ponceau
viste inthet sielff, hvadh her Servient hade att påminna theruthi. Kommer
han med något, som han ther vill haffva ändrat, kan her res. inthet felas svar
theruppå.
Thereffter haffver han gåt alla puncterne förbij intill then 14., then han meen-
te vij motte låta uth och vänta, att vederparten skulle begära loca occupata
igen. Nu kan fuller then påminnelssen haffva något på sig och vara lijka, om
then puncten bleffve ute heller fördes strax in. Lijkväl och emedan vij haffva
affattat totum complexum conditionum och så disponerat, att thenne punc-
ten inthet kommer i raden, förän allt thet andra, som man principaliter an-
seer , är satt, efftersom och the orden theri finnas his ratis praestitisque etc.,
så meene vij, att han skall kunna stå.
Then 15. artiklen ville han och haffva uth stötandes sig på the orden militia
in totum exauctoretur. Men vij hade theremot 1. att then puncten lijkväll
lärar komma in uthi instrumentet; 2. att vij haden så restringerat, att man
finge behålla så mycket folck, som man ville och behöfde till hvar stats
nödtorfft, så att thermed synes inthet vara derogerat.
Uti then 17. artiklen meente han att specificationen motte låtas uth, men för
alla andra thet ordet protestantes och ther i stellet stå amici Helvetiae can-
tones , inthet sönderandes protestantes ifrån catholico-romanis. Vij kunna,
hvadh thet förre anlangar, inthet på annat sätt an förmedelss sådan specifica-
tione comprehendendorum komma till att tala om Portugal, och therföre
till att haffva något greep dertill bliffva the andre och nämbde. Men så
myckit thet ordet protestantes angår, kan thet väll bliffva bortsatt.
Sammaledes finne vij och hans yttersta och i then 18. puncten giorde på-
minnelssen öffver thesse orden eaque obligatio duret ad decennium a die
firmatae pacis vara funderat villiandes stryka uth the orden och inthet
nämna någon tijd hvarken decennium heller någon annan säkre eller längre
termin.
Thetta allt såväl thet som offvantil vid then första Ponceaus propositions
punct om dilatione propositionis jämväl hvad som är att svara på Servients
förestellte påminnelsser, thet ville her residenten effter sin bekände dex-
teritet honom förehålla och oss med thet forderligaste veta låta, hvadh i
then conferencen mellan Eder både förefaller …