Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
335. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Mai 13/23 Pr.: Osnabrück 1645 Mai 14/24
335
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage L der Nr. 337
Gespräche mit Ponceau: Serviens Reise nach Osnabrück. Gerüchte über Absichten
der kaiserlichen Gesandten. Besuch des Camerarius.
Endoch jagh i söndags, strax Eders E. E. bref ankom, hade ärnat förebringa
her Servien the svar, som theruthi förmäles, på hans ehrender, så kunde jagh
dogh inthet kommat tilväga för hans pourmenader, them han ingen dag
försummar. Om afftonen klockan 9 sende han sin Ponçon till mig at be-
fråga , om jagh inthet svar hadhe bekommit. Däropå oprepade jag emot ho-
nom altsammans och hade bättre tilfalle at seija honom meeningen reentuth
om ett och annadt, än som jag hade taalt her Servien sielf, hvilket alt han
lofvade at raportera. Han gaf dherhoos til förstå, at Servien hade ärnadt
sända honom andre dagen til Ossnabrüg. Men som han af migh förstod, att
Eders E. E. tänckte blifva vidh fattade resolution om propositionens uth-
lefvererande och at the onödigt hölle ingå uthi een ny concert öfver punc-
terna , theröfver tilförende offta är debatterat och endtlig afftaalt, meente
han, at her Servien skulle theröfver förandra sin meening.
Men andre dagen kom han tilbaka såsom in particulari at förnimma, om
jag nagot hade at schrifva til Ossnabrügk, då jag åter nogsampt förde ho-
nom til sinnes Eders E. E. meening och lät honom uttryckeligen förstå, at,
dher han inthet annadt ehronde hade än att divertera Eders E. E. ifrån så
gott upsåt och ännu längre upskiuta tiden, skulle han föga uthrätta och
passlig välkommen vara. Hvadh och annat vore af importance och her
Servien täcktes betroo mig, ville jag, såsom jag til den ende ähr här, flitigt
rapportera til Eders E. E. och bringa honom svar, at hans reesa thermedh
skulle blifva förskont, hvilket jag märckte at han apprehenderade och stodh
än i tvifvel, om han på sådant slag motte draga dijt. Doch finner jag, at han
ähr sin koos, och hoppas effter min prophetia, at han dogh föga välkommen
skal vara, såssom Eders E. E. slike modos nepplig skole approbera, och
hvadh så hemligit vore, som her Servien inthet ville betroo mig, förmodar
jag icke dess mindre at blifva af Eders E. E. therom förstendigadt.
Hvadh jag senast til Eders Excellentie, her Oxenstierna, monde förmäla,
at rychtet här gick, thet the keijss. skulle retractera the punchter, som the
igenom mediatores til the Frantzösche gesandter hafva förebracht, finnes nu
således, såsom bijfogade affschrifft förmäler [ a ]. Och undrar jagh, at her
Servien thet inthet hafver velat bestått, då jag honom expresse därom haf-
ver frågadt. Tiläfventyrs märker han, at thet går på schrifvaren uth at diri-
gera the svåra piller, som i svaret finnes; och hafve the ther een godh prof
och begynnelse til theres tractat. H:r d’Avaux hafver lijkväl inthet nekadt
åth Vuliteum, uthan sagdt kortelig, qu’il a du changement, men inthet velat
mehr befatta sig thärmedh.
The Pfältzische besökte i söndags h. Servien, efftersom her d’Avaux har
remitterat dem dijt. Strax dereffter kom Camerarius såssom in particulari til
mig berättandes, huru hans fadher var begärt at göra thenne reesan och ther-
öfver erhallet consens ifrån Hennes M:t i Sverige; och effter han för sin
ålder inthet har kunnat fullbordadt, ähr han, sohnen, substituerat och hop-
pas thet inthet skulle vara Hennes Kongl. Maij:tt emot. Han berättade och,
huru höflig och benägen h. Servien har teedt sig emoot them och hvadh pro-
messer han hade giordt at favera theres saak, at the bättre inthet ville begära,
om han så medh alfvar meenar och theruthi continuerar, thet han lijkväl
tvifvlade. Innan någre dagar förmeente han them reesa åth Osnab.
Her d’Avaux håller sig alt inne, och hörer man nu föga utaf honom af hans
reesa …
Eigh. PS: H. d’Avaux sände rätt nu cammartiänare att communicera mig
fölliande copia aff kungen i Dannem. breff [ b ].