Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
259. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 November 30/Dezember 10 Pr.: [Osnabrück 1644 Dezember 1/11]
259
Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Besuch bei d’Avaux: Einwände gegen schwedische Proposition, Kurfürst v. Trier,
Herzog v. Lothringen, Teilnahme der Reichsstände. – Besuch bei Servien: Reichs-
stände , Kurtrier, Rákóczy, schwedische Gesandtschaft nach Konstantinopel.
I går effter middagen lefvererade jag Eders E. E. breef til h. d’Avaux och
therhoos korteligen berättade, huruledes Eders E. E. hafva låthidt öfver-
gifva propositionen til the keijsserlige och hvadh the vidare sig hafva
märkia låthidt. Thereffter upläste han strax Eders E. E. breef, propositionen
läste han inthet, uthan såg allenast upå, och märckte jag, at han hadhe hafft
henne tilförende, doch sade han, at hon är stält som ett breef och icke som
een proposition. Sedan förstodh jag, at han inthet var väl tilfridz öfver
thet, at Eders E. E. inthet hafva tillijka medh them stådt uppå Trevirensis
förlossning, hvilkedt the skulle hafva giordt, om vederparten tenterade at
uthsluta någon af cronan Sveriges adhaerenter. Jag beropade mig opå
Eders E. E. proposition, som är general och angår alle ständer, under
hvilke han ochså nogsampt förstås, men han förmeente thet inthet vara
nogh refererandes sig uppå thet Eders E., herr Salvi, skulle hafva gifvidt
tröstning, at man i synnerheet skulle drifva hans saak, thervidh the hade
förmodadt, at thet skulle hafva blifvit, effter the inthet hafva hördt, Eders
E. E. skulle thet sedan hafva ogilladt. Han beklagade theröfver then
olägenheeten, at legaterne alle fyra icke komma tilhopa at sluta och göra
något resolutive sinemellan.
Thereffter begynte han förläggia, thet vederparten håller otidigt at taala om
Trevirensi, effter thet inthet är något nytt, uthan reda bevilliadt och slutidt i
praeliminartractaten och at the nu allenast begära theropå een execution.
Ty ther hade Keijssaren icke allenast bevijlliadt passport för alla cron Frank-
kerijkes adhaerenter, under hvilke han är then principaleste och genom
hvilkens occasion Franckrijke är kommen til ruptur medh Keijssaren, uthan
och i synnerheet gifvit passport för honom eenskijlt; och oansedt the keijss.
nu således villia uttydadt, at i be:te specialpassport förmäles allenast för hans
deputatis, så villia the hålla sig till thet generalpassportet, at allom är effter-
låthidt at komma, ergo etiam honom, effter han inthet är exciperadt. Han
togh altså til exempel, om Keijssaren nu ville vägra hertigarna af Brunss-
wijgk at komma seijandes, at the inthet vore förståendes uthi general-
passportet , om icke Eders E. E. skulle stå deremot, bevijsandes, at Keijssa-
ren inthet hade i någon act taget dem undan. Och uthi sådant fall ville the
cooperera medh Eders E. E., at praeliminartractaten skulle hållas i vigore
och sin tilbörlige execution. Sedan var icke heller theres begäran, at chur-
fursten nu vidh denne tijden skulle blifva fulkombligen restitueradt, hvil-
kedt kunde synas vederparten något praeposterum, uthan allenast at han
motte komma på frije fötter.
Jag refererade, hvadh Spanierne theremot obiicierade och synnerligen om
hertigen af Lottringen. Thertil svarade han, at thet vore een olijka casus;
hertigen är inthet fången och inthet vägras han at komma hijt, om han vil.
Härifrån komme vij på förre discours om stendernes ankompst, quo iure
aut qua authoritate the här skulle kunna comparera, effter the inthet kunne
representera någon diaetam, någon convent eller något corpus och icke
blifva på thet sättet förschrefne, som brukeligit ähr in imperio, hvadh the
då skulle uthrätta och huru the motte blifva authoriserade; öfver hvilkedt
han sade sig hafva någon scrupul och badh, jag ville theröfver communi-
cera medh Eders E. E. och begära förnimma theres meening. Han föll och
på thet förslag, om man tiläfventyrs icke motte förmå Keijssaren til at för-
skrifva hijt een heel rijkzdag. Huru thet dogh vore, sade han, så hade man
rådh och information utaf them, om the hijt komme, och kunde man höra
hvars och eens betänckiande i synnerheet.
Om feldtmarskalken och krigedts tilståndh discurrerade han parce, och hade
jag inthet at referera honom, som han icke viste tilförende. Jag begärte,
han ville låtha communicera mig propositionerne, som han tilförende hade
lofvadt, thet han och bevilliade, sade och, at the i dag skulle sändas til baron
de Rorté; dogh märker jag väl, at mig hereffter inthet blir communiceradt,
förrän the först hafva tidh at skickadt til Rorté. Jag frågade, om the inthet
schrifva til stenderne, som tilförende blef omtaalt. Så bekiände han, at the
reeda hade thet giordt, och frågade, om Eders E. E. inthet göra thetsamma,
thet jag bejakade och sedan effter hans begiähran meddeelte honom theraf
copien, thet jag nu ångrar.
Ifrån h:r d’Avaux foor jag til h:r Servien och hade med honom nästan
samme propos, befan och, at han om propositionen i Ossnabrüg och andre
tidender tilförende var nogsampt informeradt. Om modo och forma af
stendernes sammankomst stodh han ännu i något betänckiande. Men om
Trevirensi märckte jag väl, at han inthet aldeles hafver varit af h:r d’Avaux
advis, dogh är han så redelig, at han aldrig directe gifver skulden på sin
collegam äller låther spöria något mescontentement them emellan, som den
andre offentlig giör. Omsider kom han på discurs om Turken och then ad-
sistence Racozi har fådt af honom, berättandes, huru i Constantinopel för
visso väntes een Svensk ambassade, hölt och rådeligit, at sadånt motte skee
fördenskuldh, at roopet nu så är kommit och Keijssaren fådt det så i hufvudet,
skulle thet inthet föllia, motte han uptaga, lijkasom han vore bedragen, och
Racozis saker therigenom kunde lijda skada. I skämptevijs föreslog han
thertil Cerisantes, effter Grotius och han dogh inthet kunna komma öfver-
eens . Men Gudh gifve, den Svenske nationen aldrig så blefve förachtadt,
at man skulle dhertil taga een fremmande …