Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
241. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1644 Oktober 24/November 3 Pr.: [Münster 1644 Oktober 25/Nobemver 4]
241
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage 4 der Nr. 243
Über Wünsche der französischen Gesandten; Erwähnung der Verbündeten in den
Vollmachten, Reichsstände, Portugal, Rákóczy. Verlegung des Kongresses an einen
anderen Ort, gegenseitige Besuche der beiden Gesandtschaften.
Hvadh h:r residenten hafver in Nr. 238 u. 240 skrifvit hijt till oss, thet be-
står nästan i thesse efterfölliande, 1. hvadh the Frantxöske ambassadeurerne
än örkia på i fullmachten, 2. at the hafva slagit före, man måtte antingen
komma ihoop i een stadh eller och ändrarummen af tractaten eller och, ther
thet inthet skulle kunna skee, man då 3. måtte sättia visse tijder at besökia
hvar annan här och i Munster och 4. om Portugals saak.
Hvadh thet förste anlangar, så ehuruväll h:r residenten inthet hafver, se-
dan vårt breef af den 15./25. huius kom till Munster, fåt tala hvarken med
bägge ambassadeurerne ihoop eller och à part med d’Avaux och altså in-
thet kan gifva oss fullkomligit svar på thetsamma, märkia vij lickväll af thet
som d’Avaux, förän brefvet kom, och Servien sedan hafva med h:r residen-
ten discourerat, det dee icke allenast inthet synas stå till at disponera till at
taga moot conceptet af vår fullmacht, uthan det dee fast meera sökia till at
komma oss till ändra vår fullmacht, allena thet till sälskap. The skäl, som
the bägge gånger hafva anfördt och hållit vara kraftige till at rykia in i dis-
positivet af fullmachten foederatos et adhaerentes, hafver h:r residenten
reedo väll och med gott fundament förlagt. Ty inthet kan thet med raison
förebäras, at then clausulen länder ad substantiam plenipotentiae. Thet
hafva the, legati Gallici, tilförende bekänt såväll mot mig, Salvium, som
mott h:r residenten kännandes thet vara nog, at vij hafva oss bäggesijdes
thet förbehållit i våre instructioner. I consideration af thenne, the Frantzös-
kes godhkännande, jämväll at conceptet af vår och then keijss:e full-
machten är ther hemma i Sverige opsat, af Kongl:e Maij:tt gillat, then
keijss:e fullmachten nu copialiter hijt insänder och ther adproberader,
hafve vij förthenskuldh inthet difficulterat, uthan på the keijss:es an-
budh at commutera fullmachterne gifvit vårt parole ifrå oss, så at full-
machterne nu hålles invicem pro commutatis. När man och thet eene mot
thet andre förer, så kan man eij eller see, hvadh the orden skulle kunna göra
ad bene esse plenipotentiae! Om the änteligen skole införas, så måste thet
skee antingen såssom till it starkare bund för chronorne sig emellan eller
och för våre foedererade skuldh eller och at betaga fienden all hopning at
tränna och skillia cronorne åt. Vij vele icke förmoda, at Frankrijke skall
hafva orsak at taga een ny försäkring af Sverige, såssom satte the inthet än
fulkomlig lijt till dess beständigheet at stå vidh alliancen och at in consiliis
et armis nu härefter som för efter sin yterste förmögenheet cooperera till att
erhålla een ährlig och reputerlig universal fridh. Chronornes bundzförvan-
ter och adhaerenter äre åtskillige uth- och inom Tysklandh. Thesse, som
uthom äre, såssom till exempel Portugal, hafva ju legati Gallici tyckt vara
bäst, at theras sak måtte hafva it anståndh och inthet för theras skuldh något
broullerie göras i begynnelssen.
Huru thet är med Rakoczy och om han vill komma hijt, veet man ännu in-
thet , uthan talet går, at han tracterar reedo med Keijssaren. The Tyske stän-
derne behöfva inga meera contestationer och lius om cronornes bundh sig
emellan, deras intention och ijfver at hielpa Tyskland och hvar in particu-
lari till sin undertryckte frijheet i stats -och religionssaker. Thet hafva the af
alliancen, praeliminarsluthet, leigderne och våre ägne invitationsskrifvels-
ser . Ja sielfve förfarenheeten och tijden vijsar och öfvertygar them, at cro-
norne hafva mäst för theras skuldh ospardt sit landh och folck och hafva,
ehuruväll lägenheet och anbudh nog hafva kunnat vara giorde, inthet låtit
sig härtill leeda till någon vinkelltractat, uthan med macht brottat igenom
at erhålla thenne här allgemänne handelen, at the med oss och vij med them
måtte här tractera och tala om våre angelägenheeter och alle irringar in- och
kring om Tyskland stilla och componera. Vij hafve och then efterrättelsse, at
een good deel på cronornes invitationer fuller ämna och hootas hijt,
men skola nepligen drista at comparera och uthgifva sig här sås som cronornes
foederati och adhaerenter, ehuruväll the lickväll vänta och hoppas under
cronornes faveur och pådrifvande komma på fötter och till rätta igen. Skulle
the höra, at här moverades någre disputer för theras skuldh, kunde hända,
at een eller annan af redhoga måtte blifva tillbakar på een tijdh icke villian-
des blifva ökändh för Keijssarens fiende och cronornes adhaerente. Ja the
måtte och heelt och hållit begära, at man inthet ville stå för theras skuldh på
thenne clausulen och thermed oppehålla värket, såssom huus Brunsswijk
giorde medh leijgderne, i thet at the skrifva till mig, Salvium, och begärte,
jag ville inthet för theras skuldh oppehålla praeliminartractaten, the hade
allaredo förmedels Gosslariske tractaten sedt sig före och föraccorderat at
komma till generaltractaten, eftersom detta med meera är at see af här hoos-
fogade copia . Om så vore, att the Tyske ständerne antingen af illvillia,
kleenmodigheet, oförstånd eller andre slijke orsaker blefve sin koos och
komme inthet till thesse ohrter, eftersom thet nogsampt är vitterligit, huru
häftigt och med hvadh macht och konstar vederparten arbetar therpå at hålla
ständerne härifrå, så vore ju cronornes händer bundne och kunde inthet
komma till tractats med fienden på een så clausulerat fullmacht, uthan, om vij
skulle tractera, så måste man nödvändigt sökia förandring therpå; för hvil-
ken skuldh thet synes tryggare och bättre, at the orden blefve uhr thenne
fullmachten och at man i kraft af praeliminarsluthet, Keijssarens uthgifne
leijgder, ständernes rätt och rättigheet och höga interesse drifver på theras
ankompst, aldeles som reedo är begynt och vår instruction obligerar oss
communicatio consilio cum Gallicis legatis thet at göra.
Fienden anbelangande såssom oss inthet är ovitterligit, at han fuller gärna
skulle antingen heelt sökia een tränning af alliancen och consequenter på
heela väsendet eller och åtminstone at gifva andre then hopningen, som
kunne thet skee, eftersom (hvilket h:r residenten så obiter kan införa)
author monitionis amico-criticae låtz villia thet säija om Frankrijke allena
till at sökia något emellan cronorne, altså varder man inthet underlåtandes
at vijsa vederparten contrariumet och i alt ställa oss, at han nu altidh mindre
hopning än någonsin tilförende skall kunna fatta till een sådan sak.
Vij hafve nu äfven, som fienden praesenterade sig till at commutera full-
machten , skrifvit uth till ständerne, förehållit them heela thetta väsendet
och mant them at ställa sig här inn. Kommer thet så när, at the antingen
ställa sig in eller och vij skrijda till handels, förän ständerne äre här in loco,
är nu meddell at vijsa the keijss:e thet som therpå tienar. Thesse ock slijka
fleere rationes, som h:r residenten till een deel reedo hafver hållit moot
theras, kunne än, när lägenheeten så faller, föras them till sinnes. När vij få
theras entelige svar och sentiment, veele vij derefter lämpa vårt och gifva
h:r residenten i thenne saken vijdare part.
Hvadh thet andre vidhkommer, at man nu skulle flyttia till een annan ohrt,
antingen alle hjit (hvilket kan så förslags- och discursevijs framställas igen)
eller till Munster eller och optill Frankfurt eller neder åt siökanten, thet är
numehra inthet i then staat och så fatt, at thet skulle stå at effectuera. Fuller
kunde man, kan hända, på någon annan ohrt blifva bättre accomoderat än
här och sakerne gå vissare och fortare innom een stadh än nu emellan två
så aflägne ohrter. Men thesse saker äre alle för öfverlagde, alle rationes pro
et contra debatterade och tandem komne till ett sluth och allesijdors ratifi-
cation . Hvilkenthera parthen, som skulle vella gå therifrå, finge uthan tvif-
vell theraf een blasme; then vij desto meer hafva at see oss före, såssom vij
äre vissare, at vår vederpart gärna söker prolongation af kriget under cro-
nornes nampn och medh theras förtal. Om visiterne skrefve vij sidst och
sköte till d’Avaux at begynnat. Hvadh han svarar, thet vänte vij. Elliest om
thet skulle gå för sigh, så syntes visiterne inthet kunna skee så tätt på hvar-
andre , eij heller stads temporibus, uthan eftersom affaires äre och åhrsens
tijdh och väderleeken stundom medgifver. När något hinder infaller, så
äre ju residenterne på bägge ohrter thertill ordnade, at the sakerne skole
agera. Vij vänta, at baron de Rorté kommer hijt med thet första, då vij ther-
öfver mundteligen med honom tala. H:r residenten ville fordra på Galli-
corum legatorum skriftelige svar angående Portugal …