Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
216. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1644 September 9/19
216
Osnabrück 1644 September 9/19
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage B der Nr. 221
Anweisungen für Gespräch mit französischen Gesandten über Vollmachten.
… Sedan the keijsserlige, som vij i vårt förre breef månde förmäla, effter
giorde ouverture öfver fullmachternes collation månde oss på een dag icke
allenast een, uthan åthskillige gånger beskicka genom decanum och sig då
med oss föreente, huru med fullmachternes genomseende skulle tillgå, hafve
vij på vår sijda i thesse 9 à 10 dagar hållit inne med någon vijdare communi-
cation . I dag hafver på vår ordre Mylonius varit hoos them at förnimma,
om och hvad the i vår fullmacht hade at desiderera? The hafva tesmoignerat
sig nägne till at låta sig häröfver förnäma, men då föreburit, at the inthet än
kunde thet göra, efter the hade hvad som här var passerat med procurato-
rierne communicerat med sine colleger i Munster och än inthet fåt, uthan
med första vänta svar och theras sentiment igen. När thet inkommer, ville
the sig moot oss öfver then saken uthlåta. Så mycket spör man lickväll af
the discourser, som the keijss:e hafva då haft med Mylonio, at the inthet
synnerligit skole hafva at desiderera i vår plenipotentz, uthan at hon, som
lijkt synes och the då per obliquum och elliest moot andre hafva låtit sig
höra, skall kunna hoos them passera. Thetta altså till at nyttia kan h:r re-
sidenten sökia lägenheet at komma till conference med legatis Gallicis och
dem då påminna hvad som h:r residenten sidst öfver fullmachterne med them
hafver talat, nembl:n efter the tå låte sig märkia, at the inthet, som var af
någon consideration och behöfde stoor ändring, hafva funnit i then keijss:e
fullmachten, så hafver h:r residenten thet och refererat till oss och med po-
sten fåt till svar, 1. at på vår sijda man icke häller så stort kan hafva at scru-
pulera theruthi, uthan tyckes vara lijkt, at then keijss:e fullmachten skall
kunna gillas och gå för sigh; 2. att man och här så vijda hafver (thet som
ofvantill är bem:t om Mylonio, at han hafver varit hoos the keijss:e görs
inthet behoof at nämpna eller säija för Frantzoserne eller elliest) märkt
och kunnat förnimma, at legati caesarei skole och vara tillfridz med vår
fullmacht.
I fall thet nu så skedde, at the här blefve eense och reciproce gillade full-
machterne , voret gott, man kunde få vetta, huru vijda the legati Gallici i
Munster vore komne och hvarpå saken ther nu häftar. H:r residenten kan
per discoursum säija, som thet och är talt moot Mylonium, at the keijss:e
här och thär, hälst när någon kommer till them, som the meena kunna bära
tijender till oss, gifva före, det tractaten nu står för theres, the Frantzöskes
skuldh, i det dee efter vederpartens ord nu resiliera ifrå mediatorernes förs-
lag om then modellen af fullmachten, som opsättias skulle. Man sätter ful-
ler inthet troo till sådant, uthan ville gärna vänta, hvad man till sådane in-
vändningar med fundament kan hafva at svara. H:r residenten kan och slå
före såssom itt expedient at komma desto för till ändskap med thetta, att
Gallici legati togo och fölgde in substantialibus conceptet af vår fullmacht,
efter man, som ofvantill är anrördt, hoppas, thet skall gillas af the keijss:e.
Galli känna henne och godh och hafva i förstone (efter the keijss:es taal
och föregifvande, ja sin egen bekännelsse moot h:r residenten) tesmoignerat
moot mediatorerne i Munster, at the inthet stoort hade emot then keijs:e,
uthan då först begynt grondera på henne, sedan the märkte, at the keijss:e
hade något emot sin. Hinweis auf Inhalt von Nr. 197 u. 199 ( Thuillerie ).