Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
214. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1644 September 9/19 Pr.: [Osnabrück 1644 Oktober 6/16]

6
214

7

Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius


8
Stockholm 1644 September 9/19
9
Pr.: [Osnabrück 1644 Oktober 6/16]

10
Konz. von Gyldenklou: Kgl. Koncepter ; Duplikat: Salvius Slg. vol. 9

37
Die entschlüsselten Stellen stammen von der Hand des Salvius.
;
11
Kopie: RR 1231–1237’

12
Geheime Reise des Salvius nach Münster. Verhalten gegenüber den Reichsständen.
13
Brief an kaiserliche Gesandte. Streit zwischen Ostfriesland u. Hessen-Kassel.
14
Engeres Bündnis mit Portugal. Teilnahme Rákóczys. Anliegen der braunschweig-
15
lüneburgischen Gesandten. Vollmachten. Französische Subsidien. Rechtfertigung der
16
schwedischen militärischen Aktionen gegenüber Frankreich.

17
Auf Nr. 187, 189, 190, 192, 194, 196 u. 205 [ folgt knappe Zusammenfassung].
18
Vij hade fuller förr velat svara Eder häropå. Men efftersom vår store flotta är
19
vidh den tijdhen Edre förste bref ankommo arriverad hijt i Skären och
20
therigenom förorsakdt i siön någon osäkerheet af Danske frijbytare, hafver
21
man nu, vidh thet een godh deel af samme vår flotta uthgår och sigh medh
22
then Hollendske under ammiralen Marten Thijssen flotta conjungerer,
23
velat afskicka dette vårt breff till Edher. Och hafver oss varit behageligitt
24
förspörie Eder store flijt, åhuga och dexteritet att negotiere uthi Eder
25
commission, så at vij thervidh intet synnerligit hafve till påminne eller
26
förbättra. I göre väl, att I vinlägge Eder till justificera vår saak, förde con-
27
silier och process vidh fridztractaten och söke till remonstrera, thet skulden
28
af fridztractatens longsamheet och krigedts continuerlige förande sticker
29
i all sanningh hooss vederparten, ähr och Eder instruction och sedermehra
30
till Edher gångne ordrer eenligitt, att I hafve så omständeligen communi-
31
cerat medh them Frantzösiske commissarierne om fridztractatens be-
32
gynnelsse, fullmachternes examine, conditionernes adjusterande, Danske
33
krigedts justification och thet Tyskes alfvarlige och starcke fortsättiande, om
34
erfyllningen på thet Rakociske förbundet och om subsidiernes erlägningh.
35
Och effter alt punctevijs i Edre skrifvelsser thet ene på thet andre beröres,
36
är theröfver dette vårt korthe svar:

[p. 330] [scan. 362]


1
1. Thet är lijka mycket och så godt, att een af Edher hafver varit till con-
2
ference medh them Frantzösiske ambassadeurerne uthi Munster och det
3
helst al incognito, som I bådhe skulle hafva hållet een offentligh congress i
4
Harkotten, som i förstonne emellan Edher och dem beslutit var, och tå
5
sedt Edre perssoner i ögenskeenligh fahra af the ströfvandhe partijer under
6
erschiebispens af Brehmens och Danskt nampn. Ty efftersom the keijserlige
7
tage thet Danske väsendet till praetext och thet föreskydde sin obegär-
8
ligheet till fridhen, så skole the och icke heller låthe at therunder och i
9
andres nampn söke att tillskynda Edher een skadha eller affront, så litet som
10
konungen i Danmark och hans sohn, erchiebispen af Brehmen, ehuru the
11
skönt lofva Edher och Edert folck bref och andre saker, säkerheeten skole
12
the lijkväl in effectu, oblique och under andre skeen söke och göre deres
13
bästa till infestera Edher, hvarföre I och så mycken större orsak hafve att
14
taga Edher till vahra och icke lätteligen hazardere Edre personer uthan
15
een real försäkring.

16
2. Endogh ständerne i Romerske rijkedt icke ställe sigh således emot oss,
17
att vij synnerligh orsaak hafve så stort, som nu skeer och härtill är skedt,
18
att bekymbra oss om dhem, lijkväl effterdy vij äfvensom andre Tysklandz
19
angräntzande konungar och republiker ingen säkerheet i och genom
20
tractaten kunne af Keijssaren hafva till förvänta, medh mindre ständerne
21
nogorledes sättes i förre stat och frijheet igen och fördenskuldh nolentes
22
volentes moste dragas hertill. Dessföruthan och hvar så skulle hända, att
23
thet skulle slå feelt och then intenterade scopus medh ständernes restitution
24
icke stodo till erhålle, att vij tå må införr Gudh och hoos heela världen vara
25
endskyllade; hvarföre och såsom the furstlige Brunswig- och Luneburgiske
26
gesandterne rådha Edher att fara forth medh Eder skrifvelse till ständerne i
27
Frankofurth församblade, så kunne I och uthi Edre breff medh godh
28
skähl, modestie och discretion förvijta them, at the så lijtet taga sigh then
29
saken ahn. Men förnembligst hafve I till göre dhem relation och remon-
30
strance öfver förloppet af heele thenne fridzhandelen och uthstryke den
31
blasmen, som vederparten heele denne tijdhen bortåth hafver sökt oss
32
pålägge, som vore vij in culpa, at Romerske rijket holles i krigedt. Ställe
33
sigh nu samme ständer ovillige att komma och concurrera i tractaten,
34
låther Edher theraf intet movere, men, ther elliest kommer till pass och
35
I lijknelsse hooss vederparten sij till tractats, oachtadt ständerne icke
36
vele theri concurrera och comparere, tå fahre I icke desto mindre fohrt
37
medh fridztractaten och dervidh drifve effter Edher instruction ständernes
38
saak så dirigerandes Edre consilier, att, ther pacificationen går för sigh
39
medh negotiation och sluth af ständernes interesses erhollelse, vij tå må
40
behålla thet lof och efftertaal, at vij hafve varit authores till deres restitution.
41
Blifver och ingen pacification utaf, att då ständerne och andre må hafva oss
42
endskylladhe och giörligen kunne sij, hoos hvem skuldhen och orsaken
43
sticker till dette longlige krigedt. Dett brefvet I om tractatens store drögz-

[p. 331] [scan. 363]


1
måhl hafve skrifvit till the keijserlige commissarierne, är väll värdt att
2
komma i daghzliuset och sprijdes uth iblandh folckedt. Och hvad I elliest
3
mehra kunne göra till justificera vår rättmätige saak och förde skälige pro-
4
cedere medh, tvifle vij inthet, I göre deruthinnan Edert bäste.

5
3. Att I hafve interponerat Edher och medh bref så till grefven af Ost-
6
friesslandh sielf som till General Staterne och princen af Uranien beflijtat
7
Edher till inställa den Ostfrisiske armaturen ansedd till landgrefvinnans
8
af Hessens störste förfång jämväl och then gemehne saksens skadha, är
9
af Edher väl betänckt. Och hvar I kunne uthi sådanne fall conjungera
10
Edre consilia et operas medh the Frantzösiske, att högbe:te landtgrefvinne
11
och hennes militie må kunna blifva conserverad i samme grefveskap,
12
theri vele I göre Edher vijdare flijt, jämväl och tesmoignere emot henne
13
sielff allestädes vår favor, adsistentz och vänskap.

14
4. Belangande Edre frågor om Portugal och princen af Siebenburgen
15
Rakoczy; och (1.) den saken, som then Portuguesiske ambassadeuren
16
Roderigo Botelho Edher hafver föredraget och recommenderadt, att begge
17
chronorne måtte stå för een man i kriget och fridztractaterne och Sverige
18
förr icke niderlägge vapnen emot Keijsaren, än Portugall kommer till
19
fridh medh Castilien, then är af stor importantz, consequentie och betän-
20
kiande. Om och Franckrijke på thet slaget och så ängt hafver sluttit alliancen
21
medh Portugall och dette nådt dhe conditiones aff Franckerijke, therom
22
hafve vij ännu ingen vettenskap och underrättelse. Derföre kunne I een
23
sådan alliance |:declinera deels defectu mandati, deels af ignorantia eorum,
24
som Portugal:| kan medh |:Franckerijke hafva sluttedt:|, medh con-
25
testation emot Botelho, att emedan:| desse rijkerne Sverige och Portugal
26
äre så vidt från eenandre belägne:|, att theres |:coniunction och alliance
27
inthet:| kan väll och bequembligen stärckias:|eller sustineras:|nisi mediante
28
|:tertio, såssom Franckrijke besynnerligen thär närmast är besitten. Edher
29
therföre rådas honom att först anhålla eller slutha |:therom hoos Franck-
30
rijke eller, hvar något sådant vore sluttidt,:| tå att communicera thet medh
31
Eder att göra theröfver een omständigh relation till oss medh förtröstan,
32
att vij vele oss theropå ex occasione väl förklara och, så vijda någonsin
33
möijeligitt ähr, accomodere oss theres förslagh. I medler tijdh och altijdh
34
försäkre I bem:te gesandte om den godhe adfection, broder- och vänskap vij
35
bäre till hans konung, och i synnerheet tesmoignere I sådant uthi tractaten
36
effter förre instruction och ordre och, så vida Eder står till göra, uthan
37
|:ruptur af hufvudhtractaten och påladelsse af een oundvijkelig calumnie,
38
som sökte vij förmedelss nye inkast och främmande vänners interesses be-
39
fordring göra friden i Romerske rijket så besvärlig:|, att den icke vore till
40
nåå och erhålle.

41
(2.) Hvadh princens Rakoczys saak och interesse vidh fridztractaten i
42
Ossnabrugg eller Munster vidhkommer, så äre vij alt ähnnu longt ifrån den
43
Tyske tractaten, men mycket längre och vijdare till att ähnnu kunne medh

[p. 332] [scan. 364]


1
hopp och efftertryck at tala om eller för Rakoczy. Derföre, så länge the
2
keijserlige icke vijsa sine procuratoria och fullmachter till vår förehafvande
3
fridztractat, är fåfängt och behöfve I icke heller |:förklara Eder emot Ra-
4
koczy till ett vist:| deruthinnan, så at I |:vedertaga hans saak ther att drif-
5
vas:|, på thet I icke må |:gifva högbem:e prince ansam till framdeles för-
6
vijta oss, som hade vij något lofvat, thet vij sedan icke:| kunde |:praestera,
7
men:| excuserer Eder häller ännu någon tijdh och förklarer emot honom,
8
hvaropå saken häftar, att I icke kunne komma till tractats:| medh veder-
9
parten, myckit mindre ännu drifva hans saak:|; när alt är |:richtigt om full-
10
machterne och man på alle sijdor kan skrijda till tractaten:|, kan vara |:tijdh
11
nogh cathegorice:| honom |:att svara och hälst:| på thet slaghet, |:som the
12
Frantzösiske commissarierne emot princen sigh:| förklara och I detsamma
13
hafva giordt i Nr. 202, nembligen att, ther han ville |:sända sine legater till
14
Ossnabrugg, velle och I cooperera medh:| dem thill hans |:intentions er-
15
hållandhe och een:| allmän fridh.

16
5. At furstlige husedt Brunswigk och Lüneburgh tilbiuder (1) sin adsistentz
17
och cooperation vidh tractaterne, thet sij vij gärne; och vele I them thertill
18
vidare poussera och förmå tracterandes dem på thet humaneste I kunne.
19
Men excuserer Edher lijkväl (2) i then saken om restitutionen af platzerne i
20
theres landh belägne och medh våre guarnisoner besatte och vijser difficul-
21
teten eller impossibiliteten af deres restitution medh godhe skähl tagne besyn-
22
nerligen af desse tijdhers fahra, ther fienden, Keijsaren, vandrar medh sin
23
krigsmacht från een ohrt till annan och oss omöijeligitt ähr låte trängia oss
24
i the angustier, att vij sedhan icke skole kunne emot honom bestå; bedher
25
dhem att förmå och urgere de andre sine medhständer i rijket therhänn ar-
26
beta och trachta, att saken emellan oss och Keijsaren må komma till een för-
27
lijkning och rätte orsaken till dette krigedt blifva ophäfven och securitas reg-
28
ni nostri et confoederatorum nostrorum, som består till itt merkeligitt in
29
libertate ordinum imperii, derigenom varda stabilieradt. Vij hafve och meh-
30
rendeels på thet slaget svarat högbe:te hertigar i ett särdeles breff af den
31
16./26. Julii nysförleden

42
Beilage der [Nr. 197] .

32
6. Grefven af Oldenburgh hålle I uthi godh humor och genom något vij-
33
drigit comportement icke forcere honom till blifva vår fiendhe; gifver ho-
34
nom all godh förtröstningh, att, ther han vill så i thet Danske som i thet
35
Tyske kriget sittia stilla och neutral, icke värfvar eller värfva låter i sitt landh
36
eij heller subministrerer konungen i Danmarck eller hans sohn, erchiebis-
37
pen af Brehmen, någre penningar eller folck, tå må han ingalunda tvifla, att
38
han så hereffter som hertill skall obrotzligen få niuta neutraliteten, som han
39
och in effectu then åthniuter. |:Ville han och under handen adsistera oss med
40
något penningesubsidio, hade vij så mycket högre orsak medh vår:| itere-
41
rade |:confirmation den förunte salvaguardia at stadfästa:|.

[p. 333] [scan. 365]


1
7. Att the Frantzöske commissarierne beskylles af the keijserlige och
2
Spaniske, thet the icke vele forth medh föreeningen öfver een viss fullmacht
3
på alle sijdor, som vij sij dem Spaniske commissarierne hafva sigh theröfver
4
besvärat uthi then medh residenten Rosenhahne holdne conferentie, så äre
5
the Frantzösiske theruthinnan icke till straffa, så länge the keijserlige com-
6
missarierne i Ossnabrügg föreskydda och praetexera then Danske saken
7
och consequenter vele hvarken vijsa sin fullmacht, eij heller sigh förklara
8
öfver någon annan viss form, som af Keijsaren och Spanien separatim drif-
9
ves uthi Munster. Men kunde |:I icke allenast ther i Ossnabrug emellan
10
Eder och the keijss:e gesandterne:| blifva |:eensee, så at I kunne skrijda
11
til tractaten närmare, uthan och under handen nyttia desse deras trätor i
12
Munster, så är thet een saak, som vij ställa till Edher dijudication:|.

13
Belangande subsidierne, så kommer oss något sälsampt och fremmandt före,
14
at Franckerijke söker till annullera alliancen ex causa Danica och bruker
15
thet Danske kriget till praetext at icke kunna fullgiöra then conditionen i
16
alliancen om subsidiernes ovägerlige erlägning. Thet skulle och fuller kom-
17
ma oss nogot fremmadt före, ther vij icke förde oss till sinnes, hvadh oss
18
eller å våre vägnar her rijkzcantzleren theroppe i Tysklandh vederfohrs eff-
19
ter slaget vidh Nordlingen. Men vår beständigheet i alliancen och kriget
20
var så starck, att konungen i Franckerijke sedhan genom sine afskickade am-
21
bassadeurer S:t Chaumond och d’Avaux hafver ifrigt drifvit på förbundets
22
renovation. Vij sij och Eder, her Salvi, uthi holdne mundtelige conference
23
medh them Frantzösiske ambassadeurerne uthförligen och grundeligen haf-
24
ve them thenne praetext förlagt, men att dhe sine förslagh sedermehre vände
25
uthi een förmeent convention och vele binda oss till bruka och ahnvända
26
subsidierne aldeles effter deres behagh, der vij dogh icke hafve i alliancen
27
obligerat oss till vedertaga någre penningesubsidier ad rationes accepti et
28
expensi eller att göra beskedh och rächenskap för theres uthlägning. Eij kan
29
heller dette eller något annat förbundh försäkra oss så vidt, att oss eo durante
30
andre fiender icke skole kunne opväxa, men myckit mehra är thet i sielfve
31
alliancen icke allenast befahrat, uthan och såsom per expressum berördt
32
vordet, voro och itt heelt besvärligitt, oskähligt och till att hålla omöijeligitt
33
förbundh, thet vij begrepne i arbete medh fremmande och vidt aflägne
34
krigh och saker skulle alt låte så vidt gå öfver oss, att vij fördenskuldh
35
skulle sättie vår egen heemstat uthi yterste hazard. Thet voro fuller een
36
saak, att vij tillijka och medh så stor force nu som förr förde krigedt oppe
37
i Keijsarens erfländer, icke mindre än skähligt voro, att Franckerijke i
38
lijka motto vi foederis transporterade krigedt in i Behmen, Mähren och
39
Österrijke. Men såsom thet på Franckerijkes sijdo aldrigh hertill ähr skedt,
40
kan och eij heller tilläfventyrs vara Franckerijke tilldrägeligitt, men sö-
41
ker förnembligen medh nagon macht bekrijga the länder, som beröre
42
Franckerijkes grentzer och consequenter försäkra dess hemstat, så kan oss
43
ingen medh skähl förtänckia, att bredhevidh thet vij genom Königzmarck

[p. 334] [scan. 366]


1
agere och travaillere fienden oppe i Tysklandh och hafve våre starke guarni-
2
soner i Mehren och Schlesien, sij och på vår egen säkerheet här i rijkedt
3
och icke låte oss oförseendes förderfvas, alliancen och heele den gemehne
4
saken sedhan till en total ruin, efftersom icke mindre oss angår thet Danske
5
krigedt, ähn det Spaniske angår Frankerijke. Och thet Frankerijke är en-
6
gageradt medh Spagnien, går oss fuller ahn, men icke så mycket som oss
7
Keijsaren angår. Vij måste hålla till godho, at Frankerijke vänder sine
8
störste kraffter emot Spagnien. Hvi skulle och Frankerijke icke tillstädie,
9
at vij vände våre störste kraffter på Danmarck och bringe then fienden till
10
skähl, som proportionaliter är oss så mycket hinderligh i Tysklandh, som
11
Spagnien är Frankerijke hinderligh dersammastädes. Och ändogh vij medh
12
vår största armee hafve på någon tijdh vändt oss emot Danmarck, så hafver
13
lijkväl feldmarschalken draget fiendens störste macht under Gallas på sigh
14
thijt neder och honom ther hollet, så att Keijsaren ingen adsistentz i dette
15
åhret hafver kunnat göre Beijern theroppe, men Frankerijke fådt tillfälle och
16
lufft at gå thär offensive. Och kan vara nästan lijka, att krigedt föres emot
17
Keijsaren här nidre i Holstein, som thet fördes oppe i Tysklandh, när hans
18
macht märkeligen blifver distraheradt. Voro och fuller till önska, att desse
19
Frantzösiske subsidier kunde sigh så vidt sträckia, att dette Tyske krigedt
20
kunde thermedh före. Men såsom the thertill allenast äre een hielp och
21
förslå inthet stort till itt så vidlöfftigt värck, så kan oss ingen medh skähl
22
föreskrifva, huru dhe varde employeradhe, sedhan the äre lefvereradhe och
23
alliancen i det öfrige och serdeles principaleste skeer itt nöije.

24
Alt derföre må I försäkra the Frantzösiska commissarierne, thet vij på vår
25
sidho vele obrotzligen blifva vidh förbundet, men solliciterer derjämpte,
26
att foedus må icke mindre på deres sijdo blifva executeradt. Vill Franckrijke
27
dett adimplera till dess conditioner, som i bundet stå begrepne, och conse-
28
quenter subsidierne erläggia, tå hafve I them therföre att tacka; hvar och
29
icke, men att Franckerijke vill förandra conditionerne och deriblandh i
30
synnerheet subtraherar oss subsidierne, tå låter Edher theraff intet movera,
31
men säijer, Eder moste lämpna thet i sitt värde, icke kunne göra där mehre
32
åth, eij heller hafve någon annan befallning ähn blifva vidh foedere och
33
sollicitera dess effect, men Eder derhoos nepligen kunne troo, thet Franke-
34
rijke täncker, att denne skall vara vår tack för vår trogne adsistentie i kri-
35
gedt, att Danmarck akall få impune ruinera oss, men elliest i thet öfrige at
36
vele göre rapport theröfver hijt till oss. I gå häri |:discretement, ther the
37
Frantzöske icke alt för imperiose Eder tractera hållandes:| derhoos så
38
före, att I medh |:tiggiande allrig böra eller kunna erholle af dem något,
39
men medh den processen meera lära incitera dem till göra oss thesse och
40
andre torter:| …

41
Per Brahe … Jacobus de la Gardie … Carl Gyldenhiellm … Axel Oxen-
42
stierna … Knutt Posse

Dokumente