Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
195. Rosenhane an die Königin Münster 1644 Juli 12 / 22 Pr.: Stockholm 1644 September 1/11
195
Ausf.: DG, A I 1 , resid. , 972–974’; ursprünglich Beilage der Nr. 196
Besuch bei d’Avaux: Bericht über Zusammenkunft mit den beiden Vermittlern,
Verhandlungen mit Dänemark, Kriegslage, England. – Reise Rortés nach Ost-
friesland .
Ifrån thet E. K. Maij:tz legat, her Salvius, härifrån är förreest, hafver jag
inthet förstådt på thenne orthen något vara in publicis passerat föruthan
thet, at the keijsserlige och Spansche gesandter then sidste i förledne monadt
herifrån til Lengerchen, een by emellan Ossnabrügk och här, förreste ähre,
thersammastedes medh dhe keijsserlige legater ifrån Ossnabrügk at
conferera; och såssom man pa annadt sätt inthet hafver kunnat erfahra,
hvadh ther är tracterat vordet, så hafver jag effter Eders Kongl. M:ts
legaters ordre i dag begifvit mig til Frantzösche legaten, h. d’Avaux, at
befråga, hvadh honom therom vore vitterligit, och then relation bekommit,
at sedan be:te legater vore hijt tilbaka kompne och i fyra dagar hållit sig
inne och inthet låthit sig märckia, hafva the omsijder trädt tilhopa hoos
nuncium, ther den Venetianische gesandten Contareni sigh och hafver
befunnit, och mediatorerna proponeradt, huruledes the hafve varit til
conference medh sine medhcolleger keijsserl. gesandterne ifrån Ossnabrügk
och medh them förnemligen öfverlagdt, huruledes tractaternes begynnelsse
och fortgång kunde vara at facilitera igenom fullmachternes richtigheet på
alla sijdor, besynnerlig effter Frantzösche gesandterne hafve tillförende
föreslagit och låthit sig behaga, at hvadh som i fullmachterne på een sijda
och annan vore någon thera parten för när och misshageligit, at sådant alt
blefve corrigeradt och förändradt igenom een form utaf fulmacht, som begge
parterne låthe sig medh åthnöija, och at man sedan innan viss förelagdt tijdh
medh een sådan fullmacht fullkombligen authenticerat, underschrifven och
förseglad på alle sidor sig försedde; hvilket bemelte Frantzosernes förslag
the så vida hafva öfverlagt och gott befunnit, at the på sin sijda sammaledes
thertill vore benägne, allenast man theruthinann ville fortfara och om ett
sådant concept af een fulmacht sig föreena.
Thenne the keijss. och Spansche gesandternes proposition berättade h.
d’Avaux at mediateurerne honom igen och sin medhcollegae h. Servien
föredragit hafve och theropå til svar bekommit, at oansedt the förmeente
sin fullmacht bestå i the terminis, at hon väl kunde passera och försvaras
och ingen correction behöfver, lijkväl ville the theruthi inthet opiniastrera,
uthan medh förr giorde förslagh vore tilfridz, effter the andre på sin sijda
ville göra thetsamma. Allenast hafver han them frågadt, om the och vore
sinnade på samma sätt fahra fort i Ossnabrügk eller och them försäkra, at
Keijssaren sine gesandter thersammastedes medh äfven lijka fullmacht
motte försee, såssom thet här blefve approberat och gillat; hvartil the skulle
hafva svarat sig väl vara i then opinion, at Keijssaren skulle väl låtha vara
gott in Ossnabrüg, hvadh som här om fullmachternes richtigheet afhand-
lades , men at the lijkväl icke kunde gifva sin parole theröfver; och at, ther
medh fulmachternes uthväxling drögdes, vore nogsambt kundtbar, at det
Danske väsendt thertil vore orsak och at Keijssaren konungen föruthan
inthet vore sinnadt at tractera.
Uppå thetta sade sigh h. d’Avaux hafva svarat, at, hvadh kongen i Danmarck
vidhkommer, gifver sielve förnufftet medh, at han som een mediator inthet
admitteras kunde och thet sielf aldrig skulle begiähra, vore thet ovist, om
han i sin tvist medh E.K.M.:tz och Sveriges chrono begärte ther at con-
currera . The skulle förthenskull laga så, att som gesandter ther komme, så
såge man, at ther vore alfvar medh. Men som att the kan skee icke vore
sinnade at komma där i 10 åhr, hafver han frågadt, om theras meening vore,
at man thereffter skulle här så länge förbijda. Fördenskuld effter the inthet
ville på samma sätt fara fort i Ossnabrügh, så hafver han gifvadt them thet
svaret, at onödigt vore här något häruthi at företaga, effter thet vore giordt
värck, och at man äntå sädan inthet kunde vidare komma. Ty hända kunde,
at uthi fullmachterne uthi Ossnabrügk något kunde sedan förefalla, som
förandring behöffves, och therttill ville någon tijdh aflöpa, altså kunde thet
thå medh samma förrättas hvadh som här vore theruthi at göra, derföre
ville the keijs. sig resolvera antingen coniunctim göra något, som vore itt
giordt värck, eller låtha altsammans blifvat. Sådan sade h. d’Avaux hafva
varit theras conference medh mediatorerna och ändlig fattad resolution,
then han förmeente vara lijkmätig medh E.Kongl M:tz intention och up-
rättade alliance begges rijkerne emellan.
Sedan discurrerade han något öfver the keijserskes obenägenheet til tracta-
ten och huru the sökia at separera chronorna och omsijder at gäcka och
fixera them, brukandes som oftast the formalier, ils ne font que se mocquer
de nous, och at theruthaf inthet annat ville föllia, änn at the motte omsijder
släppa them och draga härifrån. Han frågade och, hvadh mig vitterligit vore
om then Dansche tractat i Ossnabrügg, som the keijsserlige nu så myckit
beropa sig uppå, om theruthaf något skulle vara at förmoda; therupå jag
svarade, at sådan som the Dansche rijkzrådh hafver föreslagit tractat opå
grentzerne och Eders Kongl. Maij:tt såväl som kungen hafva låthidt sig
behaga Frankerijkes mediation, som nu är ther förhanden; jemväl och
Hollendsche gesandterne på vägen, hafver jag inthet annat förstådt än at
thervidh skulle blifva, helst emedan man uthaf keijs. residenten Pletten-
bergs schrifvelsse uthur Köpenhamn förnimmer, at Langerman blifver ifrån
Ossnabrügk avocerat och i hans een secreterare bemält Clein dijt förskickadt,
hvilkedt är nogsampt teckn, at kungen inthet tänckte sin composition medh
Eders Kongl. Maij:tt och cronan Sverige derhän at transferera, föruthan
andre maximes d’Éstat, som kunde gifva honom betänckiande at meslera sitt
interesse medh Keijssaren, ehuruväl han utaf ifver i förstonne hafver begärt,
man skulle uthi tractaterne inthet gå honom förbij, hvilket kunde förstås, så
vida han vore ett membrum imperii ratione Holsatiae. Her d’Avaux hölt
rådeligast, at thervidh motte blifva, sade sig och inthet kunna troo, at kungen
annat skulle tänckia och begiähra, hölt thet allenast vara een finesse utaf
vederparten, som capterar alle occasioner at protrahera tractaten och skiutha
skulden ifrån sig opå andra, önskade allenast, at thet motte komma till at
entameras något på andre sijdan medh konungen, at the keijs. sädan inthet
längre må hafva at hielpa sig medh den praetext.
Sidst önskade han myckin lyckan och framgång för E.Kongl. Maij:ttz
armeer till landh och vatn, synnerligen at feldtmarskalken, h. Linnart Tor-
stensson , motte snart kunna göra klart i Dannemarck och sädan vända sig
upåth Tysklandh; ty förr än thet skedde, sade han sig thet önska (för sin parti-
culier ), at han motte gå derifrån, oansedt stodo til befahra, om Gallas vänder
nu tilbacka, som rycktet går, at han accablerar Racozi och at ffenden blifver
sedan så myckit mehra considerable. Then Weijmarsche armeen sade han
och vara så starck och i sådan postur, att feldtmarskalken Turene thet un-
derstår sigh at änsättia Freyburg, hvilket fienden här attaquerar och den
2./12. Julii i fyra stårmar haffer förlohrat 500 man, doch förmeente han
honom vara vidh denne tijden vara inkomme uthur Italien en secours af
800 man, thermedh han uthan tvifvel tenterar på the Beyerske. Om Greve-
lingen berättade han, at the härtil hafva stådt i den fulle förtröstning at oc-
cupera platzen, men nu befruchtade, at the Englische slå sig theruthi och
medh theres flotta tentera nagon märkelig secours, aldenstundh Keijssaren
såväl som kungen i Spanien igenom theres ministros caressera parlamentet
och sig declarerat at erkenna thet för rätt parlament emot konungen allenast
til den ende at speela theres eget interesse och fördeel dherunder; och en-
dogh Tromp är resolverat och har ordre at slås medh hvem som kommer,
så motte the lijkväl befruchta eventen.
Föruthan thette gifver jag E.Kongl. Maij:tt underdånigst förnimma, at
then Frantzösische residenten, baron de Rorté, för få dagar sedan ähr hijt-
kommen i upsåt at förreesa uppå cronan Franckrijkes vägnar til Ostfriess-
land at bijläggia then tvist, som emellan greffven och landtgrefvinnans folck
af Hessen yppas, i thet at grefven medh macht vil hafve Hesserne uthur the
platzer, som honom tilkomma. Och effter Eders Kongl. M:tz legater hafve
hållit betänkeligit, at han, Rorté, skulle thertil brukas, som inthet väl vore
til mista ifrå Ossnabrüg, och jemväl skulle gifva een apprehension åth an-
dra , at han vidh thenne tiden skulle reesa ifrå then orth han vore beskedder
medh flere skähl, som samma hans reesa giorde betänkelig, alstå hafver jag
samme skähl legaten h. d’Avaux föredragit förmeenandes, at the något
annat subjekt i hans stelle thertill bruka kunde, men thet til svar bekommit,
at the nu icke hafva någon förhanden, som thet så väl förrätta kunde, och
effter ehrendet importerar såväl till E.K.M:tt tienst i synnerheet såssom til
thet algemena, altså hålla the rådeligit thermedh inthet dröijes, förrän par-
terne träda mehr i action medh hvarannan. Residenten skulle thervidh in-
thet försumma, effter han nog kunde göra reesan opå 3 vekor och i medier
tijdh inthet synnerligit förefaller; och til förtaga andres apprehension och
tankar, sender han til Ossnabrügk tilbaka sin vagn och folck och sin sohn,
baron de Malpiere, som i hans frånvahru kan förrätta hvadh ther förefaller.
Medh honom, baron de Rorté, berättas och, at then eene Hessische gesandten
Croisich förreeser och ju til Ostfriesslandh.
Ifrån andre furstlige heller städers abgesandter spöries här ännu inthet …