Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
156. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1644 April 15/25 Pr.: [Osnabrück 1644 Mai 11/21]
156
Kopie: RR 444–448
Vermittlung (Dänemark, Venedig). Zum Krieg mit Dänemark. Vermittlungs-
angebot der Hansestädte Lübeck, Bremen u. Hamburg. Französische Vermittlung
im schwed.-dänischen Krieg. Bündnis mit Rákóczy. Unterrichtung der franzö-
sischen Gesandten darüber. Behandlung der dänischen Gesandten.
Auf Nr. 124. Hinweis auf Nr. 111; förmodandes att I samme vår skrifvellse
ju hafve undfådt och deraf vår villie och intention uthi berörde ehrenden
effter brefvets lengdh förnummet, dervidh vij och samme saker låte beroo.
Hvadh Danmarck sigh nu företager, anten thet låter bruka sigh för inter-
positore eller vill concurrera i then tractaten såssom en interessent, thet
måste tijden lära och thereffter consilierne rättes. Men så myckit media-
torerne i then Tyske tractaten vidkomma, kan vara oss lijka, anthen thenne
förrättes uthan eller genom mediatorer. Och kan icke någon Frankerijkes
jalousie tagen af tractation föruthan mediatore så stort vara till befruchta,
att I fördenskull måste låta tractaten medh vederparten blifva; men ther I
finne, att icke annars måste vara ähn att tracteras skall medh dem kaijserske
genom een mediatorem, tå sij vij så gerna och heller, att respublica Veneta
genom sin legation interponerer sine officia theruthinnan ähn som någon
annan. Allenast att derhoos anhålles och påminnes, thet republiken af
Venetien gifva oss the praedicata af titulo, som then pleger gifva konungen
i Frankerijke, Spanien och Engelandh, ther samma republike hertill hafva
hafft i bruuk till skrifva serenissimae et excellentissimae dominae Christinae
Dei gratiae Suecorum, Gothorum, Vandalorum reginae illustrissimae.
Ther och befinnes, att den icke annorledes titulerar Eder undantagandes
titulo christianissimi, catholici eller defensoris fidei, tå kan vara nogh, att
I theröfver allenast hafve påmint. Efftersom vij och hafve kundskap af h:r
Grotii bref den 4./14. och 11./21. Augusti 1638, att samma respublica, som
är heelt observant af gamble heder, icke gifver regi Angliae titulum defen-
soris fidei, men sluter och lychter then medh the orden regi illustrissimo.
Men om republiken gifver them andre kongerne encomium potentissimi
och thertill medh skrifver och attribuerer Hispano then longe och hele
hans titell, thet är oss okunnogt. Men kunne I vidh denne occasionen brin-
gat derhän, att republiken af Venetien inrättade häreffter sin inscription till
oss både medh thet praedicato potentissmae såsom och medh insertion af
heele vår andre titell, tå voro thet icke mindre väl ähn i sigh sielf skäligdt
och kunne I theruthinnan använda Eder flijt och discretion.
Belangande modum tractandi genom legatum Venetum, så hafve I till
fyllia Eder instruction och hvadh Eder förr är gifven för ordre om Dan-
mark , och är Eder lätt att adaptera then före skrifne modum till denne under-
handelen , medan I väl kunne besinna, att I bruke dem i samma saak, som
I hafve brukat Danmarck, men kunne lijkväl confidenter medh honom
communicera, såsom thens principaler för distantien skuldh icke låte sigh
så stort af våre anlägenheeter adficera. Kan han sielf och i egen persson
icke komma till Ossnabrygk för den Munsteriske tractaten, kunne I uthi
hans frånvahru icke mindre, ähn voro han ther tillstädes, medh vederparten
tractera. Allenast I sij så af detta som det förre vårt breef vår meningh, att I
kunne tractera, som thet sig vill skicka, immediate eller genom legatum
reipublicae Venetae, brukar elliest godh circumspection, när I komme
tillhopa medh the Frantzösiske legaterne, ther the elliest vele adjustera
modum tractandi, och conditionerne tam in communi quam in particulari
at drifva, efftersom thetta quoad rem ipsam i instructionen blifver dedu-
cerat .
Öfver grefvens af Witgensteins legati electoris Brandeburgici på fridztrac-
taten desiderier vele vij oss uthi bästa måtton förklara, när vij hans skriff-
lige sollicitatur bekomme.
Dee påminellser, som giöres vidh thet Danska kriget, hafva sine godhe
skääl och ähre hooss oss tijdigt tagne i acht både medh skrifvellser och
impresser. Och är Jämptelandh medh Herredalen allaredo vidh medio
Martii bracht i vår och chronones devotion och är fiendens krigsfolck
uthur thee länderne effter nogon förlupen skärmutzel förjagat. Medh ar-
meen i Skåne under feltmarskalcken, her Gustaff Horn, står alt vähl, och
hafver åhrstijden härtill icke tillåtit någon action till reale belägringar för
fästningerne i thet landet att företaga eller någon fast orth sig bemächtiga
föruthan Hellsingborgh och någre små slåt och faste huus i landet.
Hvadh i Lubeck föreöfves och slutes emillan städerne theruthe, särdeles
samma stadh Lubeck, Brehmen och Hamborgh, thet vele I söka till pene-
trera och oss, hvadh passerar, veeta låta, jämväl och hvadh I kunne hindra,
som oss skulle lända therigenom till förfång, tå vele I theri giöra Edert
bästa. Men elliest är i desse dagar en post kommen från Lubeck med be-
mälte 3 städers breef till oss i samptlige Hensastäders nampn offererandes
theras officia till afhandling emellan oss och Danmarck och begärandes, att
handelen vidh thetta kriget icke må stutza eller deres städer och länder
deruthe blifva infesterade, efftersom I hafve till sij af hoosgående deres
breefs copia. Och vele vij Eder till sända af vårt svar theropå medh första
lägenheet.
Finanzielle Sicherstellung der pommmerschen Garnisonen mit Hilfe der künftigen
Subsidien. Torstensson.
Anlangande Franckerijkes mediation emillan oss och Danmarck, så voro
fuller den mediationen den bästa, att han ville concurrera theri såsom hiel-
pere och adsistent till uthföra kriget medh vapn, efftersom vij och för Fran-
kerijkes skuldh till en stoor deel äre råkade i detta Danska kriget. Men så
kan vidh denne Rorthés sondering vara gott, att I declinere ähnnu Franck-
kerijkes mediation i thet Danske krigets bijlägningh och det helst af Eder
sielfve; och behöfve I förthenskuldh hvarken adfectera thenne mediationen,
eij heller gifva på thetta Rortés angifvande något cathegoriskt svar, men
heller excusere Eder ex defectu mandati och mediationen (han komme af
Franckerijke, af General Staterne eller andre) för Edre perssoner till vår
vijdare ordre declinere och från Eder förvijse.
Alliancen medh princen af Siebenburgen, Rakoci, så kan icke allenast,
uthan bör och med Franckerijke och des ministris communiceras, hvadh
theruthöfver är tracterat och i then handelen passerat och slutet vordet,
efftersom det och medh d’Avaux för någre åhr sedan och sedan åthskillige
resor her medh baron de Rorté är öfver alle puncter communicerat och af
Franckerijke för detta deropå hoos oss hårdt drifvit urgerat vordet. Och
bör I thenne saken inthet hållas för Franckerijke secret. Så myckit vij hafve kun-
nat förnimma om then saken, så skall fuller emillan Rakoczy och feltmar-
skalckens uthskickadhe Rebenstok vara sluten en alliance, men icke in forma
af nagot vist och solent instrument, uthan princen hafver den 6. Novembris
1643 uthfäst och underteknadt någre articklar öfver dee saaker han skall
praestera och bem:te Rebenstock gifvit en skriffteligh försäkringh från sig
öfver the puncter, som af oss böre hållas och fullgiöres; derföre vij och icke
kunne ännu afsända vår formal ratification theropå, men skrifve nu elliest
till princen och försäkre honom, att thet skall på vår sijdo praesteras, hvadh
af feltmarskalcken uthlofvat är i penninger, folck och slicht, efftersom vij
både brefvet hafve skickat till feltmarskalcken såsom och recommanderat
honom att praestera och fullgiöra then på våre vägner uthfäste obligation
theröfver han medh Eder och I medh honom vijdare kunne corrspondera.
Nu emedan thenne voro en stoor saak och väl värdt bådhe the föraccorde-
rade penninger och folck, ther elliest Rakoczy bryter och continuerer medh
kriget emot Kaijsaren, therföre och såsom vij väll skatte then saken värdigh,
att medh Franckerijke väl öfverväges och lägges till dess beständigheet vij-
dare fundamenta, så kommer och icke obilligt hoos oss i consideration och
betänckiande, om vij icke varde en ambassada åth Franckerijke förordnan-
des , som ther alt giorde richtigt eller och låte saken incamineras och inrättas
af her Johan Oxenstierna och Eder medh de andre Frantzösiske commissa-
rierne . Men till hvilket thera vij resolvere, så tienar lijkväl, att I medh the
Frantzösiske legaterne och enkannerligen d’Avaux såsom och medh baron
de Rortée föruth och i medier tijdh theröfver communicera och hoos dem
drifva medh all flijt, att, hvadh medh Rakoczy är tracterat, slutet och i sampt-
lige foedererades nampn af vår feltmarskalck accepterat och bevilliat, må
och af Franckerijke blifva advouerat och praesterat, hvar icke mehr doch
halfparten af thet som giöras skall, efftersom Franckerijke genom d’Avaux
och Rortée för detta åthskillige gånger hafver sigh thertill offererat och con-
senterat . I kunne och för Edre personer både tillijka eller särskilt, som i
finne thet bäst, medh correspondentie och löfften honom entrenera och
animera till resolution och beständigheet.
Thet hafver elliest sine godhe skähl, att dee Danske legaterne, som hafva
varit i Osnabrygk, men nu deels holle sig oppe i Hamburgh deels i Brehmen,
blifva förpassade och säkert tillstadde att begifva sig in salvum och åth
Danmark igen; derföre vij och hafve befallat feltmarskalcken, her Tor-
stensson , att han icke skall förvägra dem sitt pass eller säkre legdh åth Dan-
marck , men låthe them gå frijt helst then vägen från Hamburgh på Lubeck
och så siöledes therifrån till Danmarck…
P[er] B[aner], J[acob] d[e la] G[ardie], C[laes] G[yllenhielm], A[xel O[ xen-
stierna ], G[abriel] O[xenstierna].